Hej allihopa! Ny här, så får väl börja med att skrapa fram en liten introduktion.

Min alkoholfria resa började för snart 4 veckor sedan. Före det var det säkert över 25 år sen jag haft en så lång torr period. Inte så att jag "druckit" i 25 år, men alltid har det funnits åtminstone en bastuöl, eller ett par avslappnande på fredagskvällen med i bilden. Ofta betydligt mera, bl.a. studenttidens fester kunde bli nog så våta. De senaste åren har det däremot blivit allt klarare att supen fått ett allt starkare grepp om mej och jag allt mindre kontroll över den. Sällan har jag druckit mej packad, men helnyktra kvällar har det varit väldigt tunnsått med under de senaste åren - spriten har mao blivit till något av en jämn plåga.

Jag är inte särskilt mycket för "en dag i sänder", så jag har bestämt att hålla mig torr året ut. Sedan borde jag ha möjlighet att göra ett nyktrare beslut om hur jag vill gå vidare. Inser nog att jag har stor risk att hamna i gruppen "bäst att avstå helt", men vet att det också finns mänskor som klarat av att tygla ett problemdrickande. Kännande mig själv, så tror jag att jag någon dag måste ta reda på vilken grupp jag tillhör. Jepp, jag är en katt (curiosity killed the cat).

Över huvud har det känts lättare att släppa än jag vågade hoppas på. Fysisk abstinens hade jag inte alls, om man inte räknar med några dåligt sovna nätter, men de kan lika bra skyllas på sommarhettan och strul med frun. På plussidan kan räknas att också vakentimmarna om nätterna nu är ångestfria. På det psykiska planet tar spriten (elller nu snarare icke-spriten) upp en hel del av mina tankar. Suget finns också kvar. Det försöker jag lätta bl.a. med att kvällsknapra på färsk chili (som jag odlar själv). Det begränsar godisintaget en del och vikten rasar, vilket definitivt är ett plus.

Nu är jag på min första arbetsresa som torr. Väldigt mycket alkotriggers där... Väntan på fältet, serveringen på planet, den ensamma kvällen på rummet... Jag gjorde min vanliga sväng och inhandlade kvällstugg att ha på rummet, före jag checkade in. Men i stället för hotellrumssats på några öl och, om jag stannar flera nätter, kanske vin och/elller en liten flaska rom eller whisky blev det att köpa två nollöl till mackan och nötterna. Så det här med att resa verkar tillsvidare gå bra. Utbudet i minibarerna har till all lycka aldrig lockat mig särskilt starkt, hoppas det fortsätter så. I morgon ordnas det antagligen helkväll på nån vingård, men det får jag nog avstå från den här gången. Jag är definitivt inte klar att sitta igenom en sådan med vatten i glaset.

Det känns alltid litet melankoliskt att resa från hem och familj, men den här gången föll jag in i en ovanligt djup melankoli på flyget. Vet inte hur mycket det beror på torkan och hur mycket på att jag köpte "Den osynlige mannen från Salem" som reselektyr. Den boken har en hel del melankoliskt mörker i bakgrunden och i sin huvudperson (åtminstone i början, inga spoilers please).

Stingo

Tack Ebba, Jag kan inte säga hur bra jag förstod vad du menade, men jag tror jag förstod kärnan och lärde mig kanske något. Jag tog definitivt inte ila upp, om du är orolig för det.

Hoppas du får en skön söndag.

Jag undrar om det kan finnas en del förnekelse med i bilden även för dig.Du skrev i min tråd(tack) om hur din fru ett antal gånger försökt nå fram till dig om att du druckit för mycket och att du för fyra månader sen tog till dig vad hon sa.Om en partner ett otal gånger försöker framföra ett budskap och motparten inte lyssnar.Då ser i alla fall jag ett förnekande och ett problem.Hur låg tröskel din fru har och varför hon valde att konfrontera dig kan jag inte svara på.Endast du och hon vet vilka mängder och antalet tillfällen som du valt att dricka.Endast du egentligen vet om ditt drickande har varit riskfyllt för dig och ert förhållande.Ändå väljer många att fortsätta denna upptäcksfärd och köra denna fråga ända ned till botten innan de till sist(kanske ett äktenskap fattigare) inser att nähä,dricka var inte ett alternativ för mig.Endast detta faktum är för mig som inte dricker mycket alls ett bevis på att man är ute på irrvägar om man tom håller på och jiddrar med sitt eget äktenskap tillit osv.Alla och då menar jag alla förstår liknelsen med om jag väljer att flörta,smekas lite dansa för mycket med en man och att min partner skulle bli galen och säga stopp där.Men när det gäller alkohol kan det smekas rätt ordentligt innan det ska vara ok att ställa ultimatum.Varför är det så?

