av Gäst

Vill sluta nu!

Pellepennan
tis, 2014-01-21 - 11:37

Skrev igår ett långt inlägg där jag ville gå igenom ytterligare funderingar kring min erfarenhet med AA mötet. Jag kände att det behövde landa lite. Ok, inlägget "försvann" när jag skulle spara, och jag pallade inte att börja om....

Ungefär detta var det jag ville förmedla:

Ett par viktiga saker som skedde och var mycket positiva för mig:

Det var lite klurigt att ta sig dit. Menar att jag satte mig på bussen och åkte till ett möte i V-staden istället för att gå två gånger runt hörnet i mitt eget kvarter, där det finns en lokal.... Jag, förföljelsemani?? näähää...

Jag blev inte mottagen fördomsfullt, och kunde även släppa ett antal egna fördommar under mötet

När jag presenterade mig med namn och som alkoholist inför personer IRL, så stängde jag dörren till att eventuellt kunna förhandla med mig själv om dan saken i framtiden. = slut på möjlighet att shit chatta med mig själv nästa gång det vacklar, för det kommer säkert att vackla.

Även jag blev erbjuden sponsorskap. Kanske vore en sponsor något jättebra, men är naturligtvis något man vill välja med omsorg. För att kunna göra det så måste jag således gå flera gånger, vilket jag ännu inte vet om jag vill/just nu har möjlighet till. Är tillbaka i hobbithuset just nu. och då blir det svårt att få till rent praktiskt. Men som sagt att ha någon att tala med på riktigt kanske skulle vara bra, så vi får se. Den ska i så fall väljas med omsorg (ännu mer än kramar kanske ;-))

Och så till er andra som kanske tvekar att göra ett försök att gå dit: Nej, det är inte farligt. Ja, tror inte det kommer att lämna dig oberörd - men även ett par timmar här inne berör ju och det är ju ingen fara. Jag tror vi i mångt och mycket delar upplevelsen Fia! Jag kommer inte i nuläget att boka 90 möten på 90 dagar (som jag läste här inne att någon gjort) men jag utesluter inte att jag går igen. Du har rätt - alla medel är tillåtna, och det är ju liksom obegåvat att använda sig av dom. Skulle jag då stöta på en Fia - brun som en pepparkaka -kommer jag nog att nypa henne i kinden, haha
Tycker faktiskt du är rar, även om du är en bitch ibland med ;-). Båda kan ju inrymmas i en och samma person, eller hur?!

Och så ett stort tack till dig Mullemannen som gav mig den slutliga "kicken" att pallra mig dit! Sätter värde på de spår du numera lämnar här inne i "gemenskapen". I min och andras trådar. Till dig en lite respektfull grabbig kram, en sån där med några dunk i ryggen :-)

//PP

//PP

Adde
tis, 2014-01-21 - 15:05

betydde vetskapen om att jag hade(har) ett gäng telefonnummer att ringa till väldigt mycket. Att bygga upp ett kontaktnät med folk i gemenskapen är viktigt för mig, en del kanske inte är nära vänner, andra är jag väldigt nära med, men bara känslan av det finns möjligheter att få tag i folk som vet vad jag pratar om är guld värt.

Det ger mig en trygghet bara att veta det.

Zapata
ons, 2014-01-22 - 09:44

Skräms nog många från AA p g a den andliga anknytningen. En del har svårt för att säga att jag måste ha någon andlig kraft som skall hjälpa mig. Jag är inte andlig som exempel. En annan sak är att alla måste tjata om att de är alkoholister. Säger man inte det i inledningsfasen blir det nog svårt att delta. Har inte svårt själv att kalla mig alkoholist, men det vill jag inte säga på kommando. Alla kanske inte är alkoholister, utan vill bara ha en gemenskap för att avstå alkohol. Det är lite synd med alla denna formalia. För gemenskapen och det stöd man kan ge varandra är ju kanonbra. Tror det kan räcka med det. Sen får väl folk välja sin egen tro, eller hur de presenterar sig. Tror AA borde lätta lite på ritualerna, så skulle fler hitta dit. Det har ju hänt en del sedan Stora Boken skrevs vad gäller alkoholforskning och syn på andlighet.

