Lär ta ett tag innan min autocorrect accepterar Vjlo, men förkortningen är klart bättre än det långa namnet. Lite förvirrade för dem som inte känner dig vid det längre namnet kanske ?

Jag beundrar verkligen dig och Charlie som lyckats sluta snusa. Och du behöver nog medicinen fortsatt i sju veckor för att stabilisera dig. Ska du trappa ut medicinen?

Är det kaffe härnäst att sluta med? Alkohol, porr, snus och kaffe - sen är du så sund som du kan bli nästan. Eller så får du haka på min antiinflammatoriska kost. Hmm, där behövs också en förkortning känner jag ?

Kram ?

Nu får vi inte ha så bråttom! Det är väl beforskat hur Champixen ska användas och då tänker jag att vi håller oss till rekommenderad tid. Eller hur Vjlo? Typiskt beroende personligheter att ha för bråttom... Vad skönt att du tycks vara igenom det värsta nu då. Jag är väl i början. Kan någonstans känna att det finns en vinst i att nästan nyss avslutat ett annat beroende. Lite rutin på slutande och abstinens får man ju. Det finns liksom en vana vid obehaget som blir lättare att hantera när man gjort det en gång.

Kram!

Champixen är ju till för rökare, och för dem verkar allt enklare - förutom att de drabbas av kol... Där slutar många röka spontant redan efter 2 veckor, och kan klippa sen när de 12 veckorna gått. Vi snusare rekommenderas ju (i alla. fall av min sköterska) att sluta snusa efter två veckor, men ersätta det med plåster (jag var tjurig och tog de piller o spray jag hade köpt tidigare, och gjorde slut på dem).

Sedan , det jag skulle komma till, ja det ska trappas av enligt sköterskan. "Normalt" så klipper man efter de 8 veckorna med 2 tabletter per dag, men man kan köra egen nedtrappning sista tiden, eller som sköterskan tycker vi ska göra, att köra en omvänd påtrappningskur, dvs ytterligare 4 veckor, där 2 är nedtrappning.

Antagligen smartast, för det är ju ingen sprint utan ett... suck... man vill ju bara vara färdig med det här :-)

Det där onämnbara P... är ju lite intressant, jag har gått in o kollat lite.. av gammal vana o tristess, men inte klarat av att titta Det är underligt hur ointressant det har blivit, och konstigt att jag kunde sitta fast i det där?? *skumt* Jag tror det var ensamheten och hemligheten som band mig mer än själva saken. Nu när några vet så är det inte intressant och givande längre... Ja, jag ska inte skriva mer om det, men ändå jätteskönt slippa undan. Jag har helt säkert massa saker relaterat till det som behöver bearbetas, men jaja, livet är inte slut än ;-)

Charlie - jag tror också det finns en vinst i att ha gjort sig kvitt andra beroenden tidigare, för symtomen och boten är ju snarlik. Snällhet mot sig själv och livet; samt tid....

Ha en fin vecka!

Förstod inte riktigt det där med utfasningen av pillren. Ska de fasas ut eller tar vi samma mängd och sedan klipper från en dag till en annan? Eller menar du att det är nikotinet som fasas ut? Du är min källa till kunskap inom detta område Vjlo så jag hoppas mina frågor är OK!!!

Solly, lite rörligt skrivet kanske

Så här. Enligt standardförfarandet på Champix så är det först en 4 veckors upptrapningsförpackning (den du har nu), sedan en 8-veckors förpackning (inte lika rolig förpackning utan bara vanliga tabletter på flak), sen slutar man vanligen tvärt. tvärtnit, klipp.

Men sköterskan sa att hon brukar rekommendera en omvänd upptrappningsförpackning efteråt, som utfasning.

Jag har själv läst andra som i smyg eller på eget initiativ fasat ut med hjälp av de tabletter som ingår i de 8:a veckorna.

Inte frågat just om det, men gissar det - hon sa att rökare normalt slutar spontant röka redan efter de två första veckorna, medans snusare brukar må bäst av att toppa upp med lite nikotinplåster en period, även med full dos Champix. Och hon nämnde att hon brukar rekommendera nedtrappning på det sättet - jag gissar för just snusare utifrån hur illa det är ställt med oss ;-)

Verkar vara vi snusare som är extra inbitna... :-) och tjuriga

det här blev ju min sluta snusa-blogg nu ett tag... sedan den 19:e har jag klippt helt med spray/nikotintabletter - dvs deet är 11 dagar.

