Har läst några veckor på forumet nu och känner som så många andra igen mig i vissa beteenden. Det svartvita tänkandet som följt mig hela livet plus en jäkla inre rastlöshet. Tonåring på 70-talet innebar en tidig debut både vad gällde alkohol och tobak. Och med tidig menar jag 12, 13 år. Det var ganska vanligt i de kretsar man rörde sig i då. Skötte skolan med fina betyg på veckorna (duktig flicka, javisst) och drack som en svamp på helgerna. Och rökte - mycket. Jag insåg för många år sen att nikotinet skulle bort och tvärslutade. Allt eller inget. Sockerberoendet gjorde jag likadant med - tvärslutade. Och så har det varit med det mesta, men tonårsfyllorna när man drack allt med alkohol i, övergick så småningom i vindrickande på fredagar och ibland i veckorna, för att lugna nerverna efter stressiga familjesituationer och därtill stressigt arbete.
En fysisk skada gjorde också att vinet fungerade som smärtdämpande. Ingen tablett i världen verkade så bra och snabbt. Men sen kommer precis som för alla andra ångesten som ett brev på posten dagen efter. Hjärtat rusar som X-2000 i bröstet så fort man slår upp ögonen.

Nu vet jag att det är samma med vinet. Att dricka två glas är inget för mig. Jag vill ha mer. Så till sist bestämde jag mig även där. Det måste bli ett slut. Jag vill orka med mina barn och barnbarn. Men jag känner mig så fyrkantig och tråkig och humöret är på topp ena dagen och framtidstron med, för att nästa dag djupdyka och jag tycker synd om mig själv. Har hållit uppe nu från A i tre veckor och bara druckit alkoholfritt vin på helgen. Det går bra men jag dricker samma mängder. Ett rastlöst jävla beteende.

Har också funderat på om hjärnan formades som liten redan med allt sockerätande. Jag tröstades med socker och man vet ju att det kan trigga alkoholberoende lättare. Ett av mina syskon åt inte alls lika mycket socker och har ett fullkomligt normalt förhållande till A. Inte är hen rastlös heller. Att det ska dröja så många år innan polletten trillar ner och man fattar. Det känns sorgligt. Nu ska rastlösheten som äter mig inifrån tämjas på något sätt utan att det också går till överdrift. Testar just nu mindfulness. Det funkar men är inte tillräckligt. Nån som känner igen sig?

Måste bara säga att jag tycker forumet är suveränt. Har läst och i bland skrattat så jag gråtit. Tack för det! Ämnet är ju så allvarligt så det behövs all humor i världen för att kunna tackla problemen. Kram / FM

Vändningen

Behöver du inte MER sömn människa!?! :) .. jag hade varit sugen på precis allt om jag sovit så pass lite. Eller ja, det gör jag ibland också och det påverkar mitt behov av stimulantia dagen efter, helt klart. Fast i ditt fall låter det som att du är för trött för att bli sugen, hah.. tänk bara på att det är också lite risky för hälsan kanske. Önskar dig riktig VILA och god natts sömn nu! Plus att jag vill också ha rapport på kajaken!

FataMorgana

Jag skulle inte ha sagt så mycket om inget alkoholsug. Just nu skulle jag lätt kunna dra i mig några glas. Trots att jag lade mig tidigt i går och sov 7,5 h (!!). Fördelen nu är att jag direkt analyserar varför jag vill dricka. (Kanske är det mindfulnessens förtjänst, LN :). Jag är f astrött och allmänt slut i kropp och själ plus att det händer mycket i det privata. Då kommer de negativa tankarna och jag vill göra som Schyman - gå och "krana". Ja, jag måste sova mer i timmar sett, Vändningen. Men när jag mår hyfsat sover jag för lite men det funkar ju bara ett tag. Sömnen har också alltid varit min vän och tillflykt- förutom en period för tre år sen då jag hade rejäla sömnstörningar.
Så antingen har jag gått in i dimman eller sovit. Mitt sätt att hantera livets dalar när jag inte kunnat fly rent fysiskt.
Vi får se hur det går med kajakandet. Rapport kommer:). Ha en fin torsdagskväll. Kram

FataMorgana

..nervgift - måste vara alkohol. Jag vet hur snabbt den tagit bort smärta hos mig själv och jag har full förståelse att man väljer den framför smärtstillande piller. Hur lätt är det inte då att bli alkoholist? Alkoholen får varenda nerv i kroppen att lägga sig till ro och dövar samtidigt ångesten man känner över den fysiska smärtan. Katastroftankarna. "Kommer det att bli värre?" Därtill är det betydligt smakligare än någon tablett...
Men det kommer ju surt efter.
Så går mina tankar just nu. Återigen gäller det att tillåta mig att vara i den känslan utan att reagera på den. Det gör ont- ja. Ångest - ja. Dör jag av det? Nej - inte just nu i alla fall. Andas, andas , andas.....