Pellepennan
ons, 2014-01-22 - 13:35

Produktutveckling kontra "never change a winning conpet- Ja så har jag funderat lite dom dagar som passerat efter mitt första AA möte. Lite komiskt att det talas så mycket AA här i min tråd, men det är ok :-)

AA fungerar ju bevisligen för många, och det är ju toppen. Men det krävs nog att man kan "leva" med det religiösa inslaget som finns. Konceptet sitter och det är kanske svårt att ändra på. En av personerna sa i sin delning när jag var där: "Glad att du kommer hit. Kommer det inte nya kommer vi att dö ut" Det stämmer naturligtvis och den funderingen finns nog inom många rörelser. Som exempelvis Svenska kyrkan. Att på ett sensibelt sätt ta ett vinnande koncept och anpassa detta till samhällets förändringstryck är klurigt. "Boken" ju redan skriven. Signalerna att det är religiöst - även om det sägs inte vara det - kommer ju vissa inte ifrån. Räcker ju att kolla in typsnittet som används på tavlorna med stegen och sinnesrobönen... Vissa ser det som ett problem, andra ser kanske bortom detta, och förstå direkt den bakomliggande innebörden. Men det är många som tvekar att gå dit, det tycker jag verkar vara helt uppenbart.

Vi lever i ett helt annat samhälle idag än när boken skrevs, och det tål kanske att vi tänker lite runt det. Målet för en alkoholist är att vilja sluta dricka, passar i AA. Att vilja kunna prata om detta IRL finns hos många ges det utrymme för där. Så även att knyta kontakter, få en sponsor och någon att kunna ringa. Det är nog en parameter som forumet saknar. Att kunna se en annan person på riktigt, och eventuellt kunna ge en kram. (I all vänskaplighet förstås). Allt förändras och det är kanske bra så. på 70 talet fanns det i princip mjölk. idag är kylen minst 15 kvadratmeter i minsta butik. Man åkte på charter (där grisfesten var nästan inkluderad) Kodak tillverkade film och var bra på det, och nöjda med resultatet. Telefonen var en grej som satt fast i väggen etc. etc

Kanske kan man säga att alla nymodigheter är inte bra - men verktyg som inte anpassas till användande i sin tid, kan bli svåra att hantera.
Och vill man inte använda verktygen, blir dom slutligen utan nytta, eller hur? Tänk fogsvans, funkar bra, men en modern kap och geringssåg är bättre...

Kanske är det så att genom andligheten så har man idag något som man kan kalla "Exkluderande gemenskap" OM detta är ett problem i att uppnå det övergripande målet - som borde vara tillfrisknandet från alkoholism - Borde ju detta vara ett återkommande tema på AA:s Landsmöten? Säker på att Adde kan berätta mera om detta. (Om man nu inte har en regel som säger att det som sägs på landsmötet stannar på landsmötet) Som sagt, ser fram mot Addes reflektion, då jag förstår att han använder sig själv av 11 istället för 12 punkter (utan den där med gud)

Om det finns krafter inom AA som är intresserade av produktutveckling - av egen verksamhet - så borde det ju vara möjlighet att tänka i nya banor. Kanske Anonyma agnostiska alkoholister version 2.0?

Trabant var i det forna Östtyskland en eftertraktad bil (den enda som fanns till folket). Såg ungefär lika dan ut i dryga 30 år, och vad jag vet länge utan säkerhetsbälte och deformationszoner. Kanske en dum parallell, men se det bara som ett exempel på hur det kan bli om man opererar utan konkurrens, och att man ser konstruktionen som, ja just det färdig..

Tack för ordet

//PP

Adde
ons, 2014-01-22 - 18:59

som sagt inte religiös :-))

Men jag skiljer på andlighet och religion så tillvida att jag gärna använder avslappning, meditation och kan verkligen uppskatta andliga, ljus, värden. Jag tröttnar själv på att läsa Stora Boken eftersom dess språk är från början av förra århundradet, tungt med hänvisningar som inte hör hemma i dagens värld. Jag löser det som så att jag inte läser den nåt mer !

De 12 stegen är ju, förutom det första, ett levnadsprogram. Ett enkelt program för komplicerade människor. Programet är ju ett hopkok från flera olika filosofier, buddismen och rena religiösa levnadsregler. För mig är det inga problem att bortse från ORDET gud och använda det som är bra för mig, typ : Gör det enkelt.

Temat skiljer sig åt från olika konvent och min favorit är Gullbranna där det stående temat är relationer. (Förresten snart dags att boka dit !!)

