Det var länge sedan jag skrev eller läste här inne men idag pockar behovet på enormt mycket.
Jag har vetat att min sambo dricker för mycket och ofta i snart 6 år. Och nästan lika länge har jag varit medberoende och försökt förneka och dölja allt både för mig själv och för min omgivning. Många är bråken, katastroferna och dramerna. Å ändå är jag fortfarande kvar. Kämpar med näbbar och klor för att få detta att fungera ändå, trots allt.
Det går sådär va....
Det här året har jag trots allt tagit tag i mig själv och min hälsa. I mars slutade jag röka, i april att dricka och i juni började jag en 21 dagars lång juicefasta där jag gick ner 10,6 kg. Så jag har verkligen ryckt upp mig och fortsätter på min hälsoresa. Det roliga var att jag även fick med mig sambon på resan och ett hopp började spira i mig. Han fastade varvat med grönsaker och frukt och gick var nykter i nästan 4 veckor och har dessutom, även han, slutat röka.....
Detta var den lyckligaste perioden i mitt vuxna liv och jag är ändå 44 år..... Så ni hajar att detta var väldigt speciellt för mig. Vi köpte bil och resa under denna period, för nu skulle väl ändå inget kunna gå fel, när vi hittat så rätt.....?
När väl fastekuren sen var slut och min sambo lyckats gå ner 9 kg på samma tid så tyckte han att nu måste vi ju ändå fira att vi varit så duktiga och då självklart med alkohol......
Behöver jag förklara mer......? Ni hajar va??
Inte nog med att han ville dricka, han övertalade också mig att dricka......( Jag vet, jag har en egen vilja, men att stå emot hans övertalningskampanjer är överjävligt svårt. ) Är det nått han har så är det charm och en enorm förmåga att manipulera. Och jag trillade dit.
Sen dess, och det är ca 6 veckor sedan så har vi druckit varje helg och till och med någon vardag, fast vi jobbat. Duktigt va.
Då min sambo fortsätter att äta enbart frukt och grönsaker och tränar löpning i veckorna är det som om han om möjligt tål alkohol ännu sämre. För på denna tid har han hunnit slå sönder en fönsterruta, hålla på att döda mig genom att hålla fast mig i nått militärgrepp, han lärt sig i lumpen som attackdykare, så jag fick blåmärken på och sår på både armar och ben samt att han gjort bort sig hemma hos min vännina genom att kränka hennes man samt kränkt och bråkat med mig och varit väldigt aggressiv och fått blackouter där han inte minns vad han gjort dagen efter.
Denna helg fick jag fly hemmet i fredags kväll och blev som tur var hämtad av en väninna som jag sen stannat hos hela helgen. Han vart så aggressiv och gick till verbal attack att jag blev rädd, med tanke på vad han gjort tidigare fyllor och att han då blivit psykotisk. Bättre fly än att illa fäkta eller bli dödad....
Nu då till mitt dilemma..... Om två veckor ska vi åka på semester i två veckor i Grekland........ Och resan går inte att avboka utan läkarintyg...... Men vad skriver man för diagnos på läkarintyget??? Lever ihop med en galning som riskerar att döda mig på semestern??? Tips någon!?
Vi bara måste ju separera. Vilket jag försökt göra flera gånger förut men aldrig lyckats. Fast jag försöker slänga ut honom så naglar han sig fast och jag blir mer och mer försvagad och mina hot betyder mindre och mindre.
Separerar vi måste jag sälja bilen, för den har jag inte råd med utan honom och jag är dessutom livrädd för att leva själv så där av sitter jag där jag sitter.
Skulle så gärna vilja gå i någon slags terapi för att komma ur mitt medberoende. Någon som kan tipsa om nån bra terapi och eller terapeut?
Har varit på Al-Anon möten men tycker de är för lite känsla och ärlighet i delningarna så jag känner mig inte riktigt hemma där.
Hur som helst! Jädrigt skönt att få skriva av sig!! Tar tacksamt emot tips och råd eller era berättelser och erfarenheter av att leva med någon som blir våldsam när han/hon dricker.
Hur tar man sig ur en sådan här destruktiv relation??
Vänliga, villrådiga och sorgsna hälsningar kommer från en som vill
Segra