Tänker precis detsamma som du inför julhetsen. Älskar ljusstakar och stjärnor men sedan är det lugnt...

Om du inte har den på din lista så kan jag presentera en av de vackraste jullåtar som finns:

All I want for Christmas is New Years Day. Med Hurts. Inte att förväxla med låtar med liknande namn.

Du gör skillnad. Tack för att du finns här.

Kram

Jag har sett att du har lite problem med dubbelposter.? Om du använder tex din IPad så kan du gå in under inställningar/hjälpmedel/tryck/pekhjälpmedel. Aktivera Pekhjälpmedel och aktivera ignorera upprepning och öka tiden lite där.

Det borde göra susen.

Kram ?

Igår lördag åkte jag och dottern till ett kafé där en kompis jobbar. Många mil bort var det visst, men goda räkmackor hade de ? Jag köpte också en fin krans till dörren i olika gröna nyanser och strukturer. Inget rött och inget plast, så den kändes helt okej att hänga upp redan nu. En vävd bordslöpare i rött, grått och svart och en tygkasse fick följa med hem också. Jag är svag för ”himmagjort”.

Idag blev det en runda runt en sjö, totalt 3.000 steg, vilket var precis lagom för fröken Latmask. Hon är precis som min älskade hund var - det går alltid snabbare på tillbakavägen. ”Pust och stånk, mamma är en idiot.” Man får inte ta det personligt ? Lite medköpt fika fick bli plåster på såren.

Sen har jag cyklat en mil, tvättat, lagat mat och chattat för tjejjouren i två timmar. Nu är helgen slut. En lagom aktiv helg, den får duga.

Imorgon ny jobbvecka, och jag måste lägga strukturen för hemifrånarbetet ordentligt. Börja arbetsdagen med promenad, lunchpausa med promenad och avsluta arbetsdagen med cykling. Så får det bli. Måste dricka mer vatten också, har slarvat med det på hemmaplan i brist på struktur och då får jag huvudvärk.

Fast imorgon ska jag till jobbet en kort stund efter lunch eftersom min datorn tydligen ska bytas. Den är tre år gammal och enligt leasingavtalet ska den därför bytas ut. Den har tjänat mig väl i tre år, men jag märker sannolikt ingen skillnad när jag får en ny jobbdator. Allt förs ju över liksom.

Kram ?

Testade. Men då händer ju ingenting när jag trycker ? Nu har jag vant mig vid paddan, och jag skriver svinsnabbt. Då funkar det inte med någon fördröjning ? Jag tror att det är något annat som orsakar dubbelposterna. En bugg som blivit värre efter senaste uppdateringen. Bara för att man sparar två gånger ska det ju inte bli två likadana inlägg.

Kram ?

Jag testade nu med, det lät bra men det blev lite väl långsamt även med lägsta inställningen (0,1 sek).
Jaja, lite dubbelposter kan man leva med.? Låter som du har haft en bra helg, gött!

Kram

Jag mår bra av mina vanor. Jobba måndag till fredag. Gå till jobbet, gå från jobbet. Fika, lunchpromenad, och så vidare.

Här hemma blir det ingen ordning med någonting. En kort powernap på en halvtimme blir plötsligt en timme. Plötsligt har jag inte varit utomhus på hela dagen. Det regnar, och jag måste inte gå ut. Jag blir sittande och jobbar hela ”lunchrasten”, och blir sittande för länge på eftermiddagen för att jag missar tiden.

Idag ska jag börja sätta nya vanor. Vanor som jag mår bra av, som tydligt ger mig både flow i jobbet och återhämtning däremellan. Jag ska dela upp dagen i tydliga munsbitar. Första munsbitarna klara för dagen - ätit frukost, kört dottern till jobbet och promenerat 2000 steg ”till jobbet”. Nu kaffekopp 2 och sen packa upp datorn på köksbordet.

Ja, det heter munsbit och inte mumsbit. Det betyder att det är en ”lämplig mängd mat för en tugga”. Det betyder också ”mycket lätt uppgift”.

Kram ?

