Det är första gången jag är inne på den här sidan. Det är faktiskt första gången jag googlat på "alkohol" överhuvudtaget. Klickade vidare på "tolerans" och hittade den här sidan... Min mamma tycker nämligen att jag dricker på tok för mycket. Jag tycker inte det. Hon har nämnt det förut, men denna gång tänkte jag "äsch, det skadar väl inte att googla runt lite", om inte annat så för att få tyst på henne, typ.
Nå, nu har jag visserligen bara skummat igenom några sidor, men har inte blivit klokare för det. Så jag tänkte att jag slänger iväg en tråd här och ser vad ni tycker.
Jag och ett gäng mammor brukar träffas med män och barn och äta och dricka gott. Vi kanske ses en, ibland två ggr per månad. Då dricker vi en del, måste jag erkänna, men under en låååång kväll. Jag skulle lätt säga att jag dricker 3-5 glas vin... Men sen dricker jag fler gånger. Jag och min man kan sitta framför netflix med varsin tallrik ost, oliver, salami, gurka mm och då tar jag nästan alltid en öl och ett glas rödvin till det. Det händer nog varje helg, eller nästan varje helg iaf. Är jag på kalas/middagsbjudningar etc (där det bjuds på alkohol) så dricker jag nog 1-2 glas vin. Det händer kanske högst en gång per månad. Hmm, vad mer...? Jag tror inte att det är oftare än så.
Men mamma är som sagt orolig. Hon tycker att "man märker när du har druckit", vilket jag inte trodde var så konstigt. Det gör man väl på alla? Men jag kan ju vara helt ute och cykla... Hon tycker att anledningen att hon är orolig är för att man märker att jag druckit redan efter ett par klunkar och att det betyder att min lever har tagit stryk. Men så har det varit så länge jag kan minnas. Jag känner av alkoholen på bara några klunkar och tycker att tungan nästan har svårt att hänga med, men sen försvinner den känslan och sen kan jag visserligen tycka att jag blir mer pratglad om jag fortsätter att dricka.
Jag dricker i stort sett aldrig så att jag får minnesluckor (har dock hänt när jag var yngre och började dricka) och jag dricker väldigt sällan sprit, annat än kanske snaps på påskbordet och sånt.
Så hjälp mig nu att reda ut detta. Vad avgör om man är alkoholberoende och om man har höjt toleransen? Den enda skillnaden jag är medveten om är att jag tycker att jag känner av alkoholen tidigare. Ställ gärna frågor, om det underlättar.
Ledsen om det blev ett långt inlägg, förresten...

//Frökengäsp

Ebba

Vilken tur att du skrev att man får ställa frågor för jag får en väldigt massa av att läsa det du skriver

1. Äter du eller har du nyligen börjat äta någon medicin? Jag har hört många beskriva och även upplevt själv att antidepressiva i kombination med alkohol kan ge konstig effekt.

2. Är du själv orolig över ditt drickande, har du känt att du vid upprepade tillfällen druckit mer än du mår bra av eller tänkt?

3. Har ni alkoholism i släkten och är din Mamma därför på
sin vakt?

3-5 glas när barn är med tycker jag låter lite väl mycket även om det är utspritt på flera timmar. Alla jag känner som dricker med måtta brukar nöja sig med ett, högst två glas om barn är med.

Kram

Zorro

Hej frökengäsp!
Jag tror inte att någon här kommer ge dig ett rakt svar på din fråga. Den enda som kan svara på om du är alkoholberoende eller ej är just bara du själv.
Men en sak jag lärt mig är att man ska lyssna på sina närmaste! Även om man inte tycker de har helt rätt så ser de saker som man inte gör själv så mitt råd är att oavsett vad du kommer fram till, lyssna och ta på allvar. Det har du ju i och för sig gjort när du skriver här.
Jag tycker att Ebba punktar upp det bra. Punkt 2 och 3 är för mig väldigt intressanta.

Läs på forumet. Här finns så otroligt mycket kunskap. Ta aktiv del i andras trådar. Läs och lär! :-)

Att ifrågasätta sitt eget drickande är alltid sunt och klokt!

