av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2014-08-17 - 18:11

..lite avslaget, mulet t.om. ute.
Klockan har hunnit bliva sex på kvällen, ordningen är återställd, alla gäster är utflugna.
Frukosten var rejäl med massor av gäster, det känns som om de vill se förödelsen, gotta sig i sin egna ångest.
När soporna ligger i drivor, tomflaskorna ligger överallt, smutsiga vinglas på fläckiga dukar, det hjälper dem att driva ut deras egna ångest,
Ungefär som att det finns de som har det värre, som måste ta hand om all den hör skiten också.
Men sådana är inte vi, vi hann skyffla undan det värsta, så det fanns inget slagfält att skåda ut över, suck!

Det blev några stolar som pajjade, ett par glas, två stora sopsäckar med matsopor, fyra kassar med returglas och pant.
Inget roligt att tömma matsoporna med äckliga papperstallrikar med gammal surnad potatissallad blandat med panten,
Burkar som pantmaskinen inte tar emot för att de inte är av aluminium, burkar med streckkod men fel landskod ( ej 73-),
Och burkar som man får pant på, returglas med pant, färgat glas och ofärgat glas, och en massa j-vla getingar gömda i flaskorna.
Rev tälten som hunnit torka under morgonen, torkade bort rödvinsfläckarna på trallen, diskmaskinen som gått nonstop sedan förmiddagen igår.

Känner mig ändå lite som dagen efter, ingen är så där fantastiskt glad utan det ligger en liten irritation i luften hos alla.
Grannarna som festade loss som mest igår hade trädgårdsskötsel med rufsigt hår och kraftiga kråksparkar under de hålögda ögonen.
Jo det var inte direkt ovanligt hos mig heller, förr, kände igen suckarna och de ihoptrycka rynkorna mellan ögonbrynen, inget kul idag alls...

Men..men, det är fortfarande deras problem, jag är hyfsat fräsch trots den uttömda energidepån och sömnbristen.
Aktiviteterna har varit på topp under en lång tid och vi kommer att behöva en enorm konvalescens i soffan i många dagar.
Man klarar av att spänna bågen under en viss tid, men inte för länge, sedan måste man fylla på batterierna igen.
Alla har gjort sitt yttersta, det blev ändå bra för väldigt många personer, specielt frugan som var oerhört nöjd med veckan.
Klarade av pressen att sköta spakarna utan hennes regi, det var svårt att inte glömma bort att saker och ting var hemliga,
Och på ren rutin var jag på väg att fråga henne om saker som hade röjt våra planer, det var svårt och jag kände mig ensammen i mina beslut.

Nu är ordningen återställd, frugan är åter vid makten som beslutsfattare och jag kan kliva ner ifrån tronen som ställföreträdare.
Kan sitta lugnt och bara nicka när frågorna kommer om vad vi ska ha till middag och så vidare, känns bra...
Är jag en drönare, ja kanske, men på mitt sätt.

Tittar på travarna av iskalla ölburkar som står i garaget kvar efter festen, vem ska dricka upp alla dessa?
Skulle nog räcka ett par veckor för min del, om jag började igen...
Men vem skulle vilja påbörja ett livslångt drickande igen, det där är bara en promille av vad jag skulle behöva resten av året.
Det vore som att tända på en nyårsraket, det gnistrar en stund, flyger iväg med en enorm fart för att slutligen explodera i ett eldhav av konvulsioner av ångest.
Vem skulle vilja ha det så?, inte jag...
En mänsklig råttfälla, man vet aldrig när det smäller till, och har det hänt är det redan försent...

Andas in....andas ut, tänk efter...och se framåt, vad är mina planer för framtiden...?
Att ha kollen förstås, hur får jag den?
Genom att inte fundera på det första glaset, råttefällan smäller till när du minst anar det.

Berra

Berra
ons, 2014-08-20 - 23:32

...är någonting som jag tänker väldigt mycket på just nu, väldigt mycket...

Vad är det som skulle ha fått mig till att dricka om jag drack idag?

Alltihopa för min del handlar om att se framtiden an hur den ter sig för mig redan innan det är försent.
Ni som följt mig vet att min alkoholism uppdagades med en deppighet, jag blev helt lealös inför framtiden, sket i allt och var ständigt obotligt ledsen.
Den skapades troligen av mitt drickande, ingenting var längre roligt eller givande, inte ens drickandet i sig självt längre.

Vad hade hänt?

