av Adde

..

markatta
tors, 2014-01-23 - 20:39

Visst vet vi för lite. Alldeles för lite för att skriva ut centralstimulerande i alla fall. Eller snarare så vet vi ju att det inte funkar så, även i bipacksedeln till Concerta(adhd-medicin) så står det ju att medicinen bara ska tas som komplement till annan psykiatrisk behandling. Tyvärr ser det inte ut så i praktiken. De flesta erbjuds bara medicin och inget annat. (nu tror jag inte medicin är det bästa, bara att det är sjukt när till och med läkemedelsföretagen skriver detta och läkarna inte går vidare med psykosocial behandling)

Kanske de du känner inte hade adhd. Men nu har de ju en annan "diagnos" att förhålla sig till istället, medberoende (vet att det inte klassas som diagnos men det kunde likväl). Egentligen spelar det ju ingen roll vad man kallar det, bara man genomför de förändringar man behöver för att leva ett gott liv.

Däremot tycker jag det varit hjälpsamt att få diagnosen (i vuxen ålder) då det faktiskt finns en hel del forskning, som är bra också, som kan underlätta för mig hur jag ska förhålla mig till svårigheterna och kunna vända dem till styrkor istället.

Den här länken tycker jag förklarar adhd på ett empatiskt sätt
http://bloggmalplace.wordpress.com/2010/12/30/adhd-i-bilder/

markatta
tis, 2014-04-29 - 08:55

och slogs bara av; wow, visst är det så. Minns flera tillfällen, på arbetsplatser, utbildning o.s.v., där det räckt med att en person öppnat upp lite, kanske inte riktigt tänkt sig för, ibland har jag sett hur förvånade de blivit över att de sagt orden högt, min sambo/pappa/flickvän är alkoholist. Faktiskt minns jag inte en enda gång dåd detta bemötts utav tystnad utan sakta men säkert börjar de andra också prata. Även om inte alla har en nära relation med en alkis så har nog ändå de flesta någon form av referenspunkt, kanske den där kufiske morbrorn som alltid blev för full på jul.

Den största smärtan ligger i ensamheten som kommer av hemlighetsmakeriet. Så jävla viktigt att bryta det.

Jag har en vän jag pratat med om mina erfarenheter av min alkispappa och min alkispojkvän. Hon lyssnade mest men efter ett halvår kom hon till mig och bara öste ur sig i timmar om hennes liv med sin alkoholiserade mamma. För vissa tar det längre tid men jag är säker på att det blev lättare för henne att berätta och också att kunna se en utväg för hennes egen del genom att veta att hon inte var ensam i detta.

Hoppas det är bra med dig!

Kram

Adde
tors, 2014-05-01 - 19:52

det konstigt att det fortfarande är skamligt att prata om beroende när så många är berörda av det. Jag blir mest ledsen när tex organisationen http://www.tryggabarnen.org/ inte får komma in och föreläsa på skolor med motivationen " Såna problem har inte vi" !!!!!!!Den personalen som säger så har missat "Vartfemtebarn"kampanjen och dessa ansvariga för beslutet har med all säkerhet själva problem.

Det finns så oerhört mycket kvar att göra !!

Tack...jag har det bra ! Hoppas du med har det Markatta ? Mitt liv är fortfarande smått kaotiskt men samtidigt lite skoj :-) Jag får hårdprioritera tiden i mitt liv nu och jag är väldigt glad för att jag har möjlighet att åka till vårt vårmöte på Gården nästa helg......komma bort, träffa underbara vänner, äta gott, mingla, må gott. En minisemester på 2 dagar :-)) Jag har kollat lite på Gotlandskonventet, http://www.gotlandskonventet.se/docs/aakonvent_2014.pdf
men pengarna räcker inte till i år, tyvärr :-( (Dessutom är färjorna överbokade i år av nån anledning ??)

Däremot har jag redan bokat hotell till Gullbranna i höst :-)) Jag vill ha det att se fram emot, ett mål, en fristad, tid som bara är min, 3 underbara dagar tillsammans med alla vännerna.

Och allt det jag idag upplever beror enbart på att jag inte tar det första glaset, jag är så innerligt tacksam för att jag en gång tog det beslutet, och fortsätter ta det beslutet varje morgon.

