Hej. Jag är ny här. Har läst igenom äldre trådar i några timmar nu. Mycket nyttig och bra läsning, många starka historier och mycket att känna igen sig i.
Jaha. Då var det dags igen. Att ta tag i mina problem med a. I höstas erkände jag för mig själv och mina närmaste att jag hade problem med alkoholen. Trött på fyllan, trött på bakfyllan, lögnerna, att såra min tjej på en regelbunden basis. Ja, ni vet nog vad jag pratar om. Missnöjd, skamsen och ganska rädd.Ingen blev direkt överraskad när jag outade mina farhågor och jag fick mycket uppmuntran. Jag höll mig vit efter ett par veckor och ringde alkohollinjen. Det kändes otroligt skönt. Jag kände mig skarpare, lugnare och presterade bättre i skolan som jag nyss börjat på. Sen vet ni nog hur det gick. Som vanligt. Jag gick omkring och väntade på att de där två veckorna skulle vara över; att jag skulle få bli full igen. Det gick OK en period. Jag kunde sluta när jag ville, några glas bara. Säga nej. Inte sprit till varje öl. Sen började det. Den där lilla rösten i huvudet. Demonerna som sköter förhandlingen.
Jag har jobbat krog de senaste åren. Skaffat mig bättre och bättre jobb med mer betalt, på "bättre" ställen och hela tiden druckit mer och mer. Började jobba på ett ställe där många drack under arbetstid och man kunde dricka praktiskt taget gratis under lediga kvällar. Kände hela stan, kom in gratis och före i köer överallt och fick bättre priser på många håll. Mycket fest, tjejer och sprit. En enorm normalisering av ett sjukt intag. Omöjligt att vara värst. Lärde mig dricka det mesta och det bästa. slutade känna samma lyckorus. Tog återställare. Drack hårdare och oftare.
Träffade en tjej, började plugga. Allt flöt på bra, skötte mig bra i skolan och på jobbet. Jobbade två kvällar i veckan för att slippa ta lån. Drack lite i veckorna.
Kunde fortfarande inte hantera fyllorna. Fullast jämnt. Full på jobbet. Lögner om mitt intag till alla, inklusive mig själv. Började skita i saker. Blev dyngrak tidigt om kvällarna när tjejen var bortrest.
Ljög, svek och sårade. Förhandlade med mig själv, gjorde undantag hela tiden och hittade på skäl till att saker gått som de gjorde. Min tjej har vart nära på att lämna mig ett flertal gånger.
Senaste gången är jag mitt uppe i. Jag är under mycket press för tillfället. jobbar för mycket och har mycket i skolan och prover som ska in till nästa skola.
Nu har jag bestämt mig för att vara vit tills de är inlämnade. Det är 1,5 månad. Har hört att en rejäl svacka kommer efter ca 4 veckor, så 6 känns som en bra början. Funderar starkt på antabus. Någon som har goda, respektive dåliga erfarenheter att dela?
Kändes väldigt bra att skriva av sig lite. Jag ska ta mig igenom detta. Det ska gå den här gången. Lycka till, mig och alla andra i samma situation.