jag vet inte hur det kunde bli så här men jag har den senaste veckan inte alls njutit av alkoholen, den har inte gjort allt roligare eller lättare som innan utan fyller mig nu bara med skam. det eskalerade från att dricka vin och unna mig en flaska varje eftermiddag kväll, det blev en självmedicinering då jag sörjer en bortgång i min familj och att kontakten med nära vänner runnit ut i sanden lite, vinet blev en kompis som förstår mig. sen kom det krypande att jag behöver det tidigare och tidigare under dagen för att fungera och då blir det ju ockå större mängder...

plötsligt var jag och köpte en hel box som höll i två dagar, hade panik om jag inte hade något hemma och åkte till andra orters bolag för att inte bli sedd för ofta på vårt eget. jag arbetar hemifrån och är alltsså fri att göra såhär. ingen märker att ett par timmar varje arbetsdag går till att bunkra upp med vin.

sen... för kanske 10 dar sen var det plötsligt så illa att jag skakade, svettades och i panik behövde få upp promillen redan på förmiddagen. sprit går in snabbare än vin så jag började även med det. jag har nu varje dag druckit sammanlagt motsvarande två flaskor vin och kanske 300 cl starksprit.

och det är jul och jag har panik. jag har alltså skött mitt jobb, skött min hälsa och mitt utseende och så vidare, men det är mycket möjligt att nån misstänkt något om jag sluddrat i telefon eller glömt bort något vi diskuterat. men jag kan ju bara inte dricka så på julen, jag kan inte! och jag kan inte heller kontakta vården. så jag undrar hur jag gör för att på något sätt ta mig ner i mängd stegvis dehär dygnen före kalle anka klockan tre. hur vet jag att mitt tillstånd är riktigt farligt? jag har sömtabletter och även om jag darrar och har ångest och tryck över bröstet lyckas jag sova. jag äter och dricker och tar kosttillskott med b-vitamin. men jag skulle behöva liksom... ett schema. Eller kommer krampkänslorna, darrandet och svettandet ändå märkas på julafton? är det för sent? vad har jag gjort, jag har förstört mitt liv.

konstnären

Du gör i alla fall inte mig besviken. Som jag skrev så handlade om ett 10 tal
återfall för mig under 2 år. Till slut var jag tvungen att lägga mig på rygg
och ge upp inför alkoholen. Den hade mig ett järngrepp. Den gjorde mig så illa
men ändå drogs jag till den. Slutet kom ju i september och jag vill aldrig
uppleva det igen. För mig finns inget lagom.
Du är på G tror jag, det låter så. Det är första dygnen som är hemska, det ska
jag inte sticka under stol med. Men jag hade nog det lite lättare som sjukhus-
hjälp. Fick ju stesolid i fyra dygn och den tog ju bort ångesten.
Kul att din knäck och revben var uppskattat.
Kom igen nu du klarar det
Kram
Konstnären

NyMan

På det igen. Det gäller, som sagt, att hålla ut de första dygnen. Sen tar helt andra tankar plats i huvudet och befrielsen hjälper dig att hitta rätt motivation att ta dig vidare. Timme för timme. Dag för dag. Försök att se det som att detta är ditt livs viktigaste kamp, för det kan det ju mycket väl vara.
Vi finns härinne för dig och den absoluta merparten av oss har befunnit oss i den situation du nu är i, en eller flera gånger. Vi vet hur det är; man vinner inte matchen utan att ta beslutet:
"Nu är det färdigdrucket! Idag ska jag inte dricka, vad som än händer."
Kom igen nu! Jag tror stenhårt på dig!/NM

svina

jag har inte rört alkoholen men jag har i stället ätit alla de få stesolid jag hade hemma, sex stycken på tio mg. känner mig väldigt bekväm med det i kroppen. men det är alldeles för mykcet stesolid för ett dygn inser jag och nu när jag inte har annat än sprit och sömntabletter kvar blir det svårare. stilnoct stilnoct stilnoct..kan de lindra även dagtid utan man somnar om man verkligen försöker hålla sej vaken?
god fortsättning på er..på året nykterheten och livet <3

Mammy Blue

Jag har inte varit så vansinnigt aktiv på de senaste två månaderna, har haft annat för mej och försöker nu läsa ikapp.

