..

astma och jag medicinerar mot det med en inhalator. Om jag skulle glömma det kommer besvären som ett brev på posten lite olika i tid beroende på vad jag gör just då. Jag kan, trots min medicin, hamna i ett akut läge där min lungor blir små som valnötter och jag måste fortast möjligt göra det som är bra för mig. Men jag har ju en förmåga att glömma dessa olika situationer eftersom de inte är så vanligt förekommande.

Exakt samma sak är det för min andra sjukdom, alkoholismen.

Jag måste påminna mig om vem jag är med regelbundna intervall och göra saker som är bra för mig och inte bara göra akutinsatser för då går det rätt snart åt helvete.

Det är lätt att se på tex detta forum att när den akuta fasen lägger sig (inte går över, bara vilar) så glöms alla föresatser bort både hos beroende och medberoende och allt man lärt sig glöms bort. En medberoende man beskrev det för mig att när alkoholen är borta så är livet bra men som utomstående så är det enkelt att se att så inte är fallet. Att alkisen går på vita knogar och den medberoende intalar sig själv att detta är livet medan det bara är en fråga om tid innan det smäller igen gör så ont att se. Samma sak för oss alkisar när vi intalar oss att den här nyktra tiden har ju gått helt suveränt så nu är det ok att belöna sig och så är vi tillbaka i skiten igen. Så många gånger som jag galant klarat att vara nykter under semestern eftersom jag visste att efter semestern så var det ok att kröka igen. Och även att jag skulle tacka mig själv för att jag varit så duktig och varit spritfri så länge och, ja, ett litet glas kan väl inte skada ?

Jag får aldrig ta det första glaset.

Att ständigt påminna mig och lära mig om hur jag fungerar är den absolut bästa medicinen för mig och jag tar numera alla chanser att göra det. Nästa helg är det Gullbrannakonventet och det är min höjdarhelg på året, den slår alla andra helger. Jag mår alltid så gott efter den helgen och det tar fortfarande mycket tid efteråt att sortera allt jag lärt mig. Och jag lever otroligt länge på alla kramar och skratt och go'snack som jag får mig till livs. Att få träffa vänner irl som jag annars bara träffar ett par gånger om året och på nätet är en gåva som jag i mitt tidigare liv inte trott vara möjligt.

Jag är så glad att jag fortätter ta min medicin så jag får vara med i livet, det liv som är just idag.

så skriver hon det jag behöver !!

"Hur du äter upp en stor elefant.

Stora projekt med en egen vald deadline är svåra att genomföra och lätta att skjuta upp. Visst är det underbart att du själv får bestämma hur, när och på vilket sätt. Men märkligt nog tycks den stora friheten kväva all din lust. Du gör det i morgon. Du behöver bara tänka klart. Nästa vecka är bättre. Medan tiden går och ingenting blir gjort. Det finns alltid en ursäkt eller en förklaring. Du är din egen boss. Och som sådan allt för förstående och mjuk i konturerna. För mycket velour och för lite raka rör.

För stopp ett tag. Vad håller du på med?
För visst var det här projektet viktigt för dig? Något som du verkligen ville och kände för. Så hur är det nu? Känner du för det fortfarande eller behöver du tänka om? Vad vill du allra helst och innerst inne?

Stora projekt kräver ett commitment. Ett löfte som du ger och sedan håller oavsett vad. Ingen ursäkt. Ingen bortförklaring. Ett heligt löfte mellan dig. Och dig. Så är du redo? Verkligen redo? Annars lägg åt sidan. Löften som sviks skadar ditt förtroende.

Stora projekt behöver delas, styckas och brytas ned. En liten myra klarar att äta en stor elefant. Målmedvetenhet och ihärdighet hjälper till. Planering likaså. Dela upp hur länge och hur ofta du behöver, för att nå dit du vill inom den tid du satt. En timme om dagen för att vara klar till den siste. Eller en förmiddag varje vecka tills året är slut. Du bestämmer. Gör en planering som håller. För dig, ditt liv och dina relationer. Gör den nu. Håll den sen. Oavsett vad.

