av Svärdfisken

Svärdfisken
sön, 2024-01-14 - 22:27

Hejsan, jag är en 23 årig student som inte vet om jag dricker för mycket.
Enda sedan min första fylla när jag var 16 år har jag alltid blivit skitpackad, minnesluckor hela tiden och gjort saker som jag har ångrat dagen efter. Jag har alltid varit känd i min kompis som personen som alltid dricker mest och blir helt jävla dyngrak. Det har typ blivit som min personlighet. Jag kan inte ens räkna på två händer hur många gånger jag har gått hem med olika kvinnor som jag inte ens kommer ihåg hur jag hamna i säng med dom samt att jag aldrig hade gjort det nykter. Jag har sårat kompisar och hamnat i slagsmål, en hel del skit alltså. Jag brukar inte dricka mer än 3 ggr per vecka men när jag väl dricker så tar det aldrig slut, jag dricker tills att alkoholen är slut eller jag somnar in princip. Jag tappar kontrollen helt enkelt.

Jag började universitetet i höstas och man kan säga att saker och ting har blivit värre, mycket mer ångest och mycket mer alkohol. Jag har börjat sluta göra saker som jag älskar, tex träning och vara ute i naturen. Jag har sårat kompisar. Jag börjar bli väldigt orolig för vad fasen jag kommer göra härnäst på fyllan, alla säger ju att det är normalt att dricka mycket under universitets tiden, men jag vill inte må som jag gör efter varje helg.

Kennie
mån, 2024-01-15 - 15:53

Hej Svärdfisken! Så bra att du hittat hit. Jo, som du har på känn så har du ju helt klart problem med alkoholen. Ta tag i det nu, alkoholism är progressivt och blir undan för undan svårare att ta sig ur. Att det är många som dricker mer under studieåren stämmer kanske, men de flesta dricker inte alls så mycket eller ofta som du beskriver. En definition på alkoholberoende är att man fortsätter dricka trots negativa konsekvenser. Och så verkar det vara för dig, eller hur? Jag tror du skulle må bra av att få stöd i denna process. Att skriva och läsa här är bra, men du kan också få stöd av vården. Mottagningen Riddargatan 1 har gott rykte, till exempel, eller gå till en vårdcentral som kan ge dig råd. Att göra upp med bilden av sig själv som den som alltid dricker är också viktigt. Och det går. Jag var förut en av dem som alltid var sist på festen, men nu har jag insett att det går utmärkt att vara med och ha kul nykter, och gå hem när de flesta andra går hem. Jag dricker alkoholfri öl när jag går ut, det funkar. Det tar tid för hjärnan att ställa om, och då känner många sig deppiga och ifrågasätter sitt beslut. Men ha tålamod och ge det tid så går det. Kolla också alkoholprogrammet här på sidan, där kan du göra ett test och få tips om hur du går vidare. Och gör det nu, fönstret då förändring är möjlig öppnas inte så ofta....

Svärdfisken
mån, 2024-01-15 - 23:31

Tjena Kennie, tack för att du tar dig tiden och skriver till mig, det uppskattas enormt. Jag har bestämt mig för att vara nykter ett tag och eventuellt ta kontakt med vården, det känns läskigt dock. Har även funderat på att gå på ett AA möte men även det känns som jag gör allt verkligt om du förstår vad jag menar. Jag känner mig rädd för att folk inte kommer gilla mig i sociala sammanhang när jag inte är berusad...

Allt gott @Kennie

X-Strong
fre, 2024-01-19 - 11:03

Klokt att du funderar över ditt drickande. Jag skulle säga att minnesluckor och förlorad impulskontroll är ganska starka varningstecken. Har märkt på mig själv att det endast händer när jag druckit alldeles för mycket - dvs inte enbart något glas för mycket. Om du kör hårt 3 ggr/veckan så blir det rätt stora mängder alkohol som inte är bra för kroppen. Tror det finns bra hjälp att få, önskar dig all lycka.

Nykterresan
fre, 2024-01-19 - 19:20

Jag kan faktiskt ärligt talat inte rekommendera någon att söka vård på vårdcentralen om man verkligen inte måste.

Om det skulle ta lång tid för sig att kunna sluta eller trappa ner så är risken att du blir av med körkortet då läkare har anmälningsplikt.

Jag själv råkade ut för en sådan läkare via vår företagshälsovård.

Jag fick ultimatum på att lämna oannonserade blodprover under sex månader och proverna var tvungna att vara i linje med vad transsportstyrelsen anger som gräns.

Jag klarade detta dock då jag listade ut när dessa prover skulle ske via min arbetsgivare.

Från att ha supit varje dag i några år så har jag nu insett att efter 3-4 nyktra dagar så mår man som bäst. Man måste bara våga ta steget.

Jag dricker då och då och vid de tillfällena mer än en normal person kanske gör. Men i och med att jag har provat på nykterheten och förstått att det inte är farligt (tvärtom) så kan jag idag bestämma mig om jag vill dricka eller inte.

