Jag är sedan många år gift med en alkoholist!
Jag kan inte skylla på någon annan, för varningstecknen fanns där redan när vi träffades. Det positiva är att han inte någon gång blivit våldsam eller haft sådana tendenser..
I början ville jag inte se hur mycket han drack egentligen, utan vi hade små romantiska middagar med vin, satt och pratade med varsitt glas vin till in på småtimmarna.
Sedan blev han klapp kanon ett par gånger och väldigt "ful i mun". Då protesterade jag (insåg att det inte var någon mening att ta snacket när vi båda var berusade) men väl dagen efter. Skamsen lovade han bot och bättring. Han har hela tiden haft ett bra jobb med mycket folk (ungdomar) runt sig. Väldigt omtyckt på sin arbetsplats.
Vissa perioder skyllde han på stressen när det började bli för mycket vin och öl (starksprit rörde han nästan aldrig) Och jag gick på det.
Sedan skämdes jag över hans fyllebeteende också, när våra vuxna barn var hemma och han satt och "saggade" vid middagsbordet (avsevärt mer onykter än han borde ha varit på ett par glas vin)
Jag tyckte ju själv om vin, så jag försökte mig på tricket att hjälpa honom att dricka ur (så han skulle få lite mindre..HAHAHA) Det kan vi ju räkna ut hur det gick!
När han nu blev pensionär, tror jag han såg en lång räcka dagar framför sig då han kunde sitta i trädgårn med en kalla öl eller ett glas vin.. Sitta och "snutta" som han utryckte det och "må bra".
Problemet är, att han blir rastlös av sitt drickande.. Han plockar, donar och har sig.. Pockar på uppmärksamhet som en liten barnunge och nästan kräver att jag ska sitta bredvid honom och lyssna på hans eviga tirader..
Själv tvärklippte jag vinet för 3 månader sedan och ju längre tiden går, ju mer ser jag hur vårt hem förfallit och hur mycket han dricker samt hur full han blir (tom på lättöl, när han dricker 5 - 6 stycken)
Hans normalranson är 5 st burköl/ 6dagar i veckan. 50cl:ers 7,2:or.. Vilket motsvarar hans tidigare vinkonsumtion på 1 flaska + 2 starköl per dag (utom söndagar då det blir 4 - 6 folköl)
Just nu läser jag på forumet och letar argument för mig själv att ta ett större kliv ur både hus och äktenskap. Han visar inga somhelst tecken på att förstå att han är alkoholist.
Jag har pratat flera gånger med honom, men han hävdar att han minsan inte är beroende.. Han är medveten om att hans konsumtion ligger över det normala.. men alkis.. nej då.. Han har inget "sug" och han kan sluta när han vill.. Fast inte just nu.. för han vill ha någon guldkant kvar i livet..

etanoldrift

Idag åkte han iväg till "affären" straxt före kl 10.. Han skulle "köpa tidning".. Och frågade givetvis om det var nåt mer han skulle handla, när han ändå var i farten?
Egentligen vet jag att det betyder att han ska in på systemet när dom öppnar vid 10.. Fast DET säger han aldrig ens i förbifarten..
Idag ska det användas motorsåg.. Så jag är inte helt förtjust.. Han har redan fått i sig första ölen, medan allt som behövs plockas fram ( kanske har han sinnesnärvaro att vänta med de andra fyra, tills han sågat klart?)
Igår var det ju stängt i hans godisbutik, så han köpte ett antal "folköl" istället (3,5:or.. Aldrig 2,8:or..) Dagen innan påstod han att han "bara" hade 3 öl.. som han deklarerade att han köpte när vi var och handlade.. ("bara så du vet" och vad du än säger. Ja vad finns att säga i det läget?..) Däremot blev han lika "full" som om han druckit det dubbla (vilket inte alls är otroligt, om man lämnar de 3 man köpte på dan i kylen.. medan har en backupp på 3 - 4 stycken, som inhandlats tidigare på förmiddan i källaren) Problemet för hans del är att han aldrig kan spara till dan därpå.. När första ölen är öppad.. så försvinner de andra av bara farten, tills det är slut!
Vet att det funkar så.. Antingen är flaskor och burkar tomma innan han somnar, eller så är han så full, att han inte orkar krypa ivag till flaskan för att dricka ur det sista..
Har aldrig sett honom lämna något kvar.. Hade en gång ca 1/4 kvar i en flaska vin av en sort han egentligen inte tycker om. Jag hade tänkt spara det, för att ev ha till mat dan efter.
Han får syn på flaskan och frågar om jag ska ha.. Nej, jag vill inte dricka mer.. Då halsar han ur resten, med motiveringen " Det är så lite, så det är ändå inget att spara på.."
När jag påpekar att det är lite av ett "beroende"/ alkisbeteende, så säger han, att han bara inte ville låta det gå till spillo.. För han var säker på att jag skulle hälla ut det annars.. ?

