av lessenfrun

Här bland alla inlägg känner jag igen mej. Så mycket att det gör ont i hela mej.. Hur mycket ska alkoholen få kosta? I mitt fall blir det snart hela mitt liv med mannen jag älskar som nu tyr sej till en annnan. Hur kan man hamna där? Så mycket kontrollbehov och svartsjuka från mej när jag varit påverkad som under så många år sakta, sakta fått honom att hitta nya vägar. Såklart. Vem står ut med en full fru som rotar i datorn och mobilen för att hon tror att hon är på nåt sjukligt smart spår.. Otaliga är dom morgnar jag vaknat med en ångest utan like, otaliga gånger har jag klarat mej. Någon skriver om det där att "städa upp" efter sej dagen efter.. Om jag känner igen det. Först ångesten, sen lättnaden att man lyckades dölja sitt rotande trots en praktfylla, sen städandet.. Överdrivet glad och hurtig. Med ett huvud som bankar och kanske efter att man tvingat upp en spya.. När han så då gick hemifrån i höstas ställdes allt på sin spets. Efter 32 år, vi var bara fjortisar när vår saga började.. Men då händer det nåt konstigt. Jag dricker "lagom". Finns inget mer att bevisa, bara sorg.. MEN, jag dricker. Vinet lugnar oron över var han är, med vem, blir det skillsmässa till slut osv... Det är högst troligt att det blir så men jag har ett förödande hopp kvar..
Samtidigt har jag tagit tag i så mycket saker, går en utbildning för att se varifrån mitt beteende kommer. Tagit tag i gamla vänner. Jobbet går åt rätt håll. Livet är fint. Förutom sorgen som behöver sina glas vin. Och mer om det är middag nånstans.
Jag är riktigt rädd att det här blir min nya "lagom kompis". Jag har aldrig varit ensam förr. Någonsin.
Hur bryter man?

lessenfrun
tis, 2012-02-28 - 10:24

Finns inget lagom drickande längre insåg jag just. Så länge jag tror det kommer gränserna töjas igen, eller hur?
Nu ska jag rida ut det här utan min "kompis"..

Vad duktiga ni är allihop, respekt!

PiL
tis, 2012-02-28 - 12:13

Hej och välkommen! Det är ju tyvärr en synnerligen opålitlig kompis vi har, och i stunder av mental obalans lär denne "kompis" vara ännu mer oberäknelig.

Vad bra att du återupptagit gamla kontakter, det är nog det bästa man kan göra (inbillar jag mig, talar inte av erfarenhet.) Har du kontakt med din ex-man eller hur ser det ut? Det känns i sanningens namn inte som du är riktigt "färdig" med skilsmässan.

Om jag vore du skulle jag försöka bygga vidare på dom återupptagna kontakterna och absolut ligga lågt med alkohol.

lessenfrun
tis, 2012-02-28 - 15:23

Tack! Det här kan nog bli ett fint sätt att få tankarna åt annat håll när det suger tag..
Problemet är just det, jag vet inte om det blir skillsmässa. Ovisshet är väl bland det värsta som finns och då är det minst sagt lätt att stilla sej med vinet...
Han är olycklig, jag är olycklig och allt är en stor röra. Självklart finns det en annan kvinna inblandad också men problemen ligger ju ändå i första hand melln oss. Och hur jag betett mej.. Jag går till terapeut regelbundet men det tar ju inte bort suget och vetskapen om hur "lugnt" allt blir efter några glas. I höstas försökte jag supa bort all sorg och hamnade på psyk dagen efter. Dit har jag inte vart på väg efter det, men alla dessa små glas hela tiden..
Tack för att du skrev. Det värmer.
Snart kväll och då blir det ensamt igen. Åh, så svårt det är.

