Hej !

Jag sitter här med några folköl och läser igenom forumtrådar. Jag har lyckats googla mig hit när jag har haft ångest för mitt drickande.Ursäkta om texten är lite lång och ostrukturerad men skriver bara lite egoistiskt och någorlunda realistiskt av mig.

Lite korta fakta om mig:

- Är runt 40 år och har druckit så länge jag kan minnas
- Har kanske ca 2-3 vita dagar i snitt de senaste 7-8 åren förutom en månad då jag var nykter efter sett en KBT-psykolog pga alkohol. Det sket sig snabbt när den månaden var över.
- Har ett bra jobb där jag dock kan vara bakis
- Jag bor ensam och har inga barn även om jag har relationer lite då och då där även alkohol är en stor faktor till att jag orkar med att umgås – jag prioriterar i övrigt killkompisar och alkohol även om de killkompisarna man umgås med är mer i samma sits som en själv.

Jag är fortfarande inte där att jag kan tänka mig ett liv utan alkohol. Jag vill börja med att ta bort vardagarna men är osäker på om det gått för långt så att jag kan göra det. Jag försökte vara nykter förra måndagen men det höll till 20:00 sen gick jag ned och tog 2 öl på en restaurant. På tisdagen köpte jag en flaska vitt och sodavatten för att få i mig något att dricka som inte skulle göra mig så fet som öl.

De gånger jag verkligen försöker skärpa mig är när jag börjar bli för tjock av all öl. De två senaste veckorna till exempel har jag vart på gymet och löptränat 8 ggr men vill gärna dit snabbt efter jobbet så att jag har chansen att kunna dricka efter träningen.

Jag har inte periodarproblemet att när jag väl dricker så dricker jag dag och natt i 10 dagar för att sedan krascha och vara nykter ett tag och så börjar det om. Jag har lärt mig att sluta i tid för det mesta. Har jag fått i mig 6 öl och klockan är 19 :30 så går jag oftast hem hellre än att dricka vidare för att jag vet att jag måste jobba. Jag dricker istället som sagt varje dag och alltid tills jag får någon form av berusning. Att dricka så gör att dricka inte är någon kick längre, det är bara till för att bli av med stress. Skulle jag vara nykter 2 veckor är jag dock övertygad om att jag skulle få en kick.

Jag har nog alltid trott att jag skulle krascha och ta tag i problemet då (bli av med körkortet, nåt händer med hälsan, man har pajjat någon relation med någon närstående för mycket etc etc) men har aldrig kommit dit på riktigt utan bara småkrascher som går över rätt fort. Om polisen skulle plocka en varje dag för blåskontroll skulle jag nog ha torskat körkortet 60 ggr per år.

Förr brukade jag sitta och dricka öl hemma på vardagar men nu går jag på lokal i närheten där jag har ”lyxen” att ha sällskap av likasinnade som dricker för mycket men ändå har fungerande liv i övrigt. Jag blir för stressad av att sitta hemma själv även om alkoholen kan hjälpa en att bli av med den stressen. Jag har många kompisar att dricka med också och jag blir sällan stökig på ett negativt sätt (även om det händer) utan mer någon som jag tror folk tycker det är trevligt att dricka med.

Det är nog inte likt mig att skriva på en sån här sida men jag blir inspirerad och ledsen av att läsa om era andra liv och kämpainsatser. Jag skall försöka ta ett break åtminstone på vardagarna i september så får vi se om jag återvänder hit eller om detta bara skrivs i affekt av att läsa det ni andra har skrivit.

Jag vill givetvis förändra mig och har mycket ångest och lättare depressioner och fattar inte ibland hur jag pallar leva(även om jag inte är självmordsbenägen).

Lycka till allihopa med er kamp mot alkoholen

Du kommer troligtvis att fortsätta dricka tills du mister jobb mm eftersom du har ett starkt kemiskt beroende. Varför vill du dricka? Om du ska få ordning på ditt drickande så är det avhållsamhet som gäller. A har inga positiva fördelar på lång sikt, 0, nada, zero, inget. Nämn någon? Kortsiktigt finns en och det är flykt för stunden. Jag vet vad du går igenom, dricka tills man däckar skönt då men inte senare. Du måste vara beredd att sluta helt. Byt ut skiten mot träning istället. Du måste ta hjälp. Gå till ett aa möte. Du kanske ska prova medicin så du inte dricker, kan dricka. Fundera på dina två val. Hoppas att du inte ser detta som en moralpredikan utan erfarenhet av som brutit.