Stingo

, Ullabulla. Jag har stadiga tår. Men jag förstår nog inte riktigt vad du vill säga. Jag har väl ingenstans här förnekat att mitt drickande varit problamtiskt och riskfyllt. Om nån har fått den bilden, säger jag det nu: Mitt drickande var i allra högsta grad problematiskt och riskfyllt både för mig själv och för min familj. Men även om alkoholen alltid blir ett problem, i de förhållanden där missbruket söker sig in, så är den ofta i början mera av ett symptom. Det finns så mycket mera i en relation än alkohol, kanske undantaget de verkligt långt gångna fallen.

Om du tänker på mina tankar om framtiden, så utgår de från att mitt drickande aldrig får bli likadant, som det varit under de senaste åren, aldrig någonsin och det helt för min egen skull. Och som jag skrev i ett inlägg helt nyss, så är min familj och min relation en viktig faktor i hur jag kan tänka mig att gå vidare med alkoholen. Men viktigast är ändå att jag kan vara du med mig själv, allt annat leder bara till bitterhet. Det finns också de som blir halvtokiga om partnern går på arbetslunch med någon av det motsatta könet. Även om en man gjort ett snedsprång och älskat en annan kvinna, måste han efter att allt blivit utrett kunna fortsätta luncha med kvinnor och ha dem som vänner. Annars finns det inget riktigt kvar i det egna förhållandet.

av fylla och besvikelser.Nyktra perioder som varvats med onyktra.Dessutom står jag ju nu i ett vägskäl med en aktiv alkoholist.Han har tidigare mer haft något av ett riskbruksbeteende som eskalerat rejält i sommar.Det är väl egentligen så att jag funderar över resonemanget.:När ett drickande har blivit ett sånt problem att partners vid flera tillfällen tar upp det,man backar som du har gjort.
Men ändå nånstans har tankar kvar på att återgå till ett drickande. Detta trots att risken om att trilla tillbaka finns där.För om jag förstått det rätt så är det så många här på forumet gör,har gjort.
Varit inne i ett risk/missbruk hållit upp kort eller lång tid och sen gått tillbaka till att vilja prova/normalisera sitt drickande.Sen står de där ibland flera år senare innan de lyckats häva upp kantringen igen.Varför utsätter man sig själv och sin familj för den risken?
Är det då i grunden ett sug efter att få vara som en människa?
Att få känna alkoholruset igen?
Att få ingå i den sociala gemenskap som alkohol kan innebära om den sköts rätt?

Såklart är svaret olika för olika människor.Men jag tänker att eftersom alkoholism i grunden är ett förnekandets sjukdom,hur klara insikter kan en person som en gång druckit för mycket egentligen ha? Dvs ska man sätta tilltro till den egna förmågan att bedöma om man ska kunna återgå till drickande eller inte.
Ja svarar ju då de allra flesta.Men varför finns det alkolås?Varför finns det antabus?
Jo för att människor trots insikt väljer att meja ned de argument som talar för att de borde fortsätta avstå.

För att alkoholen är ett gift som trotsar allt förnuft och sätter normalt resonemang ur spel.
För att det forstätter att locka de som redan vet att de borde avstå och har sett alla avigsisdorna med drickandet.

Så kanske just därför blev det att jag riktade frågan till dig som kanske inte är värst drabbad eller har mest problem.Du är fortfarande i ett gränsland där det kanske går att återgå till ett sunt drickande,det vet du ju först efteråt när du testat.
De som är riktigt illa däran vet ju redan men är redan liksom fallna änglar som kan slå sin panna blodig för att inte återgå men likafullt gör det.

