Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

God morgon Sis(yfos) från min första lediga dag. Spenderas än så länge med kaffe i sängen- min nyktra favoritsysselsättning.
Jag läser att du ju på något sätt redan är klar över vad som händer och tror inte du behöver så många råd. Jag kommer att tänka på en kompis som rökte cigaretter och som var och röntgade lungorna pga att han hade ont nånstans i den trakten.
När läkaren fick höra att han rökte blev det en ordentligt utfrågning. Kompisen hade nyss börjat nytt jobb och skyllde på stressen där.
”Men då får du byta jobb, för du kan inte fortsätta röka”
Jag känner igen så mycket av det du skriver. Stressen. Familj. Att fixa och ordna. Du behöver kunna vila, vila och vila. Återfall är ju ett symptom och inte en sjukdom. Kram, jag tänker på dig.

@Sisyfos Vad kul att höra av dig! Ja nån sorts reaktion på yttre omständigheter låter det ju som. Så kloka ord här ovan, låter det vara vid det, jag är inte lika bra med orden! Men jag har saknat dig!
Det ordnar sig, skönt att du har semester snart!
Kram🥰

Skönt att du är tillbaka, både på forumet och på den nyktra sidan. Och du verkar som sagt ha analyserat orsaken rätt så bra själv tycker jag. Och du har framför allt kommit fram till, verkar det som, att drickandet inte är en en skön flykt, startgas eller fartdämpare längre. Det är bara misär.

Du får ägna semestern åt att hitta andra sätt att hejda farten på hamsterhjulet. Säga nej och delegera är en bra början. Bortskämda gubbar kan göra själv istället för att gnälla tycker jag. Men sen lever jag självsam också, så det är lätt för mig att skriva så 😫

Kram 🐘

@Sisyfos Stor igenkänning på mycket. <3 Så glad att höra att du mår bättre, och lite smågrus borstar du nog snart bort <3

Dock tog jag själv mitt senaste återfall när det inte alls fanns något för mig att klaga på.
Tvärtom, jag mådde SÅ bra, bättre än på mycket länge. Framtiden såg ljus ut. Förstår inte. Har noll förklaring till vad som hände, förutom att det startade med en folköl till fotbollen. Första glaset...
Därför orkar jag inte lägga mer kraft på att förstå. Jag erkänner mig fullständigt maktlös inför alkoholens kraft. På ett sätt befriande, på ett sätt superläskigt.

Vill också kommentera det insiktsfulla som @Tofu skrev:"Tröttnar lite på att det är så enkelt att trycka till den med beroendeproblematik. Sedan kan man bara säga. Åh, ser - du dricker igen. Så hopplöst jag har det."
Exakt så gjorde jag som medberoende. Och sen lät jag hopplösheten leda mig ner i eget missbruk. Sjukt...

Kram på er alla!

@Sisyfos Gott att du är tillbaka och att det inte blev ännu värre. Vad säger du om att hänga på Blenda? Slippa den där alkoholen för gott genom att aldrig ta det första glaset. Jag tycker det skulle vara värt för dig att prova. Kram

Så kloka ord Sisyfos!
Så glad jag är att du är tillbaka!
... så mycket igenkänning ... "fenomenet" när man upptäcker att man klunkar sprit ... ja, obegripligt ... Jag känner ju igen det ... och mycket mer som du skriver ...

Nu traskar vi vidare på Må Bra-vägen!
🧡KRAM!🧡

Hej Sisyfos,
Håller med vad flera andra skrivit redan, du har klarsyn gällande alkoholen, den känns inte som något större hot. Däremot blir jag orolig när du beskriver din arbetssituation, att du ständigt är stressad och har ont. Det låter farligt i mina öron. Min åsikt är att man inte ska bli sjuk av sitt arbete, då behöver något förändras.. Finns det något du kan göra, eller någon att be om hjälp för att minska belastningen? Ta hand om dig!