Johannes

Hej tack för ditt svar. Jag tror jag inte är ensam i att komma till sådana här forum med att fortfarande ha någon form av kärlek till alkoholen. Att dricka alkohol med andra personer är många gånger trevligt, avslappnande och härligt. Att sitta och ta återställare eller supa i smyg och liknande är i princip aldrig trevligt. Jag förstår självklart att det är otroligt få som kommer från att det gått för långt till att de kan hantera ett "normalt drickande". Det händer säkert men är solskenshistorier om man inte tar tag i det i tid.

Anledningen att jag säger att jag inte vill sluta helt är för att jag som säkert många andra också känner har svårt att just nu tänka mig ett liv utan alkohol. Det beror nog en del på att den varit så närvarande alltid. Jag tror vårt samhälle hade sett bra mycket annorlunda ut om alkohol inte fanns, vi hade vågat göra saker nyktra, stöta på tjejer (eller killar) nyktra etc. Men idag är det ofta så att man lär sig som ung att bara våga saker när man har lite alkohol i sig och sådant sitter i. Jag är inte där ännu att jag hatar alkohol i sig, jag hatar mest att jag är beroende av den då man inte mår bra av det.

Ebba

DO IT NOW.
SOMETIMES 'LATER' BECOMES 'NEVER'.

Var rädd om dig.

/Ebba

Johannes

tack, hoppas det här forumet kan ge stöd när the devil on the shoulder mocks me. Träning och alkohol är ingen bra kombo, om man kommer igång med träning kan det därför också vara en sporre att inte dricka, om man klarar det...

Efter min första lob så intalade jag mig att jaja jag skiter i spriten och håller mig till öl. Jag är ju inte som de på AA jag har ju bara druckit i några år. Jag ska kunna dricka normalt det var min tanke. Dricka normalt om några år. Detta var i november 13. i 8 månader drack jag inte en enda jävla skitdroppe, mådde superbra, pigg, trevlig ja you name IT. Sedan kom djävulen och knackade på min axel när jag var i Eskilstuna. Hade slutat med medicin var min sons födelsedag, MIN SONS FÖDELSEDAG. Den sabbade jag, ville inte dricka på hotellet, drack ute vaknade i en fyllecell igen, inte för jag var stökig utan redlöst berusad. Tbx till hotellet vid 3 var 8/7 på morgonen min sons födelsedag som jag sabbade. Sov till 8 ut och köpa folköl så man klarade sig till 10 då bolaget öppnade. Ja a var i mig, usch och fy. Lob-samtal igen trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem. Hon var imponerad att jag hade fixat all hjälp själv.
Johannes jag resonerade precis som du. Kunde dricka 15 gånger utan problem, men det kunde bli problem 16:e gången, 3:e gången jag jag visste aldrig. Det vet inte du heller Johannes. Du vet inte när det slår över för både du, jag och många andra här inne kan inte bryta. Så länge du inte är redo att bryta kommer du alltid att leva i risk vad gäller a. Vad vinner du med att leva i risk? Vad är vinningen med att dricka om man vet att man inte kan hantera a. Är du villig att ta samma risker som jag gjort? Säg inte att de inte kommer drabba dig för det vet du inte. Ta en funderare Johannes om a verkligen är så viktig för dig. Vill inte skriva senare att "Vad var det jag sa" Kämpa på

Johannes

aeromagnus, fy fan ja det suger verkligen och det är hemskt att se vad alkohol gör. Jag har lyckats leva utan de där djupaste dalarna (även oom jag stått på ica när det öppnat och köpt folköl och sedan gärna lagt dit några varor som man inte ens vill ha för att det inte skall se så uppenbart ut, vilket är jävligt i sig), det är mer ett jävelskap att jag inte kan få något lugn utan att dricka. Hur som helst så äår det nog som du säger, att det är allt eller inget. Jag måste dock börja någonstans och det är att dra ned rejält. Risken är att det inte går att göra så längre, dvs när man inte druckit på fyra dagar, sen går och ser en fotbollsmatch med några kompisar på krogen så kanske det är som att börja om igen. Det var så länge sen jag ens hade en spiknykter dag så jag vet inte exakt hur deep i skiten jag är.

