Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

simbo

Starkt att komma tillbaka och berätta. Jag förstår hur svårt det är att börja om, men kämpa.

Vickan69

Blir glad av livstecken från dig men tycker naturligtvis det är trist att du haft ett destruktivt liv på sistone. Vad fick dig att trilla dit? minns du det? Vad får det som får dig att längta efter dekadensen? Har det i mig en del också men undrar vad som fattas dig? Är det bedövning, lyckorus, släppa hämningar, smärta, sorg eller ensamhet som gnager?
Hur mår din kropp nu? Orkar du jobba? Vad gör dig glad och lugn förutom A?
Hoppas verkligen du stannar länge här och fortsätter din tidigare nykterhet.
Stora kramar från mig!

Skrev ett inlägg tidigare idag men det verkar ha försvunnit... Jag blev verkligen glad att se ett inlägg från dig! Jag läste tillbaka i din tråd och vägen mot återfallet och dekadensen lyste nästan som i eldskrift. Fint att du hade kraft att bryta och är med på den nyktra banan igen. Fortsätt skriva och håll taget! / mt

konstnären

Starkt av dig att komma tillbaka, här finns ingen om dömer. Du kanske har kommit till en punkt, att nu jävlar får det vara slut.
Själv hade jag ju inga val. Han är mäktig mr A. Men det går att bekämpa honom. Försök att inte döma dig själv för hårt, gjort är gjort
och nu tar du nya tag. Man känner sig inte ensam här inne, man har så mycket stöd från alla trots att vi inte har träffats.
Häng kvar fredde. skriv av dig det du själv vill. Vi finns här.
Konstnären

Min kropp mår ganska bra, det har alltid gått tre-fyra veckor minst mellan gångerna jag druckit, och då hinner kroppen i någon mening återställa sig en del.

Under tiden jag druckit nu så har jag inte haft några tankar egentligen på att jag skall sluta med det, och i början var ångesten inte så farlig, och min grundinställning till livet var mer att allt är ok, det finns inget att hetsa upp sig för.

Jag tänkte givetvis tillbaks på allt det positiva jag upplevde som nykter, men jag bara brydde mig inte liksom. Livet är som livet är tänkte jag, och kanske blir jag nykter och kanske blir jag aldrig det mer.

Sedan så kom ångesten och det riktigt negativa krypande tillbaka. Både fysiskt med svettningar och ett hjärta som känns som det skall slå sönder bröstkorgen, sedan ångesten... Ångesten.

Ångesten för mig kunde jag enkelt leva med i början, det var obehag, men inte mer. Nu de senaste gångerna så var det så mycket värre, jag drabbas av en känsla av att jag faktiskt inte förtjänar att finnas. Det är svårt att beskriva, men helt galet obehagligt att uppleva. Även fast jag vet att det är i bakfylla, så är det så läskigt.

Det var den ångesten som nu fick mig att på riktigt minnas det positiva från min nyktra period, och jag kände liknande beslutsamhet och hopp om framtiden.

Dag 7 idag, och inga tankar på att vilja dricka eller liknande. Drömde dock inatt att jag var stupfull.

Vickan,

För mig är det två saker som lockar med alkohol. Dels släppa hämningar ute på stan, jag går runt på krogar och träffar människor jag aldrig skulle kommit i kontakt med annars. Andra halvan är hemma, se på filmer som jag lever mig in i, och nostalgin att titta på foton och surfa facebook typ. Som på något sätt blir så rofullt för mig när jag är full.

Vickan69

Hmm, jag tror jag förstår. Jag själv upplever musik mer och får närmare till känslor som onykter. Den sköna känslan tror jag dock vi kan uppleva utan A. Det är rätt tragiskt att vi ska behöva ner gift för att må bra, eller hur? Det är svårt att bryta vanor och det tar tid. Jag har en saknad i mig och förknippar mycket med sällskap av A och en sorg när jag inte får... Men jag har bestämt mig och tänker utmana mig att klara att vara utan minst fyra-sem mån. Sedan får jag utvärdera fördelar och nackdelar, tänker jag...

Kan du hitta ersättning som ger dig njutning/lugn som inte är förknippat med A, tror du?

Hoppas det går bra och att du skriver igen oavsett!
/Vickan

Min långa nykterhetsperiod varade i nästan två år, och under den tiden lärde jag mig så otroligt mycket om hur man mår bra utan alkohol. Nu känns det inte alls som någon utmaning att hitta njutning eller avslappning utan alkohol, för jag har så starka minnen över att det går ännu bättre utan alkoholen.

