Jag började festa först när jag var 18 år. Och då ganska försiktigt eftersom jag alltid var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om mig. Det fungerade väl på det viset i va 5 år. Sedan började jag dricka när jag kom hem efter jobbet. För att koppla av. Eftersom jag bodde ensam så var det ingen som visste något. Det gick förstås så långt så att jag hittade på ursäkter för att inte behöva umgås med vänner för sent på kvällarna. Jag hade nu brottom hem till min Martini som gällde på den tiden.
Så träffade jag min man och under några år så var det slut med vardagsdrickandet. Men fester på helgerna var det gott om.
Men så började jag smygdricka mitt i veckorna. Inte varje dag men när jag tyckte att det var tråkigt och blev deprimerad. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag drack varje dag i minst tre års tid. Jag tyckte att jag skötte det snyggt men var ändå förvånad att min annars så smarta man inte förstod hur det låg till...
Jag började få en ömmande lever, jag hade gått upp rejält i vikt, jag började få svårt att komma ihåg vad jag sagt till folk och upprepade mig. Till slut så lät jag alltid andra leda samtalen och svarade svävande eftersom jag hade noll koll. Jag tyckte livet var drygt och ville sluta dricka men jag kunde helt enkelt inte.
Så kom då dagen då min man konfronterde mig. Jag hade haft det på känn men blev livrädd! Och lättad. Rädd för att han skulle lämna mig och lättad för att nu måste det äntligen bli ett slut på drickandet.
För att göra en lång historia kort så klarade jag till slut av det och var nykter i ett helt år. Sedan så började jag dricka lilte igen när det var fest, kanske 5-6 gånger/år. Och det har gått bra tills i våras då jag halkade tillbaka i smydrickandet igen. Vet inte riktigt hur det gick till när jag tog det steget.
Och så har det fortsatt tills jag tappade kontrollen och min man blev misstänksam.
Ångesten var kvävande och jag panikletade på webben efter något, vad som helst, annat än AA, men som ändå kunde vara ett stöd.
Och här är jag, och tänker rada upp några orsaker som ska hålla mig nykter:
- Ro i sinnet - ingen ångest över vad som sagts och gjort eller inte
- Ro i sinnet - att gå och lägga sig på kvällen utan att oroa sig om sin partner anar något, vakna utan att behöva oroa sig över att sin partner märkt något
- Ro i sinnet - att inte behöva oroa sig för att det ska lukta alkohol av mig på jobbet
- Min kropp mår bra, ingen ömmande lever, en mage som inte krånglar, mer ork toll träning
- Min kropp ser ut att må bra - inget plufsigt ansikte, ingen övervikt (som beror på alkhohol)

Mycket mer går att rada upp men starkaste orsaken är att kärleken till min man ska vara utan ångest!

Moa

Även om det är en dag för sent...
Den här helgen har än så länge varit rigtigt bra. Var på dop i går och träffade en massa människor som man bara träffar vid dop, bröllop och begravningar. Föremålet var helt bedårande som en söt liten svarthårig docka i rosa tylll! Till och med prästen sa, när hon drunknade i flickans ögon, att föräldrarna nog måste vara på alerten när tonåren knackade på dörren :)
Men helgen har varit bra på andra sätt också. Det känns som om sorgen över att förlora alkoholen äntligen börjar släppa. För ja, även om jag vet att det är för mitt bästa, att alkoholen bara för med sig elände, så har jag och gör fortfarande till en viss grad, sörjt över att ha förlorat det som gjort att jag mått bra, nämligen alkoholen. Och det är ju så. Man har ju en förmåga att bara minnas det som är bra och glömma, förtränga det dåliga.
Det är faktiskt en väldigt bra sak det här forumet, där man kan gå in och läsa om och bli påmind om, allt det negativa som alkoholen egentligen är.
Jag har faktiskt först nu insett att jag sörjt som om jag förlorat en god vän. Sjukt. Men jag förtår även att jag kommer att fortsätta sörja men att sorgen kommer att avta. Det känns även bra att förtå min snedvrängda sorg eftersom jag kan ta ställning till den och på allvar börja jobba med mitt problem och inte bara göra det enkla, att sluta dricka.
Känns skönt att ha satt ord på det.
Nu ska jag bjuda Mamma på kaffe!
Och Lena! Så underbart att du kommer ihåg mig! ;)

Moa

Läste nyss något så sjukt!
Unga flickor i Afrika utsätts för våldtäkt eftersom vuxna män gått på myten att det går att bota HIV och Aids genom att ha sex med en oskuld!
Det går nästan inte att fatta. Vilket oerhört mänskligt lidande som är resultatet av okunskap. Och så kan man ju undra hur den föreställningen har uppstått? Är det bara ännu en förevändning för den starakre att utnyttja den svagare? Tur att det finns organisattioner som arbetar för att motverka de här övergreppen, men man förstår ju att hjälpen inte når alla...