Minz
tors, 2014-05-01 - 20:54

som är de "gamla rävarna" hänger kvar. Ord som sagts, behöver sägas tusen gånger åter. Så bra att ni orkar "tjata". Hoppas en gång att kunna finnas där också. Tacksamhet och ödmjukhet för livet är något jag värdesätter högt. Ibland är det bara så svårt att följa sina värderingar.

Adde
sön, 2014-05-18 - 18:09

ju accepterat att jag är alkoholist, nykter sådan, och har förändrat mitt liv så gott jag förmår. Jag har just nu rätt mycket att göra men jag har en bra nykter grund att stå på. MEN.....jag får aldrig glömma bort vem jag är och hur mitt tidigare liv såg ut. Nykterheten är en färskvara och måste vårdas för att inte vissna. Förra helgen var en helg få jag fick äran att umgås med nyktra alkoholister och anhöriga i nästan 2 hela dygn. En sån helg lyfter mig själsligt och inte minst alla skratt och kramar gör att jag mår så fantastiskt bra i veckor efter.

Jag har den sista tiden blivit påmind om hur vanlig alkoholismen är ute i samhället. Jag gjorde ett försök att gå ut med en dam på lite begivenheter och båda gångerna jag hämtade henne så kom den välbekanta doften av alkohol i bilen så fort hon klev in. När jag sen ser sättet hon tömmer vinglasEN, mååånga,så bestämmer jag snabbt att lägga ner det projektet. Det räcker med en alkis i förhållandet.

En gammal arbetskamrat, numera pensionerad, har börjat hälsa på ibland och det är väl ok. Långtråkigheten sätter in om man inte förberett pensionen. Vad värre är är att han börjat ringa på kvällarna när han dragit i sig några stadiga :-( Fyllegagg leder ju inte till nåt mer avancerat utan gör bara att mina gamla ångestkänslor kryper fram ur mina gömmor. Exakt så lät jag när jag skulle vara "trevlig" och ringa lite :-(( Fy fan !! Han är en spegel av mitt gamla jag och det är INTE trevligt men nyttigt !! Det händer att jag inte svarar men det ger mig skamkänslor när jag vet hur ensamheten river i honom, han behöver ju mänsklig kontakt. Liksom jag än gång gjorde. Det börjar bli dags att ta ett allvarligt snack med honom nu.

Jag träffade en annan gammal bekant för ett tag sedan som liksom jag är nykter alkis. När jag åkte därifrån så fick jag den där malande oroskänslan i magen som jag mött tidigare när folk ljuger eller är svepande i sin framtoning. Det är så svårt att sätta fingret på VAD som gör mig orolig/osäker men numera har jag lärt mig att lita på känslan. Även där är det ju så att jag använt alla lögner och bortförklaringar så jag känner ju igen dem eller åtminstone anar dem. Jag vill ju gärna hjälpa men det är svårt om nån inte har viljan att bli hjälpt.

Jag är så tacksam för att jag idag har lärt mig att be om hjälp om livet knasar, att jag har ett nätverk av andra beroende som som vet hur livet kan bli och som har gått samma väg och trampat upp stigen. Det finns hjälp att få om jag ber om det. Och den vetskapen ger mig styrka och sinnesro idag.

Jag är inte så ensam som jag trodde när jag satt på kammaren och krökade mig medvetslös. Vi är några stycken i samma sits.

Att ta ett beslut varje dag, att inte glömma vem jag är och inte börjar tro att jag kan dricka "lite", att sköta om mitt mående och prioritera min nykterhet är mina grundpelare för mitt liv idag.

Det finns alltid en lösning, välkomna alla nya in i gänget :-))

Adde
lör, 2014-06-07 - 10:08

ett nyktert liv har många fördelar som märks inte minst i dagar som dessa då många lediga dagar följer på varandra. Jag har varit ute på en hel del begivenheter och haft mycket trevligt, faktiskt bra mycket trevligare än då jag drack. Idag blir en heldag ute bland folk och jag är fortfarande pigg och nyfiken och ser fram emot att få träffa nya människor. Inte som tidigare då mörkret och ångesten bet sig fast i min skalle.