Det är nog nästan stabilt nu, jag kan få slängar av huvudvärk, lite abstinens och så, men överlag är det nu hanterbart.

Sömnen... drömmer fortfarande "livliga" drömmar, dock inte hemska, bara livliga.

Jag somnade runt 11 igår, och vaknade sent - halv sju. Vilket nog är ett gott tecken, istället för som de tidigare nätterna, då jag sovit dåligt...

Nu på morgonen är jag dock trött o lite snussugen :-/ antagligen så släpper större delen av det när jag fått frukost o sen en kort morgonpromenad.

Det här med ilskan som kommit när jag försökt sluta snusa tidigare, och som jag varit så skraj över. Den delen av abstinens finns ju nu också.. om än inte lika brutalt. Ilskan har pekat på några saker i mina nära o kära relationer som jag behöver justera.

Efter massa grubbel har jag dock beslutat att det inte främst handlar om att konfrontera motparten i en av relationen, utan mer justera hur mycket vi umgås och vad jag delar med kompisen. För det är ändå trevligt vara kompis, men inte lika intensivt som tidigare. I en annan relation så har jag börjat säga lite mer vad jag tänker o tycker själv. Vilket ju är skönt :-)

Jag tänker mig ilskan som kommer upp som faktiskt verklig och legitim - som pekar på något galet, även om ilskan kanske är förvrängd genom nikotinabstinensen, och inte något som ska agreras på direkt utifrån vad den säger just nu.

Nåväl.. ha en fin dag alla!

Ingen rök utan eld, och ilska och irritation ska man ta på allvar. Ibland räcker det bra att göra små justeringar. Acceptera funkar bra också. Ibland vill man att en relation egentligen skulle vara helt annorlunda, men genom att acceptera kan man finna ro och glädje i verkligheten. Så har det varit med relationen till min mamma till exempel.

Gott nytt år!

Kram ?

Ja verkligen, acceptans är ibland det som håller. Jag är bra på att acceptera att min pappa aldrig blir en mönsterpappa, så jag lider inte så mycket hur han är, men min bror gör det, han förväntar sig fortfarande, i vuxen ålder att hans pappa ska vara annorlunda än han alltid varit, och lider ofta av det....

Gott nytt år!

Vad hände där i somras, då jag fick en chans att inte längre kämpa och klara allt själv och på egen hand? Varför just då och där? och inte långt tidigare??

"hej - jag klarar det inte själv längre".

Omöjligt veta. Det var i alla fall det steg som krävdes för att förändringen skulle börja vara möjlig. Den jag längtat och väntat på i så många år.

Samtidigt var det skrämmande, för jag förstod, när jag började prata om det jobbiga, på nätet, och i verkliga livet skulle det denna gång inte gå att vända mig om helt och gömma mig inne i grottans djup en gång till.

Jag som ville försöka själv i hemlighet och bli perfekt utan att någon skulle behövt veta om vad jag gjorde om kvällarna hemma. Men så ville inte livet, Gud eller verkligheten. Det är inte så du blir mänsklig, du blir mänsklig genom att bli sannare, även om det betyder att du visar upp dina trasiga skärvor av liv. Även om de är skärvor, så är de dina och det är ditt liv. Det andra, du försökte putsa som en julgranskula, det var inte du och inte livet.

Nåväl svårt skriva, sammanfatta och måla bilder.

Jag är på väg nu. Ett halvår ungefär. Av ganska många år i bundenhet på olika sätt. Även om många år också gått ut på att mogna på många sätt i livet. Var sak har väl sin tid, nu i år var det bojorna från missbruk som skulle väck.

Gott slut, Gott nytt friare, friskare, nyktrare år! Till oss alla

Ring ut det gamla.. osv ...

”Du blir mänsklig genom att bli sannare, även om det betyder att du visar upp dina trasiga skärvor av liv.”

De orden bär jag med mig in i det nya året.

Gottnyttårkram ?

Nu låter det som allt är bra.. det är det inte.. Jag har saker att arbeta med så min fritid kommer vara fullsmockad även år 2021 ;-)

Vad gäller nikotinslutandet ; huvudvärken som har molat på ibland senaste ... 1.5 veckan(?) har nog lagt sig, men ersatts med ett återkommande sug efter att gå och köpa snus... Jag kommer inte göra det, men suget kommer o går. Återigen, antagligen en normal del i att lämna den vanan.

