av esiuol

Jag har aldrig riktigt förstått att jag har ett problem. Jag dricker inte ofta men när jag väl gör det, försvinner jag, får minnesluckor på flera timmar och blir en helt annan person. Jag har under mina tonår haft en del minnesluckor,skämt ut mig, även råkat ut för olyckor men jag har fortfarande aldrig sett alkoholen som ett problem.. "jag var ju bara ung och dum "Men det är nu jag börjar förstå att jag har ett problem när min sambo inte längre vill vara med mig när jag dricker och att han nu ber mig sluta helt. Jag har fått så många chanser och visa att jag minsan faktiskt kan dricka med måtta. Men nu såhär några år senare så händer det om och om igen, jag kan inte dricka ett par glas vin, det går inte. Det hela känns VÄLDIGT jobbigt att jag måste sluta med alkohol helt. Jag tänker mest på det sociala sammanhangen man ändå går på ganska ofta. Mina vänner är ganska puschiga när det gäller alkohol. Hur bär ni er åt????

Mallen
mån, 2014-08-18 - 12:21

Jag förstår precis vad du menar! Jag hade samma problem under min studieperiod på universitetet. Då var det samma sak med mina vänner - man var tråkig om man inte följde med ut och festade. Jag kunde inte hantera alkohol och hade svårt att sluta dricka när det väl hade börjats. Många söndagar med ångest och bakfylla. Tillslut sa jag att jag inte orkade gå ut ikväll, att jag hade annat för mig, att jag behövde plugga eller bara ville vara hemma och titta på serier vilket jag också gjorde. Då förstod jag fortfarande inte att det var ett problem. Den tanken dök upp först när jag träffade min sambo som påpekade att jag alltid drack för mycket när jag väl drack och att jag inte var så rolig att ha att göra med då. Insåg att mina vänner kanske inte var så himla bra vänner (vänner ska väl finnas till för att vara ärliga och omtänksamma?) och det resulterade i att jag slutade umgås med dem när jag flyttade till min hemort igen efter utbildningens slut. Och det är väl kanske där jag tror att svaret ligger. Berätta för dina vänner precis det du säger här - att du inte längre har någon glädje av att dricka och att du önskar att de kan respektera din vilja att inte dricka. Om de inte accepterar det så får ni kanske sluta festa ihop och göra saker på dagtid istället. Jag lovar - man kan ha skitkul även utan alkohol i kroppen. Dessutom finns det bra mycket andra saker i livet som är roligare än att hänga på krogen eller vara i miljöer där drickandet nästan är ett krav. Idag kan jag dricka med måtta, och jag har en väldigt öppen dialog med min sambo om det. Lycka till!

aeromagnus
mån, 2014-08-18 - 21:16

Är som du esiuol dricker till däckning. Minnesluckor, ångest. Vad hände egentligen? Har bara två råd till dig av egen erfarenhet. 1. Du kommer med 99% chans aldrig att kunna dricka normalt. 2. Jag tycker att du ska gå på ett aa möte så du får träffa likasinnade så att säga. Så mitt råd är att sluta drick a. Ta hjälp av andra med liknande problem. Alkohol har en kortsiktig fördel, dämpar tillfälligt värk och ångest men de långsiktiga fördelarna är 0!