Det här första gången när skriver. 2 dag som nykter. Jag skäms, är deprimerad, orolig och ledsen. Så här var det inte meningen, mitt liv. Men generna är mot mig, min pappa och bror är alkoholister och jag är bipolär.
Mina drickande har eskalerat kraftig i de senaste månaderna, jag har skött mitt jobb men blivit mer och mer nere trots medicinering och druckit mer och mer. Till slut vågade jag erkänna till min terapeut att jag dricker.
Tre veckor sedan bröt jag båtbenet i handen när jag var ute med hundarna och var full....sen dess har jag varit sjukskriven och druckit ännu mer. Nu i söndags var jag på puben och på vägen hem ramlade jag och slog i huvudet i asfalten.
Nu var jag rädd, jag kan inte fortsätta så här....jag tar livet av mig.
Igår gick jag till Maria akuten för att få hjälp. De ville lägga in mig men jag har hundar så det gick inte. Jag fick antabus och mediciner med mig hem och idag har mobila teamet varit hemma och gett mig dos nr 2, imorgon nr 3. På fredag ska jag dit och hämta min dos....och vad som händer sen vet inte jag.
Värsta är att jag känner mig så ensam och jag har druckit för att lindra det. Jag tävlade på hög nivå med mina hundar tidigare men när båda blev sjuka, så tappade jag den sammanhållningen och vännerna. Jag måste hitta nåt att fylla mina dagar.
Jag försöker skriva hur dagarna går
Kram