Moa

har jag levt nykter idag. Känns bra. Dessutom så verkar det som om min depression börjar släppa taget så sakteligen. Känns befriande. Båda sakerna. Känner plötsligt för att åka och shoppa, förnya mig med nya kläder, skor, väskor och allt vad som kan dyka upp i min framfart! Sitta och fika och studera folkvimlet runt omkring och vara helt anonym i det. Känna mig världsvan och viktig! ;)

konstnären

Grattis till 4 veckor och två dagar. Du låter så glad och vad skönt att din depression börjar släppa taget. Vet inte själv om jag börja med antidepp medeciner, ska tillbaka till en läkare om två veckor. Jag kommer väl ihåg den den där erofonin, lyckan att vara nykter, o ja det blev en del shoppande. Det har lagt sig lite nu, annars blir det lika dyrt som alla boxar jag förbrukat. Ville bara säga till dig, gotta di nu i detta, lev här och nu, inget igår och inget i morgon.
Gläds mycket med dig
Konstnären

Moa

Fredag i dag och när jag kom hem så fanns det där. Suget. Bara en liten slurk kan väl inte göra något???
Men jag överlistade suget! Tog en macka istället så var det över. Så enkelt var det. :)
Den här gången i alla fall...

Moa

Jul är inga problem för mig men nyår... Den oron skjuter jag framför mig så länge det går. Som det känns nu så vill jag inte fira nyår överhuvudtaget eftersom det brukar vara en enda stort orgie i god mat och dryck. Vet varken hur jag ska kunna ta mig ur det eller genomleva det.

Moa

Vilket härligt väder! Nu ska jag ut och få så mycket ljus som möjligt!

steglitsan

Jag har inte ens tänkt på nyår ännu. Jaaaa du, det kommer onekligen bli en liten utmaning. Är det någon gång som man kommer bli ifrågasatt är det nog då. Jaha jaha, dags att fundera ut strategier. Låt oss spåna tillsammans ;)

Man också vända på det och tänka: det är ganska långt kvar till nyår...! Då har man förhoppningsvis blivit ännu tryggare i sin nykterhet att det som hade varit svårt då är mer självklart. :-)

Kram

Moa

Huvudvärk och kass i magen. Jodå, så har det varit i tre veckor nu. Börjar bli rejält trött på det hela. Men det blir väl bättre. Beror antagligen på jobbet. Mycket nya medarbetare och en ny chef som håller på att omorganisera. Jag känner att jag har lite svårt att veta var jag har henne. Går lite på tå för att inte säga fel saker. Ibland så är det nämligen ok att tycka till medans en annan gång så blir man tystad med en snabb replik. Jobbigt. Jag är annars van vid att man ska kunna vara öppen och ventilera sina åsikter. Tyvärr så blir jag lite långtjurig och kränkt när någon snäser av mig och jag glömmer det inte i första taget. Naturligtvis så är det inte så att jag öppet går och tjurar utan skrattar och umgås som vanligt. Men som sagt, glömmer inte... :) Om man nu ska se något possitivt i det hela så är ju inte matlusten på topp så ett par kilo har försvunnit! Ganska nöjd med det.
Nu är jag i alla fall ledig i tom söndag. Ska bli så skönt!

Moa

Jag har funderat mycket på mitt beslut att avstå a helt. Egentligen så vill jag egentligen inte det. Beslutet tog jag när jag var full av ångest och just då så var det helt rätt beslut. Men orsaken till besluter var nog inte helt rätt. Orsaken var mer för min mans skull än för min egen. Brottas mycket med den här tanken och är rädd att halka dit igen eftersom jag inte är helt i fas med beslutet. Avstå alkohol i ett år känns helt ok men för alltid? Känns så definitivt.
Men samtidigt så vet jag att det är det bästa. Ska nog ändra min inställning till just ett år av nykterhet så rullar det nog på av sig själv när jag väl kommit dit?
Känns skönt att få det sagt.
Känner för att kramas!

konstnären

Kunde inte heller tänka hela livet utan A. Så i stället fick det bli en dag i taget. Tänker så fortfarande efter 13 månader utan A. EN DAG I TAKET. funkar bra för mig.
Kram Konstnären

konstnären

Menar en dag i taget, inte taket.

Men Moa - kan du tänka dig ett år som vit?? Det är väl en extremt bra plan! Du ska se att du inte kommer vara särskilt intresserad av att börja dricka igen då. Heja på! :-D