av Teaterapan

vem är jag? 34 år, tvåbarnsmor, superroligt och intressant jobb, god ekonomi och med många goda och nära relationer. just ja! sen dricker jag alldeles för ofta och blir alltid den som "är roligast på festen, jävlar vilket drag du drog igång!". jättekul epitet när man festar med andra festprissar, otroligt pinsamt när man äter middag på typ konference tillsammans med de som kan hantera sin alkoholkonsumtion...
finns så mycket jag vill/kommer skriva av mig om här; om mitt första möte med denna ljuvliga drog som fick mig att glömma min ständigt närvarande ångest och oro, om skammen, om alkoholiserade släktingar (och om släktkalas som "varit så jäkla kul, alltså din släkt är störtskön att festa med, så himla härliga människor, men shit vad rädd jag blev när din morbror ramlade med bakhuvudet rätt ner i stenplattorna!" :/
vill även berätta om att alkoholen, aldrig maten eller umgänget, varit viktigast på alla bjudningar och restaurangbesök genom åren. att det som lockat med "en tjej-kväll" alltid varit ruset, det goda samtalet och en trevlig kväll har alltid bara varit en bonus. om alla dagar "man haft en förkylning i kroppen och verkligen inte mått bra" när man varit så bakis på jobbet så man knappt hållit ihop.
vill skriva om hur så mycket tid av varje dag, vecka, månad och år som har handlat om alkoholen! har (i jämförelse med de jag läst om här) kanske inte druckit ENORMA mängder. men i drygt 20 års tid, sen jag var 13 år, har jag verkligen VARJE vecka (förutom under mina två graviditeter och ca en månad efteråt) druckit 1-3 gånger i veckan. väldigt sällan en gång och väldigt ofta tre gånger.... och eftersom jag har så svårt att dricka lagom är de flesta dryckeskvällarna följda av minst en, oftast två, dagar med extrem bakfylleångest och hemska fysiska besvär pga alkoholen. sen kommer längtan igen, längtan efter att ikväll, ikväll få gå in i vindimman... så all and all: typ NOLL dagar som inte kretsar kring längtan efter, ruset av, eller biverkningar från just ALKOHOLEN! helt sjukt och jag måste bryta detta! allt ovanstående vill jag skriva mycket mer om, men för nu nöjer jag mig med: jag måste få bukt på mina alkoholproblem!

Proffset
fre, 2014-02-14 - 08:49

...att tänka så här: Det som jag tycker är roligt och mysigt ihop med alkohol... hur kul är det UTAN alkohol? OM svaret är "inte så kul", så varför göra det? Jag menar om det enda som får tillfällena roligt är alkohol, då är det inget att ha.
Försök att hitta något som du tycker är roligt och givande utan alkohol, då kommer du inte att sakna den.
Om du förstår hur jag tänker?

Minz
fre, 2014-02-14 - 08:58

Så klart att du måste göra det på ditt sätt för att få sinnesfrid. Tiden går bara så fort. Det har tagit mig 10 år att bearbeta klart min relation till alkohol (som aldrig varit riktigt sund). Men jag håller tummar och tår över att det blir som du vill.

SofieJ
fre, 2014-02-14 - 15:20

Dina ord har klistrat sej fast i mitt huvud och gett mej en rejäl tankeväckare!!
Så har jag egentligen aldrig tänkt. Har nog egentligen bara druckit tills det blivit kul.. (Och tyvärr ibland gått över till okontrollerad ilska vilket skrämt mej... detta händer dock inte varje gång som det nog framkom som i mitt tidigare inlägg )

Detta blir mycket intressant att prova framöver!!!
Det är precis sådana tankar jag är på jakt efter, det kommer hjälpa mej det är jag helt säker på!!

Och till dej teaterapan: lycka till ikväll. Var stenhård så kommer det nog gå helt strålande!!!