Jag vill avsluta med att säga Stingo att jag känner inte dig,känner inte ditt bruk eller missbruk känner inte din fru.Vet inte vilken styrka du besitter och har inte en susning om din framtid och heller ingen egentlig åsikt.Utan det är mer en fråga riktad från en olycklig medberoende till en som är lite på andra sidan staketet men inte riktigt har snubblat så rejält som många andra här inne.

Du får skjuta giftpilar tillbaka om du känner dig kränkt av mitt inlägg.Det är absolut inte min mening utan det är nog mer en chans att kanske kanske få svar varför vissa(inte du) väljer denna väg om och om igen trots vetskapen om alternativ.

Stingo

Jag vill först komma med en förhoppning om att du inte upplever att jag skjutit giftpilar åt ditt håll. Om jag har, så ber jag uppriktigt om ursäkt. Själv känner jag mig definitivt inte kränkt över det du skrivit här, du skriver tänkvärt och ställer utmanande frågor. Sådant är nyttigt för mig.

Tyvärr har jag inga allmängiltiga svar att ge och sådana finns knappast. Vi är alla så olika och drivs på så olika sätt. Men bland dina varför, finns det ett jag stannade upp för och fick fundera igenom många gånger.

"Är det då i grunden ett sug efter att få vara som en människa?"

Jo, jag tror att för mig är det där en väldigt viktig del i varför jag vill pröva om jag kan återgå till ett normaldrickande. Jag vill inte vara den där som "drack frejdigt och sedan slutade helt" Jag vill inte vara en "torr alkoholist". Jag vill inte vara det i andras ögon, men framförallt vill jag inte vara det i mina egna ögon. Jo, 1000 gånger hellre torr alkoholist än våt alkoholist, men om det finns en chans att kasta av mig den där stämpeln helt, så är jag antagligen beredd att göra nästan vad som helst för det.

Sen finns det ju naturligtvis en massa positivt med alkohol också. Många här förnekar det, men alkoholen skulle inte vara så farlig, om den inte gav oss så mycket. Jag har beskrivit mig själv som en hedonist. Inte vill jag ge upp en av livets stora njutningar utan kamp. Skulle du kräva att en person med hiv helt ger upp sex, för att samlag aldrig kan bli helt riskfria? för att fortsätta med sexual-liknelserna.

När du frågar hur klara insikter en som druckit kan ha, så svarar jag att erfarenhet leder till insikt. Inte kanske för alla, men nog för dem som öppet går igenom sina erfarenheter och är beredda att bearbeta dem inombords. Därmed avser jag att jag nu har mera insikt om just den här frågan, än när jag började dricka och mera än de flesta som aldrig druckit för mycket. Det att några behöver alkolås och antabus betyder inte att "de flesta" skulle ha fel om sin egen förmåga. De allra flesta mänskor klarar trots allt livet bra utan bådadera.

Till sist en kommentar om varför jag skrev det jag skrev i din tråd. Jag har försökt hålla mig borta från den sidan av forumet, men då och då lockas jag att titta in. Varje gång jag ser någon skriva "Du kan inte göra något, hen måste göra sitt eget beslut" blir jag lika ledsen och vill skrika högt. Naturligtvis inser jag att det här ofta är sant och det att alkoholisten själv måste villa ändra sig alltid stämmer, men då när det här kastas fram till nya medlemmar, vars situation vi vet ytterst litet om, så blir det där "du kan inte göra något" bara så fel, fel, fel. Vi är många som har lämnat flaskan och en sak är säker, ingen har gjort det i ett vakuum. Vi har alla haft mänskor omkring oss, som påverkat våra beslut. Det här har jag varit skygg för att skriva rakt ut, så när det bjöds ett tillfälle, valde jag att i stället försöka få fram det via en historia om mina egna erfarenheter. Din tråd var helt fel plats att göra det, så inte särskilt snyggt av mig. Jag ber om ursäkt.

Allt det bästa till dig i din egen kamp. Hoppas den kan få ett drägligt slut.

