av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
sön, 2012-11-25 - 12:24

jag delar med mig till dig en av de sidor jag ofta återvänt till i Carina Bångs blogg för medberoende - vi har alla rätt att välja och ansvar för att ta makten över våra liv. Hoppas att du förstår mig rätt nu... Kram / mt
PS Du har redan visat att du tagit makten över ditt liv genom att välja nykterhet. Var stolt! DS

PPS och här är länken http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html :)

Framtidsdrömmar
sön, 2012-11-25 - 18:40

Jag läser det du skriver om kontrollbehov och katastrofkänslor. Det verkar som att det är fruktansvärt svårt att släppa på kontrollen, att det kommer att ta tid.
För mig är du en förebild, en mjuk och varm person som alltid kommer med kloka svar och med olika vinklingar på det mesta.
Jag läser allt du skriver och försöker lära mig hur jag ska hantera min egen situation.
Mulletant, du är en klippa. Det är klart att du också har dina funderingar och att din kamp också fortsätter. Du är ju också på en resa som vissa dagar går lätt och andra dagar går lite tyngre.
Jag har inget bra att skriva i form av råd och reflektioner, jag kan bara konstatera att livet inte alltid är enkelt.
Jag tycker om dig!
Kram

mulletant
mån, 2012-11-26 - 05:27

för goda ord som värmer hjärtat. Jag har levt länge och jobbat med med människor i utsatta lägen - med tiden har jag på djupet insett att verkligheten alltid har många sidor och vinklingar... Jag har haft möjlighet att lära mig mycket och är tacksam för det. Det känns också jättefint om jag kan vara till hjälp för någon här. Kram och styrka till dig! / mt

mulletant
tors, 2012-11-29 - 05:28

och tänkte i går kväll att Valborgsmässoafton som blev en sorts katastrof med återfall är den dag som bidrog till den avgörande vändningen.

Tack vare situationen med "rätt" människor närvarande kom mannen iväg på sitt första AA-besök. Den 14 maj i tryggt sällskap i stora stan. Två möten för säkerhets skull. Nu betyder hans hemmagrupp mycket. "Jag är så glad för min AA-grupp" sa han igår kväll. På fredag ska han ha ansvar över nycklar och kaffe eftersom flera "trotjänare" är bortresta eller annars inte har möjligt att närvara.

Tacksam, tacksam är jag över livet idag. / mt

viktoria
fre, 2012-11-30 - 10:41

Fredagshälsning och varm kram till dig A. Ett litet boktips, har just börjat läsa Åsa Mobergs "Väninnorna och jag", om kvinnlig vänskap genom alla/olika åldrar. Har inte hunnit så långt (någon avbryter hela tiden) men tycker om hittills! Tänkte på dig.
Hur tänker du kring kommande forumkonferans? Jag skulle nog gärna komma som det känns nu. Men en hake är att Stockholm ligger så avsides ;-) jag måste i så fall resa på fredag och hem på söndag. Kanske kan jag inte lämna R 2 dygn. Måste fundera lite. Just nu (5 månader igår)är hon ganska känslig och behöver tanka mammakropp och mjölk med ganska täta mellanrum. Men det kanske är helt annat om ytterligare två månader? Hur vet man det? Kommer inte att fråga på "familjeliv", litar mer på mina alkiskompisars omdömme här faktiskt, hihi. Alternativet är att ta med familjen och låta dem roa sig själva på lördagen, men helst vill jag åka själv.
Ska tänka lite till/Victoria

mulletant
fre, 2012-11-30 - 17:44

i snövädret. Mullegubben är på AA med ansvar för lokalen och mötet - han fick nycklar idag. Känns fint, jag är stolt över honom!

Haft en bra dag på jobbet, har kunnat bidra till bra lösningar och fått några goa kramar. Känner att jag får mycket uppskattning och kärlek där - när det finns ett ögonblick för att stanna upp och ta emot.

