kan konstatera att mitt drickande har ställt till ett h-e för under en längre tid och att det ballade ur helt nu under maj. Efter att ha varit instängd i mitt sovrum i fem dygn pga Ågren efter att återigen blivit för full i fel sammanhang (fest på jobbet) och haft en fruktansvärd abstinens under tre dagar är det nu fredag morgon. Står nu inför en helg som normalt innebär en rejäl AW eller oftast två-tre fl vin på fred kväll, däckning i soffan med måttligt nöjd särbo och grinig dotter. Har sedan svårt att ta mig upp på lö morgon, dottern får tjata. Vi åker till hennes ridning. Jag kör........! Handlar mat och ett sexpack 3,5 och två 2,8. Stjälper sedan i mig all denna öl under lördagen. Detta har varit en minskning efter att särbon hotat att göra slut om jag dricker vin både fredag och lördag. Ibland lyckas jag dock få med honom ut på krog på lö så att jag kan få något mera än folköl. Har då tagit ett par GT o tre glas vin. Söndagen har jag fått nöja mig 2,8. Trist. Har dock orkat släpa mig ut på promenad e.d. Planering av veckan på sö kväll eller rättare sagt planering av drickandet. De kvällar sambon inte skulle komma har jag kunnat unna mig ett sexpack 3,5. Under en tid funkade vardagarna omtag tog antabus på må morgon. Tränade må kväll o on kväll. På to kunde jag gå med på AW eller delta i fester på jobbet för då hade antabusen slutat funka. Fre-sö enligt ovan

Men i början av maj blev det lite trist. Bestämde mig för att hoppa över antabusen och dricka ett sexpack 3,5 på kvällarna e-som särbon var upptagen. På jobbet skulle det bli fest redan tidigare under veckan och då kunde det ju iinte funka med antabus. Resultatet framgår av inledningen ovan.

Nu är det fredag morgon. Har sovit i 10'timmar efter att under tre dygn sovit sammanlagt tre. Är spänd i ansiktet men ok. Nu börjar min måttliga liv. Har efter de helvetiska fem dygnen i sovrummet med ett oupphörligt drickande, total nersupning, haft abstinens i tre dygn. Har under dessa tre dygn skaffat mig konto på detta forum och gjort små korta inpass på andras, bla HelenaN, som också är ny. Tack för ditt stöd! Framför allt har jag ägnat all min vakna tid åt att läsa vad andra skrivit. Fantastiskt trösterikt att det finns flera somjag! Vad jag har skrattat! Stigsdotter, alkoholistjavisst, kvaddad och alla er andra!!!! Tack! Tack! Tack! Jag hade inte klarat de senaste tre dygnen utan er! Under dessa tre dygn har jag varit orolig för hur jag ska kunna klara en framtid som måttlig. Tänk vilka problem många har att i sociala sammanhang förklara att man inte dricker! Efter att summerat mitt förhållande till alkohol som pågått sedan tidiga tonår kan jag konstatera att alternativet är att avstå helt, vilket jag haft oerhört svårt att acceptera. Har känt att ett liv utan alkohol inte är värt att leva.

Ska nu gå upp och gå till jobbet. Tanken är en måttlig AW med högst tre glas vin eller tre öl och sedan hem utan fortsätta dricka hemma. Om det inte blir någon AW kan jag köpa hem ett sexpack 3,5 som inte får leda till påfyllning i kvarterets närbutiker, där det känns pinsamt efter ett antal sena inköp på kvällarna......
Nu jävlar ska det bli ordning på tillvaron

är jag inte, även om det verkar så här på forumet eftersom det är här jag uttrycker mina känslor och tankar runt A och ingen annanstans. Jag pratar inte med någon om mina problem. Mitt liv utanför forumet handlar om arbete, tonårsbarn, relationer, husdjur, resor, träning m.m. Forumet är min oas som hjälper mig med A och inget annat och det är så jag vill ha det, inte en plats där jag ventilerar andra problem i livet. Vilja, självklart tar jag inte illa upp utan är tacksam för din omtanke!

harrim

Valeria, jag har också svårt att hitta något att ersätta a med. Jag dricker kranvatten hellre än alkolfria alternativ. Ute kan jag ta en alkkoholfri öl för att smälta in. Jag är vinnörd men har stängt ner alla prenumerationer på vintips och nyheter vilket känns skönt. Förutom vin gillar jag kaffe, det har jag alltid gjort. Nu när jag inte har vinet att pyssla med har jag börjat rosta kaffe i ugnen. Det blir helt fantastiskt gott, tycker jag. Tyvärr kan man inte dricka hur mycket kaffe som helst men det flyttar i alla fall fokus. Hoppas det går bra hur som helst.