Nyss var jag ute och prommenixade, i lätt snöfall, tog en tur via stan och gick förbi alla affärer, som till min förvåning faktiskt var öppna på nyårsafton. Även så systembolaget... Jag valde att inte gå över på andra sidan gatan utan gick utanför, vid skyltfönstren och tittade in lite lättat, skönt att inte behöva hålla på med det där. Men samtidigt, på varje hylla står löften om flykt, så många hyllor, och så många löften.

Det blir en nykter nyårsafton, och nikotinfri.

:)
Flera hade börjat skriva Vjlo som förkortning så jag bytte...

Absolut vinsterna är många, både hälsa och pengar, sen är ju humöret väl kortsiktigt inte alltid så bra... Och sömnbehoven är ju stora ibland.

Försöker hålla koll på att vara ute och röra på mig någon timme eller två per dag för att hålla humöret uppe. Det gör stor skillnad.

En sak jag gjorde (som jag inte nämt här på tråden...) när jag - här i helgen måde jättedåligt (det var verkligen dåligt), och jag är inte säker på varför jag mådde som jag gjorde, men då några av biverkningarna med champixen kan eventuellt vara "självmordstankar", "depression" eller det nu exakt står i bipacksedeln, så tänkte jag... hm... tänk om jag ska minska dosen och se hur jag mår då istället? lite jag mår hellre dåligt av "interna orsaker" - abstinens eller nått i mig själv än som kemisk biverkning...

jag hade kunnat fortsätta ligga i sängen o tycka synd om mig och vänta tills sköterskan ringde nästa gång - men hon har semester i 1.5 vecka. så doktor Vjlo fick träda in och rekommendera istället.

Så... sagt o gjort, sedan söndag har jag självsvåldigt doserat ner till halva normala dosen (istället för två tabletter så klyver jag en tablett som jag tar halva på morgonen o halva på kvällen). samtidigt så tog jag mig ju i kragen och slutade bara tycka att allt var tråkigt i livet...

Dagen efter dosen gick ner så kom ju lite klassiska symtom i form av pirr i fingrar och fötter, kanske mer trött... men nu då det är 4:e dagen så är det liksom som det var innan i förra veckan..

Jag *vet inte* om jag mår så mycket bättre av just mindre dos, eller om det är att jag tog mig i kragen och såg till att vara ute o prommenera mer, inte bara ligga och slöa i soffan. Det känns kanske som allt blev lite mindre tungt? men som sagt, om det beror på att nikotin abstinensen gått ur lite - om champixens mindre dos gjrode skillnad, eller om mat o promenader gjorde det, vet jag inte.

Men... nu äter jag hälften... och tänker att eftersom ingen katastrof hänt än så ... tuffar jag vidare på denna nivå, dvs 0,5 x 2 istället för 1 x 2 nu tills jag får landstinget på mig att jag feldoserar ?

rekommenderar kanske ingen göra en sådan sak, men tänkte jag skulle skriva här åtminstone, och berätta för sköterskan nästa vecka vad jag busat till....

hoppas mitt experimentinlägg går att förstå.

Är inne på vecka 7 av 12 om jag håller räkningen korrekt. 5 veckor helt utan snus, 3 helt utan piller/ersättning, och inne på vecka 1 på mitt eget experiment....

Har själv funderat över de här tolv veckorna. Medicinen känns ganska tung, om du förstår vad jag menar. Funderat på varför man ska 1x2 ända in i kaklet och hur det sedan ska gå att sluta tvärt? Vet du mer Vjlo?

Tror inte det är någon fara med ditt "experiment" alls.

Kram!

Jamen precis...

Den är ju lite brutal på sitt sätt, det känns ju av att med sömn - drömmar - o kanske annat också. så därför längtar jag ju tills den är helt borta... Men den var nog ju samtidigt helt nödvändig för att kicka bort snusvanan. Det hade varit *mycket* tuffare utan, såklart.

Att klippa rakt av ger nog ett par dagar med lite väl trista symtom - lite det som jag upplevt själv de här dagarna då jag gått ner.

1x2 ända in i kaklet - där säger ju "min" sköterska att hon brukar rekommendera omvänd upptrappning efter de 12 veckorna, dvs upptrappningsförpackning, 8 veckor fullt ös, och nedtrappningförpackning .

Dvs 1 vecka upptrappning, 14 veckor (8+3+3) full dos, och sen 1 vecka nedtrappning.

