Jag är en ung kvinna som druckit mycket, nästan varje dag, sedan de sena tonåren. En period av nykterhet har jag haft, den varade i några månader - jag trivdes, men jag trivs bättre med att dricka. Nu funderar jag på att sluta igen. 1-2 flaskor vin/kväll är negativt för hälsan, jag är trött på minnesluckorna, den lätta bakfyllan, oron och skammen. Ändå känner jag mig inte motiverad att sluta riktigt. Jag är en stressad person, pratsam och rastlös, och upplever det som att jag bara är lugn med alkohol i kroppen. Jag älskar sena nätter med vin och vänner. Överallt i min umgängeskrets finns alkoholen, så om jag skulle sluta skulle utmaningarna komma direkt. Jag skulle inte ens hinna landa och rida ut ångesten och abstinensen.
Är det värt det egentligen? Det är frågan jag ställer mig. Att dricka för mycket är hemskt, jobbigt, tråkigt, men alternativet känns nästan lika illa. Dessutom är det svårt att ta steget.
Idag är jag lite bakis och har ännu en halv bib hemma. Ska alldeles strax iväg på en (inte av mitt val!) alkoholfri aktivitet och därefter brukar jag dricka vin. Det hade stressat ner mig och dessutom lindrat oron jag förstås har i kroppen idag. Men jag kanske ska sluta? Är det värt det? Finns det någon annan här som ställt sig den frågan, och kan bidra med sina tankar?
Vänligen,
frk.L