Skönt att dagen är över, nu kan du ta nya tag. Håller inte med om att a skulle vara det bästa bedövningsmedlet mot livets motgångar. Så dåligt som jag mådde på slutet har jag aldrig mått i hela mitt liv. Kanske berodde det på att sömnen påverkades så mycket. Ingen kvalitetssömn alls på veckor. Jag undrar vad a egentligen gör med oss. Det ger en sån kort befrielse och det kostar så mycket. Men visst har jag sug. Särskilt när jag är trött och stressad men ju längre tiden går utan, ju mer inser jag att vilan kommer ändå. Utan ångest efteråt. Hör också till de som är alkoholbesatta just här på forumet. Det är ju bara en liten, liten del av livet ändå när det inte tar över för mycket. Hoppas att du kommer på rätt bana igen. Du har kommit så långt sen du började skriva härinne. Var stolt över det du åstadkommit.

harrim

Det är bara att inse och lära sig leva med att det inte finns någon ersättning för alkohol. Det är det många som vittnar. Till och med en del som varit buddistmunkar i åratal säger att de inte har funnit någon ersättning för alkoholen. (Det skulle vara något knark i så fall men det är ju inget alternativ.) Vi måste helt lära oss att leva utan alkohol eller åtminstone få kontroll över det.

Det känns riktigt bra! Har klarat måttligt med A och haft trevligt. Gjorde ett vänligt "ingripande" mot en alltför berusad kompis som behövde avbryta festandet och komma hem. Det känns väldigt tillfredsställande för mig, inte av något slags skadeglädje utan för att jag kan vara den som inte är fullast.

Anders 48

Jag förstår hur du menar med den där tillfredställelsen.....-att "plötsligt" vara den som står för omdömet, att nu är det färdigdrucket....-för någon annan. Vad skönt det måste kännas. Och som du säger, inte någon skadeglädje utan bara en boost för sin egen självkänsla. Bra jobbat!!!

anonym13631

Jag är ny på Forumet och började på Alkoholhjälpen för fyra veckor sedan. Även jag vill leva måttligt men trillar dit hela tiden. Känner igen mig och är tacksam för dina beskrivningar av lyckade och mindre lyckade dagar. Mitt liv är på de flesta sätt väldigt bra numera men ända kan jag inte hålla måttan när jag dricker utan blir ofta för full på fester. Jag är oftast social och glad men kan säga mer personliga saker och vinglar runt. Dagen efter skäms jag och får ångest för att jag inte minns delar av kvällen. Frö några år sedan när jag levde i ett olyckligt äktenskap trodde jag att det var därför jag drack för ofta. Då kunde min ilska pysa ut mot min exman när jag drack eftersom jag som nykter aldrig brukade bli arg utan var vänlig och lugn för det mesta. Efter skilsmässan var jag inte glad som jag hade trott utan kände mig ensam och gamla ångestar dök upp. Jag drack mer än någonsin, nu när jag varannan vecka var själv. För det mesta ensam hemma på kvällen. Höll skenet uppe bland vänner och på jobbet så gott det gick. Har förstått att folk förstås såg hur jag mådde egentligen. Har vuxna barn och en myndig tonåring som är den som bor kvar hemma. Under den perioden riktade sig även min ilska mot mina barn som jag tyckte tog sin pappas parti. Jag skäms verkligen över detta. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli en sådan förälder som talade illa om den andra föräldern. Det var jag som drev igenom skilsmässa, vi hade varit gifta i 25 år, men jag blev oerhört sårad när mitt ex snabbt träffade en ny kvinna. Det var då jag började dricka mer än någonsin på kvällarna. Förra hösten kraschade jag, stress även på jobbet och mitt privata kaos ledde till en sjukskrivning för första gången i min karriär. Det positiva var att det blev en vändpunkt. Jag vilade, tog promenader och drack inget på flera månader. Träffade en ny man som är kärleksfull och härlig. Jag har pratat med mina barn och bett om förlåtelse för hur jag betedde mig under min galna sorgeperiod. Jag går i terapi och på jobbet har jag energi och lust till arbetet igen och är åter en bra chef. MEN så tänkte jag i våras att jag skulle börja dricka måttligt. Det började rätt lugnt men snart blev jag åter fullast av alla på fester. Den flaska gott vin vi skulle dela till maten,min nya man och jag, drack jag större delen av plus att jag drack något glas under matlagningen och efter maten också. I början drack jag bara någon gång då och då men under semestern har det ballat ur och jag har druckit varje dag och fortsatt med det ända till nu. För det mesta blir jag inte så berusad, utan dricker några glas vin så jag kopplar av. Jag blir inte arg och elak nu, för jag har kommit vidare i livet men jag är ledsen över att jag har så svårt att dricka måttligt utan har så starkt sug efter mer när jag tar ett glas. Men igår drack jag inget och det var inte svårt. Ska kämpa på för att leva ett måttligt liv. Jag är som du Valeria en social person och vill inte avstå från fester och umgänge eller alltid vara nykter. Men jag vill inte heller bli för berusad och jag förstår precis den sköna känslan av att hjälpa en kompis iställelt för att vara den som blir hjälpt.