Att öppna upp mitt sinne och mitt hjärta för andra och inse att vi alla har samma värde är så mycket enklare än tidigare då jag la allt ansvar och skuld på folk runt mig, även såna jag inte kände.

Att känna kärlek till andra är så oändligt mycket lättare än att hata.

Jag har varit dålig på att gå på AA de sista månaderna men jag har heller inte känt nåt behov, dagarna har gått förhållandevis bekymmerlöst förbi. Jag träffade en kvinna igår som har nåt år längre nykterhet än vad jag har och hon har bytt alkoholberoendet mot AA-beroende och det skrämmer mig. Att känna mig fastlåst, beroende, igen är min skräck. Utan tvekan kan jag jämföra det med cellskräck ! Nu när jag har min frihet att göra vad jag vill, möta vem jag vill, hålla mig borta från vad jag vill, kort sagt få leva mitt egna liv så som jag vill utan några förpliktelser är en belöning som jag aldrig trodde jag kunde få uppleva när jag var aktiv i missbruket.

Just nu, just idag, upplever jag livet så bra det bara är möjligt och jag vill inte tillbaka till det gamla. Därför påminner jag mig om hur det en gång var och gör mina val så att mitt mående göds av goda tankar.

Jag är en stolt nykter alkoholist och jag trivs så enormt med livet just nu !

Pellepennan
lör, 2014-06-07 - 22:20

Det låter riktigt riktigt bra det där Adde!
Livslust och nöjdhet, nästan som lite nyförälskelse i luften ;-)

Oavsett vad, kul att det känns fint

//PP

SuzyQ
fre, 2014-06-13 - 23:15

Ska försöka få min man in hit i forumet när han blivit frisk. Det här är nyttig läsning för alla, framförallt för en som kan supa som han kan. 16 dagar i sträck blev det nu och idag är återhämtning och så är han frisk i morgon. Sen måste det bli de 12 stegen och AA-möten minst två ggr i veckan tills han är säker fast jag undrar om han nånsin kommer klara det. Mycket stark oro känner jag.
Kanske dags att dra iaf?
Läste ett tidigare inlägg av dig om hur man kan känna på sig när folk ljuger och märker så väl hur andra dricker för mycket. Jag är som en blodhund, känner allt. Har vaktat på den här mannen länge nu, vet direkt när han ljuger. Vill bara känna tillit och trygghet och det vet han. Han säger att han älskar mig över allt på jorden och tänker göra vad som helst för att få behålla mig. Vi lär ju få se hur det blir med det. Kanske försent, kanske inte.
Börjar han läsa här så ska jag visa honom in på din tråd.
Tack.
Trevlig helg:-)

konstnären
sön, 2014-06-15 - 08:18

Jag vet varken ut eller in, har försökt att få min man intresserad av detta forum. Kommentaren blir
vad bra dom skriver, det kan inte jag. Det är en löjlig ursäkt för att inte vilja. Måste bestämma
mig för hur jag ska göra. Man kanske har 20 år kvar att leva det vet ju ingen. Men ändå vill jag inte
jobba som vårdare som jag gör nu. Även om jag inte vill, blir jag kontrollerande. Luktar mig till när
han ljuger för mig. Skulle ut med hunden i fredags kväll sista rundan. Visst innan att nu går han och tar
en öl och en whiskey. Lite nonchalat kastade han ur sig när han kom hem, du jag gick och tog en öl.
Jag visste det sa jag innan du själv visste. Man känner vittringen i luften så ljuga kan han inte för mig.
Jag tror att det beror på att jag själv varit djupt nere. Du vet en alkoholist kan aldrig lura en annan alkoholist.
Vet inte hur han ska bli av brytningsfasen. Annars blir det väl två fot under jorden. Jag kan inget göra.
Men jag kan agera vad gäller mitt eget liv.
Styrka till dig vännen
Konstnären

Adde
mån, 2014-06-16 - 17:23

en partner som dricker får många gånger föra ett tvåfrontskrig, ett för egen del och ett mot partnern. Det sliter nåt enormt. Hela familjen är ju en del i missbruket på sina olika sätt och när man helt plötsligt tar bort alkoholen som är det gemensamma kittet så blir det obalans. Jämför med en sån där mobil man brukar hänga över bebisarnas säng, tar du bort en figur så hänger mobilen snett.

