av Izzy

Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

Izzy
sön, 2014-09-14 - 01:39

för att du tror på mig!!
Det här med att försöka prata som vuxna och komma överens det går inte har jag förstått.
Precis som du säger så flyr han när jag har försökt och så blir han arg på mig.
Nästa dag låtsas han som ingenting och tror att säkert att jag aldrig kommer att lämna honom.
Han tror att han har makten och att jag inte kommer klara mig utan honom.
Jag skulle vilja veta hur han tänker, varför vill han ha mig kvar när vi ändå inte har det bra.
Vi har inte rört varandra på minst ett halvår, pratar knappt, har skilda sovrum, gör saker var och en för sig osv.
Det är så konstigt att han inte inser att han har problem när det har gått så här långt!
Eller är det så att han inte vill erkänna att han har problem för att det är sån skam?
Det finns ju ändå de som har kommit till insikt men jag tvivlar på att han någonsin kommer att göra det.
I morgon ska jag säga till honom att jag har en lägenhet och att vi måste boka tid på banken.
Jag är jätterädd för hur han kommer reagera och vad han kommer att göra.
Kram

mulletant
sön, 2014-09-14 - 06:26

och håller på dej idag Izzy!
Din man lever i förnekelse, det hör till missbruket och antagligen är det svaret på dina funderingar och frågor. Där är du maktlös, dessvärre.
Lycka till idag! /mt

aeromagnus
sön, 2014-09-14 - 20:25

En alkoholist lever i en bubbla där man tror och tycker man har det bra. Ens egna hittar inte ordet nu men hans kriterier är ju uppnådda. Han har det bra. Ptemisser var ordet :) Lycka till

Izzy
sön, 2014-09-14 - 20:41

Jag känner mig så orolig, jag bara drar ut på det och tänker snart gör jag det.
Hoppas verkligen att det går bra, känns som det inte finns någon återvändo snart.
Det är så bra att du skriver aeromagnus för du beskriver så bra hur det är, jag känner igen allt så väl.
Det betyder mycket att du delar med dig hur du tänkte och reagerade.
Kram

Yogi
sön, 2014-09-14 - 21:24

vi lämnar dig inte oavsett hur du gör. Du är nära nu, så nära. Dina tankar går alltjämt till honom och ditt fokus ligger där och inte där det ska vara -hos dig. Du vet, jag vet att du vet, att det inte hjälper honom att era dagar tillsammans fortsätter som de har gjort. Och framförallt hjälper det inte dig själv. Du är den friskaste av er båda just nu, därför blir det också du som just nu måste dra det tyngsta lasset mot en förändring. Självklart är du rädd. Det är inget litet steg du står inför. Du vet inte hur det kommer att bli, klart att det kommer bli jobbigt på många sätt. Men du vet att du inte vill fortsätta ha det som du har det, att en förändring måste till. Där står du nu. På tröskeln till en förändring. Fokus på dig nu. Han är inte ditt ansvar. Du är ditt ansvar. Du är stark, du klarar det här.
Tänker på dig!
All styrka till dig, du fixar det här...
Kram

flygcert
mån, 2014-09-15 - 10:15

Jag håller alla tummar och tår... Du är värd bra saker, stå upp för dig och kom ihåg- du kommer nog inte få någon samsyn, och jag vet hur viktigt det känns där och då, men det släpper med tiden.

Du har ju lämnat förr och är bekant med känslan av hur galet hemskt, sorgligt och jobbigt det är när man lämnat, men sedan blir det också bättre! När man inte längre behöver få skäll för allt möjligt, när man inte behöver lyssna efter ljudet av flaskor, när man kan tänka på vad som är viktigt för en själv och försöka må bra!