Kort sagt så hade jag druckit mig själv till en depression, inte så att det syntes utåt, men min själ var trasig, slutkörd.
Jag skyllde på jobbet som...okey hade nog en stor del i det eftersom man där tvingas ihop med en mängd oliktänkande människor
och alla har inte samma empati eller ögon för när någon far illa eller mår dåligt, jobbet måste skötas, annars är man sjukskriven..
Men när man är i gränslandet, och det fortfarande inte syns utanpå, att ens inre är trasigt...
Som ett barn som gråter otröstligt och någon står framför en och fortsätta skälla på en, helt oförstående...
Men nog om det, ni som läst vet att jag drack mycket genomsnittligt, ibland apmycket på fester och skämde ut mig, med ångest som resultat.
Men jag hade fortfarande ett fungerandes liv, behöll jobbet, familjen och det materiella.

När jag slutade dricka alkoholen så hände det otroligt mycket till en början, hela kroppen sökte efter trösten i alkoholen, flykten iväg ifrån verkligheten.
Mitt sätt att koppla av....hjärnan så att den fick ro och till en viss del också syntetiskt glädje.
I varje minut, i varje tillfälle så fanns det något som min hjärna kopplade ihop med drickandet, basta, fiska, sola, bada, middag, gemenskap med andra, barer, utekafe'er,
Sommar, kaffe, sill, båt, semester, snickra, trådgårdsarbete, åka bort, hotell, kräftor, gryta, vackra glas, besök, firmafest, restaurant, flaskor, m.m m.m.
Det var till slut sjukt så mycket jag hade associerat tillsammans med drickandet, det fanns alltid en ursäkt att dricka, och fanns det inte en...så skapade man en.
Naturligtvis drog jag med andra i mitt drickande, även frugan som dock kunde begränsa sitt drickande i tid och inte vid alla tillfällen.

Idag har jag lärt om mig, man måste inte dricka öl i bastun, och måste man dricka så kan man dricka...nollöl..
Men jag dricker aldrig på långa vägar dessa mängder som jag drack förut, man blir ju snabbt otörstig.
Och då upptäcker man att man bara fortsatte dricka ölen av en enda anledningen, berusningen.

Jag ljög för mig själv, sa att jag drack för att det enbart var gott och att jag verkligen var törstig, och jag ljög om mängderna,
Angav alltid en mindre mängd när frugan frågade hur mycket jag hade druckit, alltid..

Kändes det bra?, nej absolut inte, jag ljög ju överallt, för att skydda...mig själv?, nej alkoholen.
Jag var förslavad av alkoholen och berusningen, jag hade sjunkit så lågt, jag var ett offer som inte ville erkänna det för mig själv.
Jag hatade mig själv för att jag var så ..eländig...

En annan skillnad har jag också märkt idag, jag söker efter mina triggers, gamla såväl som nya..
Försöker förutse dem i förväg, och känna efter vad jag känner för dem redan innan de uppkommer.
Jullunchen med jobbet, vilket spår ska jag köra, ljuga om att jag käkar penicillin, eller bara säga att jag har slutat dricka?
Enklast vore väl om jag drack, då skulle ingen fråga mig längre, men se där går gränsen.
Ska jag ta på mig offerkoftan och tycka så himla synd om mig själv, stackars mig som inte "får" dricka, ja det var ju "otur" just ikväll.
Eller så slår jag undan fötterna på de frågvisa, ser stolt ut och bara vara glad för att jag har bestämt mig, som om det vore självklart.
Nästan som om man vore förvånad varför dricker du egentligen, har du svårt att vara dig själv utan spriten?
Eller du kanske inte vågar, eller KAN var utan alkoholen, va va va?, svara!
Då vänder hela den sociala övertaget på något sätt, fördel Berra.

Fortfarande kan jag delta på en middag, jag kan dricka något alkoholfritt alternativ, och om det inte finns så kan jag dricka något annat.
Det finns ingen anledning till att jag idag ska tacka nej till något där jag är rädd för att jag ska börja dricka igen.

Jag är stark i min övertygelse om att jag mår bäst när jag inte dricker alkoholen, jag låter ingen annan få mig på andra tankar.
Är det inget roligt utan alkoholen, så är det troligen inte så himla roligt heller, och då kan jag vara utan det.
Det finns massor av andra grejor som står i kö på att ge tillfredsställelse utan alkoholen.
Igår så blev det en impulsgrej att plötsligt dra ut i svampskogen ett par timmar tills det mörknade, kom hem med en kasse färska kantareller som jag snabbt stekte upp till familjen, lade de på en toast som jag gav dem som en nattamacka, då fick de nytta av mitt impulssak som är det direkt motsatta till att sitta hemma i soffan och supa mig full.
Blöt efter regnet och med barr i håret kunde jag lycklig gå och lägga mig, det blev kvalitetstid för mig och all form av deppighet är som bortblåst.

