av Hertan

Hej på er,

jag har precis nyss anlett här. Jag vet inte riktigt hur det funkar eller om ni har någon kodex som jag bryter emot. Jag är inne på 5e nyktra veckan, är 36 år och mamma till två goa små jäkla skitungar. Mitt liv, utifrån andras perspektiv, är ett bra ett, med sambo, ungar, bra jobb osv. Under min yta hittar jag tyvärr inte samma känsla. Går hos psykolog nu, som konstaterade att jag är väldigt ensam nu när jag inte längre dricker......och ja, då hamnade jag här. Dels för att hitta såna som jag; ryggradslösa, karaktärslösa människor som har dragit på sig ett beroende. Hehe, nej!!!! Jag skojade bara och där trampade jag antagligen på kodexen också :). Nä, jag vill helt enkelt dela tankar och känslor med folk som förstår. Jag skulle också bli jätteglad om jag kunde hitta någon i Skånetrakten som jag skulle kunna hitta på saker med. Saker som inte inkluderar alkohol. Jag vet inte riktigt hur man gör, och jag har inte heller någon att göra det med. Skriv jättegärna vilka ni än är!

Ha en skön dag!

Tulipa
lör, 2014-12-20 - 23:49

tänkvärda..
Jag känner också igen mig. Duktig flicka och hyperkänslig. Jag har vuxit upp i en dysfunktionell familj på så vis att känslor inte var tillåtna. Och att jag aldrig fick lära känna mitt känsloliv eller lära mig att navigera efter min inre kompass. Min mamma visste vilka känslor som var de rätta, punkt slut. Detta har aldrig synts på ytan.
Med detta vill jag säga att det inte behöver vara något jättehemskt som har hänt dig såsom våld, övergrepp eller misshandel. Känslomässig stympning kan vara förödande, fast det sker i det fördolda.
Jag vet inte om det har varit så här för dig, förstås.
Lycka till på din resa!

Akvariet
ons, 2014-12-24 - 06:04

Jag känner igen mig i mycket som du skriver. Innan jag för något år sedan på allvar började umgås med det här forumet och gjorde mina första "riktiga" försök att dra ner/sluta så skulle det aldrig falla mig in att gå på krogen utan att dricka, eller att äta en bättre middag utan att dricka, eller att fira något utan att dricka, eller att X (fyll i det som passar: skratta, gråta, umgås, deppa, älska....) utan att dricka.
I min tråd skriver du att du beundrar min styrka att inte dricka trots att min fru gör det. Nu tror jag att det delvis är i från min fru jag får styrkan, när hon druckit beter hon sig (ibland) på ett sätt som jag absolut inte vill själv. Och det stärker mig i min övertygelse om att inte börja igen. För att vår relation ska fungera just nu, så måste vi respektera varandra och varandras val. Jag kan inte försöka tvinga på henne mina val och hon kan inte tvinga på mig hennes. Visst pratar vi om det, visst blir vi osams ibland och visst ger jag uttryck för en grundmurad uppfattning om att jag inte tycker om det hon gör. Och visst har jag, här t. ex., givit uttryck för mild (eller kanske inte så mild) panik för att jag tror att vår relation ska gå åt skogen. Men nu är grundinställningen viktig för mig, är vi inte toleranta mot hur andra väljer att leva sina liv, så är det svårt att kräva motsvarande tillbaka.

Ditt långa inlägg får mig att tänka på något som jag tror är viktigt och som jag själv försöker tänka på när jag blir deppig. Jag blir ganska ofta nedstämd för att jag tycker att jag har gjort så mycket dåliga saker i mitt liv (en del, men långt ifrån allt har med alkohol att göra). Som jag ser det fyller detta reflekterande (=deppande) en funktion, eftersom man måste inse vad man har gjort mot andra, och många av oss gör inte det i vardagen (där är alkohol en stor bov). Men det är också viktigt att acceptera och gå vidare. Det enda jag egentligen kan påverka är ju vad jag gör nu idag och i framtiden, och om jag är upptagen med vad jag gjort tidigare, och tycker mig misslyckats med, så är risken att jag inte riktigt orkar fokusera och göra det bästa av min tillvara här och nu och planera för den bästa möjliga framtiden. Det är när jag gräver ner sig i det förflutna som jag glömmer att hålla garden uppe mot alkoholen. Det är då allt blir meningslöst, när all maktlöshet kommer över en. Och det är inte konstigt för det kan vi inte göra något åt.

Ha en bra jul, Hertan
Kram
/A

Akvariet
tors, 2015-01-22 - 21:51

Hur är det med Hertan? Hoppas du mår bra så här en bit in i 2015.

Kram
/A

Hertan
fre, 2015-02-27 - 15:20

Fan vad glad jag blir över att någon har frågat efter mig! Jag var ju bara inne någon månad eller två, men ville kolla läget idag. Det är bra här, men tyvärr har jag syndat. Jag är åter på rätt väg och har varit nykter ett par veckor. Det bara flög i mig. Jag och sambon bestämde oss för att bryta upp. Bl.a. för att jag har förstört så mycket av hans tillit till mig att han inte längre vågar lita på mig, men även för att vi är på olika nivåer i våra liv. Jag har två barn, han inga. Han vill gärna ha egna, och efter att ha grubblat mig blå i två år (fast jag egentligen hela tiden vetat svaret) är svaret att jag vill verkligen inte börja om och skaffa fler. Jag är delvis för rädd för att behöva knyta ett sånt band med en människa igen och delvis känner jag att mina barn som fyller 8 och 9 har börjat bli självständiga, och det är UNDERBART! Tyvärr är vi arbetskollegor vilket gör det ännu värre att separera. Vi kommer ändå fortsätta att ses varje dag. Brr! Så jag blev deppig och gav mig själv ett bra skäl att dricka. Självklart var det inget skäl, men beroendehjärnan är en slug jävel. Jag drack för att slippa känna. Den här idiotiska tron på självmedicinering! Jag hade ändå varit nykter i 3 månader. Nu är jag då återigen på rätt spår, men självklart orolig över att det kommer fler dippar där jag bara skiter i allt. Men som AA så ofta säger så tar vi en dag i taget! Hur är det med er Stingo, Aeromagnus, Akvariet, LenaNyman, Stigsdotter, Tulipa, Meredith11, Filifjonkan och UllaBulla?? Hur går det för er??

aeromagnus
fre, 2015-02-27 - 21:24

Ja det var ju inget kul att läsa. Tråkigt med separationen men det måste ju vara jobbigt att vara kollegor. Blir lätt så när man hamnar i depp. Att dricka så man glömmer. Bra att du bröt och kan återhämta dig. Jag själv är inne i en känslomässig svaka där allt är trist, hopplöst och surt. Tar ju min antabus så jag kan ju inte dricka för att fly. Har hänt så mycket i mitt liv att jag ibland har lust att ställa mig framför tåget. Nu skulle jag aldrig våga detta men så ligger det till. Ja vi tar en dag i taget.