Det viktigaste jag lärt mig i AA är att förändra mig själv helt och lära mig ett levnadssätt som är skonsamt för min egen skull. Och självklart att göra rent, städa ordentligt, så alla mina gamla spöken åker ut i ljuset. Jag var/är tvungen att tömma ångestryggsäcken så att jag kan behålla min sinnesro och min självkänsla. Den viktigaste biten där har för mig varit att lita på andra och prata öppet om det som trycker mig. Jag kan rent fysiskt känna en väldig lättnad när jag delat om mina bekymmer så de inte fastnar i mitt huvud. Det är inte så svårt rent praktiskt men det finns en tröskel som kallas "tillit" som måste passeras och den tröskeln kan vara djävligt hög.

Som i alla andra sammanhang i livet finns det folk av alla olika sorter på AA, vissa har funnit stöd hos sin gud, andra i sin högre makt och andra har inget alls utom sig själv. Allt funkar om jag förändrar mig själv så jag mår bra.

Ps Hade det här i huvudet när jag skrev ovanstående men fick inte fram det :-)) Nu har pengen trillat ner !
http://www.skyddsvarnet.se/Vara-tjanster/Life-Ring/ Ds

FylleFia
ons, 2014-01-22 - 18:38

Hej PP! Nu vet jag ju inte vad en fogsvans eller geringssåg är för något. En kap kan jag gissa mig till. Men jag tror mig förstå budskapet. Visst kändes AA lite plysch. Inte direkt nytänkande och jag personligen saknade samtalet. Men jag ska ge det en chans till. Måndag i vasastaden, om du skulle vilja kindnypas ;-)

Nej allvar. Jag tror AA kan funka för vissa, medans andra fyllon kräver mer. Gud är ett obehagligt inlägg. Hallå? Vad hände med de andra grabbarna? Allah? Hishna?

Men jag tror verkligen att alla sätt är bra. Dessutom har ju AA ett anhörigprogram som jag via en väninna har förstått är bra. "Även en blind höna..." Nu vill jag inte avskräcka någon från ett AA besök men man ska vara beredd på att det inte passar alla. Lite amerikanskt liksom med medaljer och applåder. Tittar på tv där en kvinna talar med en oförstående (sjävvalt?) Pekka Heino om sitt missbruk.

Bara lite lösa tankar. Det kan du ta PP.

Fia

Pellepennan
ons, 2014-01-22 - 23:06

När jag nu loggade in en andra gång såg jag tillägget du Adde gjort om Skyddsvärnet. Hade på känn att du satt inne med kunskap, men att det redan fanns något i den stilen hade jag ingen aning om, och kanske inte många med mig här inne.

Jag kan inte påstå att detta med det andliga var ett jätteproblem för mig, men jag har märkt att många här har haft funderingar kring och från. Du kanske kan fråga Magnus om du kan starta en egen "blå" faktatråd, du har ju bra svar på det mesta :-) Jag har tidigare ställt den här typen av frågor, och det vore väl toppen om alla kunde hitta svaren enkelt? Tack igen!

Jag ska säkert gå någon gång till, när jag är tillbaka i stan och kan ta mig till ett AA möte. Naturligtvis ska jag även informera mig mer om den alternativa verksamheten och möten i Life Ring. Sidan strulade lite för mig, men det kanske är min webläsare som krånglar till det. De jag hunnit läsa verkar i alla fall lovande.

Ja du Fia, när jag tar mig dit igen kanske din solbränna redan bleknat. Då kanske jag helt plötsligt "kindnyper" fel person och åker på en snyting ;-) Tycker du gör helt rätt i att gå ett par gånger. Man måste ge allt en chans som kan öka på våra odds i kampen.

ha en fortsatt trevlig kväll alla!