Nu ska jag öppna nedersta lådan i mormors spegelbyrå och ta fram Lisa Larssons Adventsbarn. Dom hör till - de ingick också i mitt lilla flyttlass då för snart två år sen. Idag är det snö här och när jag pulsade till bilen i morse kom jag ett ögonblick ihåg hur jag pulsade i snön när jag bar ut grejer den där natten mellan 5:te och 6:te december 2010. Det känns oändligt länge sen fast en del minnesbilder är nära. Så mycket har hänt under de här två åren. Tack och lov att vi vågade välja att komma hem igen, adventsbarnen och jag:)
Nu ska de få komma fram och stå på sin rätta plats ända tills året vänt och ljuset kommer tillbaka. / mt

mulletant
lör, 2012-12-01 - 08:45

Läser om delar av P-O Enqvists "Ett annat liv". Fascineras av beskrivningen av behandlingshemmen, först Huddinge, sen Island och slst det danska Kongsdal. Alla tillämpar Metoden, dvs Minnesotamodellen, men beskrivningen och hans upplevelse av behandlingen är "skilda världar". Det kan säkert sägas mycket om det, att han själv befinner sig i olika skeden och möjligen att tiden förändrat något av Metoden...
Det kan också sägas att han ger en fantastisk insidebeskrivning av alkoholistens motståndmot insikt och förändring.

Jag berörs av hans kamp för att bevara "sin innersta kärna". Det passar in i min övertygelse om människans unikhet bortom diagnosen och bekräftar min bild av vad som är verksamt och kännetecknargod vård.

Om Kongsdal skriver han:

"Det var ju samma Modell, varken bättre eller sämre, samma behandlingsschema, samma Stora Bok, samma insikter som på M87, och fömodligen också på Island, om han förstått något över huvud där. Ändå var allt fullständigt annorlunda. / Det var något danskt, varmare, det var som om de andats på ishinnan och människans ansikte kommit fram, med självrespekten kvar, fast utan lögner. ... ... ... Det var en fin tid. Fina kamrater. De höll ihop, men inte gentemot ledningen. Och det som hände var något annat än Metoden. ... ... ... Det var så annorlunda nu: eftersom på Kongsdal föga tid ägnades åt att nedbryta internerna till deras nedersta botten, fanns det tid för dem att ta hand om varandra."

Adventsglädje till er alla! / mt

Lelas
lör, 2012-12-01 - 22:22

Hej!
Det där får mig att tänka på vad en vän till oss säger om AA i Spanien kontra Sverige. Han överväger seriöst att flytta tillbaka till Spanien (där han bodde under några år, men han är svensk) för att AA där är på riktigt. Där får han ut saker av det som han inte kommer i närheten av här hemma.

Intressant.

Kram!
/H.

mulletant
sön, 2012-12-02 - 13:07

Jag tror att jag är i samma tillstånd som mullegubben var sommaren 2011 då han sov och sov ...
Jag somnar ofrånkomligt tidigt på kvällen och vaknar förstås alltför tidigt men utvilad.
Och i den tidigaste morgontimmer äger jag tiden. Skönt! / mt

Lelas
sön, 2012-12-02 - 12:50

En nära vän till mig som tagit sig ur sitt medberoende sa en gång: "... och sedan kommer Den Stora Tröttheten..."

Kram!
/H.

mulletant
sön, 2012-12-02 - 13:15

Jag tror det stämmer Lelas men det känns inte riktigt som trötthet... mer som "bara vila" och återhämtning - om jag får leka med nyanser.

Jag känner också tydligt sista-dagarna-inför-semestern-syndromet. Jag kan räkna återstående arbetsdagar nu och mitt ena jag hinner inte sluta - tänker hur-i-hela-friden-ska jag-hinna-komma-dit jag-vill-för-att-lämna-över... medan mitt andra jag tänker jag-orkar-inte-en-dag-till-nu-får-det-vara-som-det-är... Just så går tankarna, nästan utan andhämtning.

Kram till er och varma tankar till vännen som lever i närheten av återfallet / mt

mulletant
mån, 2012-12-03 - 05:53

Igår tänkte jag mycket på mina prioriteringar. Igen. Hur jag väljer att använda den tid jag har och hur stor plats forumet ska få ta i mitt liv. I början av hösten skrev jag korta noteringar och sammanfattade men det räckte inte - utan att jag alls kan reda ut vad det betyder... behovet av att skriva mera, vilket betyder tänka djupare, återkom. Tänka djupare och fästa på papper, ja.

