Jag har under förgående höst, och nu vintern/vår varit deprimerad, sömnproblem,haft mycket ångest. Mina studier har även gått dåligt.

Jag har under den perioden börjat dricka mer och mer, gått lite upp och ner men mellan 2-4 gånger i veckan. Då har jag druckit mig full. Jag har även hällt i mig något glas vin inför många sociala sammanhang. När jag jag ska ta en öl så slutar det nu alltid med att jag dricker upp i princip allt jag har hemma. När jag är ute på krogen och festar, så blir jag dock inte "för" full, jag blir väldigt berusad osv men jag får aldrig minnesluckor, hamnar aldrig i bråk eller liknande. Aldrig fått en negativ kommentar eller så av någon att jag dricker för mycket eller liknande.

Själva alkoholen har dock inte påverkat mig jättenegativt, förstår att det inte precis hjälper mot mina övriga problem. Jag har inte heller något jättesug efter alkohol utan det blir som att jag använder det som en quick-fix när jag mår dåligt. Känner mig i princip endast glad, ångestfri och sorglös när jag är berusad. Jag drack t.ex endast på nyårsafton de tre veckorna kring jul, när jag var hemma hos föräldrarna. Kände mig inte jättesugen på alkohol under den perioden, men märkte av extra stora sömnproblem den första veckan.

Jag är mellan 23 och 25 år gammal, jag har uppsökt vårdcentral ang. ångestproblemen osv men förminskade mitt problematiska förhållande till alkohol vid första kontaken. Den hjälpen jag fick där var en halvtimmas samtal med psykolog och inbjudan till gruppterapi som jag inte har vågat gå på.

Det jag söker här är tips och råd om hur jag ska bryta det här beteendet.

Thomas 52

Ja det är ju problemet även för mig.
Jag har bestämt för att lägga av helt och därför kontaktat en beroendemottagning. Får se vad det leder

Leverjag

Du är fortfarande ung och jag önskar verkligen att du lyckas få ordning på alkoholkonsumtionen. Klokt av dig att inse att den inte är bra för dig. Sanningen är att den för med sig mycket mer negativt än vi förstår. Det är först när vi lagt av vi märker hur psyket, sömnen, tankar, fokus och koncentration, sociala relationer, den egna viljan och självbilden bl.a påverkats.

Jag vill bara säga att vi är många här som är mycket äldre som heller aldrig gjort bort oss, blivit annat än glada och social med alkoholen de först 15-20 åren. Sakta efter det eskalerar det och beroendet tar plötsligt över våra liv (utåt sett fungerar vi fortfarande någorlunda) och det går snabbt utför. Många här berättar om att de senaste två åren spårat ut och blivit mer och oftare och livslusten är i botten. Men när vi tittar tillbaka så har vi alltid haft en lite för stor glädje i att dricka, alltid druckit upp osv. Våra belönngssystem havererar, depressioner och annat följer med men det kommer smygande under många år. Vi vänjer oss att må så som vi gör med biverkningarna och tror att det är en naturlig del av oss. Vi söker andra svar och förklaringar än att det kan ha att göra med alkoholkonsumtionen. Vi är ju normala och dricker som alla andra...

Vill bara önska dig lycka till och är så glad att du inser detta problem redan nu.
Kram