Teaterapan
lör, 2014-02-15 - 17:02

Hej:) måste bara börja med att hålla med sofieJ: det du skrev Proffset var verkligen huvudet på spiken! jag drack igår (lite mer än vad jag hade planerat men ändå relativt lugnt, har inga minnesluckor och mår okej idag) och jag tänker nu att det faktiskt var totalt onödigt. precis allt med kvällen igår hade varit lika (i allafall nästan) roligt utan alkohol förutom 10-15 minuter på dansgolvet nånstans runt klockan 23 då jag vet att jag inte hade njutit av låtarna och dansandet på samma sätt om jag varit spiknykter. men förutom dessa stackars minuter hade jag uppskattat allt lika mycket igår men sluppit att känna mig seg idag.
nu zippar jag mineralvatten och väntar på att sambon ska laga klart middagen och tänker att det inte kommer bli alls svårt att sluta dricka så ofta som tidigare. Fast vis av erfarenhet vet jag att den känslan kan ändra sig snabbt.... MEN, idag skall jag inte dricka en droppe och det känns bara bra!
(förlåt för hurtfriskt skrivet men jag skriver ju för min egna del så då får det bli både deppigt, klyschigt, pretto och hurtfriskt för jag och mitt liv är ju faktiskt allt det där och mer i en salig blandning.)

Proffset
lör, 2014-02-15 - 21:09

Att jag kan bidra med något, haha! Nä, men om man tänker på det viset så klarnar det lite faktiskt. Kan bara se på mig själv t.ex....
Datorspel, det är något jag har ägnat rätt mycket tid åt förra året och det var i princip bara roligt när jag hade druckit. Spelade ALDRIG nykter, för det var inte roligt helt enkelt. Hur kul är det då?

Nu ska jag strax ge mig iväg på något som jag däremot tycker är roligt i nyktert tillstånd, nämligen att stå på scen och lira gura!
Har iofs gjort ganska många onyktra spelningar i början på 90-talet som jag helst skulle vilja glömma (iofs så minns jag inte samtliga...).

Finns massor med såna grejer som jag gjorde förr och tyckte att det var roligt, men som jag inte har gjort på många år, för alkoholen tog över och såg till att jag ägnade mig åt mindre intelligenskrävande saker. Fotograferande t.ex. eller snickra på huset, eller jaga vettiga aktiefonder osv. osv. Nä, bort med sinnesslöa aktiviteter och in med lite mer krävande saker. Ska dessutom försöka att aktivera mig lite mer på lediga helger, kanske rent av gå ut och kolla på band eller åka och hälsa på lite släkt och vänner. Finns mycket att göra bara man börjar fundera lite!

Ha en fin kväll, nu rockar vi! ;)

Stopp79
tis, 2015-11-17 - 08:10

Nu får d vara slut! Har sagt det så många ggr innan. Har gått på samtal på Beroendeenheten men faller tillbaka i samma mönster. De senaste åren har utekvällar 9 av 10 ggr slutat i katastrof. Nu har jag bett min 2 bästa vänner dra åt helvete, gjort bort mig totalt framför massor av människor. Aggressiv och dramatisk och pinsam. Min sambo orkar inte mer. Trots min ångest känner jag mig avstängd. Vill isolera mig och gömma mig. SKAM!!!! Jag skäms något oerhört. Är 36 år men beter mig värre än en fjortis. Att ej veta vad jag sagt eller gjort, minnesluckor på flera timmar. Elak mot dem jag bryr mig mest om. Självförakt är det enda jag känner för mig själv just nu.

Alina
tis, 2015-11-17 - 08:40

Jag vet också hur det är när man känner att man fått nog. Har dock inte varit mogen som du att ta hjälp utifrån utan tänkt att jag skall klara det själv, men likt förbaskat så kommer onsdagen först och sedan fredag, lördag och söndag och då ser mönstret ut som vanligt:(
Vill vi att livet skall vara så här? Nä, det vill vi inte. Och vem kan göra något åt det? Jo vi! Så nu jäklar tar vi oss i kragen och gör det innan halva livet går och vi pysslar med grejer som får oss att må dåligt. Massor med styrka till dej och hoppas att vi kan vara starka genom detta, det skall gå:)
Inte igår, inte idag och inte imorgon!