Hej,
har en tendens att svamla, så jag ska försöka att vara kortfattad.
27 år, alkoholdebuterade vid 12 års ålder. Två bröder med alkohol och narkotikaproblem. Diagnostiserad med bipolär typ1 för några år sen och behandlas för det.
Till saken.
Har alltid druckit mycket och i och med att jag har en hög psykiska problem, är detta också något som blivit uppmärksammat inom vården. Har konsekvent vägrat motta behandling för alkoholproblem. Grejen är att jag tror inte att jag är beroende, men det har sakta men säkert börjat gått upp för mig att jag har ett problem med att hantera alkohol. Jag har aldrig haft problem att sluta dricka, i flera omgångar jag har tagit längre uppehåll från alkohol (6-12 månader). Mitt problem är att när jag väl börjat dricka, så slutar jag inte förrän jag stupar och det är det som börjar skrämma mig. Jag är som sagt bipolär och det gör att när jag är mina skov (depression eller mani spelar ingen roll), så ökar också konsumtionen. Sista åren har jag dock märkt att jag dricker ganska mycket när jag "inte" är sjuk. Hösten var tung, så i december var det inte många dagar jag var nykter, alkohol hjälper så jävla bra mot ångesten. När jag runt jul började känna sug efter att dricka så slutade jag, typ.
Sen nyår har jag druckit tre gånger (alla gånger planerade på helger), men jag vet inte hur man slutar. I går skulle jag dricka en öl. Sju i morse knallade jag hem efter minst 2 flaskor vin, 2 starköl, 2 liter cider och massa annat. Inga minnesluckor eller ångest för att jag gjorde något dumt, men det känns ändå som att det blir för mycket.
Innan jul var detta temat för det samtal jag hade med min psykiatriker. Jag svarade ganska undvikande och osanningsenligt. Minns att han sa att ångest dagen efteråt kunde vara abstinenser, så i dag när ångesten slog till med full kraft fick jag total panik.
Vet inte om det kommer något vettigt ur det här. Som sagt jag kan sluta dricka helt och det har jag sagt till mig själv tusen gånger idag, men det finns lika många ursäkter till att fortsätta dricka.
Jag tror nog att jag kanske har ett problem med alkohol, men jag är nog inte beroende. Och vad är egentligen skillnaden på alkoholproblem och alkholism?