Och tänk efter hur mycket tid du läggerpå att kontrollera honom, tänka på ur mycket han dricker, vara arg på honom, tänka på vad han ska handla mer än alkohol osv osv.
Jag har varitdär du är - lagt i princip all mi tid på honom, att tycka synd om, vara arg, misstro, bitter, ledsen osv.

Det finns inte så mycket du kan göra om han inte vill ha hjälp själv. Du kan vara tydligen vad du accepterar, och om han inte kan ta det så har du egentligen bara ett val - att lämna. Jag vet hur svårt det är att bestämma sig och framför allt att genomföra det, men annars omger du spendera ditt liv med att kontrollera, vara arg, ledsen och besviken, och glömma av att du är den viktigaste personen i ditt liv!

etanoldrift

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

etanoldrift

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

etanoldrift

Jag tror att jag kommit till stadiet när jag är mer likgiltig.. Har fått för mig att det kan vara värre, eftersom det leder till någon sorts "låt-gå" känsla där man bara staplar dagarna på varandra..
Jag har börjat ta mig ut på kurser (och bokar ofta in mig på billiga övernattningar för att slippa åka hem och förstöra en trevlig upplevelse, med att hitta gubben något mer än salongsberusad)
Skulle gärna bjuda hem några av mina nyfunna vänner, men jag vill inte eftersom jag aldrig vet hur påstruken han är, eller blir under dagen..
Ja, det kommer fler och fler skäl att skaffa ett eget liv.
Givetvis kommer det att finnas folk som tycker att jag "sviker".. men det får jag försöka bortse ifrån.. Lätt sagt, men inte så enkelt när man står där..

Du behöver inte skämmas för att han är full...
Ja, lättare sagt än gjort, men det är ju inte du som är full... Berätta för dina vänner hur du lever - när jag gjorde det så förstod jag genom deras bemötande oxh ord att så här har man det ju inte i ett normalt förhållande!

Förstår att det inte är lätt att vare sig prata, tänka klart eller lämna, men du verkar vara en bot på väg, och det tror jag är klokt.
Kram

Segra

Hej Etanoldrift!

Jag ser det som att du redan kommit halvvägs!
Du vet vad du måste göra och du har redan vidtagit flera stora och viktiga åtgärder för att lyckas ta dig ur ditt dåliga mående och dysfunktionellaförhållande!

Nr1. Att du håller dig själv helt nykter är enastående och, enligt mig, en förutsättning för att orka se sanningen som den är och med hjälp av den lyckas ta sig ur!

Nr.2 Att du redan börjat söka dig nya intressen och vänner utanför den dimmiga bubblan, du långe levt i, är suvveränt för det ger ditt liv nytt bränsle som du kommer behöva. Du ser där att det finns andra som tycker om dig och det gör att du kommer kunna våga släppa taget om det som är dåligt för dig idag!

Nr. 3 Att du sist men absolut inte minst, börjat skriva och läsa här inne gör att jag förstår att du redan vet vad du måste göra. Sen är frågan bara när. Men det vet bara du!

Det enda du behöver göra nu är att samla tillräckligt mycket mod, kunskap och kraft för att kunna genomföra det du drömmer om, och räds göra.
Du inser säkert, som alla andra som sitter i samma båt som du, att den snart kommer att sjunka och att du, så snabbt du bara kan, måste ta dig till stadig mark- om du inte ska dras ner tillsammans med den svajiga och sjunkande båten.

