Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

Anli

Hej alla,

Tillbaks här igen. Föll tillbaka ett tag.
Alla dessa jobbmiddagar som jag (med rätta!) oroade mig för satte igång suget igen och helt plötsligt var jag tillbaka på ruta 1. Nu är fallgroparna avklarade för denna omgång och jag gör ett nytt försök! Nu ska det gå bättre! Det var så underbart under min korta helt nyktra period att vakna utan att vara bakis, så fantastisk underbart att inte vakna mitt i natten med ångest! Vill dit igen! Ska dit igen! Vet att det kommer gå, gäller bara att vara stenhård och se upp med fallgroparna som man i början tror man ska klara av men inte gör.

Jävla alkohol! Hatar den och vad den gör mot mig och andra! Julfesten nyligen på jobbet var trevlig och lugn och jag skötte mig "exemplariskt", drack "hyfsat lagom" och gick hem tidigt. Jag blir aldrig plakat och ser till att skärpa mitt intag så jag inte gör bort mig när jag är ute (spec i jobbsammanhang!!). Men en kär kollega lyckades inte lika bra och jag lider så för hans skull! Fick höra av andra hur jäkla full han var. Inte kul att komma med total ångest till jobbet dagen efter, inte minnas vad man gjort/sagt och dessutom veta att de andra höll sig på "hyfsad" nivå vad gäller intag av alkohol (alltid städat på våra julfester). Förstår verkligen hans ångest! Så som sagt...jävla alkohol!

Så i dag var dag 1...igen! Rätt jobbigt, speciellt att börja en lördag dessutom ;). Men julmusten till filmen med barnen smakade bra och i natt kommer jag sova gott :)

Kram på er alla

Tjalle

Har inte varit speciellt länge på forumet. Jag har dock från och till tittat in under ett par års tid. Jag känner mycket igen mig i Anlis historia förutom att jag är man och att det i mitt fall gått längre. Att som du försöka dricka socialt och kontrollerat är nog bland det svåraste man över huvud taget kan göra. Det är en strid precis hela tiden. Hela hjärnan är uppfylld av olika strategier för att upprätthålla en jämn och fin promillehalt. Även jag höll på så under många år. Till slut krävde jag mer. Det blev lättare att vara vit som en "tvättbjörn" under ett antal veckor och därefter supa skallen av sig.

Dock har också jag skött mitt arbete exemplariskt, kanske tom bättre och mer perfekt än mina kollegor, bara för att kompensera för det dåliga samvetet och sitt icke existerande självförtroende. Jag har försökt sluta så många gånger att jag tappat räkningen men har ändå senaste året lyckats hålla de vita perioderna längre. Ett stort steg var att börja skriva i detta forum och jag har nu lyckats vara nykter i 20 dagar. Tidigare i år hade jag en period på tre månader.

Det enda råd jag kan ge är att när man är en beroendepersonlighet (vilket gäller bla mig i mer än alkoholfrågor) så måste man till slut inse att man får ge upp försöken att dricka kontrollerat. Jag kan inte påminna mig att jag stött på någon som lyckats med detta. Mitt egna alkoholsug finns i allra högsta grad där och är värst över helgerna. Klarar jag mig bara fram till söndagkväll brukar vardagarna inte vara något problem.

Visst är fyllan ibland skön men för mig har det varit så att ju äldre jag blir är de positiva effekterna av alkoholen allt mindre och framför allt under mycket kortare tid. Redan någon timme efter jag tagit första glaset blir det bara en jakt på mer dricka.....

Jag försöker nu inse hur mycket jag har att vinna på att hålla mig nykter. Inte bara blir vardagen lättare. Mitt självförtroende kommer sakta tillbaka, min fysiska och psykiska hälsa återvänder och jag försöker tänka på hur lång tid det tar numera att "reparera sig" efter en dryckesperiod.

Det är inte lätt. Alkoholen är den värsta fiende jag har stött på i mitt liv men jag försöker att inte ge upp.

