Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

Tjalle

Det höll i 26 dagar den här gången. Drack i fyra dagar och stängde av allting. Inga allvarliga konsekvenser förutom att jag naturligtvis mår fullständigt skit. Tog sista drinken igårkväll och är ganska övertygad om att alkoholen inte helt gått ur kroppen än. Funderar allvarligt på att ge upp. Varför klarar jag inte det här?? Vad är det för fel på mig? Jag borde ha sett varningssignalerna när de dök upp men jag bara körde på som vanligt och rätt vad det var hade första whiskeyglaset slunkit ner. Men det var i lördags det........

Jag skäms oerhört för mitt beteende och alla jag skadar. Inte så att jag blir aggressiv utan mer fullständigt omöjlig att umgås med. Jag hade egentligen inte tänkt gå in på forumet idag (eller mer ärligt vågade jag egentligen inte) men jag var bara tvungen att dela min förtvivlan.

Trevlig kväll önskar en förkrossad Tjalle

i dag du ska gå in på detta forum. Förtvivlan känner vi alla igen när det gäller att alkoholen ännu en gång vunnit en seger.
Men som alltid, det finns i morgon en ny dag att ta ett annat beslut.
Kram
Fenix

höst trollet

Vi kan ju kalla det för "skov" i sjukdomen alkoholism..
Har du varit i kontakt med någon beroendemottagning? Du kanske behöver lite "yttre" hjälp, för ibland fixar man det nog inte själv..

Välkommen tillbaks är du i alla fall! Strongt gjort och det visar att du inte gett upp!

kram /trollis

Tjalle

Sitter, fortfarande mycket förtvivlad, darrig och tittar ut över snötöcket. Tänker på hur vackert allt är utanför i naturen och att istället för att ta in allt det sköna ser man till att bedöva sig bortom sans och vett.

Tack för ert stöd (senast Fenix och trollis). Ni har båda så rätt. Ny dag och ett nytt beslut. Jag har gudskelov ingen alkohol hemma och som alltid en tid efter senaste fyllan känner jag bara äckel och förakt för denna djävulens drog. Jag kommer att vara helt ensam på julafton av olika anledningar vilket både oroar mig och känns bra. Oroar mig för att jag lätt kan gå in i någon form av depression, känns bra för att jag vet att jag inte frestas dricka.

Trollis, jag har en kontakt på en beroendemottagning som jag ringde för en stund sedan. De ringer mig under förmiddagen. Ensam är inte alltid stark och du har så rätt när du säger att man ibland behöver "yttre" hjälp. Jag ska försöka ta de riktiga besluten, fortsätta skriva här och försöka få mig stärkt i min kamp genom era kloka inlägg. Det är inte många andra personer som vet hur det känns att känna den bottenlösa ångesten och känslan av att man inte ska komma på fötter igen.
Ha det så bra allihopa
Tjalle

Anli

innan det nya vita livet! Hakar självklart på As utmaning om ett vitt 2013 (även om jag justerar mitt löfte till "så vitt som möjligt").
Egentligen gillar jag inte att börja 1 januari, har så många nyårslöften det aldrig blev ngt med...men bättre lycka denna gång!

Det sorgliga är att jag inte känner ngn lättnad över beslutet, mest sorg faktiskt...kommer sakna alkoholen. Sakna att ha vin att se fram emot, att trösta mig med. Sjukt att säga så, men här är vi ärliga! Just nu ser jag nackdelar, men hoppas jag så småningom ser fördelarna. Inser också att det kommer bli tufft, riktigt jobbigt. Men ska gå!

Gott nytt år på er alla!
Kram

Morla

Jag är med Anli, och jag känner mig faktiskt lite lättad just nu. Men jag kommer också att sakna vinet, det är jag säker på. Vi gör detta tillsammans och jag är så glad att jag hittade hit. Har känt mig så ensam och bedrövligt skamsen över detta vin! Särskilt med tanke på mina barn. Nu gör vi det! Detta ska inte få ta upp så stor del av våra liv!

turen73

Jag är med.För mig är det dag 13 idag efter min kraschlandning innan jul. Jag har gjort "vurpor" under året men ändå efter tag tänkt att "hur svårt kan det va att ta ETT eller två glas, jag är ju snart 40 så jag borde väl ha lärt mig något"...Ja men efter senaste verkliga kraschen då jag hällde i mig ohejdat inser jag att alkohol inte är för mig och att jag måste sluta helt. Jag får njuta av andra saker här i livet, hitta andra aktiviteter att ta till när jag vill fira, sörja, koppla av osv. Känner mig lätt till gråten idag... det är väl vemod över att det är över. Det måste vara det, för så som det har stupat åt ett håll det senaste året finns inget att välja på för mig. Jag försöker intala mig att det känns skönt och bra. Gott nytt år på er så får vi kämpa tillsammans.

Anli

...det "nya" vita livet! Från att sista dagarna tyckt det känts jobbigt och trist med detta beslut (mer som ett nödvändigt ont), så känns det i dag bra. Äntligen! Äntligen ska jag kunna se folk, och mig själv, i ögonen utan att skämmas! Äntligen slipper jag smussla, tänka på hur långt det är tills jag får dricka, om jag har tillräckligt med vin hemma....äntligen!

Kram på er!

