av Frau Fröken

Nu börjar det äntligen.

Frau Fröken
tors, 2015-01-08 - 19:42

kanske det inte ska bli så mycket av, men tänkande i vilket fall. Jag gick med här för snart tre år sedan efter en katastroffylla på en stor fest och höll upp i tre månader. Sen blev det december och stressande bjudningar med glögg och jag trillade av vagnen. Har försökt av och till, kanske varannan månad, att sluta men inte lyckats. Har gjort som så många andra berättar om, försökt begränsa: veckodagar, mängd, dryckesval och alltid misslyckats. Bara ansträngningen i att hålla på och begränsa sig gör en helt utmattad och så de ständiga misslyckandena som tär med kniv på den redan dåliga självkänslan. Den här gången ska det bli annorlunda, om inte annat så för att även min man påpekat att jag inte riktigt verkar kunna sluta när jag väl börjar dricka vitt vin. Skammen har varit min följeslagare så länge jag kan minnas och den alkoholrelaterade skammen har slagit i taket nu under hösten och jag känner bara att jag inte orkar må så här dåligt längre. Vid tidigare försök så har jag velat fram och tillbaka huruvida jag verkligen är en alkoholist eller inte. Inte kan väl jag? Framgångsrik, fin villa, lyckad man, välartade barn. Och inte gömmer jag väl vin heller? Och inte låter jag baksmällorna påverka mina insatser som mor, maka eller anställd?
Fast nu på slutet så gjorde det faktiskt det. Baksmällorna blev jävligare och sömnen i stort sett icke-existerande. Jag kunde sitta som förlamad framför datorn på dagarna och riktigt känna hur dum jag blivit. Ångest vid lämning på dagis att de ska lukta min viniga andedräkt. Ångest över att gå på fest och att jag återigen ska bli den som blir fullast (och alltid bli det också). Ångest över att mina barn ska märka att jag börjar bli lullig. Ångest över de enorma mängderna vinflaskorna som samlas i returpåsarna. Skräckfantasier om att någon myndighet ska komma på mig och ta mina barn (fast jag aldrig misskött dem). Den eviga skammen. Ångesten. Sömnbristen. Det eviga förhandlandet med sig själv och att alltid förlora. Det långsamma yttre förfallet som kommer sig av ett självhat som är så intensivt att man inte tycker sig förtjäna något eftersom man har alkat ner sig. Det eviga städandet, gnoendet, tvättandet, fixandet, bakandet, för att kompensera för sin egen uselhet och för att försöka motivera varför man har fått en så fin familj trots att man är ett sånt avskum som måste dricka vin för att orka med.
Jag har inte druckit sedan nyårsnatten och så ska det förbli. Jag läser här varje dag och tänker försöka skriva så ofta jag har en stund över. Jag borde gå i terapi för att ta itu med skälen till varför jag dricker (bland annat en oförmåga att hantera negativa känslor så därför tränger jag bort dem med diverse saker: tidigare ätstörning, nu vin.) men jag vet ju att det är en flykt. Jag har alltid flytt. När jag var liten läste jag hela tiden, det gör jag fortfarande, men det räckte inte längre. Sen musik. Som mest brukade jag titta på teve, läsa, prata i telefon och äta samtidigt - allt för att slippa känna.
Nu har jag i alla fall börjat skriva.

Stingo
tors, 2015-01-08 - 20:15

...du är bra på det. Väldigt väl beskrivet av hur det känns när kung alkohol tar makten. Jag är övertygad om att många andra än jag också känner igen sig.

Gör slag i saken och börja söka en terapeut.

Saga1
tors, 2015-01-08 - 21:47

Dags att vara snäll med sig själv. Ge dig själv beröm. Unna dig fina stunder. Är övertygad om att du är en fantastisk mor, maka, kamrat och kollega.
Vänd allting upp och ner - börja vara tacksam för en massa saker och händelser i stort och i smått. Det gör ialla fall mig lugn och tillfreds.
Tack för att jag är frisk. Tack för att bussen kom i tid. Tack för att frukosten var god. Tack för min knasiga man. Tack för att jag är jag. Tack för att jag ska ta tag i detta nu.

Gör detta varje, varje dag.

Lycka till fina du. Skulle vilja ge dig en stor varm kram.
Saga

admi
fre, 2015-01-09 - 11:39

Jag ser att du får problem när du ska posta kommentarer så att det blir många kopior. Jag skulle gärna vilja försöka fixa till det felet. Vad är det som händer när det blir fel? Kan du beskriva?

/magnus
alkoholhjälpen

Saga1
fre, 2015-01-09 - 13:05

Jag hade samma problem, tror att det var pga smile-gubbar och andra symboler.
När jag tog bort dem så gick det bra att posta.
/Saga

Saga1
fre, 2015-01-09 - 14:54

Jag postade från min iPad och använde symbolerna man har tillgång till där.
Saga

Frau Fröken
lör, 2015-01-10 - 16:38

är jag rastlös. Vädret förhindrar alla uteaktiviteter och jag är sur och vill bara dricka vin eftersom livet för stunden blir lite roligare då. Går in här och skriver och läser och inser att jag bara är lat. Vill bli road utan att behöva göra något dvs den vanliga inställningen att jag förtjänar en quick fix = vin. Känns som en så dålig kombination och på ytan obegriplig: att ha uselt självförtroende/självkänsla men ändå tycka att man förtjänar så mycket i form av tröst/distraktion. Självcentrerade och självhatande är det det vi alkoholister är? Jag verkar i alla fall vara sån.
Så. Nu ska jag GÖRA något i stället för att tycka synd om mig själv. Man ångrar som bekant aldrig en nykter kväll.
Over and out.