/Z

frökengäsp

Hej Ebba och Zorro

Tack för era svar.
Jag börjar med att svara på frågorna:
1. Jag har faktiskt nyligen börjat med antidepressiva, för kanske 1,5 månad sen. Men första gången mamma nämnde detta var säkert ett par år sen.
2. Nej, jag är inte orolig. Jag brukar inte dricka mer än jag tänkt, men någon gång ar det ju säkert hänt.
3 Ja, det har jag faktiskt, så du har helt rätt i att mamma är extra vaksam. Min pappa (som jag visserligen aldrig bott med) var alkoholist.

Ja, det kanske är mycket. Våra barn är visserligen inte jättesmå, yngsta är 9 år, men ändå... Oftast så sover de över hos dem vi är hos (inte mina, dock, de brukar vara hemma eller hos farmor dessa middagar). Men det tål att tänkas på!

Alltså, jag tänker såhär. Jag trodde att man måste känna ett behov efter alkohol eller att man inte riktigt kan sluta efter bara ett glas eller att man dricker si och så ofta för att kunna ha ett alkoholproblem, men så kanske det inte är? Jag dricker ju ändå flera ggr i månaden (även om det oftast bara blir något glas eller två).

Ebba

Så svårt att svara på men....
Alkoholproblem är det väl om det på något vis påverkar en själv eller människor i ens omgivning negativt. Så brukar jag tänka. Att jämföra mängd med vad andra dricker eller hur ofta är inte rätt väg att gå, det viktiga är hur det man själv dricker, påverkar en och vilka konsekvenser det får.

Det du skriver gör inte mig oroad. Jag tycker att det låter som att du har det under kontroll. Samtidigt kan jag inte säga till dig att det inte är någon fara för jag vet inte. Din mamma verkar oroad och det kan ju bero på annat också, hon kanske ser att du inte verkar må bra och är orolig att du ska ta till alkohol. Du har ju tex börjat äta medicin nyligen...

Sen är det ju väldigt vanligt att vi som faktiskt har eller har haft alkoholproblem inte till en början (eller in i det sista) är villiga att se att vi faktiskt har problem och dricker på ett destruktivt sätt, det gör mig konfunderad när det gäller dig och din fråga här. De flesta som skriver här vill ha hjälp och stöd kring att minska sitt drickande och är på det klara med att de dricker för mycket eller på ett felaktigt sätt.

Din frågeställning skiljer sig lite i mängden :)
Hoppas du får fler svar och tankar här. Det är intressant det du undrar över tycker jag. Kram

frökengäsp

Jag håller med dig. Jag gör det väl mest för mammas skull (jag tycker egentligen att hon är helt ute och cyklar och sen hon pensionerades så har hon åsikter om allt och alla, speciellt mig och mina syskon), men kanske bara för att bevisa henne fel.
Samtidigt så har du ju helt rätt. Dels så var ju faktiskt min pappa alkoholist och dels så har ju jag också läst mig till att första steget är förnekelse (tror jag). Men jag försöker köra lite uteslutningsmetoden här. Jag har läst lite här och på andra sidor och jag är extremt sällan bakis (fast i tonåren var jag det oftare), jag har aldrig i mitt liv tagit en återställare, jag dricker inte så ofta mer än 1-2 glas vin, jag har aldrig ångest efteråt, jag gör inte saker jag ångrar när jag har druckit och jag har inte blivit osocial eller missat saker pga att jag har druckit.
Det jag däremot gör är att dricka flera gånger i månaden, någon gång (svårt att säga när, men under året som gått skulle jag säga iaf) har jag druckit lite mer än jag tänkt och sen att jag ibland verkligen kan längta efter att ungarna ska lägga sig, så att jag och maken kan duka fram lite gott och mitt glas röda till det... Mamma tycker att det märks att jag druckit efter bara några klunkar och att jag verkar tåla mindre nu för tiden.
I dont know...

Ebba

Men om du är utmattad, deppig, trött eller äter dåligt så kan ju det kanske leda till att du är mer lättpåverkad?

Annars kan jag säga att även jag hör och märker på alla jag känner att de har druckit, trots att de inte har druckit mycket eller har problem. De låter gladare, piggare och ibland segare. Det märkte jag aldrig förut då jag själv drack...

Kram på dig och hoppas att du mår bra!