Vilken elefant kommer du att äta upp?"

Copyright (C) Klarblå Coaching 2012

Kalla !!

Så här långt har helgen varit kanon men det blev rasande kallt nu på eftermiddagen, jag var ju sommarklädd eftersom det var sommar på förmiddagen :-)

En sak som överväldigar mig är att en äldre herre som jag känt länge även i år har gett mig en förklaring och lösning på en sak jag funderat över. Han har den lysande förmågan att förklara på ett distinkt och enkelt sätt så att problemet liksom bara försvinner till ett intet. Allt blir så solklart med hans beskrivning :-) Jag har alltid fått något med mig varje gång jag träffar honom och jag är så glad och tacksam för det.

Vi var några som satt runt ett bord och tjötade lite om varför vissa klarar sig medan andra inte gör det. Bland flera orsaker så var det en sak som alla var rörande överens om : En stark önskan om ett nyktert liv. OCH att skaffa sig livförsäkringar i form av kontakter i alkiskretsar och vara aktiv i det sociala livet som våra kretsar utgör. Att säga att 3 dagar i Gullbranna håller mig nykter i 3 månader är avgjort ingen överdrift, erfarenheterna härifrån har låååång livslängd.

En dag kvar i gemenskapen :-))

kalla

Alla tar vi våra vägar men gemensamt är stödet av andra är så viktigt, att kunna lyssna, prata och lära av andra.

Njut av din helg//Kram Kalla

så trött jag blev efter helgen i Gullbranna !

Det var otroligt mycket folk, var nog första gången tror jag som hela salen var helt full på välkomstmötet. Massor av helt nya människor som var där och det är så kul att kika på hur de småstressat springer på så många möten de kan, så var ju jag med i början :-) Man vill ju utnyttja helgen maximalt men det går ju att göra det lite softat också :-) Mötena mellan mötena ger mig mer idag när man lite mer avslappnat kan dela med sig erfarenheter eller kanske diskutera nån fråga man har. I lördags berördes ju William Petzälls död en hel del. Han var medlem ett tag i en hemlig fb-grupp som jag deltar i men drog sig senare ur. Vi är många som försöker att få makthavarna att förstå att när en beroende ber om hjälp så ska den hjälpen komma omgående. Det går inte att gömma sig bakom socialnämndsmöten som kan dra ut månadsvis ibland och tro att den beroende sitter och virkar i väntan på deras beslut. Hjälpen ska komma NU, DIREKT och inte om 3 månader.

Men jag måste också ha en vilja, en önskan, om en varaktig förändring av mitt liv annars hjälper inga insatser i världen.

En enorm saknad breder ut sig i kroppen efter helgen och så har det alltid varit när jag åker därifrån men det är ju också ett kvitto på att det varit bra. Men jag känner uppriktig saknad efter de nya bekantskaper jag gjort och ibland en viss oro över om vi ses nästa år igen. Glädjande, eller ja, kanske sorgligt också, så är det många yngre som hittar till gemenskapen och förhoppningsvis är det några liv som räddats denna helgen igen.

Jag är otroligt tacksam att få tillhöra denna gemenskap som vill ha ett nyktert och drogfritt liv.

Det är stort för mig och det är absolut ingen självklarhet att det är så.

urk-dag i dag :-(

Trivs avgjort inte med detta mörka ogästvänliga väder som bara inbjuder till självömkan och dysterhet. Det hade inte funnits några som helst tvivel vad jag gjort med en sån här dag i mitt förra liv. Eventuellt hade jag först fått ta mig till bolaget och öka på förrådet så jag inte helt plötsligt skulle finna att det blev tomt innan måndagen och sen........såå barrra !! SSIB !!

Jag sov längre än jag brukade och frossade i mig en räkmacka och kaffe till frukost och nu sitter jag med den inte helt angenäma smaken av gamla räkor och majonäs i munnen medan regnet drippar ner.

Men jag kunde ju ha haft gammal baksmälla i käften och den jämför sig liksom inte med räkor.