Polerad
lör, 2024-01-20 - 15:30

@Svärdfisken Det låter som att du har ett riskfyllt drickande. Av egen erfarenhet vet att jag helt plötsligt sitter man fast utan att egentligen förstå hur det gick till. Jag trodde i min enfald att jag hade mitt drickande under kontroll, men ack vad fel jag hade.

Prova att skriva i huvudtråden "Förändra sitt drickande" för dem som försöker sluta eller dra ner på konsumtionen. Där kan du få mycket hjälp!

Om du behöver professionell hjälp måste du ta det steget, det är mycket viktigt! Tyvärr är det som @Nykterresan skriver. Går du till sjukvården måste du vara beredd på att bli av med körkortet. Två dåliga prov inom ett år och körkortet dras utan pardon. Dyker du inte upp när det är dags för ett blodprov händer samma sak, du av med körkortet. Det kvittar om du aldrig någonsin kört bil med alkohol i kroppen, om du är skötsam på alla andra sätt eller om du är helt beroende av körkortet för liv och uppehälle. För att göra saken ännu värre kan du till skillnad för dem som blir tagna för rattfylla inte få ett alkolås installerat i bilen som "förmodat beroende".

Amanda L
mån, 2024-01-22 - 19:57

@Svärdfisken Det kan kännas läskigt att ta hjälp, men det är ju ännu värre om du låter alkoholen ta över ditt liv...
Alla din oro är mycket vanlig inför alkoholstopp. Man är rädd för att inte klara sig i sociala sammanhang, man är rädd för vad kompisar ska tycka eller tänka, man är rädd för att hamna utanför.
Men oftast går det mycket bättre än man tror. Efter ett tag undrar man vad det var som var så himla farligt :)
Sedan är det också så att alkoholen i sig skapar en massa ångest och skam, men den försvinner rätt fort och du kommer må mycket bättre bara av det.
Vill du av någon anledning absolut inte kontakta Företagsvården så ring och prata med Alkoholrådgivarna här istället. De kan ge tips och råd. Titta under fliken Stöd. Du kan också gå igenom Alkoholprogrammet här.
Tänk på att att det viktigaste är att du lyckas ta dig ur ett beroende. Det kan ju annars förstöra hela ditt liv.
Och då är det ändå värt att ta tjuren vid hornen och göra det som är jobbigt. Som sagt du kommer snart att må så mycket bättre bara av att du slutar dricka, men också för att du tagit tag i det. Så värt det :)

Sisyfos
tis, 2024-01-23 - 22:28

Läs den här tråden https://alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/123574
Kanske kan du känna igen dig. Om inte är den rätt hoppfull.
Instämmer med att det är dags att ta tag i det, särskilt när du börjar märka att du inte längre gör saker som du trivs med och förut tyckte var roliga. Tråden jag länkade till visar att det funkar att vara nykter.
Du kan bli den du vill vara. Att vara nykter är inte lika med att vara tråkig. Du har börjat plugga, det är förändringens tid. Det går säkert att söka stöd via studentkåren om man är bekymrad för sitt drickande. Alla borde nog dra ner också och ” fullast på festen” är snart inte ok (om det ens varit det). Hur som helst verkar du faktiskt må rätt dåligt över ditt drickande och då är det lättare att sluta. Eller ett längre uppehåll i alla fall. Lycka till!

OlaGunn
tis, 2024-03-26 - 15:51

Hej Svärdfisken!

Ditt inlägg låter som något jag hade kunnat skriva själv. Jag är själv student och har under de senaste åren praktiskt taget "supit skallen av mig". Det fanns en tid då jag såg fram emot att få festa, vara ung och ha roligt på universitetet. Men jag har en vana av att vara "fullast på festen". Alltid den som spårar ur, spyr och gör saker som jag aldrig hade gjort nykter vilket under de senaste månaderna har fått mig att verkligen tänka efter.

Det värsta är hur jag ofta får höra från folk hur jag förändras drastiskt från att vara en lugn person till att bli extremt utåtriktad och ibland säga saker som jag aldrig ens hade tänkt göra när jag är påverkad. En del pratar om att jag har ett alter-ego.

Jag har med tiden insett att livet är så mycket mer än studentlivet, och livet är så mycket mer än alkoholen. Min räddning har varit att umgås med personer som har idrottsbakgrund eller har intressen som inte bara innefattar fest och där nykterhet prioriteras över fylla. Lättare sagt än gjort men att omringa sig av personer som värderar välmående över fest, popularitet och fylla så har jag börjat kontrollera mina vanor och dricker nu endast alkoholfri öl vid lättare tillställningar. Har inte "krökat" på snart 3 månader och avser att fortsätta såhär för resten av mitt liv. Den förhärligade alkoholkulturen på universitetet har varit norm för mig, men jag har nått min gräns och jag hoppas innerligt att du Svärdfisken också kan skapa en bättre förhållning till det.

Jag har pratat med personer från AA på deras jourtelefon och överväger också att gå på deras möten - detta är något jag verkligen mått bättre av genom att förstå att jag inte är ensam och att det finns personer som genomgår samma saker.

Ta hand om dig!