viktoria
tis, 2012-02-28 - 20:39

Hej Lessenfrun, hoppas du orkat stå emot ikväll. Tänk på att det viktigaste du har att göra är att ta hand om dig själv nu. En sak i taget...det viktigaste är att bli fri från alkoholen. Allt det andra är sekundärt, och på sätt och vis beroende av hur du lyckas ta hand om dig själv. Du, kanske inte det ultimata tipset, men det hjälpte mig mycket på kvällarna att hålla dryckessuget borta om jag hade annat gott att stoppa i mig. Godis, goda alkoholfria drycker - vad man nu gillar, plockmat...okej, vi alkisar har lätt att falla in i sockerfällan, men jag såg det ändå som bättre om det höll det värsta suget borta. Ev "muffintop"-effekt fick jag ta tag i sen. Ibland om kvällarna var outhärdliga gick jag helt enkelt och lade mig. Drog täcket över huvudet och sov bort eländet.
Ja, det är svårt. Och ännu svårare då man är ensam. Tur att vi har varandra! Önskar dig en fin kväll, trots allt.

lessenfrun
tis, 2012-02-28 - 20:46

Tack snälla för ditt inlägg. Det går fint ikväll faktiskt! Man har ju alltid sin andra kompis ciggen.. För nåt måste vi tydligen ha, inget lugn annars.... Fin kväll till dej med!

Stigsdotter
ons, 2012-03-07 - 13:02

...här till dig i din egen tråd. Kramar om och hoppas att det inte dröjer länge tills Gladfrun dyker upp. Går det bra för dig?

lessenfrun
ons, 2012-03-07 - 21:50

Tack snälla, snälla för att du skriver! Jag skulle ljuga om jag sa att det går bra. Men det går inte heller åt skogen.. Jag har inte haft mer än en "tokfylla" sen min man valde att flytta ifrån mej men jag saknar, och har en sån sorg för att det faktiskt var jag som jagade bort honom att det hela tiden behövs den där lilla lugnande dosen.. Jag vet att många här kämpar med mycket större saker men det skrämmer skit.. ur mej. Är så rädd för att se sanningen riktigt i ögat. Så länge "underhållet" pågår kan jag mycket väl ramla ner i avgrunden igen.
Jag måste lära mej att umgås med mej själv tror jag. Utan någon som helst verklighetsflykt. Den dagen jag accepterar det kanske jag blir lugn..
Tack igen S, det värmer så med folk som bryr sej.
Kram :)

Stigsdotter
fre, 2012-03-16 - 14:22

...närhelst den där lilla djävulen där inne i huvudet påstår att jag skulle få än den ena än den andra effekten om jag tog ett glas. Bli lite mindre stressad, lite mindre irriterad, lugna mig lite, lite mindra arg, lite mindre ledsen osv... Innerst inne vet jag ju att jag bara lurar mig själv - jag blir faktiskt inte gladare av att ta ett glas. Tvärtom.

Istället för att sörja för att det var du som jagade bort din man kanske du kan försöka samla ihop lite djävlar annamma? "jag ska visa honom!!" liksom? Jag minns vad illa jag tyckte om människor(detta var alltså innan jag själv hamnade i alkoträsket) som patetiskt nog tyckte synd om sig själva för att de förstört det ena eller det andra genom sitt drickande. Och sen fyllnade de till lite mer.

Ta inte illa upp nu vännen! Men visst är det bättre att ilska till lite, låt inte den där lille elakingen därinne i skallen få sin vilja igenom!!

Stigsdotter
fre, 2012-03-16 - 14:28

...skulle jag ju säga. Detta här är lättare sagt än gjort, men jag har alltmer kommit till insikt om att för att någon annan verkligen ska tycka om mig så måste jag tycka om mig själv först!

Om jag är säker på mig själv och mitt eget värde har jag inget kontrollbehov och behöver jag inte känna svartsjuka. Och, om jag skulle hamna i en situation där svartsjuka är befogat (en annan kvinna t.ex.) kan jag hantera det utan att racka ned på mig själv, jag kan se situationen så som den är och acceptera bakomliggande fakta.

Som sagt, lättare sagt än gjort, men jag tror att det stämmer faktiskt.

Kramar

lessenfrun
lör, 2012-03-17 - 00:24

Jag tar inte illa upp! Tvärtom tar jag bara till mej... Du har så rätt och det har kommit till mej bit för bit nu, jag är inte en dålig människa, och jag klarar mej.
Men visst är det smärtsamt att inse att alkoholen är boven. Att man föll för den lilla djävulen.
Nu går det bra och jag fokuserar på barnen. Och MEJ!
Kram till dej Stigsdotter :)

lessenfrun
tors, 2012-04-19 - 00:59

Nu sitter jag här och tittar på skillsmässopappren.. Ska skriva på snart.
Jag har varje kväll läst era inlägg. Fått massor med styrka och vilja.
Tack alla ni som jag lite fegt anonymt följt. Jag gör dettta nyktert mycket tack vare er.