Ibland måste man ta hand om sig sig, när man inte själv gör det...
Känna smaka på livet och inte fastna i några konstiga rutiner som man inte trivs med, rutin är inte alltid det tryggaste.

Berra

konstnären
tors, 2014-08-21 - 07:30

Kantareller vad gott, hade gärna smakat. Jag får inte följa med någon till svampställena dom har dom är hemliga. Men jag brukar få en del av kakan.
Det är så klockrent det du skriver.
Konstnären

Berra
tors, 2014-08-21 - 23:16

..om en skitsak, en lykta som jag ville ha framför garageporten som lyser upp när man kommer hem på natten.
Har letat efter den länge, och nu hittade jag en perfekt med solpanel och lysdioder.
Blev så glad att jag monterade upp den direkt efter det jag kom hem efter jobbet, slängde först in ryggan och hälsade glatt på frugan,
Och hon var glad......då.

När hon kom ut så åkte mungiporna ned, men vad f-n är det där för ful leksak du köpt, ska den verkligen sitta där?
Skönhetsrådet har tydligen helt andra ideal än den tekniska sektionen..

Sen..satte helvetet igång, då hade hon hunnit varva upp i köket vid middagslagningen och verkligen gått i spinn.
Man märkte att hon hunnit finna en massa grejor som hunnit gro på den lilla tiden.
Kom in och hon öste skit över mig, det gick inte att ge henne någon välkomstpuss längre.
Två ståndsläger med olika åsikter, och där satt vi och åt falukorven under en pressad tystnad.
Ungarna kom in och märkte direkt vibbarna i luften, de frågar inte utan sitter tyst och snabbt inmundigar maten.
Rap!, tack för maten på 7 minuter blank...

Nu visste jag att det kommer vara en fullständig radiotystnad under en lång tid framöver, två läger ingen kommer att ge sig.
Men vad f-n, jag går väl ut och river ner skiten, 350 spänn åt helvete och rakt ner i soptunnan, j-vla surkärring.
Men för att inte grannarna skulle få sig en show så gjorde jag det lugnt och värdig, tillbaka i kartongen fint och försiktigt,
Men jag var i verkligheten rosenrasande och höll god min, kluddade över skruvhålen med färg t.om.
Sparar väl "leksaken" till stugan istället, där finns det många mörka spot'ar som kan framkalla de mest fasansfulla fantasier.

Vi höll oss resten av kvällen på olika våningsplan, och jag funderar på hur länge denna tystnad ska fortsätta?
Det brukar ta ett par tre dygn innan vi börjar prata normalt med varandra.

Just nu ligger jag i sängen med paddan och lyssnar på en skitbra lugn låt, den heter cut your teeth med Kygo på Spotify.
Undviker kontakt och kommer fortsätta visa min ståndpunkt, tycker att hon överreagerade och tyvärr, lika j-vla envis som jag.
Den som först pratar förlorar och får krypa till korset...

Varför berättar jag allt detta?, mindre roliga eller t.om tråkiga grejor...

Jo för detta hände i stort sett varje helg under många års tid, när jag drack!!!
Då var det jag som hade betett mig dumt på fyllan på någon fest, eller bara druckit för mycket hemma, och "kärringen" var förbannad på mig.

Det var alltså längesedan, och i och för sig lite intressant att det fortfarande finns kvar, beteendet alltså.
Nu var det en skitsak, en materiell bagatell, inte ett relationsproblem orsakad av alkoholen som då till synes hade ingen ände.

Vit får väl se hur intressant helgen blir vid stugan, men kommer nog att vara väldigt stel till en början.
Skönt att veta att den inte orsakades av alkoholen bara, även om reaktionen är densamma...

Livets relation är inte enkel, ibland tassar man runt på tårna, men de klampar runt ändå.
Man blir väl aldrig fullärd, och kanske tur är väl det, annars skulle det nog bli tråkigt och förutsägbart.

Men lyssna gärna på låten om ni har möjlighet, den lättar upp mitt tunga sinne rejält ändå, kanske förklarar min mode nu.
Musiken gör mycket med tunga funderingar, en bra eller kanske den bästa av ångestdämparna förutom alkoholen då initialt.

