av no name

no name
mån, 2026-04-13 - 19:56

Jag är i en särborelation sedan snart fyra år, där jag börjar inse att partnern har ett problematiskt drickande. Jag har lyft det med honom några gånger, att jag tycker bättre om honom när han är nykter. Senast för tre månader sedan, när han hade druckit på egen hand, troligtvis tre starköl, och sedan mått illa och jag hörde hur han kräktes på natten. Där och då, när jag frågade hur han mådde, ville han inte kännas vid att han mått illa, men jag såg rester av kräkset dagen efter. Då sa han att han får väl sluta dricka då. Men han pratade inte vidare om sitt drickande eller hur han själv tänker kring det.
I alla fall, han dricker inte längre när han är hos mig, men vi ses mindre/kortare tid under helgen jämfört med tidigare.
Igår kväll, när han var hemma hos sig, ringde han sent på kvällen och lät påtagligt dragen. Han ringde sedan igen någon halvtimme senare och sa i princip samma sak som i det tidigare samtalet. Jag frågade då om han mindes att han redan hade ringt mig och om han hade druckit. Han svarade aldrig på själva frågan om han hade druckit, utan försökte hålla dig till temat han ville prata om. Efter samtalet textade jag honom och skrev att jag blir orolig om han ska köra bil till jobbet tidigt nästa morgon om han druckit, och om så att han borde sjukskriva sig eller hitta annat sätt att ta sig till jobbet. Han har inte hört av sig än, trots att hela dagen gått. Misstänker att han är för trött, och kanske inte vet hur han ska hantera detta.
Jag behöver råd: vad kan jag göra i det här läget? Jag tycker det är mycket olustigt. Det är inte normalt beteende att dricka söndag kväll och bli så pass påverkad att det hörs på rösten, när man sen ska upp tidigt och jobba nästa dag. Har aldrig varit i en relation tidigare där alkoholen är ett problem. Villrådig!

Rike
mån, 2026-04-13 - 20:36

Hej
Finns mycket att läsa i ämnet - men bra att ni är särbos 🤗
Tyvärr finns det inte mycket du kan påverka i detta, men om ni fortsätter vara tillsammans så kan du ju lätt undvika kontakt under pågående påverkan. Om du inte mår dåligt/oroar dig och känner dig bortvald när han väljer alkohol istället för umgänge - men det var bara min upplevelse.
Antal enheter är inte så intressant men jag tror inte en vuxen man kräks efter ett par öl.. och misstänker du rattfylla så bör du anmäla det.

Hoppas du kommer fram till vad som fungerar bäst för dig🤗

Jag hade inte heller upplevt att leva med missbruk tidigare, ramlade rakt in i medberoendet under flera års tid tyvärr..

no name
tis, 2026-04-14 - 08:51

Nej, det är väl kanske just detta, att jag känner mig uppgiven inför insikten att det är väldigt lite jag kan påverka mer än att fokusera på mina behov. Vad gör man i det läget? Och är det rimligt att lyfta behov av stöd och behandling?

Vitvargen
tis, 2026-04-14 - 10:00

@no name, jag tror du har nyckeln just där: fokusera på dina egna behov. Det är fullt rimligt och rationellt att du uttrycker hur dessa episoder av onykterhet får dig att känna dig; dina känslor av att vara nedprioriterad, behöva bli orolig för honom och hans arbete, besvikelse över att ni inte har så mycket kvalitetstid tillsammans längre. Du kan framföra detta helt utan att låta anklagande, du redogör för dina upplevelser och han ska lyssna på dessa.

När han ställs inför detta så bör han själv föreslå åtgärder i form av stöd och behandling, detta kan du stötta honom i om du vill ge det en chans och han verkar ordentligt motiverad. Verkar han försöka släta över det, tycka att du är överkänslig och misstolkar allt så är prognosen sämre och det är ett mycket mer omfattande jobb han har framför sig. Men oavsett, det är hans jobb. Du kan inte ändra på honom men du kan stötta motivation och handling i rätt riktning.

Varmt lycka till!

no name
tis, 2026-04-14 - 16:22

Tack! Har lyft temat vid två tidigare tillfällen, senast för ca tre månader sedan. Då sa han ”jag får väl sluta dricka då” utan fler kommentarer. Jag blev liksom lite ställd, för det lät som ett svar som kom lite för snabbt och i syfte att avväpna fler diskussioner. Sedan dess vill jag inte att han dricker här hos mig, och det är väl också i samband med samtalet som jag tycker att vi har mindre tid ihop än tidigare.
Det är så svårt att se mönster, och om jag övertolkar. Men ensamdrickande och på udda tider (som en sen söndagskväll) är ju tecken på reella problem.