De flesta på forumet anser att det inte går att dricka måttligt om man väl har fått problem med A, det är möjligt att de har rätt. MEN jag är av en annan uppfattning och tror att det går att lära sig. Jag skrev i Harrims tråd att man ju inte uppmanar den som vill gå ner i vikt att sluta äta utan att ändra sina matvanor. Jag har vid flera tillfällen sedan i maj när jag började på forumet varit på tillställningar och fester utan att bli för full. Men jag var väldigt spänd och koncentrerad de första gångerna, vilket jag tror hjälpte. Nu under hösten har jag flera "prövningar", dvs jobbrelaterade tillställningar där jag inte FÅR bli full, helt enkelt. Jag har inte " råd" att göra bort mig flera gånger. Gör jag det måste jag sluta helt, vilket jag inte vill.

har jag också genomlidit och det var ett veritabelt helvete, det håller jag verkligen med om. Men vi fixade det, Vilja!

för några dagar sedan konstaterade jag utan någon särskild anledning att jag känner mig lycklig! Tanken hade inget med A att göra utan det var en känsla av skön harmoni. Nu inser jag att detta förmodligen hör ihop med att jag är på väg att få kontroll över mitt drickande. Jag säger inte att jag har lyckats och vågar inte slappna av, men det har ju blivit så mycket bättre. Igår em kom jag på att jag hade glömt att ta antabus på morgonen, vilket jag har gjort nu ett antal måndagsmorgnar för att inte frestas att dricka under veckan. Men jag känner inget sug!!! Har ett antal prövningar med A i jobbrelaterade sociala sammanhang under hösten, som jag är nervös för att inte klara, men ska gå, helt enkelt. Måste lägga upp strategier och planer.

Tror ju att den där lyckokänslan är en del av ett nyktert liv eller ett nyktrare i alla fall. Skönt! Tycker att du har gått så mycket framåt på nåt sätt på sista tiden, Valeria. Tvivla inte på dig själv. Är helt övertygad om att du klarar det du bestämt dig för.

Hade en måttlig och trevlig helg med goda vänner. Det blev t o m A kvar i kylskåpet. På måndagen upptäckte jag att min luttrade särbo hade tagit bort burkar och flaskor och gömt dem, helt enkelt. Jag klandrar honom verkligen inte utan inser att han gjorde detta för att hjälpa mig. Men jag blev så ledsen ! Kände mig som det omyndigförklarade fyllo jag är, suck... Är så fruktansvärt nervös inför veckoslutets jobbevent som börjar redan på torsdag em. Jag kan inte undgå att dricka A och får inte bli full. Känner mig helkass. Sitter med mina 3,5:or ikväll.

Vill du dricka a på eventet? Kan du begränsa till högst 2 glas? Eller ännu hellre högst 1. Finns a-fritt val? Välj det! Du kommer att märka då tror jag att det är trevligt att vara nykter.
Och du, du är inte mer misslyckad än vi andra här inne... Så sluta trösta dig med öl. Det är ingen lösning på misslyckandekönslan o ångesten att börja dricka igen. Jag har varit där du är så många gånger och börjat om. Det är bättre tror jag att fokusera på det som blev bra i helgen och att fortsätta att samla nyktra dagar. Försök se din särbos städning som en signal och som ett stöd. Och du har kommit långt Valeria på så många sätt. Fortsätt så.

Vilja och Sisyfos för ert stöd. Jag tar nya tag och ska lyckas. Men det känns tungt att ha druckit som jag gjorde igår.

harrim

Det går inte så bra för mig heller. Även om jag inte dricker så värst mycket och är klar i skallen när jag vaknar - vilket verkligen är helt underbart, så dricker jag. Jag känner att jag måste kämpa för att hålla emot så att jag inte tippar tillbaka till gamla ovanor. Jag vet ju vad jag måste göra men det är så skönt att inte bry sig, att inte vara så kontrollerad hela tiden... "Skärpning!" tänker jag, men vad hjälper det när jag bara skulle vilja ta några glas till. Fast det blir det inte idag, bara vatten och ett surt grönt äpple. Det känns som en ökenvandring men det är inte vatten jag suktar efter. Vi gör ett nytt försök imorgon.

Ja Valeria, det könns hopplöst när man misslyckas. Rädslan att aldrig lyckas kommer och ångesten växer. Alkoholen spär ju på ångesten också rent fysiskt. Har varit där du är och förstår mycket väl att man hamnar där. Även om jag inte själv kan fatta att jag hamnade där jag var och lät det gå så långt. Det går att ta sig ur, men kanske borde du faktist satsa på ett längre uppehåll, så att du verkligen upplever de positiva effekterna. Det verkar som både du och Harrim som satsar på ett "måttligt" drickande får det så besvärligt. Själv har jag inte lyckats hålla mitt Helgdrickande under kontroll. Gång, på gång slutade det i ett eskalerat och urspårat drickande. Har nu bestämt mig för att tycka att det är ok med 1-2 glas när jag går ut, men det är inte så ofta. Och jag vet inte hur det kommer att gå om det blir några kvällar i veckan nån gång. Så nej, jag tycker inte att du är misslyckad som dricker fast du inte vill. Jag är inte ett dugg säker på att jag aldrig hamnar där igen. Alkohol är ett jäkla gift som jag verkligen tror måste ut ur kroppen för att man ska kunna tänka klart. Så när du slutar nästa gång... Ge det lite mer tid tycker jag. En längre helt vit period. Det är verkligen värt det!