Jag har varit nykter nu i ca tre veckor efter ett ca fyraårigt tungt missbruk av alkohol och på många sätt känns det otroligt bra, på vissa sätt mindre bra. Det är mycket känslor och tankar som kommer till ytan när man inte längre är borta i dimman och jag känner mig rätt förvirrad just nu, har många tankar om hur min kropp reagerat på att jag druckit så mycket tex.
Jag känner mig ganska trött i kroppen. Några dar efter jag slutade helt så kände jag mig piggare på många sätt, men nu börjar jag märka att jag inte är som jag var innan - jag vill sova, sova, sova och ändå är jag aldrig riktigt pigg och fräsch.
Jag känner också som ett "töcken" kring mig och känner mig inte närvarande på mitt jobb; jag har svårt att koncentrera mig, otroligt dåligt närminne, svårt att vara "med" och ta in ny information.
Sen har jag också en sån stark känsla av likgiltighet vad jag än gör.. Jag har liksom inget jag direkt ser fram emot eller blir glad av. Jag har ingen stor lust till nånting utan jag känner lite att "Jaha", till allting.
Är det någon som känner igen sig i det? Är detta permanent? Känner ni igen er och isåfall, blev det bättre senare? Kan jag ha fått någon slags hjärnskada av all alkohol?
Jag skulle vilja höra med er hur tiden efteråt var när ni tog steget och slutade dricka "på riktigt"?
Hur kändes det, på vilket sätt tog ni hjälp(om ni gjorde det), vad fick er att fortsätta vara nyktra, vad motiverade er mm?
Vore jättetacksam för svar och är oerhört glad att jag hittat denna sida! :)