Det som fått mig att dricka igen är snarare någon skum känsla om att allt är "ok", det är ok om jag är nykter hela livet, och det är "ok" om jag blir alkoholist och försvinner, det är ok om jag blir av med jobbet, det är ok om jag skapar en framgångsrik firma. Det är en typ av acceptans jag jobbat med gällande mina andra problem i livet, som liksom spillt över på allt.

Men å andra sidan, så är det ok att bara strunta i dricka och gå och träna istället. :)

Det går bra för mig, jag mår rätt bra, tackar för omtanken snälla du.

Vickan69

Skönt att höra att det går bra. Du har erfarenhet av en lång period innan. Låter som lite blasé...? Vilket jag kan bli. Det gör detsamma, liksom. Jag får kämpa med destruktiva sidor även utan A.

Ha en fin dag!

Blasé, eller acceptans, skillnaden är hårfin, där det ena är frihet och det andra en fälla.

Sanningen är ju givetvis att allt som det är, och allt har sin gilla gång. Det är acceptens att älska det. Älska allt som det är just nu. Oavsett vad. Helt oavsett vad.

Känner du dig blasé, älska även det, så övergår det till acceptans. :) Och frihet.

Lite tisdags-flum så här på förmiddagen.

Dag 25.

Mina dryckesvanor det senaste ett och ett halvt året har varit lite mer vid enstaka tillfällen främst. Det har ofta kunnat gått en månad mellan tillfällen då jag druckit ett par/tre dagar på raken. 25 dagar känns alltså inte som något konstigt just nu, men det ger mig inte heller någon direkt trygghet. Jag vet att jag är ganska nära att bara ta en helg med sprit om det skulle råka bli så.

Men jag saknar den långa nykterheten, och jag vill inte känna ångesten som några dagars fylla resulterar i. Bakfyllan är verkligen så galen för mig, en veckas "sjukdom" och panik.

konstnären

Det var likadant för mig. Blev toksjuk efter varje fylla, och ångesten stegrades.
Bra gjort av dig.
Konstnären

Smekmånaden är över.

Idag vaknade jag med oro över livets vardagliga problem. Bråket med barnens mor, jobbet som inte går riktigt som det ska.

"lyckoruset" över att vara utan alkohol känns inte idag, men jag känner mig stark i kroppen, och oron biter ju inte på något sätt som den gör i en bakfylla!!

Inga tankar på återfall, ska istället försöka ta vara på vad kroppen försöker säga.

Förstår precis vad du menar. Man euforisk i början, men sedan börjar livet. Livet på riktigt utan alkohol. Men glöm aldrig - livet blir INTE enklare med alkohol! Jag lovar! Kram

konstnären

Bra att du inte har tankar på återfall. Det blir sådana dagar ibland. Gäller bara att inte gå in i dimman igen.
Kämpa på.
Konstnären

Dag 28, fyra veckor idag.

Inga större problem ännu. Satt hos grannen igår, som verkligen vill bjuda på öl och whiskey, men jag har sagt nej till dom så många gånger förut att det krävdes nog bara tio nej innan hann gav upp. :)

Jag såg en bra bild på facebook här om dagen, en trött människa, med texten "Alkohol är bara lycka lånad från morgondagen". Vilket jag tänkte är väldigt sant. Och med hög ockerränta dessutom.

Inget nytt att berätta egentligen, känns som min nykterhet blir lite "tråkigare" denna gång. Dvs, inga nya känslor, eller något nytt direkt att brottas med.

En av tankarna som snurrar lite är hur länge ska det vara den här gången. 3 månader? 1år? 5år?

Av erfarenhet nu så vet jag ju att det kanske inte finns något mål, ingen avlägsen tid framöver då alkohol är ofarlig.

Och nu ser jag, ovan inlägg såg lite dystert ut! Så är inte mitt liv just nu, utan snarare tvärtom!

Nykterhetens effekt av att allt känns äkta genomsyrar mitt liv. Det är en trygg känsla även vid de tillfällen jag stöter på motgångar och problem. Och alla gånger som jag ler spontant, inte att glömma! :)

Sköt om er fina ni.

Vickan69

Härligt. Ja, fördelarna väger verkligen tyngre än lite depp och alla motgångar finns ju dör ändå men vi kan hantera dem bättre nyktert.

Grattis!