Vad jag förstått har du varit rädd för abstinensbesvär? Nu när du gått ner så lugnt i tempo behöver du inte längre vara rädd för det, sug ja, men inte andra, svåra fysiska besvär. Så det bästa är om du kan klara dej utan tabletter, för det är då man kan lära sej igen att läsa av sin kropp, känna vad som händer och bli sams med den igen, vi är ju ganska bra på att misshandla vår kropp och på olika sätt dölja skriken på hjälp från den. Det är tufft, men det går att sluta dricka.

Med vänlig hälsning Mammy Blue, mer eller mindre nykter i snart ett år.

konstnären

Häng kvar i din livlina det går. Och jag tror du klarar det.
När jag låg inne för avgiftning fick jag stesolid i fyra dygn
som trappades ner fick inga med mig hem occh det var bra för
det är inga tabletter man leker med. Efter det att jag kommit
hem körde jag en halv stilnockt på dagen, jag somnade inte men
blev lite slö men oxså slö. Inget jag rekommenderar.
Men jag hade druckigt så mycket och så länge att jag trodde
jag skulle bli tokig av ångesten.
Men det gick och jag fick kämpa mot kroppens begär efter alkohol.
Efter ett tag kretsar inte tankarna bara kring alkohol som det
gör i början. Jag är stolt över mig själv, men vet samtidigt att
jag aldrig kan dricka mer. Jag var i den absoluta botten.
Nu kan jag se folk i ögonen.
Vi finns här för dig.
Forumet har varit den bästa hjälpen för mig, plus min älskade
labrador som är fem år.
Ha det bra
Konstnären

Tapper

Trodde att jag aldrig skulle skriva här.
Men jag känner att nu måste detta få ett slut :(((druckit nu 4 dagar i dag... Vakna för 5min sen panik kl 03:26 sprätta första vodkan gör att själv hjälpa....
Jag är rädd....för abstinensen.
Fy fan för spriten ...... Måste dricka lite nu så jag kan somna..... Tar inga tabeletter no way...
Här är min plan för å klara det
Dricka så min balans planar ut... Men sen då??
Ångesten kommer mitt på dagen och då tar jag lite för o sen ta en till ..... Sen vet ni fortsättningen ......
Är egen företagare .... Alkohol finns obegränsat .....
Nä nu orkar jag inte mer ..... Jag vill sluta... Men då kommer dubbelslag o tung ångest.... Jag skäms om att gå till läkare
Oj oj oj ::(

Tapper

Måndagmorgonen ..... Rädd för ångesten .... Den står å lurar på mig ... Men jag tar små klunkar vodka för å balansera ..... Jag vet att detta är fel... Men jag blandar inte tabeletter o sprit..... Jag är 43 å ingen 20 åring......
Min sambo kommer snart göra slut med mig.... Mitt liv känns tråkigt ... Ändå har jag allt,...vad händer :((((((( deprimerad , ångest , trött.....,,, nu kommer jag trappa ner... Om jag överlever .... Sen när jag börjar må bra ca 3 dagAr då börjar dubbelslagen på hjärtat sen .... Ja... Ni vet .. En styrke dryck

Tapper

Svårt att klara detta .... Nu dricker jag öl i stället för å lindra paniken ... Nu måste jag trappa ner... Jätte jobbigt.... Skakar fryser och lite små full... Önska jag kunde lära mig att så här ska de inte vara

Hej! Hur ser din nedtrappningsplan ut? Och hur ser dina tidigare försök att sluta ut? Tycker verkligen inte att du ska skämmas för att söka hjälp, även om jag förstår att det är svårt.
Om du ska klara av att trappa ner på egen hand, läs om biverkningarna här på forumet och häll ut spriten. Du klarar dig nog med öl under din nedtrappning. När man dricker är man ju inte världens smartaste direkt, så att trappa ner själv och ransonera sprit när det finns obegränsad tillgång måste vara extremt svårt. Det är ju nästan givet att man klunkar i sig när man blir full. Det finns andra med mycket mer kunskap och erfarenhet av abstinenssymptomen och att trappa ner. Just de fysiska symptom som kommer är ju lätt att uppleva som panikattacker. Svettningar, hjärtklappning etc, så just därför kanske du skulle behövs hjälp för att trappa ner, eftersom du verkar ha en tendens att lindra just den typen av symptom med sprit. Hoppas det går bra för dig och känn dig stolt över ditt beslut att sluta, även om du behöver söka hjälp. Livet på andra sidan är så mycket bättre.