Jo, jag körde dottern till hennes jobb. Och gick 20 min morgonpromenad ”till jobbet” här hemma i köket. Sen blev det ingen lunchrunda för jag var tvungen att köra till jobbet direkt efter lunch. Det var dags att byta min dator, och det är svårt att göra på distans. Sen blev det ingen cykelrunda efter jobbet. Orkade inte ens tänka tanken ?

Och dottern har klagat på huvudvärk, och Corona kommer allt närmare oss så det känns viktigt att begränsa hennes kontaktytor så gott det går. Så jag har avbokat transport, daglig verksamhet och övernattning på korttids resten av den här veckan. Hon får vara hemma och tjata hål i huvudet på mig. Lite lagom distrahering när jag ska försöka jobba. Men det kan ju inte vara värre än på jobbet tänker jag, där tjatar ju andra hål i huvudet på mig.

Mest blir det väldigt tråkigt för henne. Tv och mobilspel hela dagarna typ. Tur att hon har en del kanaler att välja på. Något annat kommer hon inte att ta sig för om jag inte aktivt initierar det, och det hinner jag inte med om jag ska jobba samtidigt. Och så gick det med de viktiga rutinerna. Platt fall pannkaka.

Jag har ställt klockan 30 min tidigare än jag behöver gå upp imorgon. Tänker mig en något längre morgonpromenad, på 30 minuter med ljudbok i öronen. Blir pigg av en rask morgonpromenad i ur och skur. Mycket piggare än om jag skulle masa mig ur sängen i sista minuten och sätta mig direkt vid datorn.

En lunchpromenad ska det bli imorgon också. Basta. Och kanske en cykelrunda. Jag siktar på det i alla fall. Sikta högt och komma halvvägs är bra nog. Det här året kommer verkligen att gå till historien. Tänk att det var just det här året som jag valde att bli nykter dessutom, det är liksom en extra krydda. Något att berätta för barnbarnsbarnen ?

Teatern jag skulle gå på till helgen är definitivt inställd nu. Föreställningarna ska ges i jan-feb istället. Och det känns bra. Även om 50-gränsen hade bestått så kändes det lite obehagligt att ens vistas i samma rum som så många okända människor. Det snackas ju dessutom nu om ifall viruset är luftburet. Det är superviktigt att alla som kan verkligen håller sig hemma - och till dem hör jag och min dotter.

Kram ?

Idag blev det två munsbitar åtminstone: Morgonpromenad på 3.000 steg och lunchpromenad på 4.000 steg. Såg att Villjulevaockså just skrev om stegmål, och 12.000 steg är mitt dagliga mål sen flera år tillbaka. Minns knappt när det hände senast, mer än vid skogsrundor på helgerna förstås, så det är inte så konstigt om jag går upp i vikt ?

En bonus-munsbit blev det också: Jag fick med mig dottern ut på lunchpromenaden! Utan pip och gnäll. Hon sinkade inte ens tempot, hon knatade på och flåsade i backarna precis som sin mamma.

Jag har helt enkelt aktiverat alla mina olika hundrundor igen, men utan hund. (Min hund dog i aug 18.) Jag har ett färdigt nätverk av olika långa hundrundor i min närmiljö - olika långa rundor beroende på vilken tid jag har. Tillsammans med hunden var dock inte tempot lysande eftersom han skulle stanna och pinka överallt. Allra helst på morgonen, ouch vilken tid det tog ?

Jag har jobbat som fan idag. Oerhört effektiv. Stängde dörren till köket så dottern höll sig på sin kant, det vill säga framför tv:n. Vi sammanstrålade endast på ”lunchrasten”. Strax innan arbetsdagen var slut fick jag huvudvärken från helvetet så jag fick lägga mig en timme. Det har inte riktigt gått över än, kommer och går. Hade mått bra av en cykelrunda, men jag hör ju hur bilarna kör så det stänker i vattenpölarna utanför fönstret. Kolsvart ute. Inte lockande alls.

Tänker på min psykolog som uttryckligen bad mig att inte lägga ribban så högt. En guldstjärna per dag är good enough. (30 min aktivitet = ⭐️). Igår fick jag en ⭐️ Och idag två ⭐️⭐️ Jag måste inte tvinga mig till mer, jag kan känna mig nöjd med det. Faktiskt.

Kram ?

Hmm... Sätta ribban högt...