Bostadsfrågan är alltid ett krux när man ska separera och framförallt i större städer! Har inget bra svar på hur du ska lösa den biten, men tyckte det lät så skönt när du sa att du i alla fall unnar sig att ta in på nått annat boende då och då! Fortsätt med det, så ofta du bara kan, eller sov hos vänner och framförallt; berätta för dina vänner hur du har det på riktigt!
Skydda inte honom mer! Förklara hur du har det, vad du upplever och sist men inte minst; rädda dig själv!!

Å kom i håg en enda sak!

Känns det fel, så är det fel!

Fortsätt skriv och läs!
Det hjälper mer än man kan tro och även om du inte får svar direkt, är det fler som läser och i och med att du skriver om hur du har det så hjälper du samtidigt många andra, som sitter i samma båt!
Win-win!! =)

Stort lycka till kommer från en som just lämat det sjunkande skeppet och precis kravlat sig i land.... !!!

Tillsammans kan vi!!!

Segra

etanoldrift

Håller på att leta bostad för fullt. Problemet är ekonomi eftersom jag själv är sjukpensionär. Inte lätt att hitta en billig lägenhet och en hyresvärd som tycker att årsinkomsten räcker, trots att jag inte har vare sig skulder eller lån..

Mawe301

hej!
Känner igen mig. Min man jobbar fortfarande. Jobbar man så kan man inte vara alkoholist enligt min man. Och att jag och barnen mår så oerhört dåligt av hans sätt att dricka. Han blir okoncentrerad, dryg, tjatig, och glömsk. Men han har trots det inte några problem. Det är vi som har det. Känner du samma hopplöshet som jag? Min man smyger. Dricker inte öppet. Lycka till med boendet. Kanske får du tag i andrahandsboende tills vidare?

Mawe301

hej!
Känner igen mig. Min man jobbar fortfarande. Jobbar man så kan man inte vara alkoholist enligt min man. Och att jag och barnen mår så oerhört dåligt av hans sätt att dricka. Han blir okoncentrerad, dryg, tjatig, och glömsk. Men han har trots det inte några problem. Det är vi som har det. Känner du samma hopplöshet som jag? Min man smyger. Dricker inte öppet. Lycka till med boendet. Kanske får du tag i andrahandsboende tills vidare?

etanoldrift

Vi är nog inte ensamma.. Det tar sin tid att ordna allt det praktiska. Helst vill jag ju inte lämna kvar de ägodelar som faktiskt är mina heller.. Jag vet ju att många tvingas gå, med i princip bara ett par väskor..
Här pendlar han mellan arrogans och gråtmildhet, när jag förde på tal att jag inte orkar med hans alkoholvanor.. Det blev löften om bot och bättring och böner om tålamod och mer "tid"..
Ena stunden är jag en snokande häxa som springer bakom ryggen på honom (och bokstavligen kan vara "åt helvete"..) andra stunder så så gråter han, har ångest och hotar med att ta livet av sig om jag går..
Det sistnämnda kommer han ju ändå att göra med hjälp av alkoholen, men jag har ingen som helst längtan att stanna och se förloppet!
Helt klart är, att den senaste tidens samtal fått honom ur balans.. Han är inte våldsam fysiskt, men väldigt mentalt labil..
Han har ångest när han dricker (och blir rastlös, okoncentrerad och inkonsekvent.. Ändrar sig stup i kvarten med vad han ska göra)
Han har ångest när han är nykter.. Förmodligen för att han då inte har alkohol i kroppen och är livrädd för stunden när det är definitivt slut på supandet.. Suck!
Jag tar en dag i taget, försöker vara borta så mycket som möjligt (fast då ringer och sms:ar han stup i kvarten och frågar när jag tänker komma hem..)
Förmiddagarna, innan han fått i sig motsvarande ½ flaska vin (eller 2 stycken 7,2:or) är rätt okej.. sedan börjar djälvulsdansen..
Numera skiter jag i vad grannarna ser eller hör. Eller om de märker HUR berusad han är ( efter 1 - 2 öl är han ganska pratglad..) Har han inte vett att skämmas själv, så tänker då inte jag göra det..