Om jag nu efter jag läst på bipacksedeln räknat rätt på veckorna.Det är *många* veckor med full dos.. Även utan nedtrappning så blir det 11 veckor full dos... Är det nödvändigt...

Att ha många veckor med stöd är nog på något sätt viktigt, då vi måste lära oss hantera livet utan snus, och det tar ju tid på olika sätt, känslomässigt, vakenhet, irritation, osv osv.

En del måste få stabilisera sig, så jag säger nog inget om att det behöver ta tid, men ... 16 veckor?? Och fullt ös...

Tar nog lite abstinenssymtom här o där hellre än onödigt många veckor på medicinen. Om det inte gör att jag springer och handlar dosor på nytt förstås.

Men den risken tror jag just nu är väldigt lite, fördelarna har ju övervägt än... munhygien t.ex. , det är konstigt inte ha nästan normala slemhinnor igen :-)

Sedan ska ju risken för återfall efteråt inte underskattas - det kommer vara som med alkoholen i all framtid. ALDRIG FÖRSTA PRILLAN.

Precis, Aldrig första prillan. Då kommer vi fastna igen. Den avprogrammering vi gått igenom nu vill vi ju inte göra om, eller hur? Vi får väl fundera lite på det där med hur länge medicinen behövs. Du har ju sköterskan att bolla med. Återkoppla gärna till mig när ni pratat igen. Nej, jag har ingen lust att medicinera i onödan och inte med den här medicinen. Men samtidigt har vi varit djupt nere i nikotinträsket både du och jag. Kanske bättre med hängslen och livrem än att vi är snabba? Vi hörs!

Vilken kraftfull medicin! Den meckar verkligen med din hjärnkemi. Samtidigt kan det vara lite tryggt att veta att din nedstämdhet beror just på medicinens biverkningar och inget annat. Att du mår bättre nu är säkert en kombination av minskad dos och fler promenader.

Försök att jobba med dina tankar också, tänk på treenigheten tanke-känsla-göra, att alla delar påverkar varandra indirekt. Du behöver inte tänka positivt, det räcker att du tänker neutralt, men tänk inte negativt ”allt är meningslöst” osv. Bryt automatiska tankar med medvetna tankar.

Mitt råd är att du fortsätter trappa ut medicinen SAKTA, typ från måndag. Ge den först några dagar att stabilisera sig. Fortsätt tvinga dig ut på minst två promenader dagligen. Jag utmanar dig ? Att ta tre promenader - frukost, lunch och kväll. Jag tänker att jag går TILL jobbet, tar en lunchrunda, och sen går jag hem FRÅN jobbet. Totalen steg kan vara likvärdig, men fördelad på tre tillfällen.

Och skriv här människa! Varför skriver du nu hur dåligt du har mått i helgen? Det skulle du ju gjort redan i helgen! Att du var nedstämd av snusstoppet förstod jag, men att det var så här illa förstod jag inte förrän nu.

Kram ?

Nu blev det kanske lite... alltså....

Jag har inte legat med kniven om halsen de där dagarna, även om det jag mådde jättedåligt. Det finns trots allt nivåer av att må illa. Även om du har rätt jag nog skulle skrivit tydligare tidigare... och kanske sagt något till nån kompis irl.

Det jag skrev om självmord/depression av biverkningar man kunde få, inte riktigt så ill all jag gick omkring med pistol och var rejält deprimerad. Men såklart, åt det hållet gick tankarna. Men det finns grader av det.

Jag tror fortfarande det delvis är effekter av avvänjningen av nikotinet + såklart kanske att min kropp gillar lägre eller ingen dos av champix. Är ändå nöjd med kuren att jag fått bort snusandet.

Hade jag slutat cold-turkey hade jag nog haft ett psykiskt illamående som var sju resor värre, så ... det är inte ovärt gå igenom denna pers. även om jag kanske aldrig kan sortera ut vad som är champixens fel o vad som är avsaknaden av nikotinet...

Men
Är på väg nu, mår bra igen. Säkert hjälper avdoseringen till, det är bättre kämpa med lite abstinens än ev biverkningar.

Ska låta dosen ligga på den nivå jag har nu, åtminstone tills jag pratar med sköterskan nästa gång - och om inget konstigt händer i knoppen/humöret.

Ska ut på prommenix nu :) (det brukar bli 2-3 per dag, ca 10 000 steg).