FataMorgana

Har druckit en del a- fritt vitt vin på helgerna sen jag bestämde mig för att nu är det finito på ett tag med a. Det a- fria har jag köpt i affär för att slippa gå till systemet. Jag har faktiskt sett fram emot kvällen och mitt a- fria. Och vad händer? Kommer till affären och finns inte EN flaska kvar. Och vad är min första tanke? "Jag hinner på Systemet." Där slog autopiloten på direkt men nu har jag börjat betrakta mina tankar på ett annat sätt. Irritationen jag kände sjönk undan och jag kunde fråga mig själv om jag verkligen måste ha vin i kväll? Svaret var nej och det kändes faktiskt helt ok. Så vad mycket vi gör av gammal vana. Snart har jag uppnått det mål jag satte när jag började: Inte en droppe före miidsommar. Längre kunde jag inte föreställa mig då. Det kan jag nu.

FataMorgana

Denna gång i alla fall. Skjuter fram det några veckor. Dumt? Ja, förmodligen.

Vändningen

Det är precis det du beskriver som gör att jag är lite rädd för a-fritt också. Även om det inte är skadligt i den bemärkelsen, så väcker det liksom "gamla rutiner och beteenden" till liv. Jag kände själv nu i helgen att jag såg verkligen fram emot en flaska a-fritt vitt vin, men det gör ju att jag bara har bytt suget från ett område till ett annat. Mindre skadligt, absolut, men jag funderar på om jag inte måste sätta lite nolltolerans även mot alkoholfritt vin bara för att få bort kopplingen till vin helt och hållet. På allvar, jag funderar på att köpa en tetra Jokk istället till nästa helg. Å dricka ur en mugg. Bort med "vin"-beteendet helt för en period iaf.

FataMorgana

är det bra, Vändningen, att vi faktiskt börjat reflektera över vårt beteende. Bara det är ju stort.. Då gör man ju i alla fall ett medvetet val när man stoppar ner flaskan i shoppingvagnen. Det "råkade" bara inte bli så för att autopiloten var påslagen :).

FataMorgana

I vilken tråd läste jag om att någon hittat en bok av Tommy Rosen om yoga som en del i behandling av missbruk??? Letade på nätet och hittade en bra länk där han beskriver det:

http://youtu.be/_EDbpokub5g

Intressant för oss som är inne på det här med yoga och mindfulness som ett verktyg i kampen mot beroende ( och det gäller ju alla beroenden).

FataMorgana

med jobbet. En ny upplevelse att sitta några timmar och surra, käka och dricka två glas alkoholfritt vin och sen ta bilen och köra hem. Har aldrig hänt förut. Har aldrig ens tänkt tanken när jag kört att jag faktiskt kan dricka a- fritt vin till maten. Jag har alltid tagit vatten då. Nu. kändes det precis som om jag gjorde som alla de andra. Helt okej och ingen saknad alls. Man kan ju kanske " lära gamla hundar sitta" ändå? Tänka i andra banor. Det är mycket det det handlar om för min del.
Ingen värme ute men så enormt vackert nu. Vi lever i paradiset på jorden. Inga naturkatastrofer, inga epidemier, ren och vacker natur, vi äter oss mätta och ändå så mår så många psykiskt dåligt. Så dåligt att vi måste döva oss för att stå ut...

Vändningen

Egentligen, vad orsakar att vi hamnar i den där "måste bedöva mig från livet"-grejjen? Precis som du säger, livet är ju bra överlag. På något sätt, utan att förringa någon eller förminska någons problem, men jag kan förstå hur en förälder som förlorar sitt barn bara rasar hela vägen ner i ravinen - och tar till flaskan. Det är så drastiskt liksom. Men för oss andra, som kanske inte tog fram flaskan så pass drastiskt och så pass kopplat till en enskild händelse? Utan som successivt har börjat dricka för att "orka leva"?

Är det stress? press? sociala medier? utvecklingen? Säkert massor av faktorer, men psykisk ohälsa är verkligen ett fenomen i sig som känns som om det ökar. Blir det världens undergång? Vi super, drogar och tröstäter oss till döds? För de som inte dricker alkohol, kanske går loss på skräpmat istället. Får sin kick den vägen och blir beroende av det.

Det borde ske maximal forskning på psykisk ohälsa, psykosociala faktorer och psykosociala miljöer.