Nu är det den tiden då allt ställdes sin spets. För några veckor sen genomlevde och återupplevde jag en del av de mest smärtsamma erfarenheterna. Nästa helg blir pepparkaksbaket - den verkliga minnesdagen och på onsdagnatt är mitt två-års-jubileum - småskrattar faktiskt.

Den hemskaste natten och det bästa utfallet - bättre än jag nånsin kunde tänka mig.

Har besökt Filosofiska rummet - det är trist stämning där nu... Kanske precis så det ska gå... I den sanna leken är skapandeprocessen viktigare än resultatet och övergångsobjektets funktion är att bli obehövligt.

Allt finns och jag bär det med mig. Alltid och överallt. All Tid och Över Allt. Ja.

Läste Berras söndagskrönika och blir varm av lycka. Minns hur vi möttes här för två år sen och är så glad att han finns kvar - i precis rätt form och format. Så känns det.

Jag vet verkligen inte om jag vill möta forumfamiljen irl. Om något blir fel har jag förlorat mycket. Forumet är en kravlös plats där jag kan vara helt på mina egna villkor. Människorna här är dem jag möter genom det de skriver på raderna och det jag läser mellan raderna.

Så viktiga är ni - och jag kommer att behöva forumet fortsättningsvis. Jag behöver ha tilliten kvar. Jag vet inte idag.

Nej, idag vet jag inte det. / mt

Dompa
mån, 2012-12-03 - 06:12

Jag läser dina rader om Filosofiska rummet. Även Marias reaktion på samma rum. Det ÄR en bedrövlig stämning därinne just nu...säkert inte vad frk Nynykter hade i tanken. Det värsta är att jag till stor del har skapat denna stämning. Anar att du har rätt. Skapandeprocessen är viktigare än resultatet. Men jag får leva på minnena...när vi hade det riktigt bra där inne. För det hade vi! Sen förstörde vi (jag)...tycks ligga i människans natur.

Jag tror att det blir bra mt! Jag tror verkigen att det blir ok när du har trappat ner. Ett par tuffa veckor när du acklimatiserar dig i din nya tillvaro...och sen blir det bra! Du har det i dig...att skapa gott. Så ser jag det. /R

viktoria
mån, 2012-12-03 - 10:17

Jag läser det du skriver ovan mt. Och jag förstår vad du säger. Jag har liknande tankar kring mötet.
Jag känner inte riktigt igen mig på forumet längre (underbart med Berras rader just därför), och visst beror det till viss del på att jag själv dragit mig tillbaka. Av "mina" människor finns några få kvar, du bla, Berra, Adde, Fenix som återuppstått ;-). Jag saknar alla dem jag startade med, som det gänget som finns här nu och verkar ha blivit så nära och avgörande för varandra. Jag har inte hittat en plats där. Inte valt en eller inte fått en eller båda, och antar att det är helt i sin ordning, det ligger väll i processens natur måhända. Jag blev mer ordlös, och förstod inte/passade inte in i jargongen. Var ju en av initiativtagarna till rubriken "vidare livet", så kanska avskärmade jag mig "frivilligt" redan där?
Kopierar dina rader här och de får också hamna på min anslagstavla:
"I den sanna leken är skapandeprocessen viktigare än resultatet och övergångsobjektets funktion är att bli obehövligt"
Jag är så tacksam för forumet, och för dig fina kloka A.

vill.sluta
mån, 2012-12-03 - 17:00

Som en av skaparen av den trista stämmningen som uppstått gör att jag som underbara Tilde beskrev.
Ibland skall man bara vara tyst.

Många härinne tycker jag marscherar på i hypertakt, må så vara.
Men att man då ruckar på hirarkin är inte acceptabelt.

Ordningen blir inte vad den en gång var. Vem som visar hur man skall gå, tycka och tänka.
Och framför allt, hur man beter sig. Skäms, inte bryta normen!

Men som du så fint beskrev när du skriver att du inte känner igen dig på forumet, kan i och för sig bero på att du dragit dig tillbaka.
Men jag vet för jag har läst många trådar tillbaka och ser hur pass du påverkat, och gör för många.

Jag kommer dra mig tillbaka och se på i tystnad.
Tackar för showen och ber om ursäkt för atrt jag ruckade på hirarkin.
Nu är ordningen återställd. Länge leve Kungen..............

Otroligt viktig mening som även jag kopierar.