Finns likheter här o där känner jag... Men att ta en kortare morgonprom, en på lunchen o nått på kvällen, och om det då blir 10 eller 12 kanske kvittar. Jag kom upp till 11 idag trots att målet i morse var justerat från över 20 till 15. men 11 är bra det med.

:)

Själv älskar jag promenader! Jag hade själv länge ett stegmål på 10000 steg om dagen och nådde det varje dag oavsett väder, samt grad av nykterhet. På ett sätt är det ju bra, men kan bli ett måste också.

Det är väl kanske en sak jag har ändrat lite nu. Jag har fortfarande mitt stegmål men når jag det inte så får det bli så.

Men visst är det härligt att vara ute och gå! Idag har jag nått mina 10000 steg, men det gjorde jag inte igår. Hur känner du själv för det? Är det ok att missa 30 min aktivitet en dag, om du har en tuff dag på jobbet och kanske lite tufft mentalt och så kommer något annat emellan? Det känns ju som att du aktiverar dig och det är väl viktigare än målet i sig? Men det kanske kommer med att vara högpresterande.

Jag får inte ångest om jag misslyckas med min högre målsättning, men jag tappar sugen och slutar helt. Det är så tydligt för mig att framgång föder framgång. Oavsett om jag ska vara nykter, delta i stegtävling eller gå ner i vikt. Så länge allt går bra går det jättebra. Sen stukar jag foten. Eller har för mycket på jobbet. Tappar orken. Och lägger av. Helt. Allt eller inget.

Just det måste jag jobba med. Sikta högt och komma halvvägs och vara nöjd med det. Just nu är 30 min promenad varje dag bra. Jag kan inte leva på gamla meriter, det är kontinuiteten jag behöver i första hand.

Kram ?

Allt eller inget men tror att vissa bara är sådana, vi gör det helt och fult ut eller så skiter vi i det helt. Därför har jag hållit mig långt ifrån golfbanor för att inte fastna i det ? Hade ju varit bättre det än att fastna i vindimman med facit i hand. Så vem vet, kanske ger jag golfen en chans en dag ? Just nu är det Coronastängt på träning, så promenad får duga// kram Strulan

Kolla på Uppdrag granskning ”Droger på recept” på svtplay. Fy fan. Jag blir helt galen på att detta ens kan få ske ?

Jag har en kollega på jobbet i exakt den sitsen. Han har varit sjukskriven i 7,5 år. Han kommer aldrig tillbaka. Han kan inte ens få sin vardag att fungera. Det började med en whiplashskada.

I USA har detta pågått i många fler år. Sett flera dokumentärer om det också. När läkarna till slut slutar skriva ut recept övergår de till heroin. Hela livet går ut på att fixa heroin. I en av städerna, hyfsat liten stad, berättar en ambulansman att tidigare åkte de i snitt på 1 överdos varannan månad, nu har det ökat till 11 larm om överdos per månad i snitt.

Allt som sker i USA kommer hit på bred front förr eller senare tyvärr.

Kram ?

Det här inlägget fick jag för mig var från sent igår kväll, men nu säger den att du skrev det idag vid lunchtid? Det måste vara forumet som uppdaterades och samtidigt spökade lite med senaste inlägg :)

Jag har inte sett just den dokumentären men har en och annan som är inne på samma tema. "Fy fan" är det minsta man kan säga. Hur kan vi låta sådant här fortgå? Jag är glad att jag inte har varit i det träsket åtminstone.

Möjligen gjorde jag någon ändring vid lunch. Då brukar inläggen hoppa upp. Vilket är ett otyg egentligen. Har dock aldrig sett att klockslaget för skapande ändrats. Skapat/klockslag och ändrat/klockslag kunde varit angivet istället. Hittar jag något stavfel så måste jag bara ändra. Tvångstankar.

Kram ?

Trots min oro inför jobbvecka på heltid hemma med yngsta dottern på hemmaplan också så har det gått riktigt bra. SÅ många surdegar har jag tagit itu med. Slutleverans på flera håll, delleverans på andra håll. Min hjärna har väckt mig i ottan, innan klockradion ens har börjat bröla. ”Jo du, jag tänkte att vi kan göra så här...” Alltid bra lösningar, så stort tack för dem hjärnan!