Tidigare hade jag väldigt stark karaktär, bestämde jag mig för något så var det det som gällde, nu misstänker jag att den inte finns med alkohol längre.

Detta var dock en start för mig. Att gå till ett forum - läsa om andra och skriva något själv. Jag skall börja med imorgon.

Jag ser att du skriver i mycket trådar men har ännu inte riktigt sett de trådar som ni som är så sjyssta och stöttar i har startat själv. Hur länge har du varit nykter nu och hur går det och känns det ? Äter du antabus ?

Stingo

Jag känner igen sättet att dricka som du beskriver, fast jag annars har en annorlunda livssituation. Har också fortfarande en hel del positiva tankar om A (till motsats till de flesta här), men klart är att det där dagliga drickandet är bara skit, den saken har varit klar för mig redan länge. När jag nu sitter här efter 1 torr månad och undrar varför jag aldrig försökt sluta på riktigt tidigare, kan jag komma på en enda verklig orsak. Jag vågade inte. Jag trodde jag var djupare fast i träsket än jag verkligen var, jag trodde inte att det fanns ett annat alternativ för mig än att dricka livet ut. Nu efter bara 1 månad vet jag annorlunda och jag är helt övertygad om att jag skall kunna hållas torr det här året ut (vilket jag lovat mig själv) och att jag mår bra av det märker jag redan. När året är slut får jag göra ett nytt beslut, på betydligt nyktrare grund.

Det blev mycket om mig själv, ta vara på det du gillar (om något) och glöm resten.

Ebba

Det här är allvar och det vet du.
Det är inte på lek eller kul längre och det är så otroligt jä*la bra att du är här.
Har man kört onykter/påverkad och ändå inte inser att man har feta problem om man gör det, då har man redan ett missbruk. Aeromagnus jag vet att du kan fakta om skillnad på beroende och missbruk men jag anser att om man kör utan att det skulle visa grönt vid kontroll då m i s s b r u k a r man och det är en sak att sitta inne ensam och dricka men när man riskerar andras liv har man passerat gränsen rejält.

Du behöver höra det här Johannes för det är sanningen och det kommer kanske bli jobbigt i din kropp men jag säger det för att jag vill väl.

Jag är en (nästan) helt vanlig 30-årig kvinna, ingen kan se på mig att jag är alkoholist.
Johannes, du vet redan allt jag har skrivit inom dig. Det är därför du är här. Du är klok det är vi alla men i kombination med alkohol blir vi "idioter". Det är inte vi, vårat sanna fina jag som gör allt sjukt vi gör eller utsätter oss och våra kroppar för men vi måste stå för det vi har gjort.

Just det drog ner mig ännu längre i beroendet för till slut efter allt jag gjort och hur jag drack försvann min tro på och kärlek till mig själv.
Jag var helt vilse och det enda som botade mig var att dricka mer, då glömde jag för en stund hur värdelös jag är.

Tills den dagen jag på allvar förstod att det finns en lösning. Sluta att dricka.

Jag fattar att det känns som något omöjligt. Det är ditt liv och den identitet du byggt upp. Men nu bygger du inte längre upp något, nu raserar du dig själv och det går utför för du kommer behöva mer och mer alkohol eftersom att toleransen ökar.

Jag vet att du redan vet det här, annars skulle du göra något annat än att logga in här.
Och tro mig jag VET att det går att må bra igen. Läs gärna min tråd så förstår du.

Kram Ebba.

Johannes

tack för era råd ebba och Stingo. Det är extremt svårt att sitta på ett sånt här forum och säga det man faktiskt tycker om med att dricka och alla de gånger man klarat det så jag hoppar det.

