av no name

november25
mån, 2026-04-20 - 11:08

@no name Jag hör vad du säger om kommunikation och ansvar för känslomässigt arbete.
Vill bara flika in att jag tror att han kan vara skräckslagen inför eventuella samtal om hans alkoholbruk. Det kan vara det hans tystnad handlar om.
Jag har varit med om att min sambo nästan bokstavligen rusat ut ur lägenheten och glömt nyckeln i dörren, när jag har tagit jobbiga samtal med honom. Och då har jag alltså använt öppen och positiv kommunikation, och varit väldigt mjuk i ton och sätt.
Jag har haft svårt att ta till mig hur det kan vara så jobbigt att prata om en sak. Men jag antar att det handlar om förnekelse och att problemet trycks ned under ytan, tills någon säger något och då är allt på väg upp igen. Skuld och skam som hela tiden ligger där, men när samtalet kommer så kommer också alla dessa känslor upp.

Kanske är det ett klokt beslut om du känner att du fått nog av hela relationen och inte vill göra mer jobb. Men om du vill fortsätta så kan det nog vara bra att ses fysiskt igen som vitvargen skriver, och få honom att känna sig lite mer trygg innan ni tar det verkliga samtalet. Det skapar bättre förutsättningar. Du kan ju säga hur du känt ändå, om hans tystnad, utan att ta upp alkoholen.
Eller så tar ni samtalet på samma gång, om han verkar okej.

Jag har nu haft ett halvår av både samtal och att bita sig i tungan för att inte säga något. Det tär på en, men man kan komma framåt.
Man behöver inte släta över. Ibland kan man bara välja att inte säga något alls om vissa saker.