Mulleman
ons, 2014-01-22 - 23:28

Hej mina fina vänner, alla som ingår i det gemensamma om att leva ett liv utan en enda fylla längre. Hörde idag en fin sak "det är bara att fatta att jag aldrig mera kan få en glad och kul fylla mera!". Jag blev så där nästan överraskande glad över det! Fin känsla faktiskt. Det konstaterandet är liksom ett steg i beslutstrappan, kan jag tycka. Det har betytt mycket för mig att se andra och längre hunna nyktra personer, se dem och lyssna till deras berättelser, det vi kallar delningar i AA. När jag idag läser om personer här med försök och misslyckanden och tack och lov nya försök så fylls jag av den tudelade känslan av dels Förbannade sprit, dels styrkan i att försöka komma igenom och hitta "sin" andra sida och därmed ett kanske helt nytt liv. Det är med mycket av igenkänning och leenden man lyssnar till de andra erfarna... om man säger.
Nu ligger jag skönt nedkrupen under mitt duntäcke och konstatera att det faktiskt är fullt möjligt att, med hjälp, komma till en situation där livet är riktigt prima. Men jag glömmer aldrig hur det också har varit och framför allt vad som krävdes fram tills idag. I morgon är en ny dag med ett nytt beslut. Det som händer är också att tankarna går vidare till, hur skulle jag kunna vara en hjälp, ett stöd och finnas precis där och då när någon vacklar och den där inre dialogen med "fan själv" sätter igång.
När det gäller AA så är jag inte vare sig förespråkare för eller motståndare till "något enda sätt" till något som kan hjälpa en människa på vägen fram till sin egen nykterhet. För mig personligen har den gemenskapen i AA betytt väldigt mycket i min pågående resa, även för Mt (min livskamrat)faktiskt, på flera sätt. Till ex. så var det bara därför vi träffade Adde i somras!
Jag går troget på mina möten och det känns bara rätt och bra. Vi är några tappra själar som upprätthåller verksamheten, en kärntrupp kanske man kunde säga och numera får även jag räkna mig till dem. Lite speciellt på sitt sätt det också. Visst är det så att jag allt oftare kan känna att jag inte skulle behöva gå för min egen skull för att fortsätta min nykterhet, men jag vet att dessa tappra själar har blivit som speciella vänner på ett ovanligt sätt. Där finner jag ro och sinnesfrid, utan att behöva prestera någonting annat än min nykterhet... rätt lämpligt eftersom det är det jag vill. Jag vet ju fortfarande väldigt lite om deras “yttre” liv i vardag, jobb och familj med mera, men mer och mer om vad var och en är, tänker och vill vara för egen del. Sånt som de sen bara genom att vara nyktra kan dela med sig av till andra.
Tänker på att allt ändå inte måste göras NU, och det viktiga är en del av våra deviser, vi som är stolta nyktra människor… en dag i taget, ta det lugnt, det viktigaste först och bevara den inre sinnesron. Det mår vi själva bra av och då smittar det av sig också på andra vi möter.
Så enkelt är det hela! Hihihi.
God Natt alla tappra kämpar, kom ihåg, vi är många många!
Mm.

Pellepennan
tors, 2014-01-23 - 08:37

Så enkelt är det hela! Jo jag gillar slutklämmen, och känner på något sätt hur det känna att skriva dom orden ;-)
Tack för ytterligare ett tankfullt inlägg Mm, dom ger oss bra stöd.
Nu iväg in i dagen!

//PP

Pellepennan
lör, 2014-01-25 - 00:21

Funderade ikväll på när jag sist kände en riktig önskan att dricka. På något märkligt sätt är det faktiskt länge sedan. Ja en kort tanke kan komma upp -skulle vara gott med...
Men ingen önskan efter ruset som sådant. Tankarna på alkoholen har varit mycket närvarande under de senaste månaderna, men det blir mindre ofta numera. Det som gör mig lite fundersam är att jag inte direkt känner mig" euforisk" över nykterheten. Det är ofta mer en känsla av - jahaja, och nå då?
Jag vet inte om det är som det ska vara? Förmodar som med det mesta jag gått igenom, att även detta är helt normalt. Men jag känner inte direkt faan va skönt att vara nykter! Det är mer som det känns som - faan va skönt att inte vara full. Kanske är det ett tecken på att hjärnan har svårt med att fixa fram lite schyssta endorfiner, som skulle sitta bra från och till.
Men man ska inte gnälla i onödan kanske ;-)
Somnar och vaknar i alla fall nykter imorgon med. Så mycket är säkert.

