Är ny här. Kallar mig svanen. Är just nu som en skadeskjuten sargad svan som har svårt att hålla den långa halsen över vattenytan för varje dag som går. Tilltufsad. Tärd. Plufsig. På sikt ser jag dock också den graciösa svanen som håller huvudet högt och stolt simmar i lugnt vatten och vet sitt mål. Kan inte ens komma ihåg när det började. Började som ung tonåring att partydricka och har alltid varit "partypinglan" som vet hur man livar upp stämningen i ett sällskap. Man får alltid höra att det är kul att få komma hem till oss. "Det bjuds ju så generöst med mat & dryck och det är aldrig trista miner". Och vi har ofta vänner och familj hemma. Älskar ju att laga mat och att bjuda hem folk är nästan vårt varumärke. Men allt oftare ingår också tankar "Vad sade jag egentligen på festen igår eller i telefonsamtalet"? Allt fler minnesluckor. Börjar dagen med 2 Treo och det blir fler under dagen. Dricker nästan 2 flaskor vin om dagen sedan flera år tillbaks. 2 om dagen, 14 i veckan!!! Helst rött vin, men det mesta i alkoholväg duger. Går jag bort på tillställning har jag redan hemmavid tagit 3 stora glas vin, dels för att komma i "stämning" men också kan ju alla annars se hur mycket jag dricker om jag inte tagit de glasen innan. Det blir mycket ändå och jag märker att folk noterar det...Jag är dessutom mor till två skötsamma tonårsbarn. Och jag skäms. Skäms. Den djupa ångesten finns där sedan länge, varje eviga morgon, vaknar svettig och skamfylld med minnesluckor. Jag ORKAR inte ha det så längre. Jag är helt slut. Vad hände med mitt i annars så ordnade liv?! Förr blev man glad och uppåt av att ta några glas men idag är jag ständigt trött och faktiskt börjar jag bli en alltmer o-glad människa. Lite deprimerad.
Men jag är framförallt rädd. I de bästa av världar skulle jag vilja vara måttlig. Tänk att kunna dricka måttligt fredagar och lördagar, dela på en flaska och njuta av ett fylligt gott rött vin. Andra gör ju det. Att leva ett sunt liv men att vara MÅTTLIG. Min hjärna är förvirrad. Ska jag ALDRIG kunna dricka igen?! Komma tillbaks till njutningstadiet? Och alla bjudningar vi brukar ha, är jag beredd att utåt säga "har en liten vit period", "Nej, idag tar jag det lilla lugna". Vilken människa blir jag som nykterist? Fortfarande benägen att vara underhållande? Hur kul BLIR livet utan alkohol?
Också rädd för att trycka på knappen "Medlem" i alkoholhjälpen. Tog säkert 1 timme innan jag satte fingret på tangentbordet. Och att skriva i det här forumet. Vad har jag gjort? Tänk om jag inte ens klarar min första dag...Vad har jag att förvänta nu?
Tack till "Berra", har läst dina inlägg från 2009 och känner igen många tankar du slogs med då. Har gjort plus- och minuslistan på för- och nackdelar med drickandet och minuslistan överväger helt klart i dagsläget.