Jag har slarvat med mitt mötesgående och jag känner att jag står still i min utveckling, en utveckling som inte alls går lika fort som de första åren men likväl finns där och som jag är väldigt tacksam för att ha fått vara med om. Jag möter ibland nya, unga, på den väg jag valt att gå och det ger mig en lyckokänsla av att se dem och jag kan också känna lite saknad över allt det nya som man har som nynykter. Så mycket nytt underbart och tidigare dolt inne i min knopp och kropp som poppar upp. En del nyttigt och en del som jag kanske hade hoppats skulle ligga begravt för alltid. Hjärnan är en lustig liten filur som släpper ifrån sig lite mustiga detaljer när jag är mogen för det och trots att jag varit med en tid nu så händer det fortfarande att det hoppar upp små minimonster som flabbar lite elakt. Idag är dessa små krumelurer inte så farliga som när jag var nynykter men de kräver ändå lite omvårdnad för att inte spöka för mig i det oändliga och bygga bo i huvudet. Ut med töntarna i ljuset (Tja, solen hade ju fungerat bättre förstås men....)så de spricker och vips är jag rensad :-)) Åtminstone för stunden :-)

Mitt i denna dystra dag dimper det ner ett mail från resebyrån som talar om att de gjort ändringar i vinterns solresa. Nej !! Inte det med !! Snacka om att ta ut olycka i förskott !!

Fylld av onda aningar öppnar jag bilagan och finner att de flyttat avgångstiden framåt på HEMresan :)) Sedär ytterligare en halvtimme till godo på stranden :-)) Lycka :-))

Jag är nykter idag och jag har tagit mitt beslut och jag är dessutom så lyckligt lottad att mina spritpengar räcker till en utlandsresa varje vinter. Och jag är hyfsat frisk och vid någotsånär god vigör fast fet !!

Fan vad livet kan vara bra fast det är dyster ute :-)))

och tillika föräldrar slår ofta på oss för att vi inte brytt oss om barnen. Vår sjukdom gör att vi prioriterar alkoholen före familjen och så fortsätter vi att göra tills vi förändrar vårt liv och väljer att vara nyktra.
Gudrun berättar i programmet om när hon var på sin Familjevecka och där var en kille jämnårig med hennes barn. När hon berättar om den kärlek som ändå finns dold under spritångorna så har iaf jag svårt att hålla tårarna borta. Jag hade förmånen att få samma upplevelse som hon under min Familjevecka och det är en mycket stark upplevelse som etsat sig fast i min hjärna.
Hur man än använder sitt liv så finns det en låga av kärlek dolt inne i bröstet och som gärna blommar ut när spriten försvinner och ger en fin läkande effekt som gör så gott att uppleva.

http://www.svtplay.se/video/314608/del-4

Och försök se på tv i kväll igen :-) Programmet "Jonas Löfte" ger så mycket för att kunna förstå sig själv.

så mycket outforskat om hur vi alkoholister fungerar. Jag vet ju själv vilken väg jag tagit och vilken vånda det var innan jag valde att gå emot vanan och begäret så jag återfick mitt riktiga liv. Ett liv med ärlighet och med alla känslor som finns att känna. Det var inte ett lätt beslut men när jag väl var övertygad om att jag bara hade 2 vägar att gå blev valet lättare. Och jisses vilken skillnad det blev när jag väl hade bestämt mig :-))

Men......hur kommer det sig att 2 syskon som jag tycker borde ha samma förutsättningar att ta sig ur missbruket inte fixar det gemensamt ? Varför väljer den ena efter en riktigt pinsam konsekvens att ta sig ur skiten och få ett bra liv medan den andra fortsätter med det riktigt usla livet, värre och värre ?? Vad är det som gör att vissa av oss klarar att bryta och vända mot den ljusa sidan ??

Jag har funderat så mycket på det genom åren och jag skulle så gärna vilja komma på VARFÖR !!!

Javisst, jag känner syskon, ja hela familjer, som tagit beslutet att leva nyktert och jag känner barn till missbrukare som valt att bryta efter några i samma spår som föräldrarna men det finns fortfarande så många som fortsätter i alkoholens och drogernas spår.

