Jag är sedan många år gift med en alkoholist!
Jag kan inte skylla på någon annan, för varningstecknen fanns där redan när vi träffades. Det positiva är att han inte någon gång blivit våldsam eller haft sådana tendenser..
I början ville jag inte se hur mycket han drack egentligen, utan vi hade små romantiska middagar med vin, satt och pratade med varsitt glas vin till in på småtimmarna.
Sedan blev han klapp kanon ett par gånger och väldigt "ful i mun". Då protesterade jag (insåg att det inte var någon mening att ta snacket när vi båda var berusade) men väl dagen efter. Skamsen lovade han bot och bättring. Han har hela tiden haft ett bra jobb med mycket folk (ungdomar) runt sig. Väldigt omtyckt på sin arbetsplats.
Vissa perioder skyllde han på stressen när det började bli för mycket vin och öl (starksprit rörde han nästan aldrig) Och jag gick på det.
Sedan skämdes jag över hans fyllebeteende också, när våra vuxna barn var hemma och han satt och "saggade" vid middagsbordet (avsevärt mer onykter än han borde ha varit på ett par glas vin)
Jag tyckte ju själv om vin, så jag försökte mig på tricket att hjälpa honom att dricka ur (så han skulle få lite mindre..HAHAHA) Det kan vi ju räkna ut hur det gick!
När han nu blev pensionär, tror jag han såg en lång räcka dagar framför sig då han kunde sitta i trädgårn med en kalla öl eller ett glas vin.. Sitta och "snutta" som han utryckte det och "må bra".
Problemet är, att han blir rastlös av sitt drickande.. Han plockar, donar och har sig.. Pockar på uppmärksamhet som en liten barnunge och nästan kräver att jag ska sitta bredvid honom och lyssna på hans eviga tirader..
Själv tvärklippte jag vinet för 3 månader sedan och ju längre tiden går, ju mer ser jag hur vårt hem förfallit och hur mycket han dricker samt hur full han blir (tom på lättöl, när han dricker 5 - 6 stycken)
Hans normalranson är 5 st burköl/ 6dagar i veckan. 50cl:ers 7,2:or.. Vilket motsvarar hans tidigare vinkonsumtion på 1 flaska + 2 starköl per dag (utom söndagar då det blir 4 - 6 folköl)
Just nu läser jag på forumet och letar argument för mig själv att ta ett större kliv ur både hus och äktenskap. Han visar inga somhelst tecken på att förstå att han är alkoholist.
Jag har pratat flera gånger med honom, men han hävdar att han minsan inte är beroende.. Han är medveten om att hans konsumtion ligger över det normala.. men alkis.. nej då.. Han har inget "sug" och han kan sluta när han vill.. Fast inte just nu.. för han vill ha någon guldkant kvar i livet..