Nu har jag varit nykter i ett halvår.
Har sedan 14-årsåldern druckit mej redlös i stort sett varje helg samt i längre perioder då och då.
Nu är jag 42.
Så länge jag kan minnas har jag haft ett destruktivt beteende och inte tyckt att jag duger som jag är.
När jag väl satte igång att dricka fanns det inget stopp. Jag njöt av att slippa tänka på alla måsten och att alla mina spärrar släppte.
De sista åren började jag även ta återställare när jag hade möjlighet och var då stupfull hela dagen efter också.
När jag gick på fester och middagar hos vänner hade jag alltid med mig en liten petflaska med ren sprit.
Den tog jag glupska klunkar ur när ingen såg och blev därmed alltid den som var redlöst berusad och vännerna undrade hur jag kunde tåla så lite...
Baksmällorna var fasansfulla... jag brukade må dåligt ända till onsdagen om jag hade druckit fre-lör och jobbet blev åsidosatt.
Nog för att jag gick dit för det mesta, men jag var ju som en zombie. Ångesten och självföraktet låg som en betongklump i kroppen och jag ville bara ligga i fosterställning under ett täcke.
Men när fredagen kom var det glömt och jag korkade glatt upp vinflaskorna igen.
Missbruket har även fört med sig att jag har hamnat i många dåliga förhållanden.
Ofta med killar som också gillar att dricka förstås. Katastrof...!
För ett halvår sedan satte jag STOPP!
Nu får det bannemej vara nog! Flera människor i min närhet har dukat under på grund av alkohol och jag tänkte att det ska INTE hända mig!
Jag var på väg rakt ner i alkoholistträsket och har lärt mig att det är omöjligt att göra någonting åt sin situation om man själv inte inser sina problem.
Så det gjorde jag... insåg alltså... pissjobbigt!
Första veckorna kändes jättekonstiga... vad gör man istället för att dricka och vara bakis?
När jag skulle på fest första gången i nyktert tillstånd var jag väldigt orolig... det är bland det värsta jag vet att umgås med fulla människor när man själv är nykter!
Döm om min förvåning när jag upptäckte att de flesta dricker med måtta. Eftersom jag alltid har varit dyngrak på fester har jag ju inte haft någon uppfattning om hur andra beter sig!
Min livskvalitet har blivit så mycket bättre och jag ägnar min nyvunna tid åt att pyssla med kreativa saker som gör mig glad.
Syr, målar, sjunger, bakar mm. Vilken känsla det är att vakna på lördags & söndagsmorgonen UTAN baksmälla!
Det känns som att min hjärna har "vaknat till liv" igen och jag tänker mycket klarare.
Tampas fortfarande med vissa destruktiva tankar, men de är inte på långa vägar så mörka och hemska som de var när jag drack.
Visst är jag sugen på att ta ett glas med alkoholhaltig dryck ibland men jag vet att det inte går.
Jag nöjer mej ALDRIG med ett glas, då kan det kvitta.
Har gjort slut med flaskan och den relationen vill jag aldrig ha tillbaka.
Hej 2015, vi ska vara tillsammans i nyktert tillstånd!