Jag valde att göra något åt min situation efter ultimatumet från hustrun och inför utsikten att tappa hus och hem men jag hade en vän som rymde från röntgenbordet efter att ha fått en stroke, den andra stroken, och gick ut och fortsatte supa. Vi var inte så olika som människor men han ville inte ha nån förändring. Varför ??

Han valde att supa ihjäl sig.

Jag har idag tagit ett beslut om att jag inte ska dricka oavsett vad som än händer. Jag erkänner att jag numera fuskar med det beslutet MEN jag känner mig själv så väl numer så att när mitt mående inte är riktigt i ordning så väljer jag att ta det beslutet för att skydda mig själv för jag har lärt mig att det hjälper. En riktigt bra affirmation det är :-)

Ha en bra nykter helg !

jag sådan otrolig önskan att kunna förmedla hur bra ett liv kan vara utan alkohol !

Hur underbar längtan är efter att få träffa vänner i gemenskapen och frustrationen över att inte kunna formulera och beskriva den förväntan som jag har när jag ivrigt väntar på fredagen så jag kan få sätta mig i bilen och glida iväg.
Att få träffa vänner på kvällen och äta gott, prata och skratta, dessa skratt som är så välgörande.

Att kunna beskriva på ett säljande sätt hur spännande det är att åka till Gården på lördagmorgon, godmorgonkramas med vänner, äta frukost under ännu mer skratt, få vara/kunna deltaga i ett sammanhang där alla är på samma våglängd och med samma erfarenheter, både beroende och medberoende.

Att kunna känna den styrka som vännerna förmedlar till mig och som jag så oförbehållsamt får njuta av, den kärlek och ödmjukhet som präglar denna dag och som jag så gärna vill dela med mig av.

Att få se och höra alla nya som tar sina första stapplande steg i nykterheten och hur de oftast blir helt överväldigade av det som händer under denna intensiva dag. Kunna se tokigheter som görs på helt nykter kaluv och framförallt dessa skratt !! Skratt som är äkta och djupa, utsprungna ur strupar som bara är fuktade med kaffe eller vatten. Kramarna !! Alla dessa underbara krammar ! Äkta fina underbara kramar utan annan avsikt än att förmedla positiva känslor och styrka. Det måste upplevas, det är svårt/omöjligt att beskriva via ett tangentbord.

Men också sorgen och eftertänksamheten när jag åker därifrån. Sorgen över att det är slut och eftertänksamheten över insikten att allt detta jag får uppleva hänger på en enda sak. Eller ja, 2 saker då....

Jag börjar med att slarva med att ta hand om mig själv och....

Jag får inte ta det första glaset.

Maria42

Detta forum ger väldigt mycket men börjar sakna att få träffa likasinnade. Har inte provat AA men du gör mig övertygad, det är möten på måndagar där jag bor har jag sett. Jag går dit på måndag.

och jag hoppas du får ett varmt mottagande :-)) Kontaktnätet jag har inom gemenskapen betyder mycket, för att inte säga allt, för min nykterhet. Jag har alltid en vän att ringa om det skulle krisa och bara vetskapen om den möjligheten ger mig styrka. Vi kanske rentav syns på något konvent framöver :-))

höst trollet

Jag tror det är viktigt att ha ett bra stöd!
Jag har lite långt till AA eller Al-anon, men jag har några underbara vänner(och bekanta) som stöttar mig.
En av dem, som själv haft problem sa, skit samma vad klockan är, krisar det mitt i natten, så RING!
De vet, att jag inte skulle ringa, om det inte vore just "kris".

De hör av sig med jämna mellanrum, och pratar en stund om hur det går och hur jag mår!
I början var det nästan lite pinsamt.. skulle JAG, ha all denna uppmärksamhet?
Sedan sa en av dem något viktigt. Vi är så himla bra på att hjälpa andra, så duktiga med att räcka ut handen, men vi är alla väldigt dåliga på att ta emot..
Vem sjutton ska vi hjälpa, till slut, om ingen vill TA EMOT?

Och det ligger något i det...
Ha en underbar nykter dag! / trollis