Att partnern, och även barnen, får behandling är så oerhört viktigt för att de själva ska kunna hitta sina egna sätt att leva livet utan fokus på missbrukaren. Min dotter gjorde Ungdomsveckan några veckor från att jag kom hem från min behandling och det var en helt annan person jag gjorde sällskap hem med på tåget.Jag flyttade en efterbehandlingsdag just för att få åka hem med henne och det är nog det bästa val jag gjort i nykterheten. En underbar resa blev det. Min son har tvärvägrat att inse att även han är drabbad och följer således schemat för ett Vuxet Barn. Hans mående är tämligen uselt nu men att prata med honom är helt kört.

Känt är också att om den nyktre partnern gör en Familjevecka så kommer alkisen nästan alltid efter på en egen behandling efter några månader eftersom argumenten för drickandet inte längre biter. Tyvärr räcker ju inte bara en behandling.........en stor portion vilja måste ju till. Och tyvärr är det en pengafråga också :-((

Jag fick verkligen slita för att soc skulle betala dotterns vecka. Soc-kärringen var totalt, fullständigt, okunnig om barns behov av hjälp. Människan hade ingen som helst susning om missbruk, barn i missbruksfamiljer, behandlingar, AA eller något annat om missbruk. Och det otäcka är att det ser likadant ut fortfarande i vår kommun. Tex behandlar grannkommunen över dubbelt så många barn i missbruksfamiljer än min kommun. Och det fast det enl statistiken dricks och drogas mer i min kommun.

Ni kan hjälpa till bara genom att våga fråga barnen ! Att synliggöra ett barn och prata lite kan göra underverk.

http://kunskaptillpraktik.skl.se/nyhetsarkiv/drogmissbruk-i-ett-familje…

Adde
mån, 2014-06-16 - 17:44

jag var på en byggbutik i dag och där bakom en bunt isolering hittade jag en väl urkramad plastförpackning från en bag-in-box.
Gömma, gömma, gömma......jag tycker så synd om den alkisen som i sitt förvirrade tillstånd såg en chans att bli av med ett bevis. Minnen kommer tillbaka, inte på nåt sätt välkomna eller njutbara. Jag är så glad att slippa det där !!

Adde
lör, 2014-06-21 - 17:42

kul stund igår när nye grannen tittade in och ville bjuda på en whiskey :-)

Syntes så väl att han verkligen hade tänkt sig att detta var ett kanonerbjudande och tyckte själv att han var snäll som bjöd så friskt :-))

Jag svarade direkt : Nej tack jag använder inte alkohol.

Minen vid det svaret var obetalbar !! Han visst inte hur han skulle svara eller reagera :-)) Han blev så totalt rubbad ur fattningen så det blev skoj och jag kunde inte hålla masken utan var tvungen att skratta. Det var så uppenbart att folk som inte dricker inte fanns i hans värld, tror inte att han ens läst om det :-))

Helt klart gick jag som "vinnare" från den lilla stunden och småler fortfarande åt hans totala osäkerhet i att hantera svaret.

Förhoppningsvis har han lärt sig något och inte förutsätta att alla dricker.

Om han kommer ihåg det idag.

flygcert
mån, 2014-06-23 - 07:06

Vad jag är glad för din skull att du verkar så stark och så säker i din nykterhet!

Tack för att du tittar in i min tråd ibland - i min gamla värld var alkoholisten (nykter så väl som onykter) elak, mycket elak, och tog alla chanser att trycka ner mig. I min okunskap och i mitt medberoende så ursäktade jag hans elakheter med att "om han bara slutar dricka så kommer det bli bra", men nu är han ju nykter, och jag har det lugnare (för att jag lämnade) men hans elakheter kommer fortfarande när det passar honom. Ja, vad vill jag säga med detta egentligen?! Jag vill nog bara visa dig att jag tycker att du är en fin människa!

Hoppas du får en härlig dag!
Kram