Jag vill bara for the record säga att jag aldrig druckit alkohol och kört samma kväll/dag. De gånger jag pratar om är när jag vaknar bakis och kör till jobbet, det är jävligt/lika illa det med men för mig finns inte alternativet i att dricka 4 starköl och sen köra en sväng med bilen direkt efter. Därför kan aktiviteter med bilen vara ett stöd. Dvs om jag åker till Solvalla en kväll exempelvis med bil så finns det inte för mig att dricka öl. Löjligt att göra en poäng av ovanstående kanske men jag vill ändå klargöra det.

Jag upplever inte att jag älskar mig själv men tror inte det bara har med alkoholen att göra men den hjälper säkert till. Jag tror att alla har individuella anledningar till att man fastnar i alkohol där det är allt ifrån arv/händelser/depresssioner som leder till självmedicinering etc etc och det är svårt att jämföra sig exakt med en annan person hur det här problemet har uppkommit.

När man läser här så märker man ändå att när man väl hamnat i ett problem med drickandet så är konsekvenserna/ångesten/det svåra att bryta upp likartade för alla.

Det är inte konstigt tycker jag även om man har fått ett negativt slag av alkohol att man fortfarande i vissa situationer skulle vilja kunna bruka det (såvida man inte har så dåligt ölsinne att man slåss skriker och skränar varje gång) för då är det omöjligt tror jag att kunna gå på en firmafest och dricka lite etc.

Som jag sagt tidigare så kan jag knappt minnas när jag hade en helnykter dag sist, om det var i år eller förra året så jag skall prova imorgon som ett första steg.

Jag vill inte på något sätt infiltrera detta forum med att försöka påskina att det går att gå från ett problem till att man kan hantera alkohol lite då och då men det är nog vad de flesta inklusive mig hoppas i början. Kanske vissa klarar det.

Det skulle vara underbart att vara helnykter en hel månad för jag vet att jag skulle vara nöjd med mig själv, jag skulle kunna träna mig mer fit (jag älskar inte att träna men vill vara någorlunda fit). osv.

Det känns i alla fall att detta forum kan vara stöd åt varandra även om alla har olika men liknande situationer.

Som du säger Ebba så vet jag ganska mycket om problematiken och vad jag har för problem och hur jobbigt det är att hantera. Jag har dock fast jag lovat mig själv många gånger inte riktigt orkat ta tag i det på allvar. Skjuter upp det.

Jag tror det är full troligt att jag kan vara en sådan som inte blir serverad på en halvsunkig pizzeria om 10 år dvs har ett förstört liv om jag inte gör någonting åt detta.

Återigen tack för er respons

Vickan69

Hej Johannes!
Du är modig och verkar dra dig hit pga av att du vet att du har problem. Du har fått ärliga och bra kommentarer, redan. Finns fantastiska personer här som alla vill väl.

Jag funderar över en sak... Vad vill du med ditt liv? Vad drömmer du om? Vad skulle du bli glad av? Vad hindrar dig från att leva ditt liv fullt ut? Inga lätta frågor, jag vet men många av oss vittnar om hur vi får kontakt med vår glädje, njutning, känslor och intressen igen när vi varit utan A ett tag. Kan det vara möjligt att du också skulle kunna få ett bättre liv? Kan det vara värt att testa?

Förutom det så tar kroppen och hjärnan stryk hela tiden, sakta men säkert bryter du ner den och dödar både hjärn-, muskel-och organceller.. Det kommer att märkas och för att inte prata om depressioner och ångest som kommer som ett brev på posten.

Hade inte heller några problem utåt sett. Alltid glad och trevlig med folk men det började spåra ur och sabba mitt liv. Mycket som jag missat pga av alkoholen.

Hoppas du hittar ditt beslut. Var rädd om dig!
/Vickan

Johannes

Hej Vickan ! Ärligt talat så drömmer jag inte om så mycket längre. Jag är ganska desillusionerad över att jag kommer skaffa någon familj eller liknande vilket man tog för givet när man var yngre. Det är heller inte viktigt för mig att göra karriär. Jag har rest ganska mycket men det är inte lika roligt längre för jag har alltid en känsla av att det kommer bli för mycket drickande och jag försöker ducka situationer som är direkt kopplade till att det kan bli alldeles för mycket.