konstnären
lör, 2014-01-25 - 08:19

Jag tror ju inte att den där lyckan kommer av sig själv. Vi får nog jobba lite på
den. När jag känner lycka är varje morgon jag vaknar och vet att jag inte druckigt
dagen innan. Sedan går det upp och ner men det är väl så livet är. Jag tror inte jag
kan gå omkring i vardagligt rus hela tiden. Det jag kan tycka är jobbigt är att man
får ta motgångar nyktert nu för tiden. Innan hade jag väldigt lätt för att gömma mig
bakom flaskan och just då löste jag alla problem som jag sedan sköt upp när man
nyktrade till. Ibland är livet inte lätt men jag gillar det nu med klara ögon.
Tänker inte ofta på A nu jag spelar upp min fina inre film som verkligen är ett av-
skräckande ex hur jag var innan.
Igår var jag bortbjuden på tjejmiddag men tackade nej, fick någon konstig ide att jag
skulle dricka om jag gick dit. Det blev sura miner men jag var tvungen att rädda mig
själv. Idag känner jag inte alls så allt är bara harmoniskt just nu. Så man ser vad det
kan svänga.
Må bra på dig
Konstnären

santorini
lör, 2014-01-25 - 08:34

Man får lova att ta allt utan nåt alkoholfilter. Men det är också en lycka i sej, att veta att allt man gör är på nyktert huvud. Lösningarna är inte ett hopkok av luddiga alkoholidéer. Jag är i alla fall mycket lyckligare nuförtiden. Inte lycka jämt men jag vet att alla känslor är äkta. Att vara nöjd mej sej själv och sina val ger också en eufori ibland. Att gå förbi systemet på fredagskvällen och inte behöva gå in och bunkra upp. Det blir ett annat lugn utan denna stress att alltid behöva se till att ha tillräckligt hemma. Och denna valfrihet, alla möjligheter man har. Förut var det bara en-att slå upp ett glas och börja dricka. Det goda ruset kanske höll i en timme eller två, sen kom ångern, ångesten och tanken på morrondagens förstörda möjligheter att åka tidigt till butiken eller annat man kanske ville göra.

Svaret är att man blir lyckligare utan alkoholen, det är nog säkert.

Pellepennan
lör, 2014-01-25 - 11:00

Stort tack Santorini och Konstnären. Jag håller med er helt och fullt. Är medveten om att det för mig kanske är svårt att sätta fingret på vad jag menar. Saknar inte A sedan kanske en månad, så det är inte så att jag skulle låta mig luras att tro att det var "bättre" förr. Känner mig just nu helt färdig med den, även om jag vet att det kommer situationer där det kommer att vackla och kännas frestande. Jag tar det då, och känner mig beredd att höja garden blixtsnabbt när det är dax.

Det stämmer. allt är bättre nu idag. Att en lördagsmorgon vakna nykter, ligga länge kvar i sängen och läsa spännande böcker med min dotter. Att vara helt närvarande och kunna strunta i om det finns dricka kvar till resten av helgen eller ej. Blir jag sugen på en öl, så finns ju dom jag numera dricker på Konsum, och det är ju öppen nästan jämt. Och har man inte dom hemma går det lika bra med svartvinbärssaft ;-)

Jag kanske bara har en förväntan av något ännu bättre? Lösningen till det, ligger nog i att lösa helt andra saker än att enbart hålla sig nykter.
Jag vill alltså verkligen inte ge nykterheten skulden, den är bra den... . och framför allt är den en förutsättning för att fatta andra bra beslut som behövs i livet. Ser man alkoholproblemen som en grund till ett hus som vacklar, så kan dom problemen bidra till att huset skadas - ja ännu värre - hela huset kan rasa.

Ska man bygga vidare från en vacklande grund är ju alkoholen problemet, och jag är supernöjd med att grunden för varje dag blir stabilare och bättre. Jag vet att nykterheten lönar sig, och tänker fortsätta värna om den.

Ta var på er, och tack igen!

//PP

Pellepennan
mån, 2014-01-27 - 08:54

Året har knappt börjat och jag har med säkerhet varit "helvit" flera dagar i år än förra året...
Det tål att tänka på när det är lite gråkallt ute, och skulle negativa tankar dyka upp.

Fortfarande 100% nykterhet och en "nätt" liten rad 0:or i protokollet.

Kämpa på alla där ute. Drattar vi på ändan i halkan, gör vi det åtminstone nyktra!