etanoldrift

I väntan på att jag ska kunna ta mig härifrån, så känner jag att jag behöver skriva av mig en smula.. Jodå, det lättar på mitt inre tryck!
Denna vecka var han "kanon" i måndags.. Tog det lite lugnare i tisdags(nästan nykter) för att sedan basunera ut att när vi ändå skulle åka och handla så "tänkte" han handla ett par öl, för det var "lagom" (bara så jag visste.. Och möjligen som en provokation för att få skälla lite..) Troligen inhandlades det mer än "ett par" öl (hans gränser därvidlag är ju lite flytande hehe) Troligen en liten vinare också, som inte är så svår att smussla undan,,
Igår var det lite av samma visa.. Han blev plötsligt väldigt "sällskapssjuk" på eftermiddan och proppsade på att vi skulle dricka kaffe ute, så att han kunde visa vad han åstadkommit i trädgårn.. Sedan blev det ett himla rännande ut och in för att "kolla" vad jag höll på med (eftersom jag var för "upptagen" för att hålla honom sällskap)
Likadant idag.. Efter att ha handlat bröd, pålägg och tidning vid 10-draget, så vill han helt plötsligt att JAG ska åka och handla, för han hade glömt köpa potatis och grillkol.. När jag frågar varför han inte själv kan åka.. så håller han på att klippa gräs, så han vill inte på några vilkors vis skita ner i bilen och han har ingen lust att byta om från trädgårdskläderna..
-Så du har inte druckit öl då?
.. Nej OOOOnej, hur kunde jag tror det, han har ju haft fyllt upp (ändå har jag hört källardörren slamra flera gånger..) Och sanningen är nog den att han korkade upp första flaskan i samma stund som han klev ner i källaren för att "gömma" sitt öl och vin.. (och då hade klockan inte hunnit bli 11!)
Tyvärr är systemet öppet imorgon också.. (längtar nästan tillbaks till lördagsstängt system och motbokens tid) Så då kommer han troligen att börja prata om "grillväder" och då måste det ju inhandlas en köttbit.. Kan redan höra hans "Det är lugnt gumman det fixar jag.. jag ska ju ändå lämna tipset..
Det sämsta är, att det finns överhuvudtaget INGET av hans fyllestadier, där han är "lugn & fin".. Antingen är han ubersocial och pratar osammanhängande med allt och alla, eller så sitter han och spyr ur sig arroganta och negativa kommentarer om allt och alla.. alternativt har jätteångest med tyck synd om mig och gråtattacker..
Om han ändå bara kunde dricka, och sedan slockna! men nej.. ibland irrar han runt hela nätterna.. travar runt i rum efter rum, sedan ut i trädgården "för att få luft" och sedan blir han arg på mig för att jag inte orkar lyssna på hans tirader och blir sur när han ideligen väcker mig, precis när jag somnat..
Han blir aldrig fyllesjuk heller.. Inte sådär så han ligger kvar isängen och spyr.. Däremot hostar han väldigt mycket.. Något som (åtminstonde jag) förknippar som "alkoholisthosta".. lite torr och skrällande.. Detta trots att han inte röker och numera inte ens snusar.. Dålig i magen är han.. Han springer och skiter flera gånger om dan.. Tillbringar nog en halvtimme vare morgon på toa,, sedan rusar han in så fort han fått kaffe och efter varje måltid och när han ätit något.. (han säger att det är "nerverna" och jag påstår att det är all alkohol han häller i sig) Självklart måste det väl märkas någon stans i systemet, när man druckit ca 1½ - 2 flaskor vin i över 40 års tid? Bara de perioder ha dricker starköl dricker han omkring 3 LITER öl om dan..Och då är det 7,2:or..
Men visst, jag har inte förstått hela vidden av det förän nu.. Visst har jag träffat andra par där en eller båda haft alkoholproblem.. Men nu förstår jag vad kvinnorna går igenom.. Och med skitsnacket som oftast sprids att det är "hon" som är så djävlig att han måste dricka.. eller att hon har ju stuckit med någon annan (trots att hon kanske valt ett eget boende för att få lugn och ro)
Personligen skiter jag i skitsnacket! Jag vill ha lugn och ro för själen och TYST om nätterna så att jag kan få sova och vakna utvilad!

