Hej, jag är en kvinna på snart 40. Är en missbrukarpersonlighet. Har haft en ätstörning och alkoholen har hela tiden funnits i bakgrunden. Kämpar på med att vara nykter sedan i början av januari. Det går bra, men det är många tankar, känslor som kommer upp. Så mycket jag trängt undan och så mycket jag döljer om mig själv fortfarande. Har gjort flera försök att sluta med följeslagaren A. I 10 år har min kamp pågått med mer eller mindre vilja. A har varit min tröst, vän som skänkt "guldkant" på tillvaron. Har haft många skäl till att dricka. Ångesten på slutet väckte mig på natten, gav mig näsblod. Sömnbristen och dagen-efter-känslan gjorde mig yr och frånvarande, men också kompenserande. Städade, donade, hittade på saker med mina barn. In har nu trätt en tröttare kvinna med ett mörkare sinne utan illamående och näsblödningar. Utan skärande ånger-ångest.

Jag tänker hitta glädjen igen och en tillvaro som passar mig. Jag letar med ljus och lykta. Lyfter på varenda sten i mitt inre. Jag vet att den existerar och jag kommer att hitta den för jag har stött på den förut.
Den glittrade och bubblade som kolsyra i mina ådror. Skrynklade till hela ansiktet i en stor, varm grimas. Tänder som blottades, ett gnägg som letade sig fram ur djupet av mellangärdet. Förvånade även mig. Det kändes så lätt och hoppfullt. Problemen som varit, dunstade bort för att försvinna helt. Världen fylldes av en kakafoni av tjatter, trumvirvlar och konfetti. Solen smekte min kind och brisen rufsade lekfullt mitt hår. Nej, jag var varken hög eller onykter, utan var just precis där jag skulle vara för att leva.

Minz

Var på meditationsmöte igår. 20 minuters meditation innan regelrätt möte. Det var skönt, men jag sjunker ned snabbt. Kommer så väl ihåg när jag mediterade hemma och jag "försvann" in i mig själv och plötsligt hade två timmar förflutit utan att jag ens märkt det. Litet jobbigt bara att det var en klocka som ringde när tiden gått ut. Jag brukar alltid haja till. Bli litet skrämd. Kroppen kändes tung och stilla efteråt. All snus- och A-sug var helt borta. Detta är egentligen det jag behöver göra och yoga med förstås. Det hjälper mig att finna ro och komma i kontakt med mig själv.
Den här veckan kommer det inte hinnas med med så många möten. Det är ju helg och vi ska på konsert och sen ska jag åka till föräldrahemmet. Litet oroligt. Så många minnen som hänger som ett ok om halsen när jag kommer dit. Men det är dags att släppa taget. Försöka göra barndomshemmet till en neutral plats igen. Komma ihåg det som var bra.

Minz

Har gått regelbundet på AA möten nu i ca tre veckor, 3 ggr i veckan. Har en sponsor och en grupp där jag känner mig trygg. Mina besök här har blivit färre. Jag var så rädd att hamna i en sekt eller något där påtvingas en gud. Så fel jag hade. Min väg fortsätter bland människor. Precis som mitt mål var, att vända mig utåt, istället för att skåda inåt hela tiden. Det känns faktiskt riktigt bra. Jag har känt mig glad och känner att styrkan återvänder, men det kommer att ta tid. Jag är tacksam för att jag hittade dit. Tacksam över all hjälp och stöttning jag får. Tacksam över alla som vill hjälpa till helt förbehållslöst. Tack för att jag får vara nykter ännu en dag.

God natt där ute!

Minz

Jag kom iväg tack vare syrran och hon i sin tur kom igång igen efter några möten här nere hos mig. Det gäller att hitta en grupp där man kan känna sig trygg så småningom. Det första steget är det största. Sen blir det lättare. Jag är så glad att jag har hittat dit. Ingen som dömer och i många av berättelserna kan jag känna igen mig. Skönt. En känsla av att ha hittat hem, att inte längre behöva ta itu med allt jobbigt ensam. Någon att kontakta om suget triggar igång. Guld värt. Tack AA och alla människor som engagerar sig :)

Minz

:) Min 1a nyktra midsommar firades i fredags. Det var länge sen sist. Så glad att jag klarade det :) En bit på väg nu, även om suget poppar upp när jag stöter på känslor jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag är inte ensam. Det betyder så mycket i min process. Så länge jag vet att det finns människor som bryr sig och accepterar mig, så känns det som om att jag kan gå över eld. En dag kanske jag kan finnas där och bry mig, lyssna och förstå, när någon tar sina första stapplande steg in i nykterheten.

Minz

Cirkus en vecka kvar, sen 2 månaders nykterhet. Skulle inte räkna dagar mer, men svårt att låta bli då medaljer ska tas. Har min 1 månaders, som jag förlägen tog emot, i plånboken och den sporrar mig varje gång den lyser röd bland övriga mynt. Tillvaron känns helt OK nu. Hämtar andan, pustar ut. Tränar inte. Blev så enormt trött senast jah provade. Orkade knappt lyfta benen på flera dagar. Fick åka hem vid lunch för att ta en tupplur. Många tankar som fortfarande rör sig i min överaktiva hjärna, men jag försöker fokusera på nuet. Emellanåt vill jag hjälpa till att rädda världen, andra gånger känner jag för att byta liv. Har fått rådet att det första nyktra året, ska man inte ta alltför omvälvande beslut. Fokus på nykterheten. Jag kämpar på med rätt fokus :) Det är det enda som är prio ett just nu.

