Javisst, och i lördags så bockade man av tionde vita månaden, det här går ju som en dans. Dock innehåller dansen MÅNGA lögner för mina glada festprissar till kompisar, vilket i detta fallet är kollegor.
Som ni kanske minns, så har jag funderat på att vara nykter i 7 år, eftersom jag festade i 7 år, och alltmer vill jag göra det. Bara som ett bevis och en slags kick för mig själv. Och fråga är egentligen, om jag egentligen inte kommer att lägga av helt för all framtid. Men nyktra ögon, så har jag fått en helt annan syn på vad alkohol är och gör. Men åter till ämnet:
Alla mina vänner vet om att jag är vit, och de känner till mitt löfte. Det är många som klappar mig i axeln och säger "fan, det skulle aldrig jag klara" eller "mycket duktigt", och den ena hälften säge "urlöjligt" typ. Men sen kommer följdfrågan:
Ok, men 31 januari, då jag du och vi minsann ta ett glas? Det måste du längta till!
Och mitt svar är: Självklart, absolut! (Och självklart har jag längtat, men till vad? En ny blackout!?)
Så min största fråga är, hur gör jag när det året har gått? Ska jag gömma mig? Eller ska jag säga "äsch, det var så himla skönt, så jag testar och ser om jag kan slå ett år till!".
Hur skulle ni ha gjort?