Jaha så nu var man där igen! Med en stor ryggsäck med ångest och ett antal små minnesfragment som man försöker passa ihop till en sammanhållande dag/kväll/morgon. Vad var det vi pratade om? Varför blev hon/han så upprörd? Varför blev det plötsligt så stimmigt? I panik letat jag bland förlupna tankar och skuldkänslor efter pusselbitar…. Ibland hittar jag dom …. oftast ger det ingen tröst utan ökar bara mitt självförakt och för mig djupare in i ågrensland … varför fortsätter jag göra detta mot mig själv om och om igen…. Hatar jag mig själv så mycket? Jag vet ju att det kommer hända igen och igen och igen….. Visst jag kan klara att kontrollera mig hyfsat då och då…. men för eller senare så går det åt helvete …. och dagen efter så handlar det för det mesta om att försöka uppskatta skadorna …. Har skeppet sjunkit? Går det att reparera….??? När kan vi sätta segel igen… för sjösättas det ska det…kosta vad det kosta vill.
När ska jag inse att jag har förlorat?
När ska jag våga ge upp och inse att jag kommer aldrig kunna vinna detta krig.
Detta krig för att bemästra att dricka alkohol med måtta.