Tack Viktoria!

"I den sanna leken är skapandeprocessen viktigare än resultatet och övergångsobjektets funktion är att bli obehövligt"

//A

Berra
ons, 2012-12-05 - 01:02

...och kan i mångt och mycket sakna det som det har varit...
..men måste ju också stå på mig att det utvecklas också hela tiden, och att jag också står för att utveckling ÄR bra, jag har ju sagt det...

Att jag och många med mig har funnits här länge betyder inte per automatik attvi har på något sätt en högre rang eller heriaki, jag kanske skulle dumförklaras för att jag har stannat här längre än vad som behövdes ( men anser ju också att ett alkoholberonde inte bara är en sjukdom utan en felaktig livsstil som inte är så lätt att bota utan kräver en livstilsändring också)..

Jag behöver inte hunsa någon med att så här behandlar vi varandra på forumet,
Utan att det mera kanske har med helt vanlig artighet att göra...
Visst får man bli förbannade på andra, men också välja sina ordval, kan jag stå för det här även i morgon?
Jag minns än idag vad jag skrev i mailen till kommunen på fyllan, vill aldrig uppleva det igen..

Som en berondetyp jag är vet jag numera att jag balanserar en dynamitlast med känslor, för jag responderar inte alltid med hjärnan, utan med mina känslor allra först, en nackdel..
Mitt pokerfejs är lika med noll, och alla kan i stort sett se om jag ljuger....
Så istället försöker jag sluta fara med osanning så svarar mina kroppsintryck bättre med vad munnen säger...
Och jag över lag ett bättre och mer förtrondeingivande intryck, en sak jag lärde mig på nykterhetens smala stig...
Idag håller jag mig för det mesta i min egna tråd, men gör mina små utflykter då och då och gärna till dem som jag har ett extra bra förtroende för...( som mullan t.ex)

Ibland känns det som om jag redan sagt saker till alla flera hundra gåmger om, och jag är evigt tacksam för den den hjälp forumet har givit mig under dessa år...
Men idag skriver jag mest om vad som har blivit viktigare för mig än vad alkoholen betydde för mig då.
Och allt kanske inte är lika solklart för någon som är ny på forumet, Berra är snubben där nere i hörnan som mest sitter och flummar över någon form av beskrivande dagbok.
Och mera exakt VAD är mer viktigt än alkohol för en nybliven nykterist...

Jo det är det där livet och det där man uppskattade innan alkoholen tog över bestämmanderätten i ens liv, det försöker jag återberätta hos mig...

Och till sist, jag är nog den som inte tillräckligt ofta visar min uppskattning för inlägg av andra i min egna tråd, men jag älskar er alla på ett forumplatoniskt sätt..
Ni är en del av min låtsasvärld i cyberspace, som tar alltför ofta en för stor tid av min riktiga värld där ute i verkligheten...

Men vem orkar med verkligheten hela tiden, jag flydde den tidigare med alkoholen,
Det gör jag inte längre...

Berra

mulletant
ons, 2012-12-05 - 02:05

fr 4.12 till vill.sluta
Godmorgon vill.sluta

Hoppas du har sovit gott! Tack för ditt inlägg i min tråd!

Jag vet inte hur en "forumhierarki" ser ut i din värld och jag vill inte försöka föreställa mig den heller. För mig är forumet en plats där alla har samma möjlighet att läsa, skriva och lära, att delta och dela med sig... Faktiskt en ovanligt demokratisk plats där alla äger samma rum och rättigheter.

Du skriver att många härinne tycker att du marscherar i hypertakt. Jag har tänkt att du är väldigt aktiv med att besvara, att vara positiv och heja på och det känns som du gillar när fartvinden är hög.

Ibland har jag tänkt fråga dig om farten - be dig stanna upp och fundera över om du satsar din energi i "rätt" riktning. Vad och vem är viktigast i din värld? Jag skriver tanken här och nu och tar vad du vill av den.

Du verkade ledsen i dina senaste inlägg. Om du har läst i mina trådar kanske du stött på meningen som en vän till mig har skrivit "Gråt du mänskobarn för det hör livet till." Jag hoppas att du kan ta emot de känslor som kommer till dig och vända dem till något som är gott för dig och din familj!

Allt gott, lev väl! / mt