Så sjukt att jag skriver här. Känslan av att jag är en överdrivande galning är påtaglig men jag kommer inte att prata med nån om detta men måste iallafall ventilera mig. Känner mig så töntig som skriver om detta på internet, anonymt.
Jag är en 20 årig tjej som ligger i sängen storbölandes och dricker vin direkt ur flaskan nu. En snygg tjej, som jag alltid får hör men som inte betyder någonting. Det räddar mig inte. Den älskade alkoholen som gör mig lugn. Lugn eller fullkomligt panikslagen. Nästan aldrig hänt att jag druckit själv men nu var jag bara tvungen. Har ingen extrem ångest eller så idag. Bara tom. Så jävla tom och mina tårkanaler går på högvarv trots att jag inte kan säga en anledning till varför. Som vanligt. Älskade alkohol som gör att jag inte längre är så uttråkad. Som gör att jag inte längre skiftar mellan tusen känslor i minuten och ständigt analyserande av vad folk egentligen menar. Älskade alkohol som ger mig en självsäkerhet och trygghet för en stund. Som ger mig glädje och optimism och mod. Men som sen gör att jag inte tar mig ur sängen, fylld av ångest och självhat, eftersom jag skämmer ut mig eller har sex med någon dum. Eller för att jag får för mig att jag har klantat mig trots att det inte stämmer. Tror jag har alkoholproblem, eller så har jag inte det. Dricker så ofta nu och när jag inte dricker så tänker jag på att dricka. Ska till vårdcentralen för att be om utredning för borderline om några dar. Som jag kanske inte har. Jag vet förfan ingenting och det gnager hål i huvudet på mig. Att inte ha koll, inte fatta och vara så konstant rädd för att vara en bluff. Att jag egentligen mår bra, egentligen bara är svag. Men ska det då vara såhär varje dag? Känner mig så överdriven och löjlig. Tar en till klunk. Som att jag överskattar vad livet egentligen handlar om, och inte förstår att alla människor känner som jag, bara att dom handskas med det bättre. Sen rätt vad det är så mår jag bra. Så jävla bra, världen vid mina fötter och valen oändliga. Låt oss fira med alkohol! Låt oss fira med att våga säga och göra vad som helst! Så återgår vi till ångesten alldeles, alldeles snart.