Efter flera års vinpimplande och försök att sluta fram och tillbaka så ska det nu ske på riktigt. Vad f-n är det för fel på mig? Dricker, ägnar tre dagar åt att må dåligt, mår perfekt den fjärde dagen och dricker då igen. Använder vinet som en slags självmedicinering för att känna frid och harmoni, vilket lurendrejeri!
Ligger i soffan med ångest, tänk om jag får svåra abstinensproblem, har jag skadat min kropp, kommer jag att dö av leverskador, känns som jag ska få en stroke, är rädd för att jag inte ska kunna stå emot den här gången heller.. Hjälp, hur lyckades ni? Har så mycket att förlora om jag fortsätter på det här spåret.

Novemberkaktus

Nu gick det ju väldigt bra mån, tis, ons, torsdag men sen har jag druckit massor av vin. Jag kämpar inte ens emot utan vill så gärna känna den där avslappningen att jag ger efter direkt. Hade inte ens nåt direkt sug utan det är mer som en tvångstanke, att jag ska dricka. Fan, fan, fan, nu blir det till att börja om idag och nu SKA det bli minst sju dagar, som första delmål.
Om man söker hjälp, vad händer då om man har barn?
Trevlig söndag till er alla, nästa söndag kommer att bli en härlig dag för mig för då HAR jag lyckats nå mitt första delmål!

LillPer

Jag känner igen det tvångsmässiga och impulsiva väldigt väl. Jag hade en liknande upplevelse i fredags efter jobbet. Inget sug egentligen utan bara reflexmässigt hinkande av öl och vin.
Fortsatte på lördagen och 9 flaskor öl senare orkade jag inte mer. Min tillvaro snurrade och bädden räddade mig klockan 8 på kvällen.
Idag är det FAN, fan, fan för mig å.
Jag har sökt hjälp och går på kommunens hjälpcenter. Det är bra men jag gör inte min hemläxa.
Det är så viktigt att vara medveten om vad som sker runt om kring dig och vilka känslor man bär på och vad som eventuellt triggar igång en fyllehelg.
Jag tror inte du behöver känna någon oro om du söker hjälp angående barnen.
Det viktiga är att vi gör något åt våra problem.
Jag tar dig i handen och följer med på ditt delmål.
Hörs nästa söndag.
LP

Novemberkaktus

Jag har kämpat och kämpat men inte lyckats fullt ut. Det har iallafall gått ganska bra och jag måste nog vara lite snäll mot mig själv och säga att jag är på G. Nu har jag förhoppningsvis landat och har bestämt mig för att gårdagens snedsteg inte ska leda till ökad ångest och självömkan utan istället hjälpa mig till ett ökat välmående och en bättre livskvalité. Men varför måste det vara så svårt och varför, varför, varför föll jag dit igår :( Jag vet ju att jag kommer att må så jäkla dåligt i flera dagar nu!

Novemberkaktus

Vad gör ni/ hur gjorde ni i början när ångesten blev övermäktig och den enkla räddningen är SÅ lätt att halka dit på?

m-m

Jag hade lite olika strategier. Jag försökte planera in saker på de tidpunkter jag visste att suget skulle finnas, fredagsem/kväll t.ex. Jag bokade träningspass kl 18 på fredagskvällen, eller åkte och handlade (långt från systemet), eller något som krävde bilkörning. När suget blev sådär nästan övermäktigt pratade jag med min man eller stängde in mig på toa och läste här. Jag var nära att bryta några gånger de första veckorna, och hade nog inte klarat mig utan att läsa och skriva så mycket som jag gjort här.
Du kan - tro på det!!
Lycka till,
/m

Novemberkaktus

Tack för tipsen. Att skriva och läsa mycket här har ju verkat vara en framgångsfaktor för många av er så jag tänker hänga på och skriva och läsa så mycket jag bara kan. Lite ovant i början kanske men skönt att helt anonymt erkänna att man inte har kontroll utan har fastnat i ett värdelöst beteende som bara skapar ångest och problem. Men det känns ju så himla läskigt att tvingas vara i sina oroskänslor och lära sig hantera stressen utan det där förhatliga bedövningsmedlet.. Men just nu, just här har jag bestämt mig att det är det absolut viktigaste jag någonsin kommer att göra i mitt liv. Det får bli hur jobbigt det vill och det får ta fen tid det vill, jag kommer bara att flyta med och koncentrera mig på en sak. Inget första glas!!!

Pellepennan

Du ska se att det går, och hur du ser på oron om hälsan etc. kommer att förändra sig över tid!
Lycka till i "jobbet" för det är faktiskt exakt det det kan handla om den första tiden.
Du grejar det, om du har bestämt dig, och med den viljestyrka du nu visar.
Så länge du inte tar glaset så går det åt rätt håll!

Lycka till!

PP

konstnären

Precis inget första glas. Försök, för det går. Just det där första glaset har ställt till det för mig.
Jag försökte och försökte, gick 2 ggr sedan var jag tillbaka igen. Det är jobbigt i början och när det
där suget som är övermäktigt kommer. Men du verkar att vilja och då ska det oxså gå. Jag själv var
långt nere när jag tvingades lägga ner. Det är en kamp men har du en järnvilja går det bättre och bättre.
Skriv av dig här och få respons, det har hjälpt mig skitmycket. Nu efter sju månaders uppehåll är jag
fortfarande på min vakt i vissa situationer. Låt det ta tid sedan avtar suget mer och mer.
Kämpa på ge inte upp, det är bara ett par timmars flykt från verkligheten.
Det är riktigt skönt att inte vakna med ångest och oro.
Konstnären