Imorgon vaknar man upp till en fredag, det är inte varje dag man får den möjligheten, ja förutsatt att inte "kärringen" har surnat till ordentlig och lönnmördat mig i sömnen då..
Haha, ja så illa är det väl inte, eller...? (Kikar lite oroligt i ögonvrån..)

Natti

Berra

Ebba
fre, 2014-08-22 - 05:56

Berra asså du e ju King, jag vässar dina pennor bara du fortsätter att skriva!!

/Ebba, som ej snackar slang eller svär annat än i skrift :)

Vickan69
sön, 2014-08-24 - 12:33

Hej Berra! Vilken fantastisk berättare du är! Och vilken fest du/fixat till frugan! Din berättelser med hur folk beter sig och om tankarna som värd och reflexionerna du gör är så intressanta. Du sätter ord på så många tillfällen vi alla varit i.

Din tillbakablick och funderingar om triggers är så klokt och vettigt att läsa. Det är en ständig utveckling och reflekterande... Tycker du är cool!!

Hittade massa spirande kantareller på löprundan igår. Inte redo att plockas ännu. :-)

Ses!

Berra
sön, 2014-08-24 - 13:09

..i ett föränderligt väder, ömsom sol, ömsom regn och blåst, man vet aldrig hur vädret är när man återkommer hem till stugan.
Bara att acceptera, man pallar en liten skur för att sedan komma in och torka upp.
Inget utesittande alls, och det luktar bränt damm ifrån elementen som inte har gått sedan i våras när vi kurar inomhus på kvällarna.

Har käkat årets första kräftor, lite mys ingen stor middag utan mest en massa småplock igår kväll som en supe'.
Det vita alkoholfria vita vinet var fruktigt och gott och neutraliserade smaken av skalsmaken effektivt.
Ha, är med i festkommittén på jobbet och arrangerar kräftskiva på jobbet under veckan, det blir ingen nubbe i år.
Försöker minska fyllan med att ta bort spriten som är så oberäknelig, får se reaktionen på detta...

I helgen har vi haft en rejäl storstädning både i och under stugan, alla mina verktyg var utspridda överallt, ett enda stort kaos på våra 35 kvadratmeter.
Tänk att vi huserar upp till 10 pers i denna lilla boning när det krisar under typ midsommar.
Frugan har typ fått lyfta på kobenet och fogsvansen och dammsuga under dem.
Fått fram flera kvadratmeter med golvyta, men det är mest att förflytta röran från en plats till en annan, och ligger det staplad ovanpå varandra så kommer det att bli en röra när jag ska ha det som är underst, så det är tyvärr bara en tidsfråga, men det är snyggt under tiden.
Röjde ur under huset där det har legat en massa sk.t sedan vi köpte bygget, det började med att vi fick jaga iväg en orm som bara ville snirkla sig in ännu längre in i brädhögen,
Den blev lite sur när jag tog den i svansen och slängde ut den i buskarna istället, damerna i sällskapet bytte om till stövlar då, ha!
Vi får en rejäl höstbrasa i år, fattar inte varför man sparar halvmeterslånga stumpar av brädorna unde huset som bara grånar med tiden, eller ruttnat i vätan.
Krattade ur och lade gammalt skivmaterial i botten så blir man inte lilka röten om knäna längre, men å andra sidan så är det just knäna som inte pallar längre det hårda underlaget,
Men hellre en hård träfiberplatta än en spetsig sten.

Rekade av efter grabbens grabbhelg, han har skött sig bra, all läsk var helt slut och det alkoholhaltiga verkar vara orört,
Nu har jag inte stenkoll på frugans tillgångar, det för hon ju sköta själv, hon får ju gå på bolaget själv numera...

Hur är det med argbiggan då, jo hon börjar mjukna lite, stretar inte emot så hemskt mycket när jag tvångspussar henne senaste dygnen.
Lampjäveln hamnade i trappen upp till stugan, det blir solglasögon på när man trampar runt i mörkret, funkar skitbra, hoppas solen når cellerna tillräckligt bara..

Är åter nöjd med min helg, de har blivit så de senaste åren när jag valt att hålla mig alkoholfri, känner en viss tacksamhet till mig själv.
Uppskattar det lilla och gör dem till det stora, det kunde ha varit mycket värre, kunde ha varit bakfull och haft massor av ångest.

Ser man varje dag i vitögat så är de inte blodsprängda, inte av bakfylla och inte av sömnbrist, utan de fortsätter vara vita av vita dagar.