Morla

Vad braaaa (!!!) att du känner att det är rätt och riktigt. Att slippa fundera på om man sluddrat när man pratat i telefonen, att slippa fundera på om man kan köra bil, att inte behöver dölja spåren i ögonen o ansiktet av för mycket vin och tanken på att fixa undan alla måsten under några nyktra timmar under dagen för att få dricka. Och ångesten!! På natten, den vill jag väldigt gärna vara utan. Heja oss!

Anli

Och Morla, du har rätt. Gud vilken lättnad att få slippa ångesten på natten! Det är det värsta som finns att vakna vid 2 tiden, ligga och vrida och vända på sig, må halvilla, vara törstig och inte kunna somna om pga alla hemska tankar! Varför har man utsatt sig själv för detta?!?
Näe, nu väntar god nattsömn och gott samvete :)

Anli

Nöjd känner jag mig nu! Efter en heldag med barnen gick vi (bara barnen och jag) på restaurang och jag bad om alkoholfri öl. Fanns dock endast lättöl så tog en cola istället. Lägger mig nu, nykter och klar i huvet, och har inte en endaste önskan om att dricka! Känns bara som ett självklart beslut just nu (faktiskt för första ggn) och kan inte längre (efter hela 3 dgr...ha ha ;)) förstå varför jag höll på att hälla i mig vin jämt och ständigt!?
Inser att dessa "enkla" dagar och den stora beslutsamheten kommer prövas framöver, men just nu känns det bra :). Tyvärr, som den beroendepersonlighet jag är, så har jag börjat trycka i mig onyttigheter och dessutom smygrökt mer än en cigarett....suck! Måste genast se till att strypa nya dåliga vanor i sin linda!

Kram på er!
/Anli

vill.sluta

hur duktig du är.
Kanoners!
He he he du kommer vilja trycka i dig en del gott, men om man jämför med alkohol så är det inte lika energitätt.
Men godare, på en gång lite mer att tycka om..........
Ha ha ha, kramar!
/A

Morla

Bra jobbat! Ja, jag förstår just nu inte heller varför jag drack så mycket?! Hmm, får fortsätta läsa här så jag inte glömmer hur det var. :)

Anli

När jag lägger mig ikväll har första vita veckan passerat. Känns väldigt bra! en vecka är inte lång tid, men det är SÄLLAN jag gjort så "långa" uppehåll' Hoppas kunna läsa här om ett par månader och se tillbaks efter att ha varit vit en längre tid.

Än så länge går det bra, känns inte allt för jobbigt. Mest lite trist, måste hitta annat att se fram emot än vinet, spec på helgen. Jag tar fortfarande en antabustablett då och då, tänker fortsätta med det ett tag till. Tror jag har styrkan att klara mig utan den men vill inte chansa så här i början, lika bra att ta det nu när jag ändå har. Har även sagt till min man att jag ska ta ett så vitt år som möjligt. Bra och sunt tycker han men vin till middagen på helgen kan vi ju ta tycker han som inte har en aning om vidden av mina problem eftersom jag lyckats smyga. Vill/orkar inte berätta hur det egentligen ligger till. Ska försöka klara detta på egen hand först. I morgon har jag mitt andra besök hos psykologen, jag lättar mitt hjärta för henne och er :)

Kram Anli

Morla

Det där med att berätta för sin livskamrat.. Jag har sagt att nu är det bara så att det kommer att barka iväg för mig om han inte är nykter med mig. Jag har inte sagt till honom hur illa det har varit, inte riktigt. Jag har bara bekräftat det han redan märkt. Han är inne på att inte dricka något under januari och sedan kan vi ju dricka lite på helgen tycker han. Jag är ju alkoholist, men det har jag liksom inte sagt rakt ut.. Tror att det är för att tanken inte landat i mig att jag inte kan dricka alkohol överhuvudtaget. Vad händer om jag säger det ordet? Blir rädd. Vill inte bli dömd på något sätt. Det är jag ju så duktig på att göra själv:/

Mammy Blue

Åkte dit nyårsdagen på slattarna utspridda i köket efter nyårsafton, men tycker ändå vi är värda en applåd! /MB

vill.sluta

Körde ett nyktert nyår bara för att markera starten! Ni är grymma tjejer!
Stark i baken, ingen fotbollsspark, men en liten känga i vart fall! :-)
/A

Anli

Barnen somnat tidigt (otroligt nog efter att ha varit lediga länge och varit uppe senare än vanligt). Nu the och macka framför tvn (i sängen ;)).

Det känns så härligt i all sin enkelhet. Är trött, men på ett skönt sätt. Vanligtvis, efter ett par glas vin känner man/jag inte tröttheten på samma sköna sätt. Då sprang jag mer runt som en duracellkanin, bakade, plockade, lagade mat inför morgondagen och fixade tills jag somna som en stock då jag gick och la mig (för att sen vakna vid 2-3 med ångest).

Just detta, att ligga ner och känna tröttheten och slötitta på tv (med the :)) är en underbar känsla. Och att sen veta att jag kommer sova gott i natt, UTAN ångest, är ju underbart bara det :).

Önskar er alla en underbar kväll.
Kram Anli

vill.sluta

Så rätt så rätt, sömnen är väl det som är mest påtaglit.
Själv gick jag och lade mig 20:30 och sovit som en stick ä
Kramar/A