av Här nu

DryMartini
ons, 2015-09-16 - 19:54

När jag läser det du skriver och hur du undrar hur man kommer över skuld och skam som alkoholen har orsakat, tror jag att man får se det som att det som gjort är gjort och det går inte att ändra på. Endast framtiden kan bli annorlunda och positiv. För att du ska må bra i framtiden, tror jag att du måste ta beslutet att bli helnykterist. Sug på det. Från idag, i morgon eller när du själv bestämmer blir du helnykterist. Alkoholen är inte längre en del av ditt liv och din framtid. Att din sambo säger att det är OK att ta en öl eller ett glas vin, gör att du lätt faller tillbaka, skriver du också.

Du skriver att du bestämt dig ännu en gång och att det hade varit mycket enklare ifall du bott själv med barnen. Kanske det är så och då får du se till att bli ensamstående. Men kanske, är det en ursäkt du tar till, därför att du inte känner att du kan eller egentligen vill sluta att dricka? Vad tror du om att bestämma dig för att sluta helt med alkohol, att säga till dig själv, din sambo och din omgivning att du är helnykerist? Skulle din sambo acceptera det? Skulle han kunna stödja dig i ett sådant beslut?

Här nu
ons, 2015-09-16 - 23:23

Det är liksom två olika världar som möts och bråkar med varandra. Den förnuftiga nyktra sidan av mig vill lägga ner helt. Den andra pockar på och hittar lösningar till att kunna dricka. Jo har tagit upp detta med honom så många gånger. Han tycker det är onödigt att bli nykterist, samtidigt som han är trött på mina spel på fyllan. Själv hade jag aldrig orkat med om han höll på så som jag gör. Jag hade stöttat mer. Men problemet ligger i att han gillar alkohol och mår inte dåligt av det. Jag har däremot bestämt mig för nu att avstå helt. Jag har inget mål med hur länge eller så utan tänker att jag måste klara en vecka i taget. Lördags senast nu och jag vet om att det kommer bli jobbigt på fredag. Jag jobbar nätter så är tacksam för det då jag ju har en anledning till att inte dricka. Jag tänker på detta varje dag. Det senaste jag gjorde på fyllan har gett mig grovångest återigen. Jag har pratat med en nära vän, inte sagt allt men ändå berättat att jag måste tänka på min hälsa. Jag vill sluta.. Blir dock nere av tanken att inte dricka mer så jag försöker att inte tänka så. Jag försöker nu istället tänka att jag tar en dag i taget. Läser jättemycket här och på andra sidor och det ger mig kraft. Jag vill känna den frihet och glädje som andra.

Här nu
ons, 2015-09-16 - 23:38

Jag har börjat träna. Måste programmera om mig, min livsstil, mitt tänk. Jag tänker på mina barn, min karriär. Det är mycket som står på spel. Det är inte värt att förlora allt, det är sjukt vad det påverkar en alkohol..jag lurar mig själv, bryter löften och förstör.

DryMartini
ons, 2015-09-16 - 23:46

Att bli nere av tanken att inte dricka mer är naturligt och jag tror att de flesta känner så. Det har jag känt många gånger och det är kanske därför jag brukar falla tillbaka ett kortare tag för att ta nya tag igen. Jag har funderat på det och det bästa är nog därför att sluta helt. Jag märker i alla fall att när jag låtit bli någon månad eller så, minskar tydligt tankarna på alkohol. Det blir mindre och mindre viktigt. ännu längre fram är det lätt att därför känna att man inte har några problem och då är det lättmotiverat att dricka igen. Och det brukar inte sluta med ett par glas vin vid ett tillfälle. Tyvärr!