//PP

m-m
mån, 2014-01-27 - 22:18

Det här med endorfiner och belöningssystem... Ja, det är lite som du skriver - det tar nog tid att lära hjärnan och kroppen nya vanor och sätt att fixa det där "extra" vi hade alkoholen till innan. Vissa dagar känns det som att man är stark och klarar det här bra, och det kan ge en känsla av - ja, jag vet inte, inte eufori kanske men en självkänsleboost. Andra dagar känns det lite... inte hopplöst precis, men mer som att när ska det gå av sig självt i åtminstone nästan alla situationer?
Men för min egen del känner jag mig överlag mycket mer psykiskt välmående nu än jag gjort på länge.
Ja, jag vet inte riktigt om jag kom någonstans med detta... men skönt är det verkligen att kunna räkna nyktra dagar, och mindre behagligt att tänka på hur få de varit de senaste åren...
/m

Pellepennan
tors, 2014-01-30 - 23:40

Svajar det? frågade en underbar person som det finns så många av här på forumet, i min tråd för länge sedan. Det var när punkt 4 dök upp i listningen som Morla gjorde häromsistens. Ni vet: Lalala har jag problem? kanske jag kan dricka lite alkohol någon gång....Sedan tog det bara ett kort tag, så var det adjöss med mina inloggningar på ett bra tag. (hoppas för övrigt att du har det fint Morla!) Den här gången kan jag inte riktigt känna att jag delar listan med er andra. Inte på samma sätt som då i alla fall. Enbart på grund av det, vill jag i all välmening höja ett varningens finger till den som kommit till 4 ett par gånger.

Den här gången har jag nog mest känt att det bara tog stopp. Jag är nog fortfarande kvar på punkt 1?! Javisst, en del tycka synd om stackars mej och sån´t har ju funnits, men dom andra punkterna har inte riktigt kommit den här gången. Kanske har jag nu lagt mig ner på rygg och fattat att det är kört? Det kommer inte att gå med något återtåg till normaldrickandet, och vill jag ens det? Det börjar kännas lite som om det är annorlunda... Kanske var det mitt besök hos AA :-) Kanske gjorde det susen att för alla berätta att Pellepennan är alkis? nja vem vet, tanken är ju svindlande. I synnerhet för mig som är född skeptiker!

Men annars svajar det rejält, och det är inte med drickat det svajar. Känns helt ok med den biten. Men jag håller också garden uppe, och är på helspänn. Dyker tanken/han/eller hon upp, nitar jag direkt!(jag har svårt för Hen btw.)Samtidigt försöker jag navigera, tänka rätt, visa mitt förnuft, inte tänka egoistiskt. Allt det som kan var så svårt när vuxna tänker, vill och fungerar olika - och man ibland har en känsla av att bli uppbjuden till en "dans" där människans fina sidor, inte alltid kommer till sin rätt. Icke sa Nicke, jag ska försöka hantera allt så att jag kan stå för det jag gör idag och om 20 år.

I sakfrågor och värderingar upplever jag inte att jag tänker våldsamt annorlunda nu än när jag drack. Jag tänker bara bättre och snabbare. Jag har oroat mig (eller kanske hoppats) att det skulle dyka upp någon som var annorlunda i nykterheten. Men det har det faktiskt inte gjort. Det var därför jag hade tänkt vänta med alla stora saker som inte har med nykterheten att göra. För att vara helt säker på att det inte var så att jag blivit konstig av drickat ;-) Men nu kunde jag inte få respit som begärt, utan var tvungen att ställa upp och ta i "surdegarna" ungefär nu. När jag nu i dryga 2,5 månader skalat av ett halvruttet lager i taget på "löken" Pellepennan, börjar jag nu se skymten av en intakt kärna. Och det är faktisk fortfarande bara en lök...
Om än något mindre och lite "tilltuffsad". (Hoppas för övrigt att jag inte missat något därunder, så att det i sluttampen visar sig att jag var ruttnare än jag trodde trots allt.)

Det är nästan en liten tragikomisk situation mitt i alltihop. När jag läser på medberoende- sidorna skulle säkert dom flesta vara lyckliga om alkisen valde bort drickat och fokuserade på just det ett bra tag. Jag jobbar på det, men kan ändå inte känna mig trygg i att berätta om problemet. Att jag behövt respit för den skull. Av rädsla för att det eventuellt skulle kunna användas emot mig, i en för mig ofrivilligt slam slakt.

Får helt enkelt jobba på mot bästa möjliga konstruktiva lösning. När krutröken sedan lagd sig, får jag kanske ta det då.