Ska det vara så svårt?

Den första tiden ja, men sedan blir det bara lättare och lättare och till slut en självklarhet, och man frågar sig...hur tänkte jag?

Berra

Berra
ons, 2014-08-27 - 01:42

Det är egentligen inte så svårt, jag är en sorts betraktare och funderare, tänker på rätt mycket saker, varför de är som de är.
Det mest intressanta egentligen är väl hur vi tänker när vi är påverkade av alkoholen t.ex.
Jag brukar vara en lugn och eftertänksam snubbe i vanliga fall, till synes lite blyg och brukar säga vettiga grejer.
Men när man har druckit, framfusig, skrävlig, pratar med alla, fräck i munnen, tar plats och kan få någon sorts nojja i skallen,
Hänger kvar vid den hela kvällen och drar den till sin ytterlighet, helt insnöad...
Dagen efter fattar man inte varför jag hängde kvar vid den ide'n, vad fick jag den ifrån, var den en rolig, vad ryckte de andra om mig..?
Voijne Voijne, sedan sätter ångestkvarnen igång och maler...

Men kan man fatta hur hjärnan är funtad egentligen?, vad får den att "snedtända" på detta sätt.
Det måste vara ett virrvarr av felaktiga signalsubstanser som snurrar runt i tarmpaketet däruppe...

Men sedan när hjärnan inte är okuperad av en massa ångesttankar pga drickandet så frigörs den till andra tankar.
Varför gör han eller hon på detta sättet, varför säger de på det där sättet, vad är det hon han menar egentligen?
Det finns oftast en sak de säger, men vill komma till ett annat, de vill att JAG tar den slutsatsen åt dem, att jag ska säga just det där ordet.
Nämen vill du verkligen hämta mig på flygplatsen?, som om de skulle bli förvånade av efter att ha berättat hur dyrt det är att behöva ta en taxi dit.
Shure, det fanns bara en utväg ur det samtalet, jag hade kunna låtsas som om jag inte hajade piken och gått iväg eller bara bytt samtalsämne.
Folk är beräknande och vill få en åt ett visst håll, jag vill kunna föregå dem innan dess, kanske därför inte alla människor gillar mig.
Jag avslöjar deras intentioner redan innan de pratat färdigt.

Jo jag tycker människor är intressanta, och ju enklare de är och mer öppenhjärtliga desto mindre beräknande måste jag vara,
Vilket ger mig mer tid till umgänge istället för att fundera på vart de vill med konversationen.
Det intressanta kommer vid de tillfällena då någon liktänkande kommer i diskussion och det spårar ur med fantasins hjälp,
Då svamlar vi iväg och tappar fotfästet totalt, det brukar hända med svågern då vi båda är på humör.
Svägerskan brukar ryta till och säga åt oss att sluta, vaddå det var ju du som gav oss halmstrået, stoppa i pengen och du får höra hela skivan!

Elaka människor brukar jag genast sätta upp en fasad emot, människor som vill lasta av sina problem, där sätter jag upp en spegel.
Människor som är ledsna bryter igenom min skyddsbarriär omgående, och trots att jag inte tar på andra människor för att trösta ( men har blivit bättre på det efter min deppighet),
Jag precis som många andra vill inte bryta den personliga intrigitetszonen genom att ta på deras kroppar.
Men har upptäckt att det är precis det jag behöver jobba med, genom att ta på någons underarm under samtalet så förstärker det jag säger till dem,
Mänsklig beröring är faktiskt ett maktmedel, liksom kroppshållning och ögonkontakt.
Det är något jag skulle vilja gå på, en utbildning i kroppsspråket.

Jag önskar att jag hade lite av det där modet att vara så självsäker som när jag är lite drucken, utan att framstå som ytlig.
Jag jobbar på det, och det är väldigt spännande att inta roller med olika människor då och då, pröva sig fram.
I telefonen kan jag låta som ganska så självsäker, men då kan jag heller inte läsa av motpartnerns kroppsspråk, bara lyssna på HUR han säger sina meningar.
Relationer handlar mycket om att kunna läsa av de små små nyanserna, och tyda dem rätt.