Vitvargen
tis, 2026-04-14 - 17:58

@no name: jag slogs redan i ditt första inlägg av hur väl du förmedlar dina känslor och upplevelser kring detta, hur detta lägger sordin på din tillvaro och skapar villrådighet.

Hans tidigare reaktion på när du konfronterade honom med drickandet kan tolkas precis som du säger, ett sätt att "göra dig nöjd", litet offerkofta på det och hans lösning verkar ha blivit att skapa en strategi för att få mer tid åt att få dricka i fred. Detta att du inte vill att han dricker när han är hos dig gör att han spenderar mer tid hos sig och ni spenderar mindre tid tillsammans.

Du ska lita på dina känslor och upplevelser, jag ser inga tecken på att du övertolkar något efter vad du berättar utan beskriver väldigt typiska destruktiva mönster hos alkoholberoende personer. Utmaningen som ligger framför dig är att få honom att inse allvaret när du helt ärligt berättar om hur detta får dig att må och känna dig, all oro du bär på efter att ha upplevt och sett dessa tecken och mönster.

Det kommer förmodligen att bli ett känslosamt uppvaknande när han förstår att han inte kan trolla med knäna längre, att du inte köper undanflykterna och förklaringarna eller ev påståenden om att du skulle vara "känslig" och övertolkande. Förhoppningsvis kommer han själv att föreslå lösningar av den typ du skissat, han mår troligen inte så bra själv heller och detta kan vara den katalyserande händelsen för honom till att söka den hjälp han måste ha. Viljan måste komma från honom, full commitment annars blir det ingen förändring som håller.

Önskar dig all lycka!

no name
ons, 2026-04-15 - 05:10

Ytterligare en aspekt som jag inte vet hur hantera: under tiden vi varit tillsammans har han blivit dömd till böter för rattonykterhet. Han har inte berättat om detta för mig, men jag har hittat informationen när jag sökte på Lexbase. Jag har inte tagit upp detta i något samtal med honom eftersom vi inte har någon gemensam ekonomi, men har tänkt att det är konstigt att han själv inte berättat.

Vitvargen
ons, 2026-04-15 - 10:07

@no name, du kan se detta som ytterligare tecken som pekar på ett skadligt alkoholberoende och förnekelse i syfte att vidmakthålla det. Gränser flyttas, den beroende sätter sig bakom ratten trots vetskap om intag av alkohol. Förr eller senare spricker det, förhoppningsvis inte med en olycka utan med att man fastnar i en nykterhetskontroll. Detta borde kunna fungera som en väckarklocka för de flesta men är man alkoholberoende så hjälper det inte.

Episoden du berättade om i söndags kväll och dina farhågor ang körning/arbete dagen därpå är alltså högst befogade. Jag antar att du undrar om du kan använda denna information och i så fall på vilket sätt. Det kan finnas skäl att inte avslöja att du vet detta, han kan uppleva att det skadar förtroendet när han förstår att du kollat upp honom och kan göra det svårare att nå honom.

Han har inte själv berättat om det därför att han skäms dels över händelsen, dels att han ännu inte gjort något åt sitt alkoholberoende för egen maskin. I första hand tycker jag du ska använda denna vetskap för att övertyga dig om att det du ser och känner är sant, inte resultat av övertolkningar och missuppfattningar. Du blir mer immun mot försök att slingra sig, ljuga och bagatellisera när du pratar allvar med honom om hans alkoholvanor och hur det påverkar dig och ert förhållande.

Gör detta när han är spik nykter, det blir troligen tufft för honom att konfronteras med att hans lögner är genomskådade och att bollen helt och hållet ligger hos honom vad gäller att söka professionell hjälp.

no name
ons, 2026-04-15 - 16:03

Tack för återkopplingen kring detta @vitvargen. Ja, det är väl i dessa banor jag funderat men inte riktigt kunnat sätta ord på. Det är så ledsamt att inse att det finns så stora problem. Han har fortfarande inte hört av sig efter mitt sms och jag tänker mycket på hur jag ska formulera mig när vi ses. Och om jag orkar med en ”mjuk” hållning där jag ger honom utrymme en gång till att förstå hur det här påverkar mig och vår relation, att jag önskar att han söker hjälp och behandling men att det är sista gången jag kommer lyfta detta. Han har tendenser att tolka allt svart eller vitt, så jag är osäker på om han kommer höra vad jag säger.