Det är nackdelen när man har hjärnan som sitt arbetsredskap. Det går aldrig att riktigt stänga av den. Inte ens när man sover. Har jag ett problem som ska lösas på något sätt, så ligger det där på en hylla i skallen och hoppar tills problemet är löst. Ibland finns ingen lösning, och då är det också en lösning, men man måste ända ta sig fram till det beslutet.

Just därför är balansen så viktig. Inte jobba övertid, ta pauser, promenad på lunchrasten. Mata hjärnan med annan stimuli, eller allra helst ingen stimuli. När skallen är trött behöver kroppen jobba. Balans, balans, balans.

Min hjärna hjälper mig med det också. Idag kl 16 fick den nog. Då hade jag löst en riktigt stor arbetsuppgift som hängt över mig i flera veckor. Som stressat mig massor bara genom att jag inte hunnit ta itu med den. Som en misstänkt brevbomb har den legat där i ”högarna”, jag har inte ens haft tid att öppna kuvertet.

Kl 16 idag tyckte hjärnan att den hade jobbat klart, så den slängde igen dörren. När det händer blir jag SÅ slut i skallen - och helt oförmögen att göra någonting. Helt urblåst, som om det ekar tomt innanför pannbenet. Men det är så det får vara. Jag har varit med om det så många gånger att jag vet att det är säkringen som går, det är bara att gilla läget. Vila skallen och komma igen en annan dag.

Imorgon lägger jag ribban 3 cm över golvet och sen slappar jag mig igenom resten av fredagen och verkligen njuter av det-här-har-jag-gjort-jävligt-bra-känslan ? Den kan man också bli hög på!

Kram ?

PS. Två guldstjärnor per dag till mig tis-tor ⭐️⭐️ Och en per dag till dottern ⭐️ Samma sak blir det imorgon!

av droger från den vanliga sjukvården är stort och det är alla ansvariga medvetna om. Men ingen har kurage nog för att stoppa det !

Efter min senaste operation fick jag morfin utskriven i sån mängd så jag först häpnade och sen blev förbannad men reaktionen från ansvarig läkare när jag upprört påpekade det var noll, inget, nada....kanske mest nedlåtande att jag som patient hade fräckheten att ifrågasätta hans förskrivning.

Min nästan granne, tänk att karln fortfarande lever :-O , har i många års tid fått benzo och Tramadol utskrivet av en läkare som jag försökt stoppa men det går inte.

Som jag ser det är detta ett gigantiskt problem som ingen törs ta i. Så sorgligt :-(

Min mamma fick morfin efter kotförskjutning för ett år sedan. Hennes läkare var supernoga med att hon bara fick ta det under några veckor. Han gav hemsjukvården noggranna instruktioner om uttrappning.

Både jag och mamma var helt knäckta, hon hade ju så ont ? Men han gjorde bara sitt jobb helt korrekt!

Minns att i början sa min mamma ”Medicinen hjälper inte, jag har fortfarande ont.” Jag svarade henne: ”Jo, medicinen hjälper eftersom du sluddrar.” Riktigt potenta medel att missbruka.

Kram ?

Jag har bestämt mig för att titta på dokumentären ikväll. Jag bodde tidigare i just USA och genomgick en mindre allvarlig operation och fick utskrivet något jag inte ens minns vad det hette för smärtan efteråt. En anhörig hämtade ut receptet direkt så att jag hade det hemma, men smärtan blev aldrig så farlig att jag kände att jag behövde ta något för den. Jag kunde ju sova ändå, så jag lät bli.

En arbetskamrat var hemma hos mig några dagar efteråt och såg tabletterna och vid det laget visste jag ju att jag inte skulle behöva ta dem då den värsta smärtan var över. Ha berättade för mig att jag skulle kunna få ganska bra betalt för dem på andrahandsmarknaden. Dagen efter tog jag tillbaka dem till apoteket.

Med min beroendepersonlighet hade jag säkert åkt dit. Tänk om operationen hade varit av mer omfattande natur så att jag inte hade kunnat undvika tabletterna och varit tvungen att ta dem en längre tid. Det var nog tur det.