Tack Kennie och SeKlart, ni har rätt - jag måste göra nåt åt jobbet. Jag ska göra det. Men hinner inte nu 🤔.
Jag tror inte Torn att ”aldrig ta första glaset” biter på ”fenomenet” som Soffi kallar det att stå att klunka sprit. Kanske ribban är lägre, men jag tror inte riktigt det.
@Blenda skrev:"Jag erkänner mig fullständigt maktlös inför alkoholens kraft."
Ja, det är det jag inte riktigt gör. Jag är inte där mentalt. Å på sätt och vis kanske det är/var tur nu så jag inte fortsatte. Jag blev oerhört medveten om att jag måste jobba med det mentala, själsliga och kroppen. Men maktlös, nja, jag behöver en större kick av alkoholen för att det ska hända tror jag.
Men jag vill verkligen poängtera att jag är helt säker på att ”kontrollerat drickande” inte är för mig. Så länge det måste ”kontrolleras” så går det inte. Om jag ”behöver” då ska jag inte.
@Sländan skrev:"Livet är inte alltid så lätt, det är ingen rak väg där allt bara är lugnt och bra i alla perioder.”
Ja, det är verkligen livet jag måste lära mig att bemästra.
@Andrahalvlek skrev:"Du får ägna semestern åt att hitta andra sätt att hejda farten på hamsterhjulet."
@Tofu skrev:"Man är rädd och vet inte hur man ska prata. Tycker mest man är missförstådd och allt blir fel. " Här sätter du huvudet på spiken vad gäller min sambo tror jag. Han har vuxit upp som medberoende och man blir i sitt sammanhang, så jag har viss förståelse för honom att han har svårt att förmå och förstå. Han har nog en del ilska inom sig som inte just beror på mig. Men när han oroar våra barn då blir jag arg. Barnen är viktigast i världen och ska inte behöva oroa sig för det som vi vuxna kan göra något åt. @Tofu skrev:"Ovanpå det måste vi lära oss att kommunicera. Vi måste gå mot mitten och lära oss vara lite nyfikna på varandra."
Här tycker jag att det är svårt. Sambon har sina demoner som han inte vågar släppa ut. Han vågar inte prata, vågar inte känna och kan för sitt liv inte förstå eller acceptera min problematik. Jag vägrar att känna mig misslyckad. Har försökt förklara det som är obegripligt, men ”det är int lönt att förklara för nån som int begrip”. Så där är vi. Jag vill inte känna mig misslyckad i hans ögon, sånt blir man också lite förbannad över. Det är ju inte så att han är perfekt… men som du skriver, det är så lätt att peka på någon med beroendeproblematik.
Tack också Sattva och Varafrisk för att ni tittar in. Ni är så fina båda två!

Godmorgon @Sisyfos. Som du vet har jag länge grävt så långt jag kan i mina egna förklaringar. Vänt på varje sten, om man så vill, för mina stenar var ju definitivt inte uppe :)
Jag trodde mig ha förklaringar till mitt drickande, jag trodde mig förstå vilka faktorer som spelar roll, jag trodde mig veta hur jag ska tänka och göra för att minska risken för återfall. Jag tänkte och gjorde precis så. Mitt liv var på väg att bli bra. DÅ. Exakt då tog jag värsta återfallet ever.
Så jag är maktlös inför alkoholen. Det betyder inte att alla är det. Jag kommer själv att gå "all in" med tolvstegprogram och två års rehab, men jag hoppas aldrig att jag blir så förmäten att jag kommer att tro att alla måste gå samma väg för att nå sina egna mål.
Ha en fin dag, och fortsätt vandra på din egen stig!
Våra vägar må vara olika, men de ska ju alla leda mot liknande mål, så vi kan väl betrakta dem som hyfsat parallella. Då kan vi följas åt ändå :)
Kram

Tack Blenda!
Jag uppskattar alla era inlägg och tankar och det är viktigt att vi beskriver våra vägar och våra insikter och varför man väljer som man gör. Jag har full respekt för er som väljer 0. Ibland känns det dock som att man provocerar när man kan tänka sig ett glas. Som om det finns en ”bättre” och en ”sämre”. Och att ”bättre” skulle vara att inte ha haft såna problem med alkoholen så att man måste ge upp helt. Och att det då provocerar med tanken att dricka. Jag är fullt på det klara med vad jag inte ska göra igen. Var min 0:a finns. Och den 0:an kan jag inte bryta.
I TappadIgens tråd skrev TappadIgen det här
" Jag kämpade länge och väl med att försöka dra ner och ha vita perioder etc. och funderingar på att sluta. Men då var jag ju aldrig på forumet och skrev om alla gånger jag föll i diket. Egentligen borde jag nog ha varit här för det hade säkert gått mycket bättre för mig. " . Jag väntade också första gången jag skrev tills jag kände mig mer stabil. Det är jobbigt att skriva här om det inte går bra, det tycker jag fortfarande. Det är då man behöver skriva, men en del kommentarer gör lite ont då för man är hudlös. Annars är jag inte så känslig, men nu får jag lösa problemet med att avvakta med att skriva tills jag känner mig mogen att ta lite hårda ord. För innan jag har fått ordning på mina känslor och tankar kring eventuellt drickande själv, så är det svårt med en del ord. Särskilt om hur lätt det är bara man bestämt sig för att 0:a för det är ingen sanning för mig.
Nu fick jag inga sådana ord utan bara era kloka tankar, men kanske hade det varit annorlunda om jag skrivit där direkt när jag klunkade. Det får jag aldrig veta och det r kanske så också att jag har lite svårt att ta in andras råd och stöd. Jag har alltid fått klara mig själv. För mig är nykterheten en jätteprocess och jag har hållit på länge. Kan tänka mig att 12-steg är en jättebra metod för att verkligen arbeta med sig själv på ett systematiskt sätt. Men, men jag har svårt för grupper där alla ska tänka på samma sätt. Där det finns rätt och fel, svart och vitt.