etanoldrift

Nu har jag anmält mitt intresse för en liten 2:a hos en privat värd.. Hoppas hoppas.. Att han inte tycker att min årsinkomst är för liten.. (ligger nog på gränsen vad det gäller hyran, men har man EN lägenhet så brukar det vara lättare att byta till sig något mindre/billigare.. Inflyttning i augusti..
Kanske blir det lite lättare att stå ut, om man väl vet.. Fast viss ågren infinner sig när jag tänker på packningen och vad han ska säga när han ser mina flyttkartonger.. De går ju inte lika lätt att gömma som ett par flaskor vin.. Sist jag pratade om det så hotade han sådär mellan raderna att han skulle ta livet av sig om jag försvann.. Så nu har jag pratat med ett par kompisar och min syster så de får hålla lite koll ifall det blir "tyst" härifrån.. För ärligt talat så har tanken föresvävat mig att han inte tänker låta mig flytta iväg..

malo71

Inser när jag läser dina inlägg att ditt scenario är betydligt värre än mitt. Vilken konsumtion din man ligger inne med och vilket tålamod du har!
Det stirriga i din mans beteende känner jag igen, labil både nykter och berusad, men på olika sätt. Det kryper in under skinnet på en...

Du verkar vara en klok kvinna med skön humor :-) Jag håller tummarna för att du får din lägenhet. Så du får lite andrum och ro. Lätt att säga men låt inte hans hot avskräcka dig. Som någon annan klok människa skrev till dig tidigare: Den viktigaste person i ditt liv är Du.

Kram

etanoldrift

Jag vet att jag inte är ensam och på sätt och vis är det skönt att vi kan stötta varandra.. Ja, mitt tålamod är slut.. men jag måste stå ut ett tag till
den här helgen är inte kul.. men jag hoppas kunna flytta inom max 3 månader..
kram

etanoldrift

Fyllestadierapport..
"objektet" är efter 2 öppet redovisade folkisar (och säker lika många 7,2:or nere i källaren)ubersällskaplig och kontrollerande.
- Vad gör du?
-Vem pratar du med..?
-Vad ska du göra nere i källaren?
Jag la bara in tvätt i torktumlaren.. Och sedan satte jag mig vid datorn.. Efter 5 minuter hör jag hur någon kommer upp från trädgården via källaren.. - Vad gör du? ska du inte komma ut en stund..?
Du sitter för mycket inne.. och du rör dig för lite...
Måste du sitta och skriva NU.. Det är ju vackert väder och jag tänkte att "vi" skulle grilla..
Jag har någon hängande över axeln som står och läser det jag försökt skriva som facebookinlägg.. INTE kul! Inga hemligheter, men det känns som om han bevakar vad jag skriver och säger till andra människor.. Pratar jag i telefon så sätter han sig bredvid och tjuvlyssnar.. om jag påpekar får jag höra att dom som är "trogna" i sina äktenskap minsann inte har några hemligheter för varandra...
Det var länge sedan jag vågade bjuda hem nån.. och jag märker hur min värld har blivit mindre.. Ett osynligt stängsel som blir snävare för varje vecka..
SUCK! dubbelsuck..
VI, betyder i det här fallet.. att han tänder grillen (medelst en halv flaska tändvätska över briketterna och tuttar på) Sedan betyder det att "jag" ska göra iordning det som ska grillas + tillbehören, duka, hämta en "folköl" och påminna honom när det är dax att vända på köttet... Eftersom han strosar runt i trädgården och är högljutt "lyrisk" över att det äntligen är sommar..
Lite svajig är gången men vafan.. gräsmattan är ju ojämn.. Men kom och sätt dig gumman.. För FAN koppla av nån gång.. Ta en öl och va som en männska!
Nej tack! jag vill inte ha nån öl.. Du vet att jag har slutat dricka..
- Måste du dra upp det där igen? Fy fan vad du är tråkig.. Missunnar du mig att ta en pilsner?
Nejdå.. drick du dina pilsner.. Jag känner hur grannarna spetsar öronen och glor.. så jag går in stänger toadörren och gråter....
Måste snart gå ut igen innan han börjar gapa och härja.. Håll masken, låtsas som det regnar.. snart, snart är jag härifrån hoppas jag.. innan min egen värld börjat krympa för mycket i ett fängelse som inte finns utanpå, utan mer innuti mig själv, där jag begränsar mig för att inte väcka vrede, uppmärksamhet och sura miner..
Eftersom han håller på och försöker "dra ner" (hahaha.. den gick jag inte på) så har han antagligen köpt för lite i förhållande till vad han egentligen vill ha och därför har han lite småpanik.. bara folkisar och systemet är stängt..

