Vet inte var jag ska börja, men vet att jag MÅSTE ta tag i mitt alkoholproblem nu, innan jag super ihjäl mig.
Kvinna, 48 år, har 2 underbara barn, en underbar sambo, bra jobb, fina vänner och familj och INGEN vet min fula hemlighet.
INGEN kan se igenom min snygga , perfekta fasad.....Att jag dricker konstant!
Jag började dricka ”för mycket” när jag var runt 35 år, sen har det gått upp och ner.
Jag fick tabletter då för att minska sugen, det hjälpte inte. Gick i samtal hos en alkoholterapeut, det funkade inte.
Jag har väl alltid trott att jag ska klara av det här själv. Vilken jävla idiot jag är!
Trots hög utbildning, bra jobb och en skarp hjärna, så håller jag på att supa ihjäl mig!
Allt eskalerade för ca ett år sen. Min pappa var döende i cancer, och det var 3 fruktansvärda år att se honom brytas ner innan han gick bort, och den sista tiden så drack jag mer och mer för att orka. 3-5 dagar/vecka.
När han dog så blev det bara värre, och för att orka med mig själv och min sorg, min mamma (som fortfarande är i stor sorg), min familj mm,
så började jag dricka för att fly alla känslor, istället för att sörja och bygga upp/ta hand om mig själv.
Eller är det så? Vet inte varför jag dricker egentligen, har bara skapat ett enorm beroende, och kommer inte ur det.
De sista 4 månaderna har jag druckit i princip varje dag. Och jag har blivit så duktig på att dölja det.
Jag handlar vin varje dag, måste åka till olika systembolag så inte personalen ska känna igen mig. Sen häller jag upp vin i små pet-flaskor och gömmer dom i tvättstugan eller garaget, och går och pimplar vin varje kväll.
De sista veckorna har jag druckit så mycket, att jag måste åka in till jobbet mycket tidigare, och hoppas att det inte finns nån polisbil ute på vägarna då.
Jag dricker hela helgerna, dvs börjar lör och sön med att dricka vin när jag vaknar och går sen runt smålullig hela helgen.
Jag har tagit med vin i pet-flaskor till jobbet nu 2 gånger och druckit på toaletten.
Jag skriver pinsamma SMS och lägger ut idiotiska selfies på FB i fyllan.
Jag startar bråk med min sambo i fyllan.
Jag undviker mina vänner, så att de inte ska förstå hur illa det är.
Jag diskuterar livet med min son i fyllan, senast i natt kl 2. Han är 19 år, och måste väl fatta vad som pågår, då jag alltid är hemma nu för tiden.
Han hittar mig i soffan sovandes nästan varje kväll.
Jag kan ju inte köra bil då jag alltid dricker, vilket innbär att jag slutat träna, slutat gå på kurser, slutat träffa vänner.
Det första jag gör när jag kommer hem är att dricka 2 glas vin, ser på TV, somnar nån timme, vaknar och lagar mat, dricker mer....
Jag klär mig sexigt, gör mig snygg och förför min sambo på kvällarna, SYND bara att jag inte minns våra stunder.
Han säger på morgonen, tack gumman för igår, det var helt underbart. Vilket då undrar jag? Minns ibland ingenting.
Jag tänker ofta, HUR mycket tål en kropp, innan man dör??
Jag är alltid röd på ögonen, jag har gått upp i vikt, är svullen i ansiktet och känner inte igen mig själv längre.
Tänker om jag har en depression ..... men tror, att OM jag slutar dricka, så kommer jag att må bra igen .... så som jag mådde innan pappa blev sjuk.
För 3 veckor sen drack jag 3 flaskor under en kväll!!! och sa till mig själv dagen efter, att NU får det vara nog!! Det här har hänt förr. ÅNGESTEN är stor, jag är duktig och håller mig nykter några dagar, en vecka, MEN sen kommer problemet, för då när jag mår så bra och hjärnan är på topp, DÅ tror jag att jag minsann kan klara av att bara dricka 1-2 glas vin (som alla andra) och så tar jag 1 glas vin med min sambo, sen 1 till, sen 2 till, sen smygdricker jag några glas i tvättstugan eller på toa, då har min sambo gått och lagt sig, sen vet jag knappt hur jag kommer till sovrummet.
När jag är nykter så tror jag på mig själv, att jag är en duktig, stark, snygg, fin kvinna som klarar allt!!
Men så fort jag dricker, då är det som om ett monster bor i mig, ett alkoholmonster som slukar allt i sin väg!!
Sitter på jobbet nu, fick åka småvägar till jobbet i morse, då jag drack 2 flaskor vin igår kväll/i natt och är nog fortfarande småberusad tror jag.
Jag är helt vilsen!! Jag vill inte dricka mer!! Jag vill inte dö för tidigt! Jag vill finnas där för mina fina barn och min familj. Jag är bara så jävla vilsen!!!!
Det blir såklart vin i helgen, har redan planerat att köpa en box idag och sen gå runt smålullig hela helgen, MEN sen på måndag börjar min kamp!!!
Och då kommer jag nog att skriva av mig allt här i detta forum.
För min SKAM är STOR!!!
Jag skulle DÖ om min sambo eller mina barn visste hur illa det är!!!!!