Kram

Izzy
tors, 2014-09-18 - 05:34

Men nu är allting värre än det någonsin har varit!!
Jag har tackat ja till lägenheten men inte skrivit på nåt än, har också bokat tid på banken.
Det här gjorde jag innan jag sa något till honom.
Igår tog jag mod till mig o satt mig lugnt ner med honom o talade om att jag inte ville ha det så här längre, att jag har fixat en lägenhet o bokat tid på banken.
Han sa inte så mycket såg chockad ut o blev irriterad sen gick han som vanligt.
Efter en stund kommer han in o är helt galen, skriker o gapar att jag är helt dum i huvudet!!
Frågar hur jag har tänkt att det här ska gå ekonomiskt om vi ska slänga ut vår lästa dotter på gatan eftersom vi står för lägenheten.
Han tyckte att jag kunde bo hos mina föräldrar.
Kallade mina kompisar för fula saker o att han inte kunde bo kvar i huset o bo granne med mig o se mig springa på krogen. Skrek åt vår yngsta dotter att det var lika bra att vi flyttade så fort som möjligt.
Skickade även ett konstigt sms till vår älsta dotter så hon funderade vad det är som händer.
Skickade även ett elakt sms till mig fast vi var i samma hus.
Allt känns skit, känns som att det är lika bra att allt rullar på som vanligt, vet inte om jag orkar med det här, så mycket ilska o hat!!
Det var lugnt när jag kom hem på eftermiddag i dag men senare kommer ilska o de spydiga kommentarerna.
På familjerådgivningen tycker de att jag inte ska vara kvar i huset. De säger att jag kan ringa kvinnojouren för de kan ordna något tillfälligt boende.
Jag känner mig inte trygg hemma o låser dörren till mitt rum på natten. Jag tror inte att han skulle göra mig något men vi har aldrig varit i den här situationen förut heller.
Hur ska jag orka genomföra det här utan att tjejerna kommer i kläm allt för mycket.
Nu känner jag mig mest egoistisk som har satt igång det här för det blev ju så mycket värre och alla mår otroligt dåligt.
Nu känns det nästan sim det vore skönast att somna o aldrig vakna mer.
Men jag antar väl att det löser sig på nåt sätt, jag måste tro det i alla fall!!

Ebba
tors, 2014-09-18 - 09:29

Hans reaktion och utspel betyder att du gör 100% rätt som flyttar. Det är inte du som förstör era liv eller fattar fel beslut. Du är den kloka och friska i det här även om det inte känns som så.
Jag har varit i din situation jag med. När min kille påverkad ringde och sa " nu kommer jag och jag har en yxa med mig" ringde jag polisen för 1:a gången. Polisen sa: Avvakta eller gör en anmälan nu direkt.

Jag blev rädd, anmäla och sätta dit honom?
Jag frågade polisen: Hinner ni hit om jag avvaktar?
Polisen: Kanske inte om han har en yxa med sig.

Gissa vad jag valde? Jo att avvakta. Jag var så medberoende och nedbruten att jag trodde att allt var mitt fel och att jag förstörde allt.

Han kom aldrig. Det vara bara hot MEN det förstörde min tillvaro. Vågade inte sova på nätterna, höll vakt och lyssnade efter ljud och resultatet av det blev enorm trötthet och när man är så trött kan man inte tänka klart och fatta bra och rätt beslut.

Izzy, Du har RÄTT. Du gör rätt. Rädda dig själv i tid, slösa inte fler timmar på att försöka rädda honom, Du hjälper honom bäst genom att gå.

Världens största kram.

/Ebba

aeromagnus
tors, 2014-09-18 - 22:09

Man skulle vilja åka upp och sätta den där mannen på plats. Han behandlar dig mycket illa. Han blev arg för att han nu inte längre kan utöva makt mot dig och att han inte kan förlita sig på att du reder ut problemen åt honom. Starkt gjort och du hsr som Ebba beskrivit rullat undan en sten från dina axlar.

Izzy
fre, 2014-09-19 - 13:56

Tänk att man jan få så mycket konstiga tankar i huvudet! Det du beskriver att din man hotar att komma med yxa o man ändå tvekar att polisanmäla honom! Man kan inte tänka friska tankar när det gäller sig själv. Min kontakt på familjerådgivningen frågade mig vad jag skulle råda en kompis som var i samma situation.
Då blir ju svaret så självklart, men man kan inte tänka lika när man är i det.
Jag försöker tänka att jag gör rätt som tänker lämna honom och ibland känns det så men sen börjar jag tänka att jag är en egoist som tänker på mig själv i första hand. Jag har ju nästan lovat min dotter att jag ska försöka ordna boende åt henne där hon går i skola men nu vet jag inte alls hur våran ekonomi kommer se ut. Hon vill inte alls bo kvar här o skulle säkert må bättre av att bo själv.
Tänker då att det är bättre att hon får flytta och må bättre än att jag flyttar. Jag får väl stå ut ett tag till, vet ju ändå inte av något annat än det här. Känner mig så villrådig!!
I går träffade jag inte min sambo någonting men han skickade ett sms där han erbjöd sig att hjälpa mig med flytten o banken mm om jag ville. Blev väldigt förvånad att han ändrat sig så!
Men är väldigt rädd att han snart ska ändra sig och bli spydig o dum villket han alltid blir när han dricker.
Aeromagnus du har säkert rätt i att han reagerar på det här sättet för att han inte har makten över mig längre. Det är första gången på över 20 år som jag har hört honom gråta! Förut har han bara visat sina känslor genom ilska. Åh om jag kunde fatta rätt beslut!!
Kramar till er!!

