av Här nu

Här nu
sön, 2015-09-20 - 13:25

Hittade detta på nätet, från en av AA:s böcker, tror det var leva nykter. Kopierade ut en liten del men just den här delen berörde mig:

Vi behöver inte heller skämmas för att vi har en sjukdom. Det är ingen skam. Ingen vet exakt, varför vissa människor blir alkoholister och andra inte. Det ar inte vårt fel. Vi ville inte bli alkoholister. Vi strävade inte efter att få den här sjukdomen. Vi 1ed inte, trots allt, alko holismens alla kval, för att vi njöt av det. Vi föresatte oss inte medvetet och hätskt att begå alla dessa handlingar vi sedan fick ångra. Vi gjorde dem mot bättre vetande och mot vår instinkt, därför att vi var verkligen sjuka - och visste inte ens om det.

Vi har lärt oss, att ingen nytta kommer av meningslös ånger och vånda över hur och varför det blev så här. Första steget mot att börja må bra och komma över sjukdomen är helt enkelt att låta bli att dricka. Smaka lite på tanken. Skulle du inte hellre frankt erkänna ett hälsotillstånd som är behandlingsbart, än ömkligt gå omkring och oroa dig över vad det kan vara för fel på dig? Vi har själva funnit, att det är en bild av oss, som känns bättre och ser bättre ut än den gamla bedrövade - och bedrövliga - bilden vi hade förut. Den är sannare också.

Vem som vill är välkommen till en "gratis provtur, utan förbindelse" med denna nya identitet. Sedan kan den, som vill ha tillbaka de gamla dagarna, känna sig helt fri att börja om dem på nytt. Det är din rätt att ta tillbaka din andliga nöd, om du vill ha den.

Å andra sidan, kan du också behålla den nya bilden av dig själv, om du hellre vill det. Den bilden är också en av dina rättigheter.

Här nu
sön, 2015-09-20 - 13:54

Det är skrämmande att inse att det hela tiden var alkoholen. Jag har i perioder i mitt liv, sedan jag var liten, mått psykiskt dåligt. Alkohol har ju aldrig gjort det bättre, det har jag ju vetat men jag hade något som kunde hjälpa mig att må bättre för stunden, nåt att se fram emot. Att sen konsekvenserna blev mycket värre glömde jag bort, varje gång. Det är det jag menar med att jag sörjer. Det är en del av mitt liv jag måste släppa taget om. Jag vill inte behöva ha det som morot för att klara dagen, jag vill inte få ett lyckorus i magen när jag är med barnen på lekplatsen och tänker att jag ska dricka öl på kvällen. Jag vill få en lyckokick av att titta på barnen när dom leker. Glädjas åt att dom älskar mig så villkorslöst och ser upp till mig som att jag är det bästa som finns på jorden. Det är det jag vill känna! Vill känna glädje för det jag har och vad jag har åstadkommit.

Sisyfos
sön, 2015-09-20 - 20:36

Ja, det var det jag fick efter ett par månader nästan a-fri. Känslan av att vara där och då. Inte på väg, inte nåt sug utan total närvaro med barnen och med det en lyckokänsla. Och det har fortsatt, inte alltid, inte varje dag och det är klart att jag åter planerar, men oftare är jag närvarande i stunden. Och jag kan faktiskt inte längre förstå varför det kändes så viktigt att "slappna av" som alla andra med vin till helgen och a så fort det är fest. Hoppas du är där snart. Ditt nick är ju då passande "Här nu". Ja satsa på det. Var här och nu!

Här nu
sön, 2015-09-20 - 20:36

Jag pratade med min sambo igår, det var lugnt samtal utan barnen och jag talade om för honom (som jag gjort så många gånger innan) att jag inte vill dricka och han ska inte fråga mig om jag vill ha. Sa till honom att han gör som han vill och jag gör som jag vill. Han drack öl igår kväll, det var tufft. Idag, nu på kvällen så frågar han mig vill du ha en öl? Nej, sa jag. En öl kan du väl ta? Belöna dig själv, du har ju inte druckit på hela veckan. Blev förbannad, riktigt jävla arg. Vi har gått på Althea tidigare, det var för hans missbruk. Vi har gått i familjerådgivning för våra konflikter. Vad gjorde det för nytta? Vad hjälper det? Idag kunde jag säga nej men om en månad? Ett halvår? Varför, varför? Förstår han på riktigt inte? Efter alla år, allt som hänt. Vår familjerådgivare tyckte, på allvar, att vi skulle skriva en bok om vårt förhållande. Det har alltid varit som en berg- och dalbana. Jag kommer alltid ha djävulen flåsande mig i nacken.