@Blenda skrev:"Våra vägar må vara olika, men de ska ju alla leda mot liknande mål, så vi kan väl betrakta dem som hyfsat parallella. Då kan vi följas åt ändå :)"
Ja, precis så tror jag att det är. Jag har kört några olika varianter av beroendeproblematik, återfall och bottnar. Trodde nog i min vildaste fantasi inte att jag skulle ha ”periodartendenser”, men det har hänt. Har en enorm respekt för alkohol efter alla mina turer och jag tror verkligen jag har landat i min fåra. Nu jobbar jag i den med resten av livsproblemen. Medicinen alkohol är jag klar med.

Vilken klok son du verkar ha Tofu. Känns lite som min dotter som lägger upp en del saker på bordet. Vi grälar, förklarar oss etc, men även hon har svårt att gräla med sin pappa. Det går liksom inte att gräla med någon som inte svarar eller som bara blir jättekonstigt arg och tappar orden. Jag har försökt ibland, men det är som att jag får sköta arbetet för oss båda och jag orkar faktiskt inte det och vet inte om det är möjligt. Ungefär som nån som försöker tvinga nån annan att bli nykter… man måste ju jobba själv och hitta sin egen väg. Jag säger ibland att han borde prata med barnen om sin uppväxt men han säger att han inte vet hur, så jag har berättat de delar som de måste veta. Känns inte helt bra.

Jag är lite kluven till att ”kritisera” forumet för jag tror att det är jag som mottagare som främst måste jobba på mina känslor och reaktioner. Ungefär som i vanliga livet, men det skrivna ordet är så hårt och definitivt. Just återfall är extra könsliga. Många slår hårt, hårt, hårt på sig själva i den stunden istället för att faktiskt analysera skeendet innan. Samma personer är oerhört kloka och förstående gentemot andra i samma situation. Jag tänker att hur jobbigt det än är så måste vi vara där och rota i varför vi känner som vi gör gentemot oss själva. Jag har jättesvårt att visa och acceptera mina svagheter. Vissa går såklart bra, men jag vill gärna också vara en duktig självständig individ och gärna uppnå den idealbild jag har. Fast så långt har jag ändå kommit att jag insett att det finns ingen som är sådär perfekt. Skrapar man lite på ytan kommer det fram maskar både här och där. Vi är människor helt enkelt. Bra och mindre bra!
Båda mina föräldrar var i grunden osäkra tror jag. Trots bra jobb och fina barn 😂. Så nu jobbar jag mycket med att acceptera mig själv i alla sammanhang. Jag är faktiskt rätt bra! Långt ifrån perfekt, men rätt bra ändå. Jag ska inte ha några fler återfall men om det händer ska jag utmana mig med att skriv direkt.

Jag läser dina kloka ord 🧡.

Jag har inte så mycket att kommentera.
Men jag tar till mig och funderar ...
... det är så lätt att förivra sig i viljan att hjälpa andra ...
... känslan av hudlöshet ... hur man/jag nästan vrider sig som en plågad mask i försöken att förklara och "ursäkta" mig ... när jag bara känner mig mer skyldig och mår sämre av det ...

Vi är bra som vi är!
För ... vem sjutton orkar med en människa som är perfekt i allt? 😂
Hyggligt räcker långt, både för andra och en själv.😅

KRAM! 🌺

@Sisyfos Instämmer med @Tofu att risken är minimal att man känner sig tillrättavisad av dig. Du använder orden med försiktighet men ändå alltid med en otroligt klok innebörd och känsla. Du får mig att tänka till.