Här nu
tors, 2015-09-17 - 00:02

De längsta perioderna jag hållt upp sedan 17 år tillbaka är då jag var gravid och ammade mina barn men när jag börjar igen så eskalerar det sakta men säkert så jag vet hur du känner dig. Har räckt med att jag avstått en vecka för att jag ska känna mig duktig och dricker därför som "pris". Är tyvärr som en svamp då och det finns inget stopp. Jag har till och med börjat hitta alternativ till hur jag ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt med alkohol. Ska jag på en fest där alla ska dricka så dricker jag dagen innan så att jag är "mättad" har därför kunnat dricka mer normalt bland folk och inte fått spel. Låter sjukt men ju ner man kommer på sig själv med såna här grejer som man gör helt omedvetet till slut efter så många år så fattar man ju någonstans att det inte är hållbart. Min dotter såg mig riktigt full i lördags, jag skäms så otroligt mycket. Jag vill aldrig utsätta henne för det. Hur tänker hon om mig då? Jag som ska vara hennes förebild. Mycket som hänt senaste tiden kopplat till alkohol. Det skrämmer mig. Jag vill vakna på morgonen utan att gå igenom hela gårdagkvällen och inse vad jag gjort. Jag vill vakna utan ångest. Jag vill kunna sova normalt utan alkohol. Sover knappt på nätterna då jag ej druckit. Jag vill inte ha det hängandes över mig, planera mitt liv kring det. Hur funkar det för dig? Påverkar alkoholen ditt liv på ett negativt sätt nu redan eller är du på väg in i det?

DryMartini
tors, 2015-09-17 - 01:22

Jag aldrig eller sällan haft ångest för vad jag har sagt eller gjort dagen efter. Så mycket kontroll har jag haft för det mesta. Däremot har jag lättare att somna när jag druckit, men vem har inte det. Framför allt de senaste två åren har jag i ganska långa perioder låtit bli alkohol helt och jag somnar och sover så mycket bättre utan alkohol. Det brukar dock ta två-tre veckors uppehåll innan det blir så. Den första tiden sover jag betydligt sämre utan alkohol. För min del ska det dröja ett bra tag innan jag dricker något igen och nu var det ett tag sedan sist. Helst skulle jag låta bli för gott, men det har alltid hittills dykt upp ett "lämpligt tillfälle".

Det jag har märkt är att träning i samband med att sluta har en mycket positiv effekt. Jag går på gym och går/springer i skogen. Dels blir man starkare av kombinationen att låt bli alkohol och träning, både fysiskt och psykiskt, dessutom minskar suget av träning. Och tro mig, det fysiska suget försvinner ganska snabbt och efter ytterligare en tid blir sömnen mycket bättre, även om det känns tvärtom i början. Alkohol är bara en lösning för stunden. Tyvärr måste man upprepa den lösningen gång efter gång. En ond cirkel, helt enkelt, tills man bryter den. Helst för alltid.

Här nu
tors, 2015-09-17 - 03:09

uppsattar att du tar dig tid att svara. Ska tänka på det du skrev. Ska tänka att det kommer bli bra. Sömnen är så rubbad nu inte konstigt att man är trött jämt

aeromagnus
tors, 2015-09-17 - 06:08

Sömnen kommer efter ett tag. Kroppen ställer om sig. Det är nu det är lätt att slira dit igen. Så försök att ta en bit tid i taget. Tänk på allt negativt alkoholen gör när suget blir för stort

Här nu
tors, 2015-09-17 - 07:42

Tack för svar. Jag tror också att de första veckorna kommer bli tuffare. Förbereder mig mentalt varje dag. Jag har bokat in träningspass i helgen och ser fram emot att träna. Jag har även ett nytt mål med min karriär som jag vill genomföra. Fokuserar på det målet just nu.

Här nu
tors, 2015-09-17 - 08:01

Tror ni det är möjligt att på egen hand klara detta, utan medicin tänker jag på. Ju större mängder desto svårare är det väl att sluta, eller? Har i snitt druckit 16-20 50 cl starköl på en vecka, ibland mer. Toleransen är hög och bakfyllan märks knappt av. Kanske är det för att toleransen är så hög som jag skrev nånstans eller så är det mina mediciner som minskar biverkningarna. Kommer abstinensen yttra sig på något sätt eller kan jag förbereda mig på att min sjuka missbrukande hjärna kommer försöka övertala mig? vad kan jag vänta mig den första tiden? Jag tänker också som du skriver dry martini att om jag ökar på träningen så kanske dom positiva kickarna tar över och ersätter .