Frau Fröken
lör, 2015-01-10 - 16:39

Saga, jag ska jobba på tacksamheten, det behöver jag verkligen göra!

Frau Fröken
mån, 2015-04-20 - 09:26

knappt. Inga problem alls. Sen tyckte jag att jag kunde testa igen. Och det gjorde jag. Och det gick bra. De första fem, sex gångerna - så oerhört måttlig, nu har jag två helger på raken blivit riktigt full och ångesten är tillbaka. Jag vet ju. Jag VET ju att det är så här det går till. Bra och lugnt i början efter ett långt uppehåll och sen eskalerar det. Jag tänker se till att det stannar här och nu. Jag tänker inte låta det här bli en ursäkt för att långsamt slira ner mig till att tycka att det är okej att dricka vin till matlagningen en tisdag igen, i helvete heller. Det här slutar nu.
Det här är det som bekymrar mig mest: när jag vet hur fruktansvärt mycket ångest jag får, jag vet exakt känslan man får i kroppen när man vaknar med ett ryck i vargtimman och ligger vaken i två timmar och marinerar sig i självhat, när jag nu vet detta och vet att flykten man får under kvällen aldrig står i paritet med straffet och ångesten dagen efter, varför gör jag det i alla fall? Varför? Det bekymrar mig för det indikerar att det här är något som styr sig själv, något som står utanför min egen kognition. Det skrämmer mig. Det enda som tröstar mig just nu den här hemska måndagen är att det faktiskt, trots det jag precis skrev, är jag själv som bestämmer och om jag bestämmer mig nu för att inte dricka mer så behöver jag inte göra det. Jag kan slippa det här. Och det är inte ens särskilt svårt att inte dricka, däremot är det mycket svårt att sluta när man väl börjat. I vilket fall så är det här första dagen. Igen. Någon gång ska ju bli den sista första dagen och jag tror det blir i dag.

FataMorgana
mån, 2015-04-20 - 15:28

Känner igen det så väl. Oron och rastlösheten och att vilja fly in i dimman. Vi är allt- eller inget människor. Sluta kan man men dricka lagom- nej. Jag vet att jag tycker det är värdelöst att dricka två glas vin. Eller ännu värre - ett. Då kan jag inte ens köra bil så varför skulle jag? Det är den inre oron och rastlösheten som ställer till det. Kanske tål vi stress sämre än normaldrickarna?? Rastlösheten får mig i alla fall att svepa tre glas innan andra druckit ett. Med känt resultat.

Frau Fröken
tis, 2015-04-21 - 15:50

Jag läste en intervju med Lars von Trier i the Guardian i dag. Han har ju förvandlat till en försupen gammal, dansk nudistgubbe men jag tyckte det han sa här var intressant:
Where does your anxiety come from?

I’ve had it since I was a child. I believe that if you are an artist and you are a drunk (laughing), you’re more sensitive. I have this theory: scientists say that 80% of our mental work is to stop the senses. So we have filters to block useless information. But if you are sensitive, then it means these filters are a bit broken. At least that’s what I see at AA. Sensitivity gives you anxiety. Even when I’ve worked with anxiety in therapy for all my life, anxiety is something that you can handle sometimes, while other times it’s impossible.

Jag tyckte det var ett fint sätt att beskriva det, att våra filter helt enkelt inte riktigt klarar av att göra det de ska och därför får vi ångest för det är så mycket information som behöver processas.

FataMorgana
tis, 2015-04-21 - 18:05

.. Av Trier. Stressen över all information och övrigt som händer i livet och det vi desperat försöker kontrollera men inte lyckas med. Det ger ångest och då är det lätt att ta till A. I dag jag ont, det ger katastroftankar och jag blir superstressad. För stunden skulle några glas vin vara lösningen....

FataMorgana
tis, 2015-04-21 - 18:23

Försvann min kommentar? Eller vart tog den vägen?

farmor
tis, 2015-04-21 - 19:26

Så fungerar även jag, mitt vinglas blir alltid tomt först! Att dela en flaska vin blir bara pinsamt....därför är vindunkar rent förödande! När dessutom toleransen är betydligt högre än de flestas så märks det ju inte hur mycket man dricker ( inbillar man sig) Jag ser fram emot att slippa dölja mitt drickande för min kärlek, för jag ser det som ett stort svek att inte vara ärlig. Trots att vi tagit ett gemensamt beslut om vita veckor, kanske månader...köpte jag i smyg 2 dunkar och gömde!! Så gör bara alkoholister! Jag hällde ut allt förra natten. Så gör också bara alkoholister!

Frau Fröken
fre, 2015-04-24 - 16:56

började bilderna av immiga glas dyka upp på sociala medier och precis samtidigt så kommer så klart min impuls att jag OCKSÅ vill få vara med och leka. Jag vill OCKSÅ få lov att bli lite lullig, jag vill också få till en ögonblicklig känsla av fest och helg och avkoppling och allt. Jag blir som ett gnälligt barn som inte bara tycker att om alla andra gör det vill jag också göra det, jag blir SUR när jag inte får göra det och så tycker jag att det är ORÄTTVIST., Varför ska jag inte kunna hantera det lika bra som alla andra verkar göra?
Jag hör ju själv, jag låter som en trulig unge.
Jag vet att det bästa är att inte dricka (för mig) och jag vet att jag riskerar allt jag håller kärt om jag fortsätter men trots det så går jag alltså i barndom just nu. Jösses. Jag kan ju inte gå med vita knogar resten av livet.