Minz

Jag håller på att hitta ut till världen. Jag har åter hopp. Emellanåt är jag så trött, speciellt fysiskt trött. Sover inte många timmar per natt, men jag klarar mig. Är fortsatt sjukskriven på halvtid. Det är bra. Har fått reda på att jag har en sjukdom som går att åtgärda, som gör mig energilös och ger många andra kroppsliga symptom. Det känns som en sten har fallit ur mitt bröst. Jag var inte tokig, hypokondrisk, även om jag inte först blev tagen på allvar. Missbruk kan förstås också ge massor med åkommor. Jag har hört mången historia om alkoholister som valsat runt bland läkare för diverse besvär och som sedan blivit friska när de slutat dricka. Nästa steg är snuset, men inte än. En sak i taget har jag nu fått lära mig. Jag som vill springa iväg och göra allt på en gång, helst igår om det var möjligt.

Jag känner mig betydligt starkare nu, än jag gjorde innan sommaren. Jag börjar känna mig nyfiken på världen, mindre rädd för människorna. På ett AA-möte kan jag sitta och prata inför 20 personer. Hade absolut inte hänt förr. Då när jag kände mig alldeles för annorlunda, platsade inte in någonstans och var rädd. Jag har upptäckt att jag samtidigt vill göra mig litet speciell. Poängtera att jag inte är som andra. Det har blivit ett försvar. Jag säger det först, så att ingen annan kan tänka det före mig. Inser att jag kommer att få släppa det försvaret snart. Inse att jag får lov att vara precis som jag är. Vi är ex antal miljarder människor på klotet. Varför skulle jag vara så annorlunda och speciell? Vi är ju alla unika. Vissa har haft ett rent helvete i livet. Vissa lever i misär och fattigdom. Andra har till synes fötts med guldsked i mun och verkar ha haft det hur bra som helst. Oavsett hur det ser ut, så är vi bara människor och brottas med samma känslor, men av olika orsaker. A-djävulen har hjälpt mig att slippa ta ansvar för mitt liv. Fortsätta på den bana, som jag leddes in i en gång för länge sen. Nu hoppar jag av och väljer en ny väg. Vart den bär vet jag inte, men jag är på väg och jag är nykter.

Kämpa på där ute. Det är ett helvete, men det blir bättre! Första månaden var värst för mig och att klara av att bryta drickandet. "En sista gång. Det här ska vara absolut sista gången. Imorgon börjar mitt nya liv." - är ett mantra som sjungit i mina öron alltför många gånger.

Minz

Hemma igen efter en minisemester i storstan. Det kostar att umgås dygnet runt utan npgon chans att dra sig undan. Mår förvånansvärt hyfsat ändå. Brevlådan hemma var full med kallelser till diverse undersökningar på sjukhuset. Ska på möte idag. Ser fram emot det. Det känns bra att få höra de mer erfarnas historier och de i sin tur blir påminda om hur det var en gång. Känns som vägen jag valt är den rätta. Har fått kontakt med 2 gamla kompisar från förr :) Ännu ett bevis på att mitt val fungerar. Har inte haft något direkt sug, men ibland går ju tankarna framåt i tiden och jag undrar hur ska jag kunna dtå emot resten av mitt liv. Att inte kunna ta ett glas rosé på sommaren eller svalka dig ned en god, kall öl. Tur att det finns alkofria varianter. Det funkar faktiskt lika bra :) Det enda som inte blivit bättre ör min relation, men vi har haft problem sen långt tillbaka i tiden. Vi får se hur det går. Än är det för tidigt i nykterheten för att ta stora, avgörande beslut.

Minz

Tiden går fort. Försöker fortfande hinna med 3 AA möten i veckan. Om någon vecka ska jag öppna mitt första möte. Känns nervöst.
Jag är fortfarande väldigt trött av och till. Svårt att ändra tankesätt och mitt förhållande till livet. Mycket gammalt som ibland lägger sig som en filt över mig. Alltid samma ensamhetskänsla som triggas igång. Jag vet ju inte hur jag ska släppa in människor i mitt liv. Inte heller hur jag ska visa att jag är intresserad av vad de har att säga och vilka de är. Ibland önskar jag att jag vore enkel och kunde uttrycka mig på ett annat sätt. Jag har fortfarande en liten tom grop i mitt bröst, som hade varit härligt att fylla med glädje, nyfikenhet och en massa kärlek till livet. Och en massa vänner förstås :) Saknar inte A det minsta just nu. Jag räcker ut tungan och nöjer mig med en alkofri öl. Det räcker alldeles utmärkt. Jag saknar heller inte bakfyllan, spritångorna dagen efter, minnesluckorna, det konstanta planerandet när och hur jag kan dricka. Och, jag saknar inte lögnerna om mitt drickande. När jag tänker efter, så har jag det mycket, mycket bättre nu.

Minz

Fortfarande halvtidssjukskriven. Väntar på en operation. Hopp om livet finns det. Går regelbundet på möten och skulle för allt i världen INTE vilja byta bort min nykterhet. Besattheten har släppt. Visst har jag mardrömmar ibland om att jag pimplar vin. Är oerhört lättad på morgonen när jag inser att det bara var en dröm. Jobbar med mig själv och har god hjälp av min sponsor och AA. Tänk att jag trodde det var något sektliknande. Och så rädd jag var för att träffa någon kollega där.
Snart är det julafton och vi firar hemma i år. Är så glad över det. Trivs på jobbet igen. Visst har jag ordentliga svackor med humöret, men det är skönt att det inte är så nattsvart längre. Att jag kan börja se en antydan till ljus i horisonten.

God jul och hoppas den blir vit!

Kram