Hell yes!!
Alldeles för mkt faktiskt. Helgen som var slutade som vanligt med en grotesk fylla på fredagen med diverse pinsamheter, för att sedan ligga bakis på lördagen men samtidigt fylla på med öl för att inte bli för bakis.
Idag har ångesten lagt sig och jag har reflekterat lite över hur mitt senaste år har sett ut. Jag har nog inte varit nykter mer än 2 dagar i stöten, jag har tappat vänner pga fylla, tjejer som visat intresse har stuckit direkt när dom märker hur jag blir, jag har kört bil påverkad, jag har glömt att ge hundarna mat, jag har blivit asfet, jag kan seriöst knappt komma på en positiv sak som hänt senaste året. Däremot skulle jag kunna sitta och skriva på den negativa listan hela dagen.
Jag har fått nog nu, det verkar som att konsekvenstänket äntligen har kommit ifatt mig (och det är inget jag säger för att jag har ångest eller är bakis för det är jag inte idag).
Jag har fina barn, fina djur, älskar natur och träning. Jag ska åka vasaloppet och mitt första mål är att hålla mig nykter tills det är gjort, därefter på obestämd framtid. Men som det känns nu är det bara en tidfråga innan det händer något riktigt tråkigt om jag fortsätter. Jag har inte ens de minsta sug efter alkohol, förbannar mest mig själv att jag inte tagit av mig offerkoftan och dragit upp huvudet ur sanden tidigare detta år.
Igår laddade jag ner appen som visar hur länge man är nykter, när den kommer upp till 3 siffrigt ska jag ta med barnen ut på resturang och fira.
Jag vet att man har sagt många gånger förut under bakfyllans tillstånd att nu är det nog. Men den här gången drar jag i handbromsen på riktigt, och det känns bara befriande, inte ett dugg jobbigt.
Jag kommer att skriva litegrann här till en början, om det blir jobbigt, som en dagbok som jag hoppas kan vara inspirerande för andra.
Trevlig tisdag på er