Ändå så har man ju stunder av glädje oavsett om det är nyktert eller onyktert. Att bara få skratta är härligt. Att se oförstörda barn må bra är härligt. Det är ju sånt här man mår sämst över och har ångest över - att man inte ens riktigt vill något längre och minnen som uppstår om saker man prioriterade när man var yngre som är som dött nu :(

/J

Ebba

'Ond more cup of coffee'heter min tråd, när du läste den andra förstod du nog inte så mycket av hur det har varit för mig om du ville veta...

/Ebba

Vickan69

Så kände jag med och det är det som händer, när man haft ett långvarigt bruk av alkohol.... Det finns lust och glädje när vi tar bort giftet och depressionsdrycken A.

Ses!

Jo jag tar antabus Johannes, jag går i öppenvårdsbehandling också och as ibland när jag hinner. Känner mig stolt över att ha tagit alla dessa steg i rätt riktning. Har också gått med i iogt också. Mina inlägg kan ibland des som moralpredikningar men jag vill dig väl Johannes. Du hsr ett starkt beroende av alkohol, sjukligt beroende och det vet du. A ger cancer, leverproblem men framför allt det förstör din hjärna. Jag hoppss du gör rätt val, vi stöttar dig.

Johannes

Tjuvkikar du på mig :) - Jag skulle försöka skärpa till mig förra veckan men det blev inte så. Förmodligen för att jag satt September som slags start för att skärpa mig och då är det så lätt att skjuta fram det. Jag trodde det var första september idag och när jag såg att det var den 31-augusti kom tankarna direkt, äh men då kan jag ju dricka idag i alla fall vilket jag inte gjort (än). Jag la mig 20:00 igår för att vara säker på att jag inte är så bakis att jag vill cruisa mig genom dagen på folköl.

Det känns jobbigt att läsa i trådarna (samtidigt som det är lite inspirerande) att veta att man har tufft framför sig inte bara mentalt men fysiskt också. Jag har iofs känt det där själv förut men det var så länge sen jag inte drack alkohol på ens en hel vecka.

I princip alla jag umgås med så är det alkohol inblandat (inte alltid på ett negativt sätt - vi har ofta trevligt - men det går inte att titta sig i spegeln och känna att man ens i närheten försöker utnyttja sin potential som människa om man känner att man måste ha alkohol varje dag för att slappna av eller stå ut - det är jobbigt att veta att man är olycklig).

Jag vet inte om jag har kraft att bygga upp att jag aldrig kan ta en öl (jag dricker hellre folköl än starköl för det är inte fylla jag vill ha utan lugn och ro) men jag vill verkligen börja med att dra ned alkoholkonsumtionen rejält och skall försöka nu i September.

Jag läser era andras trådar och ni är alla starka som kämpar oavsett när ni lyckas och misslyckas. Ni som är inne i varje tråd och stöttar andra är verkligen fantastiska - ni vet vilka ni är.

/Johannes

Ebba

Det var inte meningen att göra dig nojig :)
Har inte spionerat men a man fattar ju. Din destruktiva relation till öl är ju som att vara tillsammans med någon som man har bra sex med men förövrigt är allt misär. Känner mig inte helt nöjd med den liknelsen men det får stå kvar. Folköl var nog mitt bästa. Låååångsam skööööön beruuuusning som inte säger "pang!" som tequila och så är det roliga över på en kvart. Första September imorgon. Älskar Septambre. Min månad på alla sätt och vis. Härligt för dig att du ska få njuta av denna vackra månad helt nykter. Du kommer inte missa en enda av lövens alla färgskiftningar!! Grattis.

Nej men seriöst: Jag hoppas du får må bra i september och klara att inte dricka.
Allt blir så skevt av alkohol och bakfyllor. Som ett akvarium ingen gjort rent på väldigt länge. Och där i simmar man runt och försöker se klart i det grumliga.

/Ebba

Ebba

När det väl kom nån hit som andades lite ungdomlig touch ( missförstå mig rätt alla andra) så måste denne bara dricka 44 miljoner öl till innan denne är klar så att vi kan bli låtsaskompisar på Alkoholhjälpens forum.

Kan du åka skateboard i ramp? Du kan få lära mig det isof istället för att kolla i glaset på haket alla timmar. Ny fritid.

Seriöst: känn ingen press, jag hoppas att du mår bra vad du än gör.

/Ebba