Du har absolut inte skjutit pilar åt mitt håll.Jag är bara så rädd att kränka dig/någon då det här är så komplext.
Istället för att tycka att det var fel forum så tror jag att det är rätt forum du skrev i då vi ju alla är sidor av samma mynt.Du behöver absolut inte be om ursäkt.
Jag tror att det är precis som du säger,till slut når någon fram.Vare sig det är en alkoholterapeut,ett av barnen eller den man lever med och förhoppningsvis nånstans älskar.
Som medberoende så är det väldigt svåtr att vara öppen och klar med varför man vill att den som dricker ska sluta.Vilka argument man använder sig av,hot och skrik är ju inte ovanligt då man är så frustrerad.
Sen är det nog en hel del sanning i påståendet om att den som dricker själv måste ta till sig insikter,hot eller vad det nu kan vara som gör att de på allvar ifrågasätter sitt agerande.

Det som vi medberoende kan må bättre av och kanske också ge den som dricker lite andrum är just detta att släppa taget.Vända blicken åt vårt eget håll och börja se var vi kan ägna vår energi.
Men sen att helt släppa taget och vända ryggen är i många fall en omöjlig uppgift om man fortfarande älskar eller bryr sig om väldigt mycket.
Vare sig det är rätt väg eller inte.Och då kommer ju just frågan-vad kan jag då göra för att nå fram till den som dricker utan att göra det på ett osunt eller skadligt sätt?
För mig kvarstår ändå frågan,varför vilja dit där det kan hetta till så fb.annat och medför så stora risker?Du har gett ditt svar och det ska jag ta till mig,det stämmer säkert för fler än dig.

Ebba

Det här med att man inte kan radera sin egen tråd och inte heller redigera den,
tror du det är tänkt så för att man inte ska kunna fly som man brukar göra?

Stingo

Jag tror nog att admin talar sanning, då de säger att de inte vill att diskussioner och saker andra skrivit skall bli hängande i luften. Den här tråden är inte min, den är allas som varit med här och gjort den till vad den är. Med vilken rätt skulle jag få radera allt det som du har skrivit här?

Ebba

Okej, såklart.
Fan.
Jag har skrivit så mycket.
Känns nästan som att jag har varit full och gjort något jag inte borde.
Tänk om skriva är ett beroende jag borde ta itu med.
Jag vill radera alla mina ord här och du vet, som om jag aldrig hade skrivit något.

Stingo

(Googlar febrilt)... Men den Stingo är geting och tjuv. Inte vill jag vara tjuv :)

Stingo

Första snön och en rejeäl timme med snöskoveln. Slutade inte så bra, då jag plötsligt blev helt svimfärdig. Måste komma in, dricka sött och sitta en god stund för att återhämta mig. Känns inte så bra, då jag inte tyckte jag tog i särskilt hårt och jag hade både ätit och druckit före. Kanke min kondis inte sigit riktigt så mycket som jag trott.

Nåväl, fick avrunda kvällen med bastu varvat med dopp i snödrivan. Bättre än att mumsa chili!

I morgon skall det bli fest. Den första större festen efter att jag la bort flaskan. I en annan stad, rätt långt borta, så hotellrum på festplatsen och hela härligheten. Allt upplagt för att hälla i sig en massa sprit mao, men inte den här gången.

Stingo

Skickar varma tankar till Ebba, som tagit bort sin egen tråd. Förstår, men tycker det känns ledsamt.

Stingo

Vem phan påstod att man vaknar pigg och alert efter en a-fri fest, Pytt. Tidigt i säng, men ändå helt groggig, huvudvärk och illamående, efter en illa soven natt. Till råga på allt, blod på nattskjortan och lakanen, som jag inte kan förstå varifrån det kommit, vilket känns något absurt. Nå, i alla fall har polisen inga mätare, som kan visa hur dåligt mktt körskick är i dag.

Festen i sig var trevlig, ingen verkade berusa sig illa och det a-fria vinet var riktigt hyggligt. Men det verkade finas en enda flaska av det, så när vanligt vin serverades i obegränsade mängder, så blev det stopp på det efter första glaset.

Stingo

... Till blodet. Ett minimalt sår, som inte syntes alls, men blöder rikligt igen, då det gick upp i duschen :)