Frugan var hos läkaren idag, har en komplicerad skada i ryggen där de ska försöka hjälpa henne med sjukgymnastik,
Men för att inte utesluta andra medverkande anspänningar så vill de utvärdera henne hos en psykolog.
Hon såg lite undrande ut vid matbordet, skulle det vara något fel i huvudet på mig, liksom.
Men för f-n!, skrek jag, det är ju det bästa som kan hända dig, ut med alla hjärnspöken först, ta sedan behandlingen!
Vi bär alla på en massa feltänk som vi har byggt upp med åldern, och det bästa är att få ventilera dem, ordentligt!
Om inte du vill gå så kan jag ta den möjligheten svarade jag, då ändrade hon uppfattningen och såg det som en positiv möjlighet.
Det är bland det bästa som har hänt mig fortsatte jag, ingen medicin i världen kunde avhjälpa det som min shrink gjorde med mig.
Folk är rädda för att få veta att de har tänkt fel hela livet, att de bara har krånglat till det för dem, nä töm ryggsäcken på en massa sopor.
Jag skulle själv vilja ta en runda till hos min gamla shrink, skulle vilja göra ett avslut med mina gamla tankar, och friskförklara mig själv, helt.
Har aldrig kännt mig bättre och säkrare i mina tankar, vet verkligen vad som känns fel och rätt för den delen, lyssna på magkänslan.

Berättade för frugan om giraffspråket som myntades här på forumet, jag tror Mullan berättade om för några år sedan, eller om det möjligen var Pia,
Att man ska inte ta ett parti i en diskussion, utan att berätta hur det påverkar en själv.
Typ att det du säger nu gör mig ledsen eller orolig, inte frågan i sig självt utan hur det påverkar dig.
Ingen kan säga att du inte känner dig ledsen, och man avväpnar attacken som man blev utsatt för, det är en bra strategi.

Så istället för att skälla skiten ur den som dricker, så kan man säga att varje gång du dricker så blir jag orolig och ledsen, den känslan kan ingen ta ifrån dig.
Det ska du inte vara!, lika dumt som att säga att man inte ska vara rädd för åskan, är man det...så är man.

Men hursomhelst så har man flyttat över ansvaret på den som dricker, han eller hon väljer att göra den andra orolig eller ledsen på eget bevåg.
Den personen har valt att göra någon illa, med flit, bara den bördan kan vara nog så tung att bära i onödan.

Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som dummast i världen är?
Om spegeln är tyst, kan svaret vara det frågeställaren inte ville höra.
Att med våld försöka tvinga fram ett svar, kan betyda 7 års olycka...
Vem är det nu som är den som dummast?

Ibland vill man inte höra svaret, då kanske man inte heller bör ställa frågan.
Alkoholist?, javisst...!
Om speglar kunde tala...

Men när det är ett faktum, betyder det att det är kört då?
Nej, det är då uppgiften har börjat...
Slutar man att sköta sina betalningar efter en skuldsanering, nej knappast, man har fått en ny chans att bevisa, jag kan!
Vi kan!

En nattlig fundering en tisdagsmorgon, oj så mycket det snurrar runt i en oalkoholiserad hjärna...

Natti!

Berra

mulletant
ons, 2014-08-27 - 05:54

är inte bara ett maktmedel. Mänsklig beröring kan vara ett mirakel. Och jo, jag har presenterat giraffspråk här några gånger. Det är otroligt verksamt, till synes enkelt men i grunden handlar om hela inställningen till mig själv & andra. Egentligen ska jag hänvisa till NVC, det är grunden, Nonviolent Communication - ett språk för livet! För övrigt så tycker jag du tar dina inbesparade a-pengar och unnar dig en rad besök hos din shrink!
Det är du värd - ett utslitet uttryck men just för dig här-och-nu helt rätt! / mt

Vickan69
ons, 2014-08-27 - 10:11

Berör (fysiskt) ofta människor och är rädd för blixtar och knallar som är nära mig... För mig är min spontana beröring medkännande, omtanke och närhet. När jag känner mental kontakt någonstans eller vill skicka min mentala känsla så kan jag inte låta bli att beröra en arm oftast. Ibland händer.
Härligt att läsa om dina reflexioner och hur du förhåller dig till olika typer av samtal. Vad jag känner igen mig! Tack för att du kan sätta orden på det. :-)

Ses!

Stingo
ons, 2014-08-27 - 12:29

Hej Berra, roligt att läsa vad du skriver. Vi har också varit inne på det där med giraffspråket i min familj, ibland mera, ibland mindre aktivt. Det mesta du säger håller jag med om, men då du skrev

"Men hursomhelst så har man flyttat över ansvaret på den som dricker, han eller hon väljer att göra den andra orolig eller ledsen på eget bevåg.
Den personen har valt att göra någon illa, med flit, bara den bördan kan vara nog så tung att bära i onödan. Den personen har valt att göra någon illa, med flit, bara den bördan kan vara nog så tung att bära i onödan."