När det blåser bistert - ingen alkohol! Det får bli tanken innan jag släcker i kväll.

//PP

Mabert
fre, 2014-01-31 - 09:12

Hej!

Är ny här och får inte göra en egen tråd innan de ser att jag inte spammar tydligen :-) Skriver här för att tråden verkar aktiv och med kloka människor. Skriver mer om mig själv och så när jag får öppna en egen tråd.
Har dock en fråga. Läser om många som vaknade på nätterna och kallsvettades, hade ångest mm när de drack. Själv sov jag som en klubbad säl, ingen bra sömn jag vet, men jag sov.
Har visserligen bara varit helnykter i 5 dagar men jag sover jättedåligt! Förstår att det har med någon form av abstinens att göra. Somnar på kvällen (00-01) men sover oroligt och drömmer mycket tills jag vaknar vid 03-04 och omöjligt kan somna om. Känner mig hyfsat pigg då men man är ju mindre pigg på jobbet efter lunch....

Frågan är kort och gott om det finns någon som har något knep som inte innehåller tabletter/ droger? Trodde det skulle bli bättre efter 3-4 dagar men nix! Förstår att jag kan verka otålig efter bara 5 dagar men tycker att jag läser att de flesta här sover så bra utan alkohol.

Tacksam för svar!

/M

Nike
fre, 2014-01-31 - 12:04

Känner igen detdär lite. Själv hoppade jag nog över fas 2 och har befunnit mig i fas 3 rätt konstant. Även om jag inte är helvit så är det nästintill iaf. Men nej, ingen uppåtstämning här heller, mest tråkigt och vardag och jag trodde nog förändringen skulle "kännas mer", särskilt med tanke på min tidigare konsumtionsnivå. Ligger förvisso bara på 3 månader ännu så det kommer väl, men nä, nån megapepp råder ej här. Mest trötthet och uppgivenhet över hur tråkigt och enahanda livet är, trots alla fina små vardagsstunder som jag ju helt klart kan se och njuta av - men det är enahanda på det stora hela. Utan alkohol dock ett bättre sorts tråk! Och precis som du skrivit ger jag inte heller på ngt sätt avhållsamheten skulden, men inser som så många andra här också att alkoholen dövat/dolt/varit ett symptom på ngt som kanske nu måste få lite uppmärksamhet. Kram på dig. /N

Pellepennan
fre, 2014-01-31 - 15:01

Och välkommen till Forumet! Helt ok, att lämna post här inne, välkommen tillbaka när du vill, även när du nu kanske startar din egen tråd. "Övervakaren" Karin har nu släppt dig fri, så du kan börja!

Tror som du att upplevelserna kring sömnen är lite olika. Jag har alltid genom livet sovit som en björn, och då fattar man ju inte att folk klagar på sina sömnproblem. När jag själv sedan sov lite sämre, kan man börja förstå att folk som har "riktiga" sömnproblem på halsen kan uppföra sig som galningar. Sorry, blev bara en liten fundering kring sömn.

Jag själv hade i drickandet tilltagande vana att vakna allt för tidigt på morgonen. Däckade vid läggdax - som ofta var sent - gjorde jag fint, hade ju lite "hjälp" på traven om man säger så. Under mina första veckorna i nykterhet sov jag med ganska dåligt, och oregelbundet. Jag var även orolig för en massa annat, och tankarna snurrade på alla dödliga åkommor jag förorsakat mig själv i drickandet. Sen kom en ganska lång tid av oerhörd trötthet. Den satt säkert i 4-5 veckor. Sov kanske 12 timmar om dygnet - resterande tid läste jag nog på forumet, förutom en kvart när jag var på muggen :-) (Liten överdrift där)

Tror det reglerar sig med tiden, och att man har en period med stor trötthet är det flera här som vittnat om. Tror nog att allt detta planar ut och återgår till normalitet inom ett par år eller så...

Skämt åt sido. Nu efter cirka 2,5 månader nykter upplever jag att det är ganska ok. och supertröttheten släppt lite.

Du kommer säkert att få många bra svar senare. Här finns nog alla typer och olika erfarenheter representerade. Från sjusovare av naturen, till pillertrillare som tar hjälp.

God start och häng i! Det tar sin kraft att bli nykter, men det kan gå!

//PP