Jag har också funderat, och jag tror vi lever på ett sätt som vi inte är gjorda för. I vårt samhälle finns alltför liten plats för dem som INTE är framåt, snabba, tar för sig osv . De snälla, hjälpsamma, känsliga, långsamma personerna kan lätt känna sig osedda och inte tillräckliga. Finns så himla många sätt att döva sig på. En del är socialt accepterade, som att jobba hårt. Eller träna hårt. Det är väl när beteendendena blir ett hinder i vardagen som omgivningen reagerar. Med alkohol ger det ju så påtagliga tecken när det blivit för mycket. För mig såg ju bara min exman. Och nu ser jag min sambo. Utåt sett syns inget.
Sedan kan man ha en personlighet som passar i samhället, snabb o driven. Men kanske ha ett psyke som är mer i behov av lugn o eftertänksamhet. Och det kanske är svårt att acceptera för en själv.
Nu blev det långt och rörigt...

FataMorgana

Tror du har rätt i att stress är en stor del i det hela. Den blockerar ju allt sunt tänkande och gör att man inte ser "nyktert" på nånting. Bara kör på tills det brakar. Sen kommer allt det andra och lägger sig ovanpå stressen. Vi kan inte sortera och måste få hjärnan att coola ner...Resultat - en utbränd människa eller en alkoholist- eller bådadera.

FataMorgana

Inte för mig för jag håller med dig Sattva. Vissa beteenden ( läs beroenden) är ju mer än accepterade. De applåderas. Alla träningsfreaks som lider av ortorexi plus ofta någon form av ätstörning. Oj, vilken bekräftelse de får när de visar upp sina bilder av den vältränade kroppen. Gillaknappen går varm. Helt klart är det också fult att vara långsam och eftertänksam i de snabba beslutens tidevarv. Och vem vill vara och känna sig som en stoppkloss? Fast det är de eftertänksamma som verkligen skulle kunna hjälpa oss till en mer balanserad värld. Varför ska allt gå så fort? Vad är vitsen? Nästa grej och sen nästa. Det tar aldrig slut och vi blir aldrig nöjda. Buddhismen har rätt. Det är människors begär som orsakar allt lidande. Och de sociala medierna spär på det ytterligare. Nu blev jag rörig. Tror jag :).

FataMorgana

"En sån stilla junikväll i sommarns ljusa dar. Kan man minnas långt in december". Så sjöng Lena Andersson nån gång på 70-talet. Det är verkligen nåt speciellt med junikvällar. Alla fruktträd som blommar, fågelkvittret och framför allt.... Doften :). Sitta ute med en god bok och ett glas kallt vitt a- fritt går precis lika bra som det gjorde i fjol med starkare i glaset. Vanans makt igen. Och när solen börjar sjunka så förstärks alla dofter. Ljuvligt. Och jag njuter.

FataMorgana

Nu närmar sig midsommar med stormsteg. Ska visst bli regn och det kanske är bra? Blir det mindre fylla då eller är den bara mindre synlig? Kanske ska ställa den frågan till en polis? Hen lär kunna svara. Den vackraste tiden på året - då super svenskarna skallen av sig. För mig har den inte varit värre än andra storhelger. Inga fylleslag. Mitt problem har varit ensamdrickandet. BiB- en och jag. Tröstaren.
För övrigt så tycker jag att Midsommarafton egentligen är Sveriges nationaldag. 6: e juni har inte alls samma tyngd i den svenska folksjälen som Midsommarafton. Skulle aldrig gå att ta bort eller flytta på den :).
Så på fredag åker flaggan i topp igen. Och dagen blir vit trots att jag då har nått det mål jag satte nån gång i mars. Jag fortsätter. Det är intressant att försöka lära känna sig själv på äldre dar. Ungefär som att skala en lök... ;). Och tårarna finns där också. Kram på er <3

HelenaN

Blir så glad när jag läser dina rader! Känns som att du kommit långt i din nykterhet.
Och med lökskalandet!
Glad midsommar'

LenaNyman

Du är fin. Fast du är en lök. ;)

Vad trevligt att du fortsätter, FM! Vi är ju lite schwesters in sobriety, bara nån vecka emellan som du sa. Känns gott tycker jag.

Kram på dig!

FataMorgana

Semesterstart och lite vitt vin för att fira. Gillar det här vinet - inköpt på Coop - Barrels and Drums. Tycker det är klart bäst hittills av de a- fria viner jag druckit. Kallt och gött:).
Tack för era fina kommentarer, LN och Helena. Önskar er och alla här på forumet en härlig midsommar <3! Var rädda om er. Kram

Vändningen

Samma som har hjälpt mig några kvällar nu, men tycker inte det var så tokigt ändå faktiskt. Det smakar inte äppeljuice, utan har någon udda smak. Inte riktigt vin, men känns roligare att dricka än att sitta med något tråkigt te eller så.

Galet tidig semesterstart dock, men jag blir glad och stolt över dig! så ska semestern mötas! Du är bäst =)