Godnatt
Tjalle

vill.sluta

Ändå är man där, papegojan på axeln yrar och kommer med inviter.
Åååååhhhhh, inviter är väl trevligt men vafaaaaaaan.
Tjalle så klok så klok, har någon magisk gräns i mitt sinne.
På måndag är det den 10:e. Söndag den 16:e, då........
Då är jag mentalt stark, igen.
Funkar inte det får jag kanske försöka igen.
Satan bara att jag sommar hela tiden.
Inte bra............
Fast jag vet inte, jag finner styrka i såååå många här.
Känner en del sedan i början av oktober och peppar och står i.
Gillar många och hoppas att några gör detsamma, nej trollis jag vill inte bli liknas vid din gubbe som dricker och beter sig som ett litet barn.
Jag kan tyckas vara såååå knäpp men när papegojan börjar kraxa..........
Jag vet alla fällor, vet hur bra det är att låta bli.
Men ändå, detta kallas ångest jag vet.
Jag vet jag vet........
Känslan av att vara ensam är riktigt stor nu.
Kunde jag borde jag väcka frun som ligger bredvid......
Men, nej henne jag skjutsa till jobbet.
-men vänta tänker många nu, men var inte oroliga.
Jag somnade efter tre öl,kl 20;30.
Vaken nu, ingen idé att somna.
Jag läser och skriver.............
Anli jag tycker du och jag fixar detta tillsammans!
Skit i den 16:e.
Den 9:e kör JAG ifrån .
/A

vill.sluta

"Nu får det faaaan vara slut!!!!"
Kilar in där och skriver en rad, kom jag
sätter på en panna java .
Ordnar lite bullar.
Alla är välkommna, kom så slipper jag känna
mig så ensam. Jag har en klump i mitt bröst nu.
Det gör så ont, vill inte vill inte..........
/A

Rosie

Hej Anli,

Jag är som du, med skillnaden att jag är frånskiljd och därmed ingen som har koll på mig.
Jag har försökt sluta tusentals gånger, men det går inte.
Jag minns hur bra jag mådde när jag tränade 4-5 gånger i veckan, och hade alkoholkonsumtionen under kontroll. Och sömnen som du skrev om..den saknar jag.
Och jag förstår inte varför jag dricker, har inget att skylla på, jag borde vara nöjd med mitt liv.
Men peppad av dig och alla andra här ska jag göra ett försök, igen...

Tillsammans kanske det går?

/Rosie

Anli

Ja det är konstigt, vi VET hur underbart det är att vakna nykter, träna som du sa (har oxå tränat mkt i perioder) och känna sig stolt över att lägga sig efter en nykter dag! Men ändå...ändå korkar man upp flaskan! Förstår det inte, hur kan man leva i sån total förnekelse? Mkt märkligt! Visst är det skönt att bli berusad (lite lagom), men det blir ju sällan lagom för oss, och känslan att vakna bakis är liksom aldrig värd den där stunden av lugn!

Jag ska klara i dag oxå!! Självklart många dagar till, men börjar med en dag i taget. När jag får svårt att stå emot ska jag tänka på dig och alla här inne som kämpar sina strider där ute! Det går! Det har många här bekräftat. Vi får tänka på dem och få kraft.

Nu ropar barnen...

Kram Anli

Kristie

Jag har också försökt slutat tusentals gånger men faller alltid efter vanligtvis tre dagar! Jag tror ingen i min närhet skulle tro på detta om jag berättade hur verkligheten ser ut för mig.
Jag ska försöka att göra ett försök igen också så jag är gärna med på att göra det tillsammans!

//Kristie

vill.sluta

Följer du med mig när vi går hand i hand.
Du skall bara veta hur glad jag är över detta forum?
Du går väl bredvid mig snälla Anli?
UJag hoppas det, tittar in senare och ser om du tittat förbi.
Kramar hjärtat!
//A

Anel

Du är den som ger mig styrka. Ingen bra dag.Fortfarande vinpimplande
Krmar mitt hjärta

Anli

På väg hem efter jobbet o tankarna på "ett" glas vin i kväll finns där, det ska ej förnekas. Men tack vare dig vill.sluta, och er andra här så tar jag mig i kragen o försöker ställa om tankarna på julmust. Känns som jag skäms mer för er (som VERKLIGEN VET hur jobbigt det kan kännas) om jag skulle dricka än för andra "vanliga" människor som bara skulle säga -äh lägg av, det är väl bara att låta bli, hur svårt kan det va?! Ni vet, och många (de allra flesta) klarar denna dag...så ska även jag :)
Kram

vill.sluta

Slå inte på dig själv, du är mänsklig.
Jag gillar dig, du är min vän.
Seså, drick med andakt. Imorgon är en njut strålande dag.
Då kommer jag att armkroka dig.
Vi går sida vid sida i snön.
Upp med dig vännen, häng inte läpp.
Kramar.......
//S

Svinmolla

Det verkar vara många det känns extra jobbigt för just nu. Att det ska vara så jäkla svårt att bara må bra. Jag blir tokig, jag vill kunna tänka på något annat. Jag brukar lyssna på musik men då blir det "Kent" eller "Winnerbäck" och då börjar man ju bara att gråta. Jag förstår känslorna att skämmas som du skrev Anli. Men snälla ni allihopa vi klarar väl detta, heller?