linker

Jag känner igen allt i din beskrivning,smygandet, gömmorna, projektionerna . Hur man till sist ser sin man som ynklig figur som man inte vet om man ska skratta eller gråta över. Inte så sexig och åtråvärd precis i sin nerkissade byxor, hur fan kunde det bli så här?

etanoldrift

Ja.. jag antar att det är lite av "den kokta grodans princip"... Det går så långsamt och under en så lång period att man både vänjer sig och blundar.
Man orkar inte "ta tag i problemet", för det innebär ju en del bråk och sura miner (jag har hittills inte mött en alkoholist blivit överlycklig över att man talat om för dom att dom är alkoholister..)
Och sedan att det är dubbelbottnat.. Någonstans inuti den där nerkissade kraken finns ju den där människan som man älskar eller älskade..?
Sant är att det har en effekt på känslorna, och när det till slut bara finns "förakt" kvar, så är det svårt..
Jag kan inte skylla på någon annan! Jag gick in i detta med vetskapen att det fanns alkoholproblem under ytan.. Ja, jag höll själv på att bli alkoholist på kuppen.
Först i mina försök att "ransonera" hans drickande, genom att dricka en del av vinet som han köpt åt sig.. Tills jag upptäckte att han köpte dubbelt så mycket istället, bara för att få anledning att dricka en hel flaska själv..
Jag upptäckte till min fasa, att jag själv inte kunde sluta dricka förän flaskan var tom.. (även om jag hade bestämt mig för att bara ta ett eller två glas..)
Så jag tvärslutade i slutet på januari och längtar inte speciellt efter någon form av alkohol. (kan känna att det vore gott med ett glas vin, när jag är ute med mina vänner, men känslan försvinner fort..)
Numera har jag tom svårt med vanliga kalas, där folk inte blir snörfulla, utan bara sådär lagom "glada i hatten"/salongsberusade..
Så jag antar att pendeln svänger..?

linker

Våra gubbar uppträder nästan exakt likadant med sina tirader och alltihop. 40 år har vi levt tillsammans och det är inte lätt att lämna det invanda livet med barn,barnbarn, grannar, trädgårdar och ekonomisk trygghet. Vet inte om det är värt det. Jag vill inte bli bitter och jag vill heller inte låta mitt liv styras av hans variationer mellan surgubbe och jovialisk historieberättare, gärna skitsnack om kompisar och grannar som bara han själv tycker är intressant. Så jag vidgar mitt umgänge och hittar på egna grejer, får se hur länge det håller. Du har tagit ett steg till, jag följer dig och sympatiserar med dig, etanoldrift!

etanoldrift

Jag tror att vi måste ta det i vår egen takt.. Det är inte "bara" att ta sitt pick och pack och gå.. Och även vi har ju perioder som är "lugnare".. Det är då man liksom resignerar.. och tycker att "så farligt" var det väl ändå inte..?
Ekonomin betyder en hel del också, när man är pensionär.. Men för min del har jag kommit underfund med att jag tror att min själsfrid väger tyngre..
Jag orkar inte längre åka berg&dalbana i hans humörsvängningar och löften om bot och bättring, som försvinner så fort systemet öppnat på måndag morgon..
Jag kommer nog att hänga kvar här ett tag till för jag behöver också.. och kommer att behöva pep.. Det är ju inte över förrän den feta damen sjunger..
Styrkekramar till dig kära medsyster!