Här nu
sön, 2015-09-20 - 21:16

Sisyfos för att du delar med dig, det betyder så mycket just nu. Tack.

Sommarkatt15
sön, 2015-09-20 - 23:29

till karl, vill jag spontant utbrista och många fula ord med. Hur står det till med intelligensen hos honom? Så dj-la elakt och tanklöst av honom! Jag klampar nog på lite väl bryskt, förlåt, men om ni haft det så tokigt ihop under många år, så t.o.m. en familjerådgivare ber er skriva en bok... Varför fortsätter du leva med någon som på fullt allvar vill förstöra dig? Känner han sig bättre som människa då han lyckas få dig att supa, eftersom han själv är en alkoholist som inte lyckats få rätsida på sitt missbruk eller ens försöker? Har han någon gång hjälpt dig?
Vad du är stark! Fortsätt med din nykterhet, som du vet är rätt för dig-ge inte upp! Styrkekram,
Sommarkatt15

Här nu
mån, 2015-09-21 - 18:15

Hej, tack för ditt svar. Ja visst jag blir förbannad, det är det svåraste av allt tror jag att jag har det så nära inpå mig. Jag tror helt ärligt inte att han gör det för att förstöra, jag tror faktiskt att han inte fattar. Han har själv ett beroende, vilket han absolut inte själv tycker. Det finns olika ansikten på en alkoholist. Vi har -förutom dessa djupa dalar- haft ett bra förhållande, vi har fina barn, bra jobba, hus..rubbet. Från början var vi inget, nu har vi allt- Vi har varit varandras styrkor och fördärv. Men det har liksom alltid vart jag som vart den drivande bort från det. Så var det med drogerna. Han har sedan jag blev gravid första gången inte tagit någon mer drog och det skulle han aldrig göra det vet jag om. Men, alkohol är också en drog, en accepterad, social drog. Den finns överallt och det är inget konstigt. Det jag måste göra nu är att jag måste, kanske än mer, stå på mig och stå emot frestelserna idag, imorgon och framöver. Jag kan inte tänka att jag ska vara nykter i en månad eller ett år. Jag har läst lite på AAs sidor och förstår lite tänket där. Jag ska bara inte ta den där första ölen idag, så är det. En dag i taget.

Sommarkatt15
mån, 2015-09-21 - 21:51

tillsammans gör man och vi möter olika utmaningar i livet. Att ta sig ur ett drogberoende är stort och dessutom lyckas skapa en fin familj och ett gott liv - Det är enormt! Jag förstår lite bättre er kamp tillsammans, men att du nu vill mer och menar allvar med att förbli nykter.
Om du tar Antabus kan du inte dricka och om han då bjuder och trugar, så att du dricker, riskerar han ditt liv. Tror du att han kan förstå det att du menar allvar med din nykterhet, om du berättar hur medicinen fungerar? Jag kan tro att han då tänker till och faktiskt inte fortsätter involvera dig i sitt alkoholmissbruk och t.o.m. kan reflektera över sitt eget intag? Jag hoppas du får somna nykter och vakna pigg och fräsch, så som du önskar, starka du!
Sommarkatt15

Sommarkatt15
mån, 2015-09-21 - 23:06

Bra Stina! Visst är det en underbar känsla att lägga sig nykter och veta att imorgon vaknar man utan ångest, illamående och bakfyllestanken osandes runt hela sig. Heja!
Sommarkatt15

Ebba
tis, 2015-09-22 - 21:27

Jag önskar av hela mitt hjärta att du hittar kraft och styrka att stå emot ölen.
Det är så tydligt att du vet att det är bäst för dig och du resonerar så klokt.
Kram till dig

Här nu
ons, 2015-09-23 - 09:13

Tack så mycket uppskattar verkligen det. Kram