Ebba
fre, 2014-09-19 - 15:03

Precis, man kan inte tänka rätt.
Det är därför jag och andra som ser vad som är rätt försöker tänja åt dig just nu genom att skriva och säga det vi gör.
Om ett halvår - ett år - två år och tiden har fått gå DÅ kommer det sjunka in att du gjorde rätt.
Allt blir inte bra från en dag till en annan. När du väl har lämnat börjar arbetet med att bygga upp dig igen, Du kommer få tid att tänka på annat, sånt du nu inte har tid att tänka på för att detta upptar alla dina tankar och tar din kraft.
Snällt av honom att erbjuda sig att hjälpa till. NEJ det är ett spel och en taktik han kör för att du ska få dåligt samvete och tänka "men han har ju så goda sidor". Han är skraj nu och kommer testa många olika taktiker för att du ska vackla, ifrågasätta dig själv, få dåligt samvete och ändra dig. Var medveten om det. Och din dotter som vill flytta, kan inte det vara bara för att hon inte står ut med din och Hans situation/relation? Det blir svårare ekonomiskt MEN man har ändå inte ett bra liv om man inte kan slappna av och le genuina leenden. Åh Izzy, använd dina inre osynliga krafter nu och välj RÄTT trots att det då och då känns otäckt och fel att ta det steget. Du är nog helt utmattad, rädd och förvirrad nu - det var jag.

kram ebba

aeromagnus
fre, 2014-09-19 - 19:34

Nu har han ångest och huvudbry så då försöker man döva detta genom att vara extra snäll. Då hoppet inte övergett honom att ni två blir ett igen. Kämpa på

flygcert
fre, 2014-09-19 - 20:34

när jag var på väg att lämna exet (och även efteråt), så var han ibland så j-a kall, elak, hånfull, hotfull och rent ut sagt vidrigt hemsk mot mig och barnen, men då och då byttes det ut mot den där fantastiskt fina, snälla, omtänksamma, hjälpsamma mannen som sa och gjorde så otroligt snälla saker, som fick mig att tvivla på om jag gjorde rätt och som fick mig att tro att jag hade helt fel och att jag överdrev alla elakheter - ända tills nästa gång han visade den sidan igen (några minuter, några timmar eller några dagar senare) och den finns fortfarande kvar!!!
Så - tvivla inte på dig själv, och tveka inte på om han är snäll/fin/bra nu - för allt det andra finns fortfarande kvar. Självklart är han snäll, fin och bra emellanåt (för det är ju det som får oss att faktiskt stanna så länge som vi faktiskt stannar - hoppet om att de snälla/fina och bra sidorna ska vinna över det andra) - men allt det elaka, hemska och fruktansvärda finns också kvar och det kommer inte ändras så här fort...!
Hårda ord, men bara av erfarenhet och välvilja!!!

Stor kram till dig!

Izzy
fre, 2014-09-19 - 20:42

Jag vill ju så gärna tro att han verkligen ville hjälpa mig o att vi kan prata om det utan att han blir arg. Vi är själva hemma nu och det vore ju ett bra tillfälle o försöka att prata nu och jag tror faktiskt att han är nykter. Han säger heller ingenting utan pratar om andra saker.
Jag vill bara ha det lugnt o skönt i dag o bara sitta i soffan med en filt o titta på tv, orkar inte med bråk i dag.
Det är precis som du säger Ebba att när han är snäll mot mig så tycker jag nästan lite synd om honom o tänker att han kan ju va snäll också.
Ja om man veta vad som rör sig i huvudet på honom nu. Är det bara taktik från hans sida? Åh vad jag hoppas att jag kan vara stark nu o ta till mig det ni säger för jag förstår ju att ni har rätt!
Kram