, så högg det till. Om du använder dina känslor och din kommunikation om dem för att manipulera andra, så går det nog lätt så att du nog blir en ulv i giraffkläder. DIna känslor kanske inte alls primärt beror på vad den andra gjort eller sagt och det är i första hand du själv som behöver hantera dem. Sen ökar dina ordval "valt" och "med flit" på min reaktion. De är vargaord, om någonting.

Nu är det väldigt möjlig att jag övertolkade det du försökte säga, men ville kasta in en vänligt menad kommentar, i alla fall.

Berra
tors, 2014-08-28 - 01:31

Jo Stingo visst manipulerar vi varandra i våra samtal, det brukar vara som så att varje samtal har en viss riktning, en tråd som det följer.
Inte alltid men ofta tycker jag mig kunna läsa mellan raderna vad vederbörande vill få ut av samtalet, lite ungefär som...kom till saken nu!
Ibland stressar jag upp dem och vill få ett snabbt avslut, skippa kallpratet och kom till poängen, typ!

Det finns människor som ger mig energi som jag trivs att prata om allt möjligt med, och så finns det de som bara vill få ut något av egen vinning.
De liksom suger energin ur mig, vill aldrig delge mig något som kan verka vara negativt ur deras synpunkt, utan bara framhäver det bästa.
Genom att berätta om snöpliga saker som har hänt har de blottat strupen och visar att de inte är mer än människor heller, att man får skratta med och åt dem, energi.

På mitt jobb så finns det en jämnårig kvinna som tamigsjutton ALLTID på något sätt leder om samtalet till hennes fantastiska barn, men ursäkta...
Jag skiter fullständigt i dina underbara barn, har fått höra genom åren hur perfekt avföring de hade som spädbarn, att de aldrig skrek på nätterna, till hur exceptionellt duktiga
de har blivit i skolan och kommer minst kliva ur grundskolan med en doktorsavhandling, fucking suck!
Nu säger jag naturligtvis inte detta, med respekt för vårat fortsatta umgänge, men min blick kommer till slut likt en laserstråle vilja borra ett stort hål i hennes huvud, inte intresserad, okey?
Berätta om ditt fantastiska sexliv med läder och nitar istället, eller mera exakt hur du källsorterar dina mjölkförpackningar, allt annat är av intresse.
Vissa människor är inte bara av mitt intresse, de har liksom förbrukat all sin tillgodoreserv, det ger mig ingenting, fjutt bort.
Men de är ytterst få, annars tycker jag om människor, de flesta har något intressant att berätta, några har ett tråkigt socialt sätt att framträda,
Men finner man en hobby eller ett intresse hos dem så finns det timmar av brinnande diskussioner, jag brukar inte vara svår att samtala med.
Man har hela tiden så mycket att lära sig genom hela livet, det fullständigt överöser en med olika livsituationer och livserfarenheter, det finns så mycket jag inte vet.
Med tiden har jag också fått lära mig att inte förbruka någons förtroende, har jag fått veta något som kan uppfattas som väldigt privat, så håller jag tyst om det.
Ömsesidig förtroende.

Har en närstående kollega som har en besvärlig tid just för tillfället, han håller på att flytta...isär.
De har levt väldigt länge med falnande samliv, men ändå hållit ihop för barnens skull.
De har kommit till en vändpunkt då de håller på och säljer villan för att flytta till olika lägenheter.
Tjafs med banklånet, tjafs med mäklaren, tjafs med köparen, tjafs med hantverkarna, strul med barnens skolor och scheman, han är dessutom tränare typ tre gånger i veckan.
När försäljningen äntligen är genomförd så står båda utan lägenheter, ut och buda i lägenhetsdjungeln, hyra tillfälligt förråd för möblerna under tiden mellan bytena.
Säga upp abonnemangen med el, tv, tele, vatten, sopor osv.
Till råga på allt så rasar den där bilen han köpte för ett år sedan, och han har inte råd att lämna iväg den.
Så det blir för honom att sitta på kall och blöt asfalt i både regn och tidigare snö och banka på bromstrummorna, han får fel bromsbackar
Och åker ut och in på besiktningen med både nya och gamla fel, hur får han tid över till detta?
Till saken hör att han är världens snällaste person, och hur kan han vara så otursförföljd , och han är inte dum i huvudet heller, tvärsom.
Visst, jag hade en tid när jag gick in i deppigheten när allt kändes som om det gick emot mig, men hur pallar han?
Visserligen är det under en begränsad tid och det kommer att lugna ner sig så småningom.
Brukar tänka på det när jag känner att fru Fortuna går emot mig, det finns de som har det värre, mycket värre..
Kan svära som en borstbindare bara jag har glömt att sätta på mig armbandsklockan på vägen till jobbet, vet hur många miljoner gånger jag kommer att bli irriterad på att blänga på en tom handled?

