Hej!
Är 30 år, man som bor i Stockholm. Har ett bra jobb, stressigt och ansvarskrävande med god inkomst men lyckats krångla till mitt liv något enormt.
Två fina barn. Riskerar jobb, ekonomi, familj och barn. Men ändå klarar jag inte sluta.
Är två år sedan jag tog mina första steg att försöka få hjälp.
Ringde då alkohollinjen och pratade med dom men sen har det inte hänt mycket mer.
I somras fick jag Naltrexon utskrivet, efter att jag berättat för läkaren att jag dricker en del, efter fått en jobbig smärta i bröstet. Funkade bra tycker jag förutom att jag blev yr, drack lite men inte alls lika mycket. Vin kändes som motsvarande en lättöl gör när man förväntar sig starköl.
Men sen tog tabletterna slut och jag hamnade där jag var igen.
Två barn med olika mammor varav den sista har agerat riktigt dåligt vilket gett mig ursäkter för mig själv att göra saker värre.
Har under en längre tid mätt min konsumtion i milliliter ren alkohol (100%), för att hålla koll.
Jag har märkt att en stigit en hel del innan jag kan vara nöjd. Dricker i princip varje dag.
Mängden håller jag koll på för det styr mycket hur jag mår dagen efter och hur jag kan hantera mig själv.
I början var det ca 100 ml om dagen, vilket motsvarar en flaska rött vin (14%) eller 4 starköl 50cl (5%).
Sen har det under två års tid stigit till 150 ml, vissa dagar närmare 200 ml, vilket är ca 1 flaska rött vin och 2-4 starköl.
På helgerna kan det ½ halv bag-inbox per kväll.
Förutom att man är ständigt småbakis så har det gett mig stora problem ekonomiskt, då jag i min bubbla ignorerar räkningar som jag kan betala. Lägger onödigt mycket pengar på luncher, middagar och frukost för att jag är för seg för att laga något själv.
Min träning jag hade innan försvann helt.
Mina barn får lida för att jag dels krånglade till det med första föräldern men också att jag är en tråkig zombie som inte gör allt det jag velat med dom. Är aldrig aggressiv direkt, utan alltid bara gladare när jag dricker. Vilket jag gör efter de lagt sig när jag har dom.
Varje morgon är jag övertygad om att jag har styrkan, för att sedan falla tillbaka till bolaget på kvällen. Har ju förstått beroendet men förstår inte hur jag ska kunna vara så stark att alltid stå emot. 1 vecka är nog den längsta perioden senaste 5 åren som jag har varit utan alkohol. Annars blir det uppehåll ibland 1-2 dagar när jag försöker få förnuft. Men faller tid någon kväll alltid.
Vilka sätt hjälpte er?
Hur illa däran var ni innan ni kunde säga stopp?
Vill verkligen sluta men drickat har varit mitt bränsle för att orka ett kaotiskt liv med jobb och relationer. Dock vet jag ju att det också är orsaken till kaoset i viss mån.
Ni som har erfarenhet, hur illa ute är jag?