Yogi
fre, 2014-09-19 - 21:19

Det behöver inte vara någon utstuderad och medveten avsikt att såra eller skada dig och barnen, självklart inte. Jag tror också att han har ångest och det gungar rejält för honom nu och han försöker på sitt sätt att få dig att ändra dig. Men lösningen för att dämpa hans ångest är inte att du stannar kvar. Det finns förmodligen tusen orsaker till hans alkoholism och också tusen orsaker till hans beteende gentemot dig och barnen. Man kan känna stor empati för honom för detta. MEN. Det gör det inte mer okej. Det är inte okej. Det kan aldrig bli okej. Läs igenom din tråd. Igen och igen. Läs och känn efter. Har du varit oärlig i det du skrivit? Det tror jag inte. Se din resa, från första inlägget fram till idag. Hur det gått i vågor, fram och tillbaka, från att med tårarna rinnande över tangentbordet skriva i förtvivlan, till att någon dag senare - "det är ju bra också, jag överdrev nog, det är så synd om honom, hur kan jag hjälpa honom"... Du vet att du inte överdriver. Du vet att du inte kan fortsätta ha det såhär. Alla vi här vet att det inte är såhär 100 % av tiden, det finns fina stunder också. Men hur bra känns de fina stunderna när oron över detta hela tiden finns närvarande? Är de fina stunderna lika fria och fina då?

Jag och exet kunde faktiskt hjälpas åt att flytta utan konflikter. Han var dock nykter den veckan och hade fått någon medicin som stabiliserade humöret. Sen har det ju blivit återfall mm efter det, men just då så gick det faktiskt bra. Jag tänker att du nog ska räkna med att genomföra detta själv, med hjälp av anhöriga och vänner. Räkna inte med hjälp från honom, låt honom veta att andra har lovat hjälpa till. Om det är så att han fortfarande vill och du kan lita på att han klarar det utan att du far illa, så kanske det kan vara bra. Men se inte denna goda gärning som en anledning att gå tillbaka. Du kommer att halka tillbaka i tanken "jag kanske överdrev, var det så farligt egentligen?" många gånger framöver också, var beredd på det. Det är bra att du har skrivit här, så att du kan gå tillbaka och se din verklighet som den har varit och fortfarande är. Jag skriver "fortfarande är" för även om han har bjudit till lite nu så har ingenting förändrats. Du ser det också, eller hur?

Sen tänker jag lite på din dotter här också, och vill väcka dig litegrann här. Din dotter är ung och kanske inte ser detta på samma sätt, så hon är ursäktad oavsett, men jag tänker att det litegrann är kärnan i din medberoendeproblematik att tro att du lever för andras skull. Det här är så lätt att säga till andra, men jag klarar inte av att leva efter mina egna råd, men jag har i alla fall påbörjat ett arbete i små små steg att förändra detta. Ditt värde som mamma avgörs inte av om du kan ge henne en lägenhet eller inte. Jag är övertygad om att din dotter hellre vill ha sin mamma kvar i framtiden, som en hel kvinna som mår bra. Din dotter vill säkert inte känna skuld i framtiden över att hennes önskan om en lägenhet var det som gjorde att du valde att stanna kvar och sakta gå under. Jag tror inte du ska diskutera så mycket med dottern kring detta förrän allt är ett faktum, flytten avklarad och du vet hur din ekonomi ser ut. Kanske kommer din dotter tycka att det är skönt när det inte är laddat och spänt i familjen längre. Men hur som helst, din dotters önskan om lägenhet är i sammanhanget sekundärt.

Hoppas hoppas att du får en så bra helg som det är möjligt.
Förstår hur du mår nu...
Kram <3

Mittendaliv
fre, 2014-09-19 - 22:42

Du fixar detta nu och är värd ett nytt bättre liv! Han kommer göra allt för att få dig att vara kvar, missbrukaren vill inte bli lämnad med flaskan. Jag tror han är livrädd för det. Tänkte precis som du om min sambo " varför vill du ha kvar mig- när du beter dig som du hatar mig" . Men så är den sjukdomen. Du är den friskaste och måste avsluta detta nu.

Jag tycker du ger dina barn för stor makt och ansvar. Att vara en bra förälder handlar som sagt inte om att kunna ge pengar och lägenheter. Ingen dotter vill ha en lägenhet hellre än en frisk mamma, vad de än säger. Du är vuxen. Det är inte barnen dom bestämmer om föräldrar ska separera eller ej. Ni kommer hitta tillbaka till varandra när ni fått tid att läka. Jag tror de kommer vara stolta över dig som tog steget till ett bättre liv.

Utgå från att du får göra denna resa utan din sambos hjälp. Banken kan du gå till själv för att få egen koll på din ekonomi, det gör dig mindre beroende av honom.