Men jag vet en liten hemlis som kan förklara varför han pallar så mycket skit under en viss tid,
Han har berättat (i förtroende) att han har dragit ner sin alkoholkonsumtion till ett fåtal tillfällen per år.
Jag vet att man pallar mycket mer tryck när man inte försvinner in i alkoholdimman längre,
Det kan vara en bra sak att bära i sitt minne, när saker och ting börjar kännas betungande.

Det blir inte bättre för att man dricker, bara mycket jävligare under tiden.
Livet är inte lätt, men vem sjutton har sagt att det skulle vara det?
Det finns saker däremot som underlättar det, en nykterhet bland annat...har jag upptäckt.

Vi är alla små fantastiska varelser, vi skulle vara lite bättre på att ta hand om oss själva.

Berra

Vickan69
fre, 2014-08-29 - 23:36

Vissa människor är otroliga i sitt tålamod och stret. Kanske blir det en vana att ha alla dessa hinder och inte kopplas med tanken att det har med tur att göra. Jag vet vad en människa orkar när liv står på spel i familjen. Jag vet att jag är urstark. Men det gör mig lite ensam att veta allt jag fått lära mig en hård väg. Kanske som en nykter alkoholist. Det finns liksom mer viktiga saker att fokusera på än fina huset, karriären... Eller armbansklockan som glömdes. ;-)

Ett litet inlägg i din härliga tråd. /V

Berra
sön, 2014-08-31 - 20:16

Drömde att jag skulle beställa en starköl på en bar, frågade bartendern vad den kostade...
-För dig min vän, 26 425 kr....

-Va?

-För dig ....26 425 kronor.
-Är du sann, frågade jag...?
-Jo i allra högsta grad.
-Vad kostar den för alla andra då?
-75 spänn!
-och för mig drygt 26 tusen spänn, svarade jag...
-Jepp, för dig 26 425 kronor.
-Hur kan det komma sig?
-Du har inte druckit alkohol på väldigt länge, och tror nu att du ska klara av en enda öl...
-Jo så var det tänkt, fyllde jag i...
-Men det kommer inte att stanna där, du kommer att fortsätta dricka mångt flera öl än vad du tänkt dig.
Du blir berusad och återfaller i ditt forna drickande, i stort sett där du slutade, fast värre...
-Jaha, så jag dricker drygt 3000 öl då, det låter högst osannolikt, på en kväll...
-Nejdå du dricker sju öl, fyra tequila och två whiskey...
-Det blir väl inga 26 tusen spänn heller?
-Nej, resten är den ersättningen för att du hade sönder en av gästernas Iphone, välte en barstol så att entredörrens fönsterruta sprack,
Kemtvätten av din kostym, dagsböter för en fyllekörning och de skador som bilförsäkringen inte betalde för bilen samt ersättning för en sönderkörd häck i en villaträdgård.
Skulle man dessutom räkna in den förlorade arbetsinkomst du får för den tiden du blir sjukskriven för en ny depression i ett och ett halvt år,
Som i grund och botten beror på din ångest denna kväll förorsakad så hamnar den närmare 425 000 kronor.
-Nästan en halv miljon, för en enda öl...?
-Ja så är det..., visst är det trist?

-...men vem f-n är du som kan veta allt det här?
-Jag är framtiden, men den kan du ju inte känna till...
-Men hur kan du komma hit och förvarna mig om allt detta......
-Ditt samvete skickade mig, en tidsresa som du inte kommer att minnas om några sekunder...
....
-Hallå bartendern, vad kostar en bärs?
-På tappen en Mariestad 75 spänn..., hur många vill du ha?
-Ehh, inga alls, ville bara veta vad den kostade...
-Varför frågade du?
-...ingen aaning, ville nog bara veta hur mycket pengar jag sparade...antar jag....

..så kan en av mina konstiga drömmar te sig i textform...
I verkligheten var den högst verklig, påtagligt verklig och i färg, det kändes som om jag kunde ta på den...

Berra