Önskar dig en fin dag☀️

Kram🥰

Ledigt!
Ser fram emot den här ledigheten på ett annat sätt än tidigare. I år ska jag verkligen vara ledig. Jag ska göra saker, för annars blir jag uttråkad, men jag ska vara här och nu och inte i framtiden. Och göra sånt jag tycker är kul.
Kanske ska jag gräla med sambon också @Tofu, men vet inte om jag orkar. Semestermode!
Jag har inte druckit särskilt mycket på mina semestrar, ofta inte alls på resor med barnen. Så heller inte i år och i år blir det sparsamt om ens något annars också. skönt, för då behöver man inte bekymra sig om systembolag och annat tjafs.
Det är galet mycket folk på systemet. Tetror, plattor, boxar. Och när man läser härinne om starttider för drickande kl 12 på dagen eller 16 på semestern får jag lite avsmak, särskilt nu i värmen. Det är sjukt tråkigt att det inte anses onormalt att dricka på dagtid. Det är helt galet.
Men sen tänker jag också att den bild som finns härinne av alkohol i tid och otid kanske inte heller speglar hela sanningen. För att jag tror också att många kommer från sammanhang som jag skulle klassa som högkonsumenter. Kanske har dessa sammanhang med hlgkonsumtion ökat de senaste 20 åren, kanske har de alltid funnits.
Ibland tänker jag att jag borde bli nykterist för att verkligen ta avstånd. Vi skulle behöva en sundare alkoholkultur för det är helt galet det här att det är så många som dricker osunda mängder och det är socialt accepterat. Men sen tänker jag att det kanske är lika ok att göra som jag gjort tidigare när jag hade ett sunt förhållande till alkohol. När det var en ickefråga. Och att det i sig också kan ge ringar på vattnet. När man väljer bort ofta så blir det andra effekter än när man alltid säger nej.
Ikväll får jag bada! Kanske äta färskpotatis direkt från landet, titta på havet, pusta ut.
I morgon är det söndag… då hade min mormor vilodag. Kanske ska göra som hon.

@Sisyfos Har också funderat på att bli nykterist. Eller, det är jag ju. Eller är jag nykter alkoholist? Eller är jag fortfarande nynykter?
Har funderat det senaste vad jag ska svara om någon frågar kring alkohol. Vill vara tydlig med att jag inte har ett uppehåll, inte avstår just nu, eller dricker så sällan att det i princip är aldrig (som mina yogavänner). Jag dricker inte alkohol. Skulle allt känna mig lite stolt att säga att jag är nykterist. Fast så dricker jag ju alkoholfri öl med 0,5 % tex. Är man nykterist då?
Förlåt att jag snodde din tråd, jag fick bara så mycket tankar!
Njut Sisyfos av din semester!!! 😍🧚‍♀️😊

Njut av ledigheten @sisyfos och gör som mormor. Jag tänker som du när jag ser köerna utanför systemet, folk som proppar in plattor och boxar. Jag mår lite illa, känner mig så främmande inför tanken kring berusning. Hela kroppens väsen liksom spjärnar emot tanken.
Njut av din dag! Kram 🥰

Okej att du har funderingar i min tråd. @Sattva skrev:" Fast så dricker jag ju alkoholfri öl med 0,5 % tex. Är man nykterist då?"
Ja, absolut. Även filmjölk innehåller alkohol. För att inte tala om handspriten, tas väl upp av huden. Så tycker jag. Tycker att det blir lite hysteriskt med 0,0. Man får hinka i sig 10 33 cl alkohol för att få i sig 4 cl alkohol. Det ska gå riktigt snabbt om man ska få effekt på det. Tror mer på att duscha i handsprit.
@Tofu skrev:"Den du... tar du den utmaningen?"
Har provat lite. Han kan inte förklara. Vi bråkar inte, men han har svårt att uttrycka känslor och vilja. Det är som det är.
@Se klart skrev:"Jag mår lite illa, känner mig så främmande inför tanken kring berusning. "
Ja, där är jag också. Jag vet att jag låter kluven när jag inte säger nej, men berusningen är inte det jag vill ha.
Nu dags att packa!

Jag @Tofu skrev:"@Sisyfos du är så himla klok. Alltid väldigt behaglig. Jag fattar vad du säger om att man ska jobba med sig själv och inte "kritisera". Vill dock bara säga att på sättet du framför saker är risken minimal att man skulle känna sig tillrättavisad av dig. Du är som sagt väldigt behaglig i din framtoning."
Jag kan bara hålla med Tofu.