Vilken bra sida. Här kan jag kanske tota ner lite funderingar och känna mig hemma. Jag känner igen mig i dig Mulletant, jag tänker så oerhört mycket. På livet och beteenden. Vill hitta förklaringar och sanningar. Är nyfiken och ibland vill jag gärna delge mina funderingar.
Jag har nu varit nykter i dryga tre år. Jisses vad tiden går fort. Så här i efterhand så känns det bara konstigt och märkligt att jag spenderade 10 år av mitt liv i en dimma, konstgjord hjälp att få flow och orka mera, känna mindre oro och sorg. Tiden gick och till slut fick jag bara lite lyckokänslor timmarna innan jag öppnade vinflaskan och vid första glaset. Orkade mindre och mindre, så drack jag lite till för min alkoholförgiftade hjärna tänkte att om jag bara dricker ett glas till så mår jag säkert bättre. Tills jag la mig med hjärtklappning, svettningar och illamående, och ofta med en djävulsk magvärk.
Well, well en krasch blev det, som inte bara berodde på alkoholen. Fick ta ett beslut, att sluta dricka vad som än hände. Och att inte försöka ta mitt liv en gång till. Det blev ett löfte till mina barn. Och jag var inte ett dugg glad. Långt, långt nere i depressionens träsk. Levde i slowmotion. Ville inte leva men tänkte att jag inte behövde bry mig om nånting, bara jag fanns till för mina barn. Och lärde mig en massa knep för att sluta oroa mig för allting. Lärde mig att säga nej utan dåligt samvete. Fann ett lugn även om jag började pendla mellan rosa moln och mörka hål.
Det tog tid innan jag slutade sörja rödvinet. Sen tog det ytterligare tid innan längtan försvann, de där huggen i magen vid t.ex reklam. Idag tänker jag ytterst sällan på alkohol, och då känner jag avsmak, känner den hemska smaken i munnen och det lätta illamående man ständigt gick omkring med.
Nu är det vardag att vara absolutist och det känns så rätt. Precis som det är vardag att vara vegeterian. Det stämmer så bra med min personlighet och mina värderingar. Ja, min personlighet har kommit fram igen, mitt rätta jag. Som tycker och tänker en massa, som är väldigt "hippie" som min make säger. Min frontallob var ganska bortkopplad när jag drack, var ganska mkt fjortis i mitt tänk. Samtidigt som jag var snäll och empatisk och stöttade halva släkten utan att ens fundera på om det var ett behov hos mig själv.
Idag bor vi på vår drömgård (när man drack planerade och drömde man mkt men det blev inte mkt gjort)jag har ett jobb som ger mig tillräckligt mycket ledig tid, maken och jag har det superbra och varje dag tackar jag för det fina runt mig. Bekymmer har vi, det hör ju till livet. Jag som älskar att fundera tror ju att ångest och oro är det som för mÄnniskan framåt. Ett naturligt tillstånd som går över av motion och kreativitet. (finns undantag, tex vid psykisk sjd eller drog-alkoholberoende) Det går INTE över av snabba kickar och materiell status.
Idag är det så jäääkla kallt att jag funderar på att ta in mina hästar i huset.. :) I mitt knä ligger Fenix och spinner och hans syster Tuss ligger i stolen bredvid. Hundarna har lagt sig igen i min säng. Sonen har som vanligt varit uppe hela natten och har precis lagt sig.... Han mår lite bättre igen efter världens dipp. Och jag har väl som vanligt skrivit alldeles för mycket .. så jag ska sluta här. Kom ihåg bara, att det finns ett liv att välja när alkoholen är bortvald. Ett helt underbart liv.
Kram till alla som kämpar.
Pia