Tänker på dig! Kram

Izzy
mån, 2014-09-22 - 00:51

Det verkar faktiskt som att han har kunnat hålla sig från flaskan i flera dagar nu!! Han har inte kommit med några dumma o spydiga kommentarer! Dottern har varit hos sin syster så vi har varit själva. Jag frågade honom om sms:et han skickade där han erbjöd sig att hjälpa mig. Han stod fast vid det o blev inte arg , han hade tänkt på hur vi skulle göra med huset o hur vi skulle kunna dela på saker osv.
Hoppas hoppas att det kan gå bra o att vi ändå ska kunna prata o vara vänner. Men jag är beredd på bakslag för det kanske är så att han vara försöker att få mig att stanna. Tänk att man så lätt nästan glömmer de där jobbiga fruktansvärda gångerna när han har varit som ett monster som gapar o spyr ur sig elakheter.
Nu får jag nästan men bara nästan dåligt samvete för att jag skriver här. Jag ska läsa min tråd igen som du rådde mig Yogi för att jag ska komma ihåg hur det har varit och förmodligen kommer fortsätta vara om jag stannar. Det med min dotter o lägenheten har en anledning som gör att det är så svårt att säga ifrån till henne. Jag kan inte gå in på det här. Jag hoppas ju att det ändå ska kännas bättre för henne när jag o min sambo inte bor under samma tak. Det är så fruktansvärt jobbigt det här o jag vet inte hur jag ska klara av det, har så svårt att se det framför mig att jag skulle flytta o skaffa mig ett eget liv. Det har blivit en sån vana o ha det så här o den är så svår att bryta. Jag tar till mig det ni skriver Yogi o Mittendaliv. Jag läser era svar om o om igen för att försöka se klart. Tack från mitt hjärta att ni tar er tid att skriva.
Kramar<3

flygcert
mån, 2014-09-22 - 19:45

Så bra, om han kan "skärpa till sig" - och kanske är du starkare än jag var, men när jag var såå nära att lämna och exet skärpte till sig så var jag närmast bitter och kände att "jaha, nu passar det, men under alla år tillsammans har det tydligen inte passat...".

Var vaksam - det låter som att du bestämt dig, oavsett hans nykterhet eller inte - och det är bra, att du tänker på dig och vad som är viktigt i ditt liv. Att han erbjuder sig att hjälpa till är ju snällt och bra, och kanske menar han det, men min erfarenhet är att det var ett spel, ett sätt att lura mig tillbaka. Jag låter cynisk nu, men mitt ex spelade många fula spel...

Jag vet att det är kämpigt nu, och när/om du flyttar så kommer det att fortsätta vara riktigt kämpigt ett tag till - alla tveksamheter över om du verkligen gjort rätt, ensamhet och osäkerhet, rädsla att inte fixa det på egen hand osv, men ge inte upp!!! Gör saker för dig själv, stora eller små - köp blommor och ställ synligt på bordet, unna dig ett härligt bad, ät god choklad, bjud in vänner, gör allt du kan, vill och orkar...
Fortfarande idag har jag inte återhämtat mig helt och hållet, men jag uppskattar saker varje dag: att jag kan säga och göra vad jag vill utan att exet kommenterar/dömer/bedömer, jag kan prata med vem jag vill utan att bli beskylld för saker, att jag kan träffa vem jag vill, komma hem när jag vill, prata i telefonen hur länge jag vill, gå på fest och aktiviteter när jag vill - allt utan att få skäll, hot och elaka kommentarer. Jag försöker fokusera på det när det känns jobbigt...
Kram

Vilse i pannkakan
tis, 2014-09-23 - 12:36

Skriver igen under annat namn. Izzy, stå på dig! Jag skulle själv önska att jag gått på instinkten redan från början, men det är för sent nu. Nu väntar jag bara på att han ska ta ett återfall så jag kan få en anledning att gå.

flygcert
tis, 2014-09-23 - 14:29

Vilse i pannkakan - jag lånar lite utrymme här eftersom du inte har en egen tråd!
Jag tänkte många gånger som du - "jag måste ha ett skäl att gå", "nästa gång han gör si eller så då går jag"- och en del skrev till mig att det är en ursäkt att skjuta upp det, och det lät så hårt, men så tänker jag för dig nu: har du inte tillräckligt många anledningar redan?

Kramar!!!!
Och kramar till dig Izzy!!