Det här är det första steget jag har vågat göra i riktning mot att dricka mindre - fast egentligen vet jag att dricka mindre inte funkar för mig. Jag har provat det förut, och finns det mer att tillgå så vill jag ha mer när jag väl har börjat. Så det jag behöver är att sluta, fast det känns tragiskt nog jäkligt trist och tråkigt att måsta göra det. Vin och öl har varit nåt att se fram emot, nåt att ha kul med, nåt att varva ner med, nåt att längta till. Men - jag har två små barn, en kär sambo som vet ganska väl hur det ligger till (även om jag smugit en hel del) och så mycket att förlora så jag vill sluta innan det spårar ur ännu mer. Jag vet inte vad mer jag ska skriva, jag är helt skakis bara av att göra ett inlägg här, men jag måste prova. För att bara göra tysta avtal om att sluta dricka med mig själv inne i mitt huvud är hopplöst - alldeles för lätt att övertala sig själv att det är bara för ikväll, bara den här gången osv. Jag är 32 år, mina barn så små att de inte fattar nåt än, och jag vill inte att de ska behöva göra det heller. Har läst lite av det alla ni andra har skrivit - det är skönt att kunna känna igen sig!! Jag som känt mig som världens ensammaste och sämsta person så länge.