Det är sjukt sorgligt nu, men vaket.

Kram till er kämpar!

Stigsdotter
tors, 2012-04-19 - 13:04

...och försöker sända lite av den styrka som du behöver i denna svåra stund. Vad skönt att du inte dricker i alla fall, du är värd och i behov av ett klart sinne nu.

Var rädd om dig!

mulletant
tors, 2012-04-19 - 17:08

det måste vara tungt, tungt att sätta namnet på pappren... Läs på du och så bra att det ger tröst och styrka. Skriv själv också så mycket du orkar och vill, det hjälper att sätta ord på sina tankar. / mt

lessenfrun
tors, 2012-04-19 - 21:30

Tack, så fina ni är.

Riktigt djävliga sanningar måste nog få sin tid. Jag kommer säkert sitta och hulka med några vinglas snart men just nu vågar jag helt enkelt inte. Det är ju därför jag hamnat där jag är idag. Kommer tappa greppet totalt om vinet får ta över nu. Så får det bara inte bli.
Jag har en otrolig respekt för mina lugnande piller och det är jag glad för. Blir lite lättare då..

Jag följer er troget, ska försöka skriva mer själv för jag tror det är bra..
Styrkan här på sidorna är helt fantastisk,
Kämpa alla därute! Det kan bara bli bättre eller hur?

Kram

Dompa
fre, 2012-04-20 - 07:51

Jag har absolut inga tips eller råd att tillföra. Men jag vill att du ska veta att följer dig. Har nyligen själv skrivit på skillsmässopappren och jag vet hur djävla ont det gör. I mitt fall var vi tre i äktenskapet. Jag, hustrun och alkoholen. Det blev litet för många. Jag förstår att din sorg är enorm, men låt inte alkoholen "vinna". Som du själv skriver; I så fall förlorar du allt. Och den nya kvinnan i din makes liv...hon är med stor sannolikhet övergående. En krycka när han har det svårt men antagligen inte den han kommer att åldras med. Vi människor är ofta så simpla. Skriv här på forum, ta hand om dig själv och jag, jag kommer att heja på så där lite cyber. Sänder dig en bautakram/R

Annelie 60
fre, 2012-04-20 - 11:19

Det kanske känns hopplöst nu men om ett tag kommer du att ha hittat en ny mening i livet, kanske en ny man och nytt boende och du kommer märka att det var det allra bästa som kunde hända dig. Det är jag alldeles övertygad om!

Kramar!

Stigsdotter
tis, 2012-04-24 - 12:41

Kära lessenfrun, jag hoppas att du mår bra idag. Att skiljas är att dö en smula men du kommer att överleva detta också, vi klarar mer än vad vi tror! Kram!

lessenfrun
tis, 2012-04-24 - 21:32

Tack snälla...
Nej jag mår inte alls bra. Det är genomtragiskt allting och vi gråter lika mycket båda två...
Det blir några glas ibland, men det känns som under kontroll. Jag har världens finaste husläkare som håller koll på mej. Och så finns ju ni, det ger eftertanke varje gång jag är inne.

Hoppas du klarar dej bra själv Stigsdotter, du verkar vara en kämpe med massor av självinsikt. Och humor! Sånt är bra...
Kram på dej!

Stigsdotter
ons, 2012-04-25 - 15:14

...att du hittat en bra läkare som kan hålla lite koll på dig, kanske du behöver träffa någon och prata av dig lite, det är mycket att fundera över vid ett uppbrott både från make och flaskan!

Jag blir glad över din rad om att du tycker jag verkar vara en kämpe med självinsikt och humor, jag tar till mig det. Humor ja, fast jag skulle vilja skratta mer, ibland kan jag sakna de där riktiga vansinnesskrattutbrotten man kunde få ihop med en kompis som ung. Minns du? De där jättelarviga tillfällena när man bara behövde titta på varandra för att brista ut i skratt igen och man tyckte att de vuxna runtomkring bara var dötråkiga när de blängde på en för att man lät för mycket... Det var länge sedan jag hade ont i magen efter att ha skrattat mycket...