42352038

Om inte den riktiga viljan finns? Jag gömmer inte flaskor men känner varje må hur förakt o ångest trycker mig. Hur än en gång bestämt mig för att i helgen var det sista gången jag drack. Vet att det är ovisst om jag klarar hålla mot trots att jag läst ditt o flera ändrad inlägg. Viljan sitter löst just nu o föraktet är starkt o besvikelsen stor för att mannen inte vill hänga på mitt tåg tills jag är säkert på torra land. Hur klarar ni det? Minskar suget när ni läser varandras historier? Och hur ska man klara att acceptera att den andre dricker för mkt (enligt mig) o inte vill ändra hänga på det. Man kan ju inte ändra på ngn annan, men jag vill det och känner tyvärr hur bitterhet o ilska mullrar.
Tack för mig

jos

Tack för en bra tråd! Har just läst hela. Är också mitt uppe i "försöka sluta". Blev "påkommen" av min partner för snart 3 månader sedan. Erkände (vad annars ska man göra när någon undrar varför det ligger halvtomma undangömda flaskor i garderoben!?)och har tagit tag i det... Iaf lite. Går hos en psykolog och har sagt att jag dricker för mycket men kanske inte riktigt HUR mycket. Fokus hos psyk ligger inte på alkoholen utan mer på varför jag mår dåligt och det är väl kanske bra, det är ju där problemet ligger från början men känner att jag ljuger för jag skäms. Trots att jag, som nån skrivit här, egentligen inte alls tycker att man behöver skämmas för att man dricker för mycket.

Dricker i nästan lite varje dag men precis som Anli, aldrig FÖR mkt, inte ens på fest eller rättare sagt SÄRSKILT inte på fest...
Har en liten dotter och ett helt ok förhållande. Fattar inte varför jag inte bara skiter i alkoholen.
Är ändå skönt att blivit påkommen men jag är verkligen inte ärlig ännu, har bytt plats på mina "gömmor" - vågar ännu inte vara utan "tryggheten" även om det är bättre.
Men visst, jag borde verkligen inte köpa hem, be min partner gömma all alkohol osv..

Är ganska orolig för jul/nyår även om själva helgdagarna säkert går bra, jag är ju bra på att INTE dricka när andra gör det - bara jag vet att jag kan ta igen det när jag är hemma/ensam igen.
Så sjukt man kan tänka!

Vad som är lite för vissa är alldeles för mycket för andra...osv...
Det handlar nog mer om att känna sig fängslad i ett beronde.

Och som du skriver, söka i anledningarna till VARFÖR man dricker...
Där finner man nog orsaken till sitt beronde.

Jo det blir en djupanalys av sig själv och det ÄR jobbigt att gå igenom.
Men återbetalningen är tusenfald...

Det är nog bara en av många lik i sin garderob som trillar ut.

Att öka sin insikt är nog en fas alla kan behöva genomgå i vår nya tid av stress och alla krav som ställs på en.
Annars tror jag att man till slut kommer att gå under.

Att värna om sitt inre och vägra följa strömmen för sitt eget bästa kommer att bli superviktigt i framtiden.
Vi är alla individer och vi behöver olika livsvillkor, att vara en i mängden och ställa in sig i ledet,
Nä det är som att förneka sin egna existens...

Det här gör jag för att må bra, och så gör jag det, akta dig för att stå emellan mig och mitt nya mål!

Berra

Anli

Nu är det nära, riktigt nära. Tror jag kommer bryta ihop snart, på riktigt!

Klarar inte att hålla uppe fasaden längre. Vill slita mitt hår, skrika och bete mig sjukt galet, men står här och väntar på tåget o beter mig helt normalt. Jag vet även att jag kommer vara trevlig, korrekt på jobbet och ha riktigt kul vid lunchbordet. Men när som helst kommer jag att bryta ihop. Det är en tidsfråga...

Kombinationen familjesituation, höga krav på mig själv och alkoholen funkar inte längre. Inte alls faktiskt... Ja jäklar, oj vad folk som känner mig kommer bli chockade när/om jag totalt spårar ur...nästa så jag ser det framför mig he he he.

Antingen sker en drastisk förändring, JAG måste ju självklart se till att den blir av, eller så rasar allt!