DryMartini
tors, 2015-09-17 - 09:47

Det är alltså i snitt ungefär tre öl om dagen. Stämmer det? Det skiljer sig nog från person till person, på kön och hur länge man druckit som avgör ifall man behöver hjälp av medicin. Spontant låter det som att du skulle kunna sluta på egen hand och tvärt, utan någon svårare abstinens. Men jag är inte någon expert på det. Att din hjärna kommer att försöka övertala dig att det vore bra att dricka, tror jag absolut, för det är ju så det fungerar.

När du slutat, vad tror du om att gå raska promenader morgon och kväll, som komplement till passen du bokar? Då får du in en ny positiv rutin som kanske kan hjälpa dig att låta bli ölen.

Här nu
tors, 2015-09-17 - 10:20

Oftast är det torsdag-söndag. Torsdagar 3-4 st. Fredagar 5 och lördagar 5 st och söndagar 3. Det är så det sett ut. Under semestrar och ledigheter är det varje dag. Det var lätt första gången jag blev gravid. Andra gången var det jättejobbigt både under graviditeten och efter. Andr gången började jag dricka mycket tidigare efteråt. Så visst kan jag. Jag ska ta promenader varje dag, det ska jag se till. Kanske börja springa igen, hjälper mot ångesten

Här nu
fre, 2015-09-18 - 12:03

Det är jobbigt idag. Tusen tankar och inre konflikter. Jag klarar detta jag gör det.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 12:07

Det är en sorg på sätt och vis är det inte det, att släppa taget. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Jag har mina mål i huvudet och upprepar ord som ger mig styrka. Tänker kontroll och frihet jag får inte glömma det. Men det är jättejobbigt jag bara gråter.

answe77
fre, 2015-09-18 - 12:15

Klarar du det bara steg för steg. Timme för timme så blir det bara bättre på sikt. Vet att det är skitjobbigt då suget, tankarna och ångesten sätter in. Problemet med att tillfälligt lösa det med alkohol är att det bara blir värre. Tro mig. Ge allt nu för att följa dina mål och det du innerst inne vill. Du klarar det. Ska hålla tummarna för dig.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 13:02

Tack.. Det betyder så mycket att läsa dina ord nu.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 13:12

Nu har jag berättat för familjen med. Inte min sambo dock, har sagt att jag inte dricker nåt i helgen, mest för art slippa hans frågor och argument. Tidigare har jag försökt sluta i tysthet på egen hand. Detta är första gången jag berättar och skriver om det.

DryMartini
fre, 2015-09-18 - 14:46

Kan du inte berätta för din sambo att du har problem med alkoholen och därför vill/måste sluta? Det känns nog självklart för de allra flesta att en make eller sambo är ett stöd och vill hjälpa. Om din sambo inte stödjer dig, vad beror det på, tror du?

Här nu
fre, 2015-09-18 - 15:42

Jag vet bara inte vad jag ska säga till honom. Jag har ju pratat med honom om detta så många gånger men han förstår inte grejen med att bli nykterist, det behöva liksom inte räcker med att ta en paus. Han är inte där jag är i min egna utveckling, han har inte heller problem kring detta, tycker han för han dricker ju inte "normalt". Vi dricker alltid ihop och lika stora mängder och i förhållande till kroppsstorlek så dricker jag ju större mängder. Vi har alltid haft en missbruksproblematik i vårt förhållande och det har alltid varit jag som reagerat och fått nog.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 16:09

Vad otydligt jag skrev men jag hoppas poängen går fram. Det är fredag han har inte druckit på en hela vecka så han ska köpa whisky och öl. Kan du inte för min skull då? Näe knappast.