Vitvargen
ons, 2026-04-15 - 21:30

@no name, det jag kunnat bidra med är mest en bekräftelse på att det du sett och befarat stämmer överens med kända mönster kring hur alkoholberoende fungerar, att det troligen inte är fråga om att du övertolkar tecknen.

Råden om att lägga korten på bordet och konfrontera honom med hur detta påverkar dig, du får ta detta som en av flera tänkbara ingångar. Kanske är han mycket väl medveten om hur du mår och påverkas av detta men inte har handlingskraften att söka hjälp, eller inte tror att det är möjligt för honom att sluta dricka alkohol om han nu menade något med det förslaget.

Kanske finns det andra här som har idéer om strategier för att närma sig de väldigt onda tårna det handlar om på ett så konstruktivt sätt som möjligt.

no name
fre, 2026-04-17 - 19:44

Det har gått en hel arbetsvecka utan att han har hört av sig efter mitt sms, där jag uttryckte oro om att köra bil till jobbet om han druckit på kvällen. Tänker jag rätt att jag ska avvakta och låta honom ta första steget att kontakta mig och ta ansvar för reparationsarbetet?
(Så här lång tid har det aldrig gått tidigare utan kontakt.)

Rike
fre, 2026-04-17 - 20:37

Ja - det tycker jag - låt honom vara och om han kontaktar dig onykter så avsluta direkt. Annars lyssna in och låt honom prata och lyssna bara - så lätt av vi tar över (jag iaf).

no name
sön, 2026-04-19 - 22:46

Det är fortsatt en mycket konstig situation. Jag fick ett sms av särbon igår, där att låter som det är business as usual kring praktiska saker. Jag skickade ett tydligt sms om att veckans tystnad påverkat mig och att vi behöver prata i lugn och ro (jag gick inte i svaromål kring det praktiska). Mer än 24 timmar senare har han inte svarat. Det normala hade varit att antingen ringa upp och fråga när vi ska planera in att ses, eller att texta samma fråga.
Det är första gången som jag markant förändrar mitt sätt att kommunicera med honom - jag är varken arg eller sur eller långsint, samtidigt som jag förstår att det kan uppfattas så när jag inte längre har den typ av kontakt som vi haft tidigare. Mest är jag orolig och ledsen över hur konstigt allt är, men vill heller inte ta sådant via sms. Jag har svårt att se hur jag kan göra på något annat sätt, eftersom det skulle innebära ett överslätande och att låtsas om som att inget har hänt. Jag tycker liksom att bollen ligger hos honom att återkoppla. Hur skulle ni ha hanterat detta?

Rike
mån, 2026-04-20 - 07:29

Det låter lite tråkigt - en brist på omtanke om hur du upplever det från hans sida.

Ärligt så hade jag blivit rätt arg och konfrontativ. Men det är INTE bra 😵‍💫🥴
Inget att rekommendera.

Var det praktiska något som utgick från att ni ska ha en fortsatt relation ihop?

Vitvargen
mån, 2026-04-20 - 09:30

Tänker att en del män kan uttrycka omtanke via praktiska gemensamma projekt så detta med trädgårdidéerna kan ha varit ett sätt för honom att hitta ett tillfälle för det. Vad du föreslog i ditt svar kan ha gjort att han fick dåligt samvete för att inte ha hört av sig och han gick in i en låsning, inte riktigt vet hur han ska hantera det och blev en mussla. Möjligt att det hänt jobbiga saker för honom under veckan men omöjligt spekulera vad det skulle kunna vara.

Generellt skulle jag rekommendera vanlig hederlig kommunikation face2face istället för sms eller ens telefonsamtal för att styra upp mera komplexa situationer med mycket känslor, rädslor, osäkerheter inblandat. Kanske kan du föreslå att ni tar en fika på stan helt utan någon särskild anledning mer än att det är så fint väder och att det vore mysigt att träffas.

Då får ni tillfälle att reda ut saker och ting, man får så otroligt mycket större möjligheter när man kommunicerar via röst, blick, mimik, gester och man hinner moderera sina budskap i realtid när man ser hur de tas emot, mejslar till det så det blir rätt direkt. Allt blir så mycket enklare än att försöka koda av betydelser i textsträngar förmedlat via telefonen.

no name
mån, 2026-04-20 - 10:22

Ja, jag håller med dig om allt gällande kommunikation, men det är inte så lätt att ses spontant pga jobbpendling och boende på olika orter. Det kanske är så att jag har kommit till en tipping point, där jag slutar kompensera för kommunikativa brister och